Papadiamantis, Alexandros: Mörderskan ****

Någonstans läste jag om den här boken och kände att det här är en bok för mig. Och jag hade rätt.

Kvinnan i boken har flera namn (?) vilket var lite förvirrande först. Men sen gick det lätt att följa i hennes spår.

Det komplexa i den här berättelsen är att den, trots sin ålder, början av 1900-talet, känns väldigt modern eftersom tankegångarna finns idag när flickor aborteras, dödas, hedermördas, förtrycks osv. Man luras att tro att en feminist ligger bakom det hela. Så här det för oss kvinnor, gör något åt det! Men mest troligt är det tvärtom.....eller? Jag måste läsa mer av Papadiamantis för att förstå...

Och Chadoulas tankar följer dagens (är det inget värdigt liv kan du lika gärna gå direkt till himlen) men blir mer till en fix idé. Dock känns det som att det är något som finns i tankemönstret kring medelhavet, se Själamakerskan. Döden som en befrielse, men för vem? På sidan 45f finns Chadoulas filosofi, en fascinerande läsning. Här intalar hon sig själv att hon gör det rätta. Sammanfattningsvis:

Sorgen var glädje och döden var liv; allt var nånting annat än vad det var. sid 45.

Nåväl, jag gillade verkligen boken och är översättningen så svår som det sägs måste Swahn ha gjort ett briljant jobb. Jag läste den med stigande spänning och Chadoulas tankar dyker upp här och där och förgyller texten i sin absurditet.

Ah, jag gillade verkligen!

Det som jag nu fortsätter fundera på är tankegångarna jag har ovan, är det för eller emot kvinnosaken? Jag menar, Chadoula framställs som en god, omtänksam person genom nästan hela boken men hon är såklart inte klok utan besatt av sitt öde, att bli bortgift alltför ung. Och så vill hon rädda andra. Eller vill hon döda? Är det ett försök att skilda en psykopat? I så fall kanske inte själva brotten och skälen till dem är särskilt väsentliga. I  Själamakerskan har kvinnan samhällets tysta samtycke men Chadoula agerar helt ensam. Intressant!

Eller så vill Papdiamantis med skärpa fördöma handlingarna och ge dem upptäckt i och med Mörderskan. Titeln talar iofs för det.

Läst 2013

 

mimmimarie

5 augusti 2013 14:00

Jag trodde nog att du skulle gilla den!

http://mimmimarie.blogspot.com

 

Bokmania

5 augusti 2013 19:32

Jag har den högst upp i läshögen :-)

http://www.bokmania.net

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...