Direktlänk till inlägg 28 februari 2014

Adichie, Chimanda Ngozi: Americanah

Av violen - 28 februari 2014 20:00

   Adichie, Chimanda Ngozi: Americanah *****


Det skrivs alltså fortfarande böcker som påminner om Brott och straff. Dvs där varje sida bjuder på något nytt, där upprepningar är ytterst sällsynta och där varje vändande av blad gör en förväntansfull.


En storartad genomgående genomgång av Nigeria och Amerika, av yta och innehåll, av ras och fördomar, av Obama och hans väljare, av hår och utseende, av kärlek och uppbrott, ja av allt det som ryms i och mellan dessa två länder.

(Dessutom är England med på ett hörn, och det är nog det enda som känns som det lilla extra som är med pga, ja jag vet inte varför egentligen. För att beskriva invandringspolitiken enbart eller?)


Och om litteraturen:
Han läste samtida amerikansk skönlitteratur, för han hoppades hitta en resonans, en fast form åt hans längtan, en närvarokänsla i det Amerika han var en del av i fantasin. Han ville få inblick i det dagliga livet i Amerika, veta vad folk åt och vad som förtärde dem, vad de kände skam över och vad som attraherade dem, men han läste roman efter roman och blev besviken: ingenting var drabbande, ingenting var allvarligt, och det mesta löstes upp i ironisk intighet. sid 320


Och om ras

Det enda skälet till att du säger att ras inte var något problem är att du önskar att det inte var det. Vi önskar allihop att det inte vore det. Men det är en lögn. Jag kommer från ett land där ras inte var ett problem, jag tänkte inte på mig själv som svart och jag blev inte svart förrän jag kom till Amerika. När man är svart i Amerika och blir kär i någon som är vit, spelar ras ingen roll när man är ensamma med varandra för då finns bara du och din älskade. [...] Och vi vill inte höra dem säga `men du ser hur långt vi har kommit, för fyrtio år sen skulle det vara olagligt för oss att en vara ett par` bla bla bla för vet ni vad vi tänker när ni säger? Vi tänker varför i helvete skulle det nånsin ha varit olagligt överhuvudtaget? Men vi säger aldrig ett ord om såna här saker. sid 361 f.


Jag säger inte att varje ord vibrerar i den här boken, men det rör sig och flimrar på i stort sett varje sida. Ifemelus män stiger in och ut ur boken och bidrar med sin omgivning för att tillföra berättelsen det som behövs. Och något är även fascinerande med bloggandet, alla som läser, som blir upplysta, som tänker till. Visst nuddar Adichie vid ett nytt sätt att förmedla det skrivna ordet här? Kanske tog det mer plats i början, som en idé men sen tog romanens form över helt? Och vad litar man mer på, en roman eller en blogg?


Jag rekommenderar också nummer 4/2013 av tidskriften Karavan. Där publiceras en föreläsning, för första gången översatt till svenska, av Adichie. Den finns också här . Mycket intressant!

När jag läst En halv gul sol förstod jag att Adichie är ett språkrör för Afrika, mot fördomar, rasism och enkelspårig litteratur. Jag är glad att se att hon håller fast vid sina åsikter.


Sverige i boken:


Selma Lagerlöf nämns vid ett tillfälle som en persons favoritförfattare.


Läst 2014


Läsutmaning Lyrans kvinnor 2014



 
 
Lyran

Lyran

28 februari 2014 22:21

Jag sparar den tills jag har lite bättre om tid, vill kunna läsa noga.

http://www.lyrannobel.blogspot.com

 
Ingen bild

mig själv

28 februari 2014 22:26

Ja, jag önskar nästan att jag hade den kvar...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Tisdag 11 dec 08:00

Johannas topplista     vecka 50 Debutanter jag vill läsa mer av   Jag brukar vilja läsa en del debutanter, men nu fick jag bara ihop fyra stycken vars namn jag lagt på minnet för att läsa mer av. De debutanter jag läser brukar som regel ...

Av violen - Söndag 9 dec 08:15

  Stridsberg, Sara: Kärlekens antarktis ***   Efter några sidor, inte ens hälften, har jag läst klar boken visar det sig. För allt upprepar sig; gång på gång dör Inni sin fasansfulla död och huvudet sjunker frätande till botten. Det är mycket kr...

Av violen - Lördag 8 dec 15:45


    Naumann, Cilla: Den oändliga familjen *** Bära barnet hem tyckte jag verkligen om. Men den här boken var så annorlunda. Jag tror att berättelsen i sig äger ett djup som inte kommer fram i och med att den är splittrad på tre. Annas del, i gra...

Av violen - Fredag 7 dec 14:45


  Modiano, Patrick: Slumrande minnen ****   Att Modiano skriver samma bok om och om igen är sant. Sant är också att det verkligen inte gör nånting.   För det är alltid denna främmande kvinna som försvinner, upplöses ur minnet för att sedan p...

Av violen - Torsdag 6 dec 14:45

  Modiano, Patrick: Bröllopsresa ****   Tänk att det alltid är en ren njutning att läsa Modiano. Språket är så omedvetet vackert att man nästan inte lägger märke till det om man inte koncentrerar sig och lämnar historien ett ögonblick.  Här ty...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

JUL

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se