Inlägg publicerade under kategorin Ungdomsböcker

Av violen - 21 januari 2011 16:30

Kieri, Katarina: Dansar Elias? Nej! ****

 

Jag tyckte om den här boken. Jag tyckte om Elias, jag tyckte om hans pappa, jag tyckte om trappuppgången i huset i Luleå, jag tyckte nästan om Jussi Björling till slut. Men framförallt tyckte jag om språket i boken, handlingen, hoppet, ljuset i den vemodiga ungdomstunneln. Elias kommer att dansa igen........gilla!

Men jag undrar lite, är det här en ungdomsbok för vuxna eller läser ungdomar den? Är det det här ungdomar vill ha? Den har ju vunnit augustpriset i ungdomsklassen men det säger ju ingenting om dess popularitet bland ungdomarna, bara bland de vuxna. och jag hade stor behållning av den, så jag förstår att den vann augustpriset. Men som sagt, ungdomarna då?


Jag läser den i 12 svenska olästa kvinnor då jag inte läst Kieri förut. Men det måste bli mer läst, absolut......

Kieris hemsida


Läst 2011

Av violen - 1 oktober 2010 14:44

Wahl, Mats: Ormfågel ***

  


Opal förlag, tack för boken som jag fått genom Enbokcirkelföralla!


Jag säger bara, om inte en person som jag hört berätta, under en period jobbat i en skola liknande Brantingskolan i boken Ormfågel skulle jag lätt kunnat avfärda boken som överdriven. Och samma sak, om inte en modig mamma hjälpt sin dotter i en skola som heter Bjästaskolan, skulle jag också lätt kunnat avfärda den här boken som, just det, överdriven.

Nu vet jag att den tyvärr är helt sann. Jag blir beklämd, dyster, nervös och arg när jag läser Ormfågel. Vart är skolan på väg? Har jag sagt i snart tjugo år. Jag skakar bara på huvudet av missmod åt den här skildringen, skriven med stor insikt och ett stort mod vill jag tillägga. .



Jag har inte läst någon bok av Mats Wahl tidigare, men kände direkt att Ormfågel var välskriven. Dialogen känns trovärdigt korthuggen, Havelscitatet gick att få in med ett anpassat grepp och det med mera förklaras i slutet av boken. Och ok det är en ungdomsbok men lika mycket en debattbok, vilket slutordet och den uppföljande boken När skolan havererar vittnar om. Wahl vill väcka debatt och jag hoppas han kommer att kunna göra det!



Frågor i Enbokcirkelföralla!

Delta även du och diskutera om hur man kan förebygga utanförskap och ungdomars utsatta situation i skolan.

Hur kan vi få skolan bättre och hur kan man få alla att känna sig delaktiga i sitt eget liv. Det måste in mer resurser i skolan i form av vuxna människor. Och ledarskapet måste styras upp. Rektorerna måste ta sitt ansvar.

Bör vi ge barnen mer makt över skolan och sin egen situation eller är det vuxna, enbart, som ska ha den makten. Jag tycker att de vuxna ska ta sitt ansvar. Visst, det ska finnas en dialog med barnen/ungdomarna men de ska inte behöva känna att de, mitt i sin pubertet, pluggande för höga betyg och kanske dessutom med jobbigt socialt liv ska måsta ta även det ansvaret att styra upp sin och andras skolgång. Nej, mer kloka vuxna som bryr sig.

Hur ser vi ett utanförskap? Förstår inte riktigt frågan men om det är hur barns utanförskap visar sig i skolmiljön tror jag att det bara är att vara intresserad och se sig omkring. Vem blir aldrig inbjuden till grupparbeten? vem sitter för sig själv i matsalen och på rasten? Att bygga upp ett förtroende med dessa elever så att de till slut inte bara svarar bra om man frågar hur det är. Men det kräver tid engagemang vilja och empati vilket stressade lärare knappast har. In med fler vuxna i skolan.

och hur kan vi ändra den hårda attityd som idag, tyvärr, är ett signum i många skolor. Otroligt svårt tror jag. Börja på dagis kanske nästa generation kan räddas.

Av violen - 2 juni 2010 17:00

Sortland, Bjørn: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? ***

 

ögonblicksbilder, med korta, lyriskt starka kapitel som berättar kärlekshistorien mellan Markus och Ingrid. Står det i dn.se

Och mindre än så är det inte med den här boken.

En bok som måste finnas för det som kan hända även för ungdomar, sjukdom, död. En bok att ta fram för att förklara det oförklarliga.

En nödvändig bok helt enkelt.

Med meningar som små guldkorn och ett övergripande mål, att beskriva det sköra i livet. Sortland lyckas.



Läst 2010

Av violen - 31 maj 2010 11:15

 Collins, Suzanne: Hungerspelen ****


Sommarens första bok i dystopiutmaningen hos Lyran läste jag ut på en gång! Den var otroligt spännande och välskriven. Jag förstår verkligen dess popularitet både bland ungdomar och vuxna.

Jag ser att det även finns en fortsättning, Fatta eld. Och faktiskt kände jag när jag läste slutet att här finns det ju mer att spinna vidare på, för djupt ner i berättelsen finns ju ändå upproret som en pyrande låga.

Jag fick vibbar från gladiatorspel, I morgon då kriget kom, Robinson, Flugornas herre och Väggen av Marlen Haushofer. Den sistnämnda pga allt detta sökande efter mat och bär och ensamhetsöverlevandet i skogen.
Det fanns en dramatik i hela upplägget, kanonskotten, projiceringarna mot himlen, det konstgjorda regnet....Fascinerande dock att skogen verkade äkta? Det talar mot ett miljöförstöringstema.....

Kärlekstjafset (ursäkta) är såklart en eftergift till klassificeringen u, men det känns ändå inte helt konstruerat. Framförallt skulle det kunna vara en strategi.

Jag tycker att bakgrunden till spelen, de 12 distrikten och deras specialiteter skulle ha gått att göra mer av och det tror jag kanske kommer i bok 2.


Jag tror att det här boken skulle ha rönt mindre uppmärksamhet om inte de flesta sett Robinson. För det går ju egentligen inte att tänka sig in i att en sån här sak skulle kunna inträffa, att ungdomar kan bli sådana mördarmaskiner framförallt mot varann. Och att folk ser på det och njuter. Men efter Robinson har de flesta lärt sig att det är helt ok eftersom helt vanliga människor kan hänge sig åt mobbing och baktaleri och hänsynslöst strategiskt tänkande. Så tanken är nog inte så främmande som den skulle kunnat vara annars. Tyvärr.

Av violen - 25 maj 2010 15:00

Kimselius Kim M: Kinesiska Draken***


Den här boken fick jag från Roslagstextförlag för att läsa i En bokcirkelföralla i maj.


När jag började läsa den var det ytterst nära att jag la ifrån mig den genast. Varken språket eller handlingen tilltalade mig. Kina för länge sen har aldrig fascinerat mig.
Men så läste jag lite mer och så såg jag faktadelen och blev nyfiken. Alla böckerna i serien fanns dessutom inköpta på stadsbiblioteket och benämndes barn så jag förstod att här fanns något jag inte haft en aning om, och dessutom varför språket var så irriterande enkelt. Och varför det var cliffhanger på var och vartannat kapitelavslut. Riktigt jobbigt men säkert perfekt för målgruppen....

Så jag fortsatte läsa. Och mot min vilja blev jag intresserad. Snart var jag inne i historien och blev mer och mer imponerad över hur författaren lyckades förmedla så mycket historisk kunskap utan att det blev tråkigt. Ja jag insåg att det här var en bok i samma anda som femböckerna och kittyböckerna och potterböckerna, igenkänningsfaktorn måste vara hög bland läsarna som läst alla böckerna i serien. Men den hade ett ytterligare plus, den förmedlade kunskap.  jag lärde mig en hel del faktiskt. Även om jag mot mina principer skummade lite på slutet.......

Det enda jag kunde känna var att boken var väl rå ibland för att vända sig till barn, men kanske det är en av de saker som fascinerar? Faktadelen är säkert också väldigt intressant för de som vill veta mer, för det finns ju väldigt vetgiriga barn och ungdomar, det vet vi!


Författaren har en egen sida och jag frångår mina bloggregler och länkar till henne här, Hon har även en sida om skrivtips här.


Frågor på En bokcirkelföralla


1. Den kinesiska draken är en historisk spänningsroman som utspelar sig i Kina. vad tycker du om konceptet, att läsa en spännande berättelse samtidigt som man lär sig lite om Kinas dynamiska historia? Riktigt bra tyckte jag det var, sen jag väl kommit över stilen.

2. I slutet av boken så har Kim M Kimselius även infogat en faktadel för vetgiriga. vad tycker du det tillför berättelsen? Dig? Den var mycket bra och säkert också nödvändig eftersom det ju är en så avlägsen och okänd (för oss) tid det handlar om.

3. Vad tycker du om Thea och Ramona? Vad får du för bild av dem? Författaren har ju väldigt medvetet skildrat dem ur ett manligt/kvinnligt perspektiv och i sådan miljö, vilket är helt rätt eftersom det ju inte fanns någon jämlikhet att tala om för personer på den nivån under den tiden. De är ju starka och tuffa personer och har ju i den här boken varit med på så pass många äventyr att det lugnt kan leva sig in i sina roller. Jag tror inte att de är så intressanta egentligen utan boken/böckerna behöver dem enbart för att förmedla innehållet. Början var ju lite tjafsig och fick mig att nästan inte läsa men de som är vana vet ju att det bara är just början så den kan lugnt läsa vidare. Smart med halsbandet, undrar om det är med i alla böckerna? "Kärlekstjafset" var ju lite krystat, jag tycker det verkar som deras mesta känslor gällde Pluto! :-) Men ok precis som barn i den ålder kan känna!

4. Har du själv varit i Kina, eller någongång funderat på att åka dit? Isåfall vad är det bara måste besöka/se där? Jag är inte intresserad av Kinas historia och att besöka det kommer långt ner på min lista. Det är klart att kinesiska muren och den förbjudna staden, Himmelska fridens torg är väl ett måste.

5. Vad tyckte du om boken? Den får tre stjärnor av mig, mycket bättre än jag trodde.!

Av violen - 16 maj 2010 18:00

Cohn, Rachel & Levithan, David:  Nick & Norahs oändliga låtlista***


För att vara en ungdomsbok var den här riktigt bra. Först när jag läst ut den förstod jag att den väldigt mycket speglade straight edge kulturen. Det nämns ju bara som hastigast där i början. Och det var säkert därför jag tyckte att den var så intressant. För den stack ut med sitt coola ( i mitt tyckte) par. För både Nick och Norah verkar våga stå för sig själva (fula skor, köttälskare osv) och det gillar jag. Men avsaknaden av tunga droger och snabbt sex (mycket snack om det iofs) är ju något som känns främmande då det ju präglar mycket av all litteratur idag. Så jag lärde mig mycket om en av vår tids subkulturer och insåg att jag är helt utanför all musik som spelas inom dessa genrer. Men jag är ju fast i 60-talet iofs, då jag faktiskt var en popnörd, den enda i byn f.ö. Kände musiklyriska vibbar vid omnämnandet av I wanna hold your hand! det säger väl allt......

Så min undran är egentligen bara, är det här en vuxenbok eller en ungdomsbok? Jag spanar vidare!



Av violen - 4 maj 2010 11:30

Holmberg, Bo R och Strömgård, Katarina: Eddie Bolander och jag ****

 

Jag förstår verkligen varför den här boken fått Augustpriset som bästa ungdomsbok. Kombinationen av text och bild är helt nödvändig känner jag när jag läst klart. Utan bilderna skulle boken ha varit bra men inte mer. Enbart ett inlägg i skilmässobarnens liv.

Nu synliggörs nånting som känns bara uppenbart. Hur det är att vara tonåring i en norrländsk småstad med ett enkelt liv utan åthävor. En stad som söker förnyelse men som ungdomen drar ifrån. Och nu öppnas en möjlighet dessutom.....


Att jag dessutom har en slags fäbless för ungdomar i just gymnasieåldern gör ju inte saken sämre. Jag är själv lite kvar där i mina tankar och känslor, min hjärna har kanske inte åldrats som min kropp......verkar som Holmberg är lite likadan. För han skildrar det på pricken. Eller på det sätt som jag tänker att det är. Vore intressant att veta om dagens tonåringar också tycker det? Kan ju vara ganska väsentligt egentligen. boken jag lånade såg fräsch ut nämligen.....hmmm! Vad tyder det på tro.....?  Inte så mycket lånad kanske....



Av violen - 8 april 2010 14:45

Teller, Janne: Intet ***


Jag tänker ju läsa ungdomsböcker nu och då, kan vara intressant. Fick tips på den här boken och läste den med stigande vämjelse. Den här boken borde ha nån slags vuxenvarningsflagg på sig, dvs läs den inte utan en vuxen att prata med efteråt. Att läsa den i klassen måste ju vara en jättebra idé, för nånstans måsta man ändå inse att ungdomar i en känslig ålder kan bli väldigt påverkade av den här boken. Den var också jättespännande ett tag.

Ungdomarna fick liksom ingen identitet tyckte jag och vissa fick ju offra så mycket mer än andra, det var liksom ingen logik. Det blev ju så otroliga konsekvenser för en del, bara för att en Pippiliknande person (som inte går till skolan) sitter i ett träd och lurar i dem att inget har nån mening. "Kvinnan föder över en öppen grav" typ. Det ska inte ungdomar lära sig tycker jag. Ingenstans kände jag heller att vuxenvärlden tog sitt ansvar, när allt uppdagades lämnades de till att klara sig själva och ingen fick känna att något ansvar utkrävdes, vilket skulle ha gjorts både av dem själva men främst av deras föräldrar. Jag kan känna lite Bjästavibbar här tyvärr.

De trodde på och levde ut att ingenting är heligt. De blev lurade. För livet har betydelse och det borde någon vuxen ha talat om för dem. Gång på gång.



Jag fortsätter läsa ungdomsböcker eftersom jag själv är så pass "mogen" att dessa inte fanns när jag växte upp. Jag gick från Keene till Solsjenitsyn på en gång där i 9:an.

Fick tips på en blogg om Otroso, tydligen en bok i samma genre. Och jag tar emot flera tips! Kom med dem bara!



Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards