Schiefauer, Jessica: Pojkarna ***

Augustprisböckerna i ungdomsklassen är ofta väldigt bra, tycker många vuxna. Så även den här som jag verkligen tyckte om i början. De tre flickorna som ikläder sig pojkkroppar är ju en lysande öppning. Och den har mycket undertext som feminister genast upptäcker, det har jag märkt när jag bloggar. Deras kroppar växer och mognar, symboliskt håller de till i ett växthus, de undersöker blommans inre precis som de kan undersöka sitt eget.

Men så förvandlas de och går från att bli bara människa/flicka till att bli Människan, dvs pojkar. De upptäcker att de slipper undan att bli objektifierade, deras kroppar blir starkare, De kan mer, vågar mer, vill mer. Och de får framförallt göra mer.

Två av tre vill ha tillbaka sitt liv men Kim tvekar. Hennes sexualitet är ny och kvinnligt intakt, hon vill ha Tony men han vill inte ha henne, varken som pojke eller flicka.

Senare delen av boken, efter Kims brutala uppvaknande när hon ser hur Tony verkligen är, faller mitt intresse. Men vid ett tillfälle när Kim hotas har hon nytta av sina pojkövningar, det talar inom parantes sagt för att kvinnor bör öva sig i självförsvar, lära sig att min kropp är min och värd att försvara, eftersom alla kön är människor, inte bara ett.

Som att minnet av pojken finns kvar i kroppen, som att kvinnans framväxt kommit av sig, stannat av. Det finns en pojke där i spegelbilden och han är tanigt outvecklad, barnsligt hårlös. Kvinnan ligger som ett flor över honom, skyddar honom med sitt hölje.

En  människa är det. sid 187

Den här boken känns ambivalent, flickorna får känna på hur det är att vara pojkar, men det är ju inte lösningen. För kvinnor är kvinnor och halva mänskligheten och har samma rättigheter som den andra halvan. Det är inget alternativ att flickor måste bli pojkar för att få leva sitt liv som de vill. Boken stärker fördomar och borde ha haft någon sorts balans eftersom det är en ungdomsbok. Varför inte lära ut respekt för andra människor? Och för sitt eget kön? Vi är alla värda den nämligen.

Läst 2012

   Holmberg, Bo R: Jättarnas brudkrona ***

I den här boken finns de alla samlade - de gamla sägnerna och skrönorna från Junsele.

Med illustrationer av Björn Nordin.

Lättsamt har Holmberg skrivit ner det som berättades förr om vittra och jättarna och allsköns småknytt. Jag tror att de här berättelserna kanske skrämmer dagens barn lika mycket som gårdagens. Så nån nöjesläsning blir det nog inte, men materialet finns samlat och blir inte bortglömt, en kulturell gärning.

Och illustrationerna är riktigt bra.

Läst 2011

   Frankenstein: klassiska seriealbum *** (uHci)

Seriealbum är alltid intressanta tycker jag. När jag såg att både Frankenstein och Macbeth kommit i klassiska seriealbum lånade jag dem direkt.

Nu har jag läst Frankenstein. Jag hade nyss läst boken i Bokcirkelonline så den var helt aktuell för mig. Och serien följer troget boken.

På grund av det så blev läsningen lite långtråkig ibland. Det var också väldigt mycket text, jag undrar hur det fungerar med ungdomar som ska läsa serierna istället för böckerna, för att det ska bli lättare. Lätt hänt att mycket hoppas över kanske. Men bilderna var otroligt ambitiöst gjorda, detaljrika, ibland vackra, ibland skräckslagna! Men jag är ju också van med min ungdoms Seriemagasinet och Fantomens svartvita bilder. Så inte så konstigt att jag blev lite imponerad.

Läst 2011

   Collins, Suzanne: Revolt***

Hungerspelen, dvs första delen i Hungerspelstrilogin, var väldigt bra. Lite otäck men fascinerande, intressanta karaktärer, dystopikänslor, spännande, naturnära.

Del två, Fatta eld var inte lika bra även om det som jag funderat över i Hungerspelen visade sig vara rätt, och att den här sista boken heter Revolt är helt i sin ordning.

Som alltid när det gäller barn känns det mer när våldet kommer så nära. Kanske läser barn och ungdomar nu för tiden så mycket våldsamt att de inte bryr sig och att de kan skilja mellan sanning och fiktion, nutid och dystopisk framtid. Jag hoppas det. För bitvis tyckte jag det var riktigt otäckt. Den handlar om politik står det men jag känner mest krigets vanvett. Vilket väl också är politik iofs, tyvärr.

Ett tips är att läsa alla böckerna i ett svep, vilket inte var möjligt tidigare eftersom de kom ut eftersom. Nu har jag läst med långa uppehåll emellan och det var en nackdel då det var mycket referenser till hungerspelen och de tidigare böckerna med episoder och personer som jag inte riktigt kom ihåg.

Böckerna kommer som film och jag är faktiskt nyfiken på hur Gale och Peeta kommer att se ut där. Katniss ser ut på ett enda sätt och det visade sig stämma när jag sett bilder på skådespelare som kanske ska spela henne. Jag tror att kärlekshistorien som jag benämde tjafs (förlåt alla som tog illa upp) i första boken kommer att få stor uppmärksamhet i filmen. Det kan nog behövas för att uppväga alla våldsamma scener med muttar och andra vansinniga varelser.

Sammantaget tycker jag att Hungerspelstrilogin är klart läsvärd. Kommer böckerna på biblioteket om några år att vara lika nötta som Marsdens i morgon när kriget kom-serien? Jag tvivlar, det är för mycket tvspel över Collins böcker. Och filmen kommer direkt också. Så man kan se filmen och behöver inte läsa böckerna.

Blir filmen bra kan den dock bli en klassiker. Fast böckerna kommer alltid att hitta sina läsare, det är jag övertygad om.

Läst 2011 

   Jägerfeld, Jenny: Här ligger jag och blöder ***

Augustprisvinnare är den här boken och det var helt riktigt. För det är en bra och intressant och faktiskt trovärdig bok.

Alla har sett den här tjejen nånstans och betraktat henne med skräckblandad förtjusning. Kanske att anslaget som titeln syftar på kändes lite väl skruvat men visst, allt kan hända och det händer. Men redan där kändes det som att nånting fattades, vem ser till denna skada, som iofs inte var så våldsam som man kunde tro men ändå......Maja klarar sig själv men borde inte behöva göra det. Jag blir aningen nedstämd och slutet gör mig riktigt nedstämd.

Boken har en uppriktighet som jag tror gör att många kommer att tänka, aha, kanske är det så jag haft/har det, kanske är det så jag är. Tyvärr dröjde det länge innan bokens agenda kom fram och kanske några ger upp eftersom spoilervarningarna gör att inget om det allvarliga ämnet kommer fram tidigare eller i bokens presentation. Men det här är en bok som borde läsas av de som studerar just detta "fenomen".

   Tan, Shaun: Ankomsten ****    (Fackbok uHci)

Alma priset vann den här boken 2011. Den verkade speciell och därför lånade jag den. Och den är verkligen annorlunda, både vemodig och vacker och vilsam med sin nedtonade färgsättning. Ändå kände jag att det här är ju en vuxenbok, den borde kanske inte vinna ett barn och ungdomspris.

Men jag vet inte vad barn tycker om den iofs. Kanske gillar de de lite dova bilderna med mystiska djur och figurer....Själva handlingen rinner förbi med utmejslade bilder och jag kan känna en fläkt från andra världskriget........

Boken var mycket vacker och vältecknad men skrämmande på ett diffust sätt. Dock var teckningarna så utmejslade att som seriebok tilltalade den mig mycket.

Läst 2011

   Herrström, Christina: Tusen gånger starkare ****

En ungdomsbok från 2006 som nu kommit både som film och i pocket!

Jag tyckte verkligen om den här boken. Och jag tror att den pekar på mönster som många nog är medvetna om men ingen vill/kan/orkar ta tag i.

Med enkla medel, bara en ny tjej som uppfostrats att vilja rättvisa och ta sin rättmätiga plats och som vågar säga det, lyckas Herrström skriva en både rolig, spännande och lite otäck historia. Och den är samtidigt realistisk, för mönster bryts inte på en enda skola på en enda gång. Men det kan göra skillnad för någon här och där att få läsa om och känna att de tankar som finns inuti är rätt. Jag är glad att exemplaret jag lånade var tummat och nött, mer sådana böcker på skolbiblioteken. Då ser man att de verkligen är lästa!

Nu har den kommit som film och den finns på ett bibliotek när mig så jag måste ju bara se den.

Jag ger den fyra stjärnor för ämnet var så otroligt intressant och angeläget. Hur boken var skriven brydde jag mig ärligt talat inte om......men det var väl också bra kan jag tycka.

   Nelson, Jandy: Himlen börjar här ***

Den här ungdomsboken var riktigt välskriven, ja nästan en slags bildningsroman. Lennie gör en slags resa och inser till slut var hennes sanna lycka finns. Och då menar jag inte kärleken utan vem hennes familj verkligen är. Låter kryptiskt men jag vill ju inte förstöra upplevelsen.

Det är en bok, kanske främst om sorgen och dess yttringar men den innehåller en massa ingredienser som jag lärt mig finns i ungdomskulturen i USA. Lite sex och lite feminism och lite hippiestuk och därmed lite röka på, och lite sorg och lite kärlek med komplikationer och lite skogen och lite vattnet och lite skolan och lite av varje. Här är det nog ovanligt bra förpackat trots allt.

Jag måste också erkänna att jag gärna ville veta hur det skull gå! Och slutet lovar gott för Lennies framtid vilket gjorde mig glad, jag började gilla tjejen nämligen.

Ungdomsböcker läste jag inte som ung, jag är född i fel decennium, fick gå från barn till vuxen via Kitty och Cherry Ames. Och jag får sällan någon större behållning i ungdomsböcker måste jag erkänna nu när jag läst några stycken. Men jag läser ändå därför att jag tycker det är intressant att veta vad ungdomar läser.

Läst bokcirkelonline

Läst 2011