Semple, Maria: Var blev du av Bernadette? ***

En riktigt bra bok måste jag säga. Både humoristisk, tragisk och upplysande. Jag menar, bedrägerier drabbar ju vem som helst nu för tiden, Antarktis skrivs det ofta om, kalvande isberg och framförallt pingviner som vemodigt stampar på samma fläck och ser bort mot horisonten, hjärtsjuka barn fast det är lite mindre vanligt. Microsoft, sällan beskrivet och kvinnor utan hopp och mening finns det så många av. Kvinnor, vars sorg och oförstående omgivning driver dem mot katastrofen. Bernadette är inte den hon synes vara....och så visar det sig att hon under lång tid förberett sig för sitt nya liv, helt utan att ana det själv förstås.

En riktigt bra bok som sagt. Annorlunda och och med en undertext som är mycket osynlig, tror jag. Fast för mig är den lika med Bernadette och hennes liv, det har har min sympati. Jag är glad, inte för att hon blev hittad utan för att hon fann sig själv.

Tack för exemplaret Booked.

   Skytte, Göran: Förvandlingar ***

Skyttes tredje bok, Förvandlingar. Det var nära att den inte blev av, eftersom Skytte fick en stroke, men så piggnade han till och har skrivit en bok som faktiskt är intressantare än de två förra, här och här. En gudsbild har växt fram som är öppnare och mer ärlig än de många troendes.

Jag har sagt att jag tycker att man gärna kan läsa om hur någon blir kristen likväl som buddist, islamist eller andra religioner. Det har Skytte gjort i den här "trilogin". Nu har han fått livet tillbaka och vad det får för konsekvenser kanske visar sig längre fram.

Läst 2013

   Munro, Alice: Brinnande livet ****

Jag har tidigare läst Kärlek vänskap hat av Munro. Då var jag inte överförtjust, och skyllde det på min ringa erfarenhet av samt en svag motvilja mot noveller. Men nu har jag läst många noveller och faktiskt, det här är inte de bästa noveller jag läst. Fortfarande kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör dem, visserligen välskrivna, lite kluriga och lättlästa men ändå inte intressanta. Och språket är fortfarande lite för enkelt, lite för gammalmodigt, saknar de där nya skimrande meningarna som bara kastar sig över en. Inte så att det är dåligt, inte alls. Men det är som att de inte riktigt lever upp till förväntningarna.

Inte förrän de fyra sista kommer. Där skriver Munro om sitt eget hörn av verkligheten, och genom sitt eget temperament.

Här finns inte den distans som jag funnit i de andra novellerna. Inunder den vardagliga texten vibrerar minnen utan slut men nu äntligen uppenbarade.

De känns som en plötslig energi kommit in i texten, minnets energi, glasklart erinrat. Det hon skriver om så här

Det hade inte passat in i en fiktiv historia. sid 295 

Nej, de fiktiva historierna har tillrättalagts, men livet måste beskrivas och förstås utan omsvep. Och förlåtas, förlåta både sig själv och andra.

Sammantaget är det här god läsning. Novellerna stannar inte kvar med sina kvinnor, svikna eller inte. Men Munro lever och har lyckats skriva sin ungdomsbiografi på fyra noveller. Det räcker!

Läst 2013

   Lundin, Susanna: Hindenburg ***

Jag blev absolut inte klok på den här boken. Jag var tvungen att googla och läsa vad andra skrivit och då förstår jag att jag inte är ensam. Men med hjälp av just det andra skrivit inser jag att Bertil och Prickly Pear är leksaker som lämnats kvar innan efter katastrofen. Och Lundin använder intertexter till sina barnboksreferenser, eller är det långsökt att tro att Prickly Pear (betyder kaktusfikon) som föds i en slags fiktiv form i början, men i början är osynlig, kan vara en omskrivning av det osynliga barnet (Jansson)?

Och björnen Bertil, Nalle Puh och Karl Bertil Jonsson i ett. Ögat hänger och uppdagar nya infallsvinklar, andra sätt att se på omvärlden utan den kalla, ytliga, omänskliga som alla andra ser. Och en längtan efter sanningen, lögndetektorn.

Sagans värld som en hjälp att beskriva dagens värld eller framtidens.

Det kändes som att jag läst en generationsroman, en generation som har och kommer att ha andra och nyare litterära referenser i sitt skrivande än vad som oftast varit vanligt.

David Lynch nämns i andra recensioner, det finns tydligen intertexter även till hans filmer och TV-serien Twin Peaks. Och det borde komma mycket fler sådana i litteraturen framöver, och även i andra nya filmer.

Mycket intressant tycker jag, men jag har inte sett David Lynch produktion och därmed döljs en hel del intressant i Lundins text.

Det här känns som ett nytt område att utforska framöver. Jag gillar Lundins sätt att närma sig det, även om det tyvärr var väldigt svårt att greppa. Men det kändes nyskapande och det gillas verkligen!

Susanna Lundin fick Borås tidnings debutantpris 2013.

Läst 2013

   Lindgren, Astrid: Britt-Mari lättar sitt hjärta ***

Det var roligt att läsa den här boken. Mycket för att Lindgrens kommande fantasivärld så tydligt märks. Som en slags omvänd intertextualitet, här kan man läsa intertexten innan den är skriven!

Först och främst namnen, Bertil, Majken, Kajsa, Britta, Lisa, Krösa-Tilda, Svante, Stig, Anna-Stina, Olle, Greta. Alla finns med i kommande böcker av Lindgren...

Sen kommande händelser: lyftande av bord, försvar av mobbad kamrat, en isolycka, hänförelse över julen:

Jag tycker, julen är som ett stort bloss, som lyser upp decembermörkret. sid 62

Sen finns det förstås massor med tankegångar till Lindgrens uppväxt och dessutom följer den kriterierna för den tävling som boken blev tvåa i.

 Enligt tävlingsreglerna gällde det att

motverka den ”schablonmässighet och förljugenhet”, som ofta präglade

flickböckerna. Arrangörerna efterlyste ”realism och litterär kvalitet” och

en ungdomslitteratur som främjade ”kärlek till hem och familj samt

allvar och ansvarskänsla i förhållande till det motsatta könet”. Ingen

”tendens” fick dock kursiveras så att texten fick ”en pedantisk eller docerande

ton”.

Det står att läsa på www.kb.se - Här (öppna PDF:n) där Magdalena Gram skriver om Ulla Sundin Wickmans illustrationer av Astrid Lindgrens böcker, plus mycket annat om böckernas innehåll. (Mycket intressant f.ö.)

På sidan 8 finns Britt-Mari öppnar sitt hjärta och där står allt jag kunnat skriva här. Men jag håller mig till namnfrågan!

Läst 2013 

  Starobinets, Anna : Den levande ****

Jag läser ibland dystopier. Och direkt jag läste om den här boken blev jag intresserad. Och faktiskt, jag blev fängslad när jag började läsa. Jag var bara tvungen att fortsätta. Jag ville veta, även om jag inte riktigt förstod. Veta allt om Zero, Den levande, Cracker osv.

Det här är en dystopi med klar förankring i vår tid, facebook är den tekniska grunden för att det ska fungera och det vi (nutidens människor) verkar ha som högsta dröm blir verklighet. En slags reinkarnationsreligion som hela tiden pulserar med gamla själar i nya kroppar. Evigt liv; endast några sekunders död, och sedan landar du i en annan kropp. Det är bara vi, de tre miljarderna. Vi har dragit vinstlotten och lever vidare. Med våra minnen. Men till vilket pris?

Här finns påtagliga referenser till religionen. Är Zero en frälsargestalt, kommen som ur en jungfrufödsel? Är den trehövdade gudens fågel en bild av den helige ande? Är det primitiva behovet av att slutligen be så allomfattande att det inte går att kväva?

Ett är i alla fall säkert, Starobinets har läst sin bibel.

Under tiden jag läste var allt så självklart, men nu känns det som att jag borde läsa om boken för att förstå allt. Ge mig facit känns det som.

Boken lämnar kvar en kall, sorgsen, av insekter klibbig känsla. Jag vill inte att det ska bli såhär. Och i och med att jag tänker det har författaren lyckats, Starobinets ger mig en sannolik (?) glimt av en fruktansvärd framtid. Den känns inte så overklig trots allt.....

Kort sagt, det här är en otroligt intressant och spännande bok som rör om i våra (oskyldiga) FB-vana hjärnor. Den liknar inget annat jag läst och den fick mig att skärpa mig till det yttersta. Jag skulle vilja analysera den och därmed (kanske) kunna förstå den. Men nöjer mig med att säga, känner du dig koncentrerad så läs den! Älskar du dystopier så läs den. Förstår du den fullt ut, grattis!

Tack till Coltso förlag för denna ovanliga bok.

Lär mer om boken här

Läst 2013

   Perec, Georges: Rummets rymder *****

Spontanitet, nyfikenhet, utanförboxentänkande, klurighet, humor och ovanlighet genomsyrar den här romanen. Dessutom självklarhet för det är ju såhär härligt vrickat livet i rummet är.

Jag har varit så nyfiken på Perec men inte kommit mig för att läsa något tidigare. Men nu har jag gjort det och jag gillar verkligen. Jag känner mig besläktad med Perec. Hans tvära kast. Och han har så många goda idéer, att t.ex besöka sina grannar och se efter vad de har på sin vägg, som då är baksidan på min vägg......funderationer jag kunde ha haft när jag bodde i lägenhet för många år sen. Och lyssna på det här:

Platserna:

(Anteckningar för ett pågående arbete)

1969 valde jag i Paris tolv platser (gator, torg, korsningar, en passage), antingen platser där jag hade eller platser jag drogs till av särskilda minnen.

Jag har företagit mig att, varje månad, beskriva två av dessa platser. Den ena av dessa beskrivningar görs på plats och är tänkt att vara så neutral som möjligt: [...]

Den andra beskrivningen görs på ett annat ställe än själva platsen: jag anstränger mig då att beskriva platsen ur minnet[...] sid 81

De som genast gillade det här uppmanas att läsa fortsättningen själva.

Och hör här:

Jag har inte mycket att säga om landsbygden: landsbygden existerar inte, den är en illusion. sid 101

Hm, tänker jag som är uppfödd på landsbygden. Men sen beskriver Perec landsbygden på ett så precist sätt att jag häpnar. Och då är det ändå den franska landsbygden!

Min slutsats är, den här boken är precis i min smak. Och jag undrar om Perecs andra böcker är lika bra? Jag måste bara läsa fler.

Tusen tack Modernista för ett femstjärnigt rec.ex.

   Nesbø, Jo: Gengångare ***+ (mp3bok)

En väldigt bra Nesbø, kanske den bästa. Och eftersom jag lyssnat på alla de andra hade jag full koll. Jag undrar iofs om Söss var med, eller missade jag henne? Nåväl så dök det upp gamla bekanta såklart. Och det där djuret som varit med i flera böcker var med här också. Lite snubbigt iofs men det är väl meningen.

Boken kändes verkligen verklig. Jag läste den som en svidande kritik mot narkotikahandel och det missbruk som följer i dess spår. Jag tycker att Nesbø lyckades fånga det fruktansvärda beroendet och dess följder på ett ovanligt trovärdigt sätt.

och jag blev lite lurad där ett tag dessutom.

Läst 2013

Spänningsutmaning Enbokcirkelföralla mars