Silei, Fabrizio: Rosas buss ****

En allvarlig bok om ett allvarligt ämne. Med vältecknade bilder. 7-12 år. Men den skulle gå utmärkt att läsa även i högre åldrar om man undersöker medborgarrättsrörelsen t.ex Ibland tror jag att lättlästa böcker med bra bilder kan användas i flera olika sammanhang. 

Den har sina brister, visst, och kräver en hel del av den som läser. Boken borde ha ett ordentligt bokprat innan den blir tillgänglig för alla de som läser själva. Med tanke på den ålder den är skriven för.

Dessutom avhandlas "whites only" och bakgrunden till händelserna väldigt hastigt. Ku Klux Klan nämns inte utan ges bara ett ansikte genom bilderna. Är det för att väcka frågor? För det här är ju inte direkt något barn och ungdomar är medvetna om idag. Och därför är boken viktig. Särskilt i dessa "Black Face" tider.

Nyfiket söker jag på Förlaget Alvinas hemsida. Och se, där hittar jag mer, en recension av Thomas Utvik i Gomorron Sverige (länk på sidan), mer om boken och mer om författaren, Fabrizio Silei. Dessutom verkar det ska komma en arbetshandledning för pedagoger och det är ju utmärkt. Trots att Utvik bedyrar att den kommer att funka för åldern så tror jag ändå att det här är en "svår" bok. Där tar ju förlaget ett betydande ansvar.

Jag hoppas förlaget översätter fler böcker av Fabrizio Silei.

Läst 2013

   Wendy, Guerra: Alla ger sig av ****

Det finns böcker med flera bottnar, t.ex den här. Det här en bok om

kärlek, (till mamman, till språket, till konsten, till landet, till alla de som lämnar)

förtryck (i ett matriarkalt perspektiv. Sluta skriv dagboken säger pappan, sluta skriv dagboken säger älskaren, ge mig dagboken säger journalisten. De vill ta ifrån henne det enda egna rum hon har, sina tankar, nedskrivna, förmedlade, sparade)

annorlundaskap (eftersom hennes mamma är annorlunda och omgift med en svensk)

misshandel och svält (hennes pappa är alkoholist och vill ha vårdnaden om Nieve bara för att han kan. Sen bara misshandlar han och svälter henne.)

Ytligt sett är det en flicka (första delen) och en ung kvinna (andra delen) som förmedlar ett liv, sett genom ett land och dess utveckling.

Men det är lika mycket en människas resa, från barn till vuxen, från frihetssökande till frihetsstörstande till otörstig, som modig i att stanna kvar. Som modig i att ändå våga se ut över världen.

Och författaren, modig i att lägga sin ofullständiga, naiva text inför våra ögon, de tidigare anteckningarna. Och sen blomma ut i de senare och visa fram sig som författare i sin egen rätt.

De flesta som skriver liknande böcker får dem inte utgivna i hemlandet, så inte heller Guerra. Men de flesta har lämnat hemlandet, men inte Guerra. Alla lämnar henne, ger sig av, ofta utan ett ljud, men hon finns kvar. Orörlig. Med modern. Som kanske är svaret på varför hon inte gör som alla, ger sig av?

Det finns böcker som jag läser utan att veta vad som ska ske inom mig när jag läser.

Det här var en sån bok.

Läst 2013

---------------------------------------------------

Sverige i boken:

Mamman är gift med en svensk och mordet på Olof Palme nämns.

   McCall Smith, Alexander: Limpopos akademi för privatdetektiver **

Jaja, jag har mina svagheter och Damernas detektivbyrå är en boklig sådan. För det här är verkligen avkoppling, jag vet ju allt om dessa människor, som beskrivs på ett så naivt sätt att jag faktiskt kände mig lite generad för första gången. Men pga min insikt är boken så lättläst att det nästan blir behagligt.

 Ämnet har i flera böcker känts uttjatat, men tror ni inte att McCall Smith lyckas få in lite nytt blod i historien! Så pass att jag läser nästa också.

Men den här var särdeles tråkig tyckte jag så jag är hård men rättvis. Som alltid.......

Läst 2013

   Anyuru, Johannes: En storm kom från paradiset. **** 

Den här boken ÄR bra, annorlunda, speglar ett historiskt skede och är välskriven. Många meningar man skulle kunna minnas, som i alla fall jag inte läst förut. Det gillas. Men missades....jag brukar alltid markera sidor men var utan markörer nästan hela tiden den här gången.

Den här boken fick inte Augustpriset, men många andra priser. Och det är ingen Augustprisbok, jag har läst ett antal och det här är liksom ingen roman som bara löper framåt med historien om ett liv, den är en annans liv som författaren skriver in sin smärta i. Ovanlig vinkling av ett ovanligt frånvarandepappaöde. Intressant! 

Och små sublima verkligheter i det svenska folkhemmet, i det land där han hamnar:

De åker hemåt med buss på natten. Det är kring aidsepidemins utbrott och de första tidningsartiklarna har pekat ut afrikanerna som smittbärare, och ibland känner han hur de vita människorna släcker sina blickar som glödande ståltrådar i honom. Han tänker att han skulle ha stannat någonstans. Någon annanstans än här. sid 241

När jag läst de sista sidorna har jag något i ögonen, något vid bokläsning för mig mycket sällsynt.

Det känns som tårar. Det bränner...

Läst 2013

------------------------------------------------------------------------

Transplantation i boken:

Han undrade om det gick att överklaga.

"De säger till mig att lägga mig ner och dö", sa han när läkaren hade gått. "Det är vad det betyder att jag inte får ännu en ny lunga. Lägg dig ner och dö, ditt liv är över. Men det är inte så lätt. Det är inte så lätt att bara ge upp." sid 199

   Foenkinos, David : Nathalie: en delikat historia*** (Mp3) 

Det är precis en sån här bok som ska lyssnas på! Inte för komplicerad, mjuk röst som matchar innehållet och lagom lång. Kanske att jag även gillade den bättre eftersom jag lyssnade för om jag läst, tja vem vet....;-)

Lagom lång, ja tillräckligt lång som ljudbok men därmed kunde jag känna att Nathalies tankar och känslor inte riktigt kom fram. Det var som att hon var en oändligt vacker (såklart), kvinna som dessutom bar på en mystik och ett avståndstagande som kom sig av hennes förflutna, ett förflutet som gjorde henne till ensamstående och ett tänkbart byte. Åtråvärda egenskaper, men synd att hon hade sin integritet bara.........(tyckte "stackars" Charles)

Det är utgångspunkterna för resten av boken. Som fortsätter till det snabba slutet i vacker miljö, filmen är säkert sevärd. Och jag blev faktiskt överraskad....förstår inte riktigt varför.

Ett plus är en intervju med författaren på slutet.

Läst 2013

-------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

Företaget är svenskt, mannen är svensk, Uppsala är svenskt (men varför så illa omtyckt!? Det är ju en trevlig stad.)

   Pär Lagerkvist Den svåra resan. ***

En bok som Lagerkvist skrev 1925, men som inte gavs ut förrän 1986.

Manuset var inte bearbetat utan det gjordes efter hans död. I förordet, där boken anges som andra delen av Gäst hos verkligheten står det:

Visserligen skildrar den andra delen en mycket mer sluten värld, den fylls helt av två människor som kämpar för att få vara starkt och sant levande, men den ger vida psykologiska utblickar. Och den bidrar i hög grad till förståelsen av diktarens utveckling. sid 5

Och ja, det är mycket intressant att läsa hur Lagerkvist verkligen skriver precis som han tycker att det är. Hur barndomen kan påverka, hur det kan bli när två vilsna utlevande själar möts. "Hon levde liksom han direkt, rakt fram." sid 11.

Jag läste den här både som en slags bekännelselitteratur och som ett bevis på att böcker behöver redigeras, tänkas igenom, bearbetas. Här öser Lagerkvist, utan eftertanke dessutom, våldsamt fördomsfulla (om än kanske självupplevda?) tankar om danskar.

En intressant bok som mycket väl skulle kunna vara skriven idag, om en destruktiv hatkärlek som endast kan levas ut om båda är med på det. Och knappast ens då utan att det skulle betecknas som övergrepp.

Jag är inte förvånad att det dröjde innan den blev utgiven. Men glad att jag äger den, den här boken tål omläsning och en ordentlig analys av den som vågar! ( Jag menar Lagerkvist är ju Lagerkvist, och dessutom en av mina favoritförfattare, särskilt som poet.)

Lyrans klassikerutmaning 2013

Läst 2013

  Backman, Fredrik: En man som heter Ove ***

Spoilervaring märker jag.

Lyrans Noblesser skriver såhär i sin recension:

I verkliga livet står man inte ut med män som beter sig som Ove, men i bokform är det lättare att se hans försonande drag.

Och jag håller med Lyran där, även om jag har lite svårt med de försonande dragen. Fast det faktum att han älskar sin fru och verkligen hjälper henne är väldigt positivt måste jag säga (ramp). Och knappast sanningsenligt. En man som utmålas som han gör har inte mycket till övers för nån annan än sig själv. Räddningen heter hans frus alltigenom egna försonande tankar och hennes enorma förståelse:

Sonja sa någon gång att man för att förstå män som Ove och Rune till att börja med behövde förstå att de var män fångade i fel tid........de begärde bara några få simpla saker av livet, sa hon. Tak över huvudet, en tyst gata, ett bilmärke och en kvinna att vara trogen mot. Ett arbete där man hade en funktion. sid 283

Många gillar den här boken och jag också eftersom jag läste ut den. Fast det är väl egentligen en riktig killbok eller hur? Där dagens killar kan vara som sina farsor och veta att det är helt ok, för de måste få förståelse av sina kvinnor precis som deras mammor förstod deras pappor. Pappa är lik sin pappa osv.

Men jag önskar ändå att det som händer den ensamme Ove ska vara sant, att det går att lära gamla hundar och ge en deppad sur gubbe livsmodet åter.  Att stympade katter får nya hem, att minoriteter får upprättelse och att dementa piggar på sig och kan bo kvar i sin hemmiljö.

Ok, jag drog på munnen några gånger, gillade innehållet sen det väl slutade upprepa sig, men mest gillade jag katten. Den kunde gott ha fått ta större plats.

Men mest gillade jag Sonja, hon som lämnade efter sig Shakespeare till så många och gav kommande generationer självförtroende, trots att hon inte fick behålla ens simpla saker. Vad vore alla Ovar utan alla dessa Sonjor!

Läst 2013

Novell/Novellix

   Kärnborg, Ulrika: Mammalia ***

Välskrivet, ja. Intressant, nja. Nytt, nej. För visst har jag läst nånting liknande förut nånstans nångång. Var minns jag inte men jag tycker definitivt att novellformen inte riktigt passade för den här berättelsen. Jag kände mig nyfiken på mer.

Kanske kan en novell få en att längta efter fler meningar av författaren? Myrrha?

Läst 2013