Abirached, Zeina: Svalornas lek ***

Beirut 1984. Livet levs i den hall som Abiracheds mormor befinner sig i, för att bombningarna håller dem inne.

Ska de svartvita, ofta upprepade bilderna ge tristessen ett ansikte? Kanske.

Tyvärr greps jag inte riktigt av den här serieboken. Varken av texten eller bilderna. Men den är ändå en påminnelse, om alla de som genomlevde, i en hall, ett krig.

Läst 2013

Lyrans jordenrunt

   Josefsson, Dan: Mannen som slutade ljuga **** (Oer-c )

När jag läser den här typen av böcker kan jag bli djupt imponerad. Vilket jobb, vilken tankemöda, vilka skarpa tankar som författaren lyckas dra. Och precis så, och mycket mer, är den här boken.

Det föranledde sträckläsning av mer än 500 sidor som var spännande som en thriller, insiktsfull som en psykologisk lärobok, avslöjande av de sektliknande förhållanden som rådde. Redan när jag läste Råstams bok Fallet Thomas Quick kände jag att endast i en sekt skulle detta kunna ske. Och jag verkade känna rätt, för sektledaren avslöjas av Josefsson. Jag är förstummad över hur alla bitar faller på plats.

Jag är själv mycket intresserad av sekter och deras mekanismer. Ofta är det ju kopplat till religion (och fundamentalism) men innerst inne är det nog mest egoism och girighet som styr. Oftast ren ondska iofs men här är det en slags hybris och verkar vara även ett kittlande intresse för sexualitet och övergrepp. Och makt över människor med behov av tröst och hjälp. Jag blir ömsom kall av ilska och varm av indignation när jag läser om vad som föregick i vetenskapens namn.

 Jan Guillou, vars litterära tankar fick mig att omvärdera när han diskuterade Blonde i SR, har verkligen beskrivit en läsupplevelse som gränsar till min egen, här. (obs spoilervarning där om du inte vill veta något innan)

Jag har varit uppfylld av den här boken under flera dagar och har inte läst något om den tills nu, för att inte förstöra min egen läsupplevelse.

Läst 2013

Tack för recensionsex. Lind&co, helt otroligt intressant bok! Den måste vinna Augustpriset!

  Yazbek, Samar: En mörk strimma av ljus ***

Två kvinnor, makt och underkastelse, hat och kärlek, det är den här bokens innehåll. Parallellt löper två världar med övergrepp och lesbisk kärlek och plötsligt en mörk strimma av ljus som vill ödelägga allt, allt.

Andra böcker av Yazbek skildrar kanske Syrien ur ett annat, mer våldsamt, perspektiv, men här finns kvinnornas liv, beskrivna med sina känslor; kärlek, svartsjuka och en befogad avsky för männen som lämnas utanför och egentligen inte behöver finnas.

En vackert skriven bok, helt annorlunda än jag förväntade mig.

Läst 2013

Drakulic, Slavenka: Katt i Warszawa ****

Jag har läst en hel del av Drakulic /se här/ och tycker att hon skriver bra och om ovanliga ämnen dessutom.

Så den här boken med noveller kom hem med mig för ett tag sen. Ovanligt grepp att i fabelliknande form beskriva tiden före och efter kommunismens fall i Östeuropa. Jag fick lov att googla lite och leta efter de personer som beskrivs i novellerna och lärde mig en del på kuppen.

En bok att läsa för att bli nyfiken på Drakulic och/eller Östeuropa. Och eftersom det är noveller kan man hämta sig mellan varje djur och dess "personlighet" och roll i historiebeskrivningen. Mullvaden var ju verkligen på rätt plats där i gångarna under Berlinmuren t.ex Fick vibbar till Aisopos fabler, allvarliga lärdomar serverade på ett lättsamt (skenbart) sätt.

Läst 2013

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

[...] konstaterade Evelina att jag dessutom led av Stockholmssyndromet. Det drabbar individer som har blivit tillfångatagna och innebär att de känner lojalitet, för att inte säga tacksamhet, gentemot sina förtryckare. sid 201

Andersson, Lena: Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek ****

Otroligt. Vilken bok, men så är den också nominerad till Augustpriset.

Allt liksom stämmer, texten flyter fram ömsom med ett förtvivlat vrål, ömsom med outsäglig lycka. För det handlar om kärlek från henne eller passion eller ren och skär åtrå, (ibland får jag en känsla av att luktsaltet borde ha återuppstått, men det tog istället formen av avslöjande tankar som fick henne att kvickna till) ja hon åtrår mest hans hjärna får jag en känsla av.  

Men han utövar bara sin makt, hans sätt att manipulera henne när de först träffas, slå an hennes erotiska längtan, en könsneutral längtan som kvinnor inte bör ägna sig åt, som de alltid hindrats att utöva om de vill vara madonnor. De vill vara människor, inte ho*o*. Precis som männen får vara. Men här finns bara antingen eller. Som vanligt. Tröttsamt.

Här handlar det om en man som vill ha något i likhet med den höviska kärleken, en beundran, en upphöjdhet, en med lång nagel som kan klösa naveln åt honom. När han är nöjd så måste hon gå, lämna det fina slottet och dess upphöjda ägare. Redan glömd för nästa. Vad minns du av henne? Hon hade en gitarr som alla de andra.

Båda är intresserade av honom, men ingen är riktigt intresserad av henne. står det.

Att analysera det så osentimentalt, att visa på att även hjärnan kan bli förälskad, bör bli förälskad, det är bara så...ovanligt. Men jag gillar verkligen. Även om det är bra sorgligt att det är så här.

Läst 2013.

Här talar Lena Andersson själv om sin bok

23 min in i programmet

http://www.svt.se/babel/se-program/del-15-31?autostart=true

  Moggach, Lottie: Kyss mig först ***

En förutsättning för att kunna ta till sig den här boken fullt ut är att man har erfarenhet av Facebook. Annars är det risk att allt går en förbi och blir SF. Och då mister boken sin trovärdighet. De som hatar FB (aldrig provat det) kommer att bli ännu mer anti, och de som ser FB som en naturlig del av livet kan rycka på axlarna och säga, coolt. Men det händer då inte mig...

Fast allt det här skulle kunna hända, historien känns som en handledning till alla de kommande böcker som ska skrivas i ämnet. Den innehåller allt och rör sig mellan olika genrer.

med risk för att spoila skriver jag osynligt här nedan, markera om du vill läsa:

den berör dödshjälp både utifrån ett filosofiskt och etiskt/medicinskt perspektiv, förälders död i cancer vilket jag själv i alla fall ser som en egen genre så många böcker som kommit om det på sistone, exotisk miljö (som ju ofta finns med både i schlagertexter och populärkultur som ex vis Harlequin). Och så Facebook-genren som jag tror startar med den här boken, det är inget konstigt att en medelmåtta med övervikt (str 42, vilken gigant!) isolerar sig och spelar dataspel och skriver på mystiska forum. Så lever många idag. Och psykopaten som här använder FB som sin arena för att begå brott. Referenser till hippiekulturen, som ofta finns med i brittiska och amerikanska böcker. Alla får sin del av kakan. Och det känns såå tryggt och igenkännande. Men det är det där med FB som kan hålla undan en del.

Just det här genreöverskridandet gör boken väldigt intressant och spännande. Lägg till att inte ett enda ord som jag kunde se var felstavat (?) och karaktärerna visade sig vara levande när de väl kom ut ur datorn, så var det här en riktigt bra debut. Slutet var inte så lyckat iofs, lite abrupt men det innehöll de två karaktärer jag gillade mest så det var väl fint.

Tack Modernista för ett intressant rec. ex.

Läst 2013

Sverige i böckerna:

På sidan 251 nämns Stockholmssyndromet.

   Bowen, James: Gatukatten Bob ***(+)   Qdfjb

En bok som sticker ut. Inte för att den är någon nobelpriskandidat direkt, utan för att jag uppfattar den ärlig, sann och helt bedårande för en kattälskare som jag. Därmed vet jag också att katter kan vara mer eller mindre intelligenta, och Bob tillhör den senare skaran, han vet att det vankas mat och godsaker när han är i närheten av James! Så han stannar kvar...

Det finns många youtubeklipp som i princip berättar historien om den här katten och hans husse James, en inte alls särskilt sympatisk missbrukare (det framgår också i boken tycker jag) som hittar Bob och de ingår ett slags ömsesidigt kompanjonskap som gynnar dem bägge. Sakta återfår James sin önskan efter värdighet och Bob ger honom en mening i tillvaron.

James har fått hjälp med boken, och det kanske är därför den känns lite platt men ändå läsvärd.

Gillar du katter, läs för allt i världen, kolla på youtubeklippen (sök på Streetcat Bob) och jag är säker på att du kan känna Bobs päls i dina händer...

Gillar du inte katter, kanske hatar katter och vill att ingen katt ska finnas på Londons gator, läs den inte!

Inget mästerverk som sagt, men så rar och meningsfull!

Läst 2013

Lägger in ett klipp med "svenska färger på halsduken".

http://www.youtube.com/watch?v=x8z505ym0xQ

  Sigurdadottir, Yrsa: Ödemark ***

Det här var bra. Här är Sigurdadottir verkligen i sitt esse. Grönland, is och snö och kyla och fylla och mystiska förfäders grepp om nutiden. Och såklart mord!

Det kan inte hjälpas, jag grips av miljön, allt som händer, det moderna mot den gamla tiden. Personerna gick faktiskt att särskilja och jag anade en del efter ett tag vilket fick mig att känna mig smart då jag aldrig brukar lista ut själva mördaren.

Många ord och meningar är det. Ibland för många (eftersom jag läser vartenda ord) men det är spännande, det är exotiskt, det är genomtänkt, det är intressant. Den här deckaren känns intelligent på nåt sätt. Även om jag inte gillar eller tror på vidskepelse har jag inga problem med att andra berättar om det.

Jag fortsätter läsa Sigurdadottir.

Tack Modernista för rec ex!

Läst 2013