Dahlgren, Eva F: Fallna kvinnor ****

En angelägen bok om man är intresserad av den rasbiologi som uppmärksammades och utövades i Sverige så sent som på 1900-talet. (Lagen om tvångssterilisering togs t ex inte bort förrän 1975.)

Efter att jag läst författarens bok "Farfar var rasbiolog" blev jag nyfiken när den här kom ut. Och den är skrämmande och känns nog så aktuell. (se nedan) 

Det finns på sidorna 44ff en bra beskrivning av när Sverige uppfanns vid förra sekelskiftet. Här finns meningar som "Rasblandning hotade den nordiska rasen", "utstörda" "klassificering är också, brukar man säga, en svensk specialitet med en lång tradition från Carl von Linné och från byråkratin under Axel Oxenstierna".

Tvångssteriliseringen var bara en utveckling av klassificeringen.

Idag ser man ju faktiskt på kvinnor med psykisk eller för den del "osynlig" fysisk ohälsa på samma sätt som då: "[...] uppfyllde inte vår arbetsmoral eftersom de inte ansågs försörja sig på ärligt sätt[...] (dvs lever på bidrag min anmärkning). Den som inte arbetar ska inte heller äta är resultatet för många utförsäkrade även i dagens Sverige.

Men här står det så mycket om synen på själva kvinnan. Dahlgren säger, i ett samtal med Karin Johannison som skriver på en bok om kvinnor och galenskap:

När jag hållit på med det här materialet har jag funderat på om inte själva grunddiagnosen är kvinna. Det framstår som om det är sjukligt.

"Jag tror du kan ha rätt. Grunddiagnos: kvinna. En ändlös rädsla för den kvinna som inte låter sig inordnas i den patriarkala struktur som uppfattas som samhällets ryggrad." sid 125

Och tvångssteriliseringen av undermåliga människor, de som inte är värdefulla. 1934 års lag tillät sterilisering av "sinnesslöa" men begreppet utvidgades 1941 till att omfattade många fler, ja "uppenbart olämplig" eller "asocialt levnadssätt" räckte. Och 90% av de som blev steriliserade var kvinnor.

Dahlgren har återigen skrivit en värdefull bok i de här frågorna, läs den själv. Den innehåller så mycket mer än vad som ryms här i min reflektion.

Jag blev beklämd men samtidigt väldigt nyfiken när jag läste. Jag vet att det förekom fotografering av barn och ungdomar på sjukhus, var är de bilderna nu? Är det någon som vet eller har hört talas om det? Jag har hört det nämnas av de som varit med nämligen.

Inslag om boken

Läst i Tre på tre 2013

Läst 2013

  Le Clézio, Jean-Marie Gustave: Pawana ***

Faktiskt har jag inte läst Le Clézio tidigare. Men det blir fler böcker av honom för jag gillade verkligen språket i den här lilla boken. Det liksom flöt över sidorna, mjukt trots sitt innehåll.

Boken kändes som en grym saga som kunde ha gjorts tillgänglig för barn genom att ses genom den lilla kalvens ögon, som då såklart skulle ha klarat sig och förövaren skulle ha blivit snäll till slut. Men nu var det inte så, verkligheten är ingen saga och det förmedlar Le Clézio väl.

Trots det så måste jag erkänna att jag verkligen inte gillar ämnet. Överhuvudtaget havet och fiske och blodfärgat vatten tilltalar mig bara inte. Men språket, språket.

Lyrans jordenrunt 2013

Läst 2013

  Flynn, Gillian: Gone girl ***

Hyllad, älskad, beundrad osv. Oj vilka förväntningar jag hade på denna bok! Och början var verkligen otroligt medryckande, intressant, spännande. Jag bara ville läsa mer och mer. Men så plötsligt hände något. Jag förstod att jag hade tänkt rätt men det var ju ändå fel. Och virrande hit och dit, massor med ord, kanske recenserar Flynn sin egen bok på sidan 380. Och om alla väljer mellan bra och dåligt måste ju jag välja bra, som alla andra.

[...] som om det var allt man kunde säga om en bok: Den är bra eller den är inte bra. Jag gillade den eller jag tyckte inte om den. Inga diskussioner om språket, ämnet, nyanserna, uppbyggnaden. Bara bra eller dålig. Precis som med varmkorv. sid 380

Och är det en deckare eller en relationsroman eller vadå? Många karaktärer dyker upp och försvinner och plötsligt tar allt en annan vändning och polisarbetet är inte speciellt framträdande eller rättare sagt finns det?

Nån hänger kvar till på slutet men så många relationer så lite tid åt var och en, trots att boken är tung och/eller tryckt på rejält papper.

Jag tror att en ordentlig analys skulle upptäcka fler genrer och ännu mer intertexter än vad som finns beskrivet i boken. Kanske leker Flynn lite med oss? Som sådan väcker boken nyfikenhet, annars var den helt ok sett överlag.

Är slutet en cliffhanger? Nä, jag hoppas inte det.

Slutsats: Början var mycket bra, sen blev det upp och ner vända världen och på slutet vart någon tvärless (mest troligt författaren då) och orkade inte riktigt fullfölja sin massiva satsning.

Sverige i boken: Stockholmssyndromet nämns på sidan 472.

Tack modernista!

Läst 2013

  Scheuermann, Silke: Shanghai Performance ***

Men vad har hänt med Scheuermann? Vad är det hon skriver om? Och varför?

Ändå läser jag boken utan att tveka, texten flyter på men den innehåller liksom ingenting.

Med ens blir jag äcklad av min fantasilöshet. sid 167

Så säger jaget när hon inser att hon köpt exakt samma saker som hon skulle ha gjort hemma i Tyskland. Och kanske är det just det, här saknas Shanghai. Triangeldramat mellan jaget, Margoth och Winona är förlagt till en plats utan djup i fantasin. Konstvärlden känns kall, utnyttjande, overklig. Jag känner en stor sympati för flickorna som exponerar sina kroppar precis som de flickor som lägger upp sig på sushiborden. Jag känner skam och hur luften är full av kränkthet. Just det påverkade mig mest, för konst må vara gränslös men här är den är liksom bara det gamla vanliga, män som vill se kvinnors kroppar, kvinnorna själva kan kvitta. Bara för att en kvinna genomför förnedringen är den inte legitim.

Boken är som ett reportage i ett glassigt magasin, men jag vill inte grubbla ihjäl mig på författarens omkast, hennes andra böcker brann ju på ett helt annat sätt.

Läst 2013

  Bauer, Belinda: Betraktaren ***+

Mörk jord, Skuggsida, Ni älskar dem inte.

Nu är Bauer tillbaka med en ny deckare. Eller kriminalroman. Eller Aspergersroman. För det handlar så mycket om det och det är intressant. Och ju mer som skrivs om detta, ju mer accepterat kommer det att bli. Vi är inte lika och en del är mer olika än andra.

Dessutom, dissikering. Känns också intressant faktiskt. Jag är inte rädd för vad som finns inne i kroppen efter döden, för det är, just det, bara kött. Men ändå intressant att själva kroppen och huvudet berörde studenterna så pass att de inte fick veta identiteten. (Det är trots allt väldigt komplexa frågor Bauer rör sig kring, och det snuddar vid (skulle jag tro) känslan vid en transplantation.) Modigt av Bauer att inte bara närma sig ämnet utan låta det leva ut i äkthet. Måste läsa vad de som recenserar boken tycker om det....

Och boken var så spännande, jag sträckläste och blev lika förvånad som när jag läste Bauers andra böcker, det här är ju bra ju.

Tack Modernista för rec ex!

Läst 2013

Platonov, Andrej: Lyckliga Moskva ***

Lyran har återigen hittat en intressant författare. Men jag blev inte riktigt klok på den här boken. Den är på gränsen till lite vrickad, jag menar:

Sambikin hade misstagit sig när han trott sig kunna påvisa att en död medborgares själ var belägen i ett tomrum i tarmarna, mellan avföringen och tarmarnas nypåfyllda innehåll av föda. sid 97

Nu tror jag inte att det var just det inlägget som gjorde boken omöjlig att ge ut när den skrevs, även om resonemanget vid en djupare analys säkert skulle låta träcket stå för en skitig regim. Snarare då hellre:

Moskva Tjestenova hade rätt i att kärleken inte är någon kommunism och att lidelsen är sorgsen. sid105

Boken publicerades 1991, fyrtio år efter författarens död och mer än femtio år efter att den skrevs. Den känns faktiskt modern, om det är ett litterärt gångbart ord. Men som sagt, lite vrickad....

Lyrans jordenrunt

Läst 2013

   Johansson, Kerstin: Nutida kinesisk litteratur ****

Så intressant att läsa dessa artiklar, många tidigare publicerade i olika tidningar. Och dessutom läste jag samtidigt Solskenet i munnen, tio noveller av kinesiska författare. Så inspirerande!

Det intressantaste inlägget i Johanssons bok är utan tvekan Kvinnliga författare bryter ny mark. Det skrevs 2005, men känns helt relevant att läsa idag. Kinesisk litteratur är påfallande aktuell även flera år efter att den skrivs. Mest troligt beroende på att det inte funnits mycket översatt men nu kommer det hela tiden mer.

Dessa kvinnliga författare vågar vara privata, feministiska, ickepolitiska, djärva helt enkelt. Jag fick mycket inspiration till att läsa fler kinesiska författarskap, ex vis Chen Ran vars Privatliv jag lånat och läser, och Can Xue vars Genombrottet jag faktiskt äger och läst en del av. Mycket speciellt skriven.

Läst 2013

   Nesbø Jo: Polis *** (mp3)

Javisst. Det här var bra, det här var något för oss fans att bita i, för man bör ha läst en del eller varför inte alla för att riktigt hänga med i den här boken. Jag kan tycka att den gick till en fasansfull ytterlighet i åtminstone ett fall, men såhär är det, livet är ingen lek. Allt kan man mista och allt kan man erövra. Om man är Harry Høle. Särskilt om man är den mannen.

Den här boken var tätare än de andra på något sätt, säkert beroende på att den höll sig inom en i stort sett sluten krets. En TVserie på alla böckerna i fler avsnitt och tårarna kunde ha trillat vid den här delen. Flera olika sorts tårar då såklart.

För även om han är en riktig suris så är han ändå mångbottnad och hjärtat har visst fått mer färg allt eftersom.

Läst 2013