Hjort, Elisabeth: Hängivelsen ***

En bok om Knutby eller en bok om sorg och övergivenhet?

Hjort skriver en roman med ett språk som jag känner igen att jag läst sista tiden. Poetiskt kallas det har jag lärt mig. Och då kan man skriva obegripligt utan att det gör nånting har jag också lärt mig. Och det är just det som gör att jag känner att Cecilia i boken, som tillhör subkulturen frikyrkan, (för det är ju en subkultur idag som inte behöver några andra egentligen) Cecilia har inte sin mamma som hon borde ha haft att stöta och blöta sina förvillelser mot. Och det döljs i texten som handlar om makt och patriarkat och sekter och egoism och perfektionen som kräver mobbning av de som inte hör dit. (Inom parantes tycker jag att Hjort även skildrar kvinnors maktbeteende mot varann på ett skickligt sätt.)

Som Cecilia säger i slutet av boken när allt krackelerat och hon återvänder till huset med fotografiet, det enda som finns kvar:

Det händer att pappa får syn på henne. Men lilla gumman, i hans tysta ansikte. Cecilia springer med tröjärmen över ansiktet, avvärjande rygg. Stannar på toaletten tills hon hittar något som kan övertyga. Tvingar gråten in under ilskan. Mamma skulle aldrig. Inte låta henne komma undan med det här. sid 202

Nej, en mamma skulle ha tagit sitt (vuxna) barn i famnen och ställt allt till rätta igen. Hon skulle aldrig ha lämnat platsen utanför den låsta dörren innan den öppnats igen.

Hos Malou här berättar Hjort om att samtalen med psykologen är centrala i boken, och jag kände också att det fanns en snaskig nyfikenhet där som tangerar skvallerpressens förmåga att hitta material som kittlar nyfikenheten. Vad är en sekt egentligen, hur fungerar den? Även i TV programmet nämns ofta det erotiska. Men är det erotik, är det inte bara gammal hederlig (hmm) manlig makt som kommer fram och ingenting annat? Tror jag i alla fall. Och en ensam kvinnas behov av att få bli sedd och som hon tror, älskad.

Var finns Gud i allt detta kan man undra? Jag kan inte låta bli att tänka på Lina Sandells Blott en dag där ursprungstexten är, Han som bär för mig ett modershjärta, vilket sedan ändrades till fadershjärta.

(Minns jag rätt, finns något av detta med någonstans i boken? Jag är inte säker men tror det.....).

Är det inte det boken egentligen handlar om? Gud ska verka genom församlingen som en far och en mor till de fader och moderlösa? Istället kröker den hela tiden håret på dessa mina minsta och förverkar därigenom sin ställning.

Slutet gick inte ihop tyvärr.

Men jag tror att Hjort kommer att skriva mer och kanske tydligare nästa gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ambai: Flod ****  noveller     10 noveller om Indien som redan har 25-30 år på nacken. Så det handlar om kvinnor som lever ett indiskt liv. Deras ålder spänner över en livstid. Ofta handlar det om mat, att planera, handla och tillaga den. Vilket ...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...

Månadsläsning juni 2024 Castillo, Linda: Hennes sista andetag (d)Helle, Helle: Hus och hem ***Lidbeck, Agnes: Utrymmet emellan ***Keegan, Claire: I senaste laget **** novellStamm, Peter: Världens milda likgiltighet ***Herngren, Moa: Syskonfejden ***...

Jansson, Tove: Ön ***   Längtan efter sin egen ö, som många tydligen har.   Bra beskrivning. ...

Jansson, Tove: Katten ****   En riktig katt jagar och har en personlighet som visar sig i ett envist oberoende... Men så finns det katter som är fogliga och opersonliga...   Välskriven novell. ...