Helén Enqvist

12 augusti 2011 14:36

Hej Violen!

Jag borde förstås ha skrivit färgkommentaren här först, men så långt tänkte jag inte. Jag misstänkte att ditt intryck kom från Thentes recension, och om det kan vara någon tröst, så gjorde jag samma kommentar även till honom när det begav sig.
Det är så lätt att kritisera översättaren för sådana här saker. Thente har uppenbarligen bläddrat i originalet och sett andra ord än ”mauve” där, men inte observerat att dessa har översatts med annat än "grålila". Det är lite synd att en överlag positiv recension (Thentes) inleds med något som liknar en sågning av översättningen.

Det är nog så att upprepningen av himlens grålila färg är högst avsiktlig och på inget sätt tyder på dåligt ordförråd, varken hos författaren eller hos översättaren. Jag vågar nog påstå att upprepningen är till för att understryka besattheten, understryka himlens och det förflutnas ständiga närvaro och påverkan. Ordet upprepas i runda slängar 70 ggr boken igenom, och ibland förekommer det tre ggr på samma sida ... Det kan tyckas tjatigt men upprepningen förstärker även ledan som Amy upplever i sitt liv som ung. Men det finns säkert andra tolkningar.

Tack för att du skriver om våra böcker! Det är alltid intressant att ta del av läsarintryck.

Med vänliga hälsningar,
Helén/Sekwa

Helén Enqvist

12 augusti 2011 15:08

En rättelse till mitt inlägg ovan. Det var översättaren och inte jag som skrev till Thente och påtalade det där om färgupprepningen. Rätt ska vara rätt. Och enligt Thente var det inte alls menat som kritik.
/Helén

mig själv

12 augusti 2011 15:49

Ja, upprepas ordet 70 (sjuttio!) gånger som mauve i originalet har det såklart en mening och att kunna variera språket,om det så många gånger ska beskriva samma sak,är ju omöjligt.

Och det ska säkert, som du säger, beskriva ledan i Amys tonårsliv. Samma trista himmelsfärg, samma trista tonårsliv!

Nu räknade jag bara i början som sagt och sen litade jag lite för mycket på denne Thente (som jag dessutom absolut skulle ha länkat till vilket jag ofta brukar göra men tyvärr inte denna gång).
Jag påpekar ofta upprepningar eftersom jag inte gillar det, men i den här boken verkar det ju vara helt medvetet, vilket ju faktiskt både titeln och omslagets bild ger klara vinkar om. ( Om man tänker efter....)
Dessutom fanns det ju andra färgbeskrivningar också. Och som sagt, efter ett tag grep boken mig så mycket att jag slutade lägga märke till det! Vilket är anledningen till att den fick fyra stjärnor av mig, den kommer att finnas kvar, kanske att det kommer mer av författaren så småningom, hoppas det.

Tack för intressant diskussion!

Ps: Dessutom tycker jag att översättaren lyckats mycket bra, språket skulle inte ha sandkornsgnisslat så mycket annars!

Boktokig

12 augusti 2011 20:09

Vilken intressant diskussion om det här. Det ger en del att tänka på! :)