Kjersen Edman, Lena: Böcker som samtalar ****

Begreppet intertextualitet myntades av den bulgarisk-franska litteraturvetaren och psykoanalytikern Julia Kristeva på 1960-talet för att beskriva hur texter går i dialog med varandra, antingen medvetet eller omedvetet. VK

Det här är ett ämne som verkligen intresserar mig. Därför ville jag såklart läsa Böcker som samtalar av Kjersen Edman. När jag fått den som recensionsexemplar läste jag den tämligen omgående och tänkte låta den ligga till sig och läsa den en gång till för jag gillade den så mycket. Men tiden räcker inte till så därför skriver jag om den nu istället.

Boken är skriven på Kjersen Edmans vanliga sätt, en stil mellan tal och skrift. Det går hela tiden att höra hennes inspirerande röst i texten. Och hon tar upp massor med exempel från dåtid till nutid. "Litteraturen lever av litteraturen" de orden är verkligen sanna i diskussionen om intertexter. Någon som läst en hel massa och sen själv ska skriva är naturligtvis påverkad av allt som finns lagrat i tankarna. Och dessutom har jag en känsla av att det finns eviga sanningar som dock kan tolkas olika utifrån en människas egna erfarenheter.

Avsnittet om Hjalmar Söderberg fann jag extra intressant då flera författare försökt sig på att tränga in i texten med nya verk, Ekman, Mordets praktik t.ex Spännande. Osv. Osv.

Boken är skriven på ett sätt som kanske skulle kunna kallas lite ostrukturerat men jag ser bara inspirationen bakom. Både Bernur och västerbottens kuriren recenserade och hade en del kritik att komma med. Bernur hittade en del sakfel (vilket jag också gjorde för inte skrev Strindberg Inferno 1998?) och VK tycker att det är en bok om "allt och ingenting".

Att den skulle ha varit skriven på ett annat sätt (?). Det tycker inte jag. Verkligen inte.( Kanske att den skrivits i all hast eller enbart på inspiration, den borde i alla fall få läsarna att bli sugna på att veta mer och kanske förstå; varför känns vissa böcker mer eviga än andra? För att många eviga sanningar dyker upp i olika klädnader i dem förstås!)

En mer teoretisk bok om intertextualitet bör skrivas av någon annan. Den här är full av nya och gamla texter i böcker som jag bara vill kasta mig över och läsa!

Och det intertextuella kan finnas där du minst anar det:
Och genom kroppen far en isande virvelvind, ett litet djur av smärta som kittlar det allra innersta av ditt hjärta. sid 112

Jonas Karlsson, Spelreglerna

En intertext från Hjärtdjur? Karlsson samtalar med Müller? Jag skulle inte bli förvånad om det verkligen är så. Och då ger det ytterligare en dimension till just ordet hjärtdjur som jag hade lite funderingar kring när jag läste boken.

Och så går texterna, orden, sanningarna vidare. Som tankar som vindlar sig runt och hittar nya tankar att länka samman med. Precis så skriver Kjersen Edman. Precis det gör den här boken så himla bra!

Tack BTJ för recensionsexemplar!

Läst 2011