Casserfelt, Susan: Prästens lilla flicka

En riktigt spännande och bitvis intressant deckare med hög igenkänningsfaktor för Öviksbor. Mycket händer i Casserfelts debutdeckare. Och MeToorörelsens uppvaknande får mig att bli riktigt upprörd på ett sätt som knappast skulle ha hänt om jag läst boken när den kom ut 2013. 

Även om Prästens lilla flicka innehåller allt en deckare behöver, har den något utöver det. På både gott och ont för väldigt mycket händer bara sådär. Allt från muslimsk mathållning till nära döden upplevelser. Allt från den dumma kollegan till den riktigt dumma kollegan. Excentriska kvinnor och barn med aspbergers. osv osv. Allt serverat i snabbt tempo och med språklig lätthet.

Det lutar mot att jag nog även läser nästa del, Den tatuerade cirkeln. Men då måste tiden finnas för det är sträckläsningsvarning på Casserfelts text. Så avsätt tid!

Läst 2017

Tack MiMa förlag AB

  Yanagihara, Hanya: Ett litet liv ****

Den här boken är omfångsrik och tog sin tid att läsa. Men den har ett flyt som är  häpnadsväckande. Den är som sagt lång men ibland upplevde jag att det var struket i den ändå. Författaren är väldigt skicklig i att låta berättesen bölja fram och tillbaka utan att vågen bryts.

Det här är ett grabbgäng från college som håller ihop och lever sitt liv i NY idag. Det är New York i nutid och det avslöjar verkligen de stämningar som finns bland människor i staden. Eller de stämningar författaren vill återge. 

Författaren trodde jag först var en man men kände efter ett tag att jag måste googla och se vem det var, något jag vanligtvis brukar vänta med tills jag läst klart. Det påverkade helt klart min läsning när jag läste om författaren. Hennes åsikter färgade av sig markant i boken.

Yanagihara har dock hittat ett unikt uttryckssätt, vilket skulle kunna göra denna bok till någon form av klassiker, i sin skildring av New York idag.( Eftersom många homosexuella kände sig svikna av både samhälle och anhöriga vid tiden för aids, tar det sig nu yttryck i att livet levs utan sin familj. En ny sorts familj skapas med, som i boken, vänner från studietiden. Och tiden för sin död väljer man själv, eftersom barn väljs bort finns det inga blodsband att ta hänsyn till heller. [ min egen reflektion] ) 

Karaktärerna har lite olika roller och Jude sticker ut mest som en slags andra klassens medborgare som tack vare ett strålande intellekt får en chans. Willems empati är personligt betingad och de andra två minns jag knappt.

Jag kände väldigt mycket äckel och avsky när jag läste berättelsen om Jude, eftersom den var så ocensurerad. Dessutom kunde jag inte känna riktig sympati för någon i boken. Faktiskt. Människosynen var svart helt enkelt.

Orkar du så läs boken men bered dig på bitvis mycket jobbig läsning.

Läst 2017

Jag spoilar om ytterligare reflektioner längre ner med dold text som kommer fram om du markerar den. Vill du inte veta, gör det inte.

 X

Jag reagerade väldigt starkt på Willem och Judes förhållande. Vad det gällde den sexuella delen är Willem pinsamt okunnig och egoistisk. Jag ser de tillfällena som rena övergrepp. Ja, jag anser att Willems godhet inte kan uppväga vad han utsätter Jude för. Willem har ju dessutom förhållanden med andra hela tiden så det skulle ha kunnat vara ett platoniskt kärleksförhållande enbart. Om Willem nu ville vara en så god person. 

Beskrivningarna av Judes uppväxt är vidriga, men jag tycker ändå att det har en poäng, så här fruktansvärt är pedofili. Man vill spy. 

 X

Veckans topplista hos Johannas deckarhörna

Vecka 52: Böcker jag ville läsa men inte hann med under 2017

	Själarnas ö Holmström, Johanna Kända och underliga ting Cole, Teju I mjölnarens spår Nilsson Bassel, Stina Nya Norrland Jonsson, Mats Ingenstans att vila sitt huvud   Frenkel, Françoise

Tack för en mycket trevlig utmaning från 
Veckans topplista hos Johannas deckarhörna.

Veckans topplista hos Johannas deckarhörna

Vecka 51: Böcker på min önskelista till tomten

Som bibliotekslånare önskar jag mig nästan aldrig böcker i julklapp, men om jag skulle göra det, blir det dessa:

Människans villkor

av Hannah Arendt

**************************************************

Sällskapet

av Christina Hesselholdt

********************************

Naturlära : limes norrlandicus

av Lars Lerin

**************************************************

Den lille prinsen

av Antoine de Saint-Exupéry

**************************************************

Den ensamma staden :
om konst, ensamhet och överlevnad

av Olivia Laing

**************************************************

    Niemi, Mikael: Koka björn ****

Den ska handla om Laestadius den här boken. Men den är dessutom nånting helt annat upptäckte jag. Blev jag besviken? Ja och nej. 

Visst, den innehåller (med säkerhet Laestadius) programförklaring:

Men väckelsen då? invände jag. Är inte den också revolution?

Ja, visserligen. Men denna revolution är en invändig sådan. I stället för att kasta omkull makthavare förs kampen mot de inre tyrannerna. Mot egenrättfärdigheten, självgodheten, högmodet, mot lusten efter prål och köttslig njutning. Först när de inre demonerna är nedgjorda och besegrade, kan samhället genomgå en varaktig förändring. sid 102

Men är lika mycket en berättelse och kärleksförklaring till naturen:

Betraktar jag älven tillräckligt länge förvandlas jag till vatten. Det är en mäktig upplevelse. Som älv är det jag som stillnar medan stränderna börjar röra sig. Jag ligger utsträckt i hela min längd medan landskapet seglar förbi på ömse sidor med sina urskogar och sumpmyrar. Jag låter allt vara och famnar min sommarhimmel. sid 39

För att inte nämna Niemis suveräna ingång till bokstäverna och språket som Jussi genomgår:

( jag känner personligen igen mig i den här beskrivningen, men har aldrig läst den på pränt förut)

Och från den stunden blev världen full av bokstäver. En sparkkälke sedd framifrån formade ett H. En räfsa med alla sina pinnar blev flera E, [...] Det gick så långt att jag kunde bli stående framför en höstbjörk där löven fallit av, och överallt bland de svarta kvistarna upptäckte jag bokstäver. [...] Jag blev rädd och ville glömma allt, gå tillbaka till min okunskap när en björk  bara var en björk. Men det var omöjligt. En dörr hade öppnats och samtidigt hade en annan stängts. Jag kunde aldrig vända tillbaka. sid 128

Men också om människornas villkor under denna tid när överhetens maktmissbruk, kvinnornas utsatthet och även samefolkets underlägsenhet kommer till uttryck.

Visst, Niemi har skrivit en skröna i form av en deckare. Naturligtvis höjer det intresset hos de som helst läser just deckare. Ett knep Niemi inte är ensam om att ta till.

Tyvärr innebar det att den senare delen av boken tappade intensitet och lämnade mig oberörd. Men då hade jag redan samlat på mig tillräckligt många riktigt bra citat.

Dessutom, en eloge till Niemi som inte förvandlade Lars Levi till suput, pedofil, hustrumisshandlare och/eller notoriskt otrogen som många andra skulle frestats att göra. 

Läst 2017

  Salomonsson, Anita: Skärvor av liv ***

Salomonssons styrka är som alltid, det lokala, det västerbottniska. Följaktligen är det novellerna i början som känns mest genuina, som finns nedtecknade för att inte glömmas. Med insikter som bara en som verkligen tänkt och funderat med ett öppet sinne kan erinra sig.

Vissa barn var dock så sinnade att skuld och skam inte bekom dem, medan andra lät sig tyngas ned och med tiden bli allt plattare. Men alla, hög som låg, gled de en tid omkring under himlakupan och var till. sid 21

Längre fram ändrar novellerna karaktär, blir mer nutida och kan kanske betecknas som kvinnocentrerade. Här har Salomonsson lämnat byn men kvinnornas villkor har följt med henne.

Det är nog något särskilt med att vara karl, resonerade hon för sig själv där hon gick, världen visar sig nog från en annan sida då. sid 271 

Som novellsamling är det spretigt, jag hade önskat mig två kortare böcker. Nu är det kanske ett allt för stort hopsamlande av mycket olika från Salomonssons penna. 

Läst 2017

Veckans topplista hos Johannas deckarhörna

Vecka 50: Bokomslag på temat rött

Bokomslag är inte viktiga för mig. Jag lånar/köper aldrig böcker utifrån omslaget. Och jag läser inte gärna baksidestexter. Jag hittar mina boktips hos bokbloggar, förlag, Babel och inte minst mina egna erfarenheter. Att leta mig fram bland böcker på bibliotek elller bokhandeln är ganska ovanligt för mig.

Jag är övertygad om att jag kommer att få massor av tips av er alla andra här på Johannas topplista, om röda vackra omslag.

Därför beslöt jag mig för att lyfta blicken framåt, mot våren 2018 och böcker som utkommer då.

Det är såklart väldigt många (som vanligt) men nu gjorde jag så att bland de jag vill läsa laddade jag ner omslagen där just temat rött finns med. Så här kommer min lista, mot framtiden.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Röd ros

Christine Falkenland: Själasörjaren. 

En stor favorit hos mig, även om jag oftast avskyr hennes böcker. De är rysligt rysliga och jag brukar trösta mig med att jag glömmer dem väldigt fort. Men det går liksom inte att låta bli att läsa varje ny bok av henne.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Rött namn

Bo R Holmberg: Inte långt från älven.

Ytterligare en favorit är Bo R Holmberg vars deckarserie jag läst med stort nöje. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Röd måne/sol

Balsam Karam: Händelsehorisonten

Jag läser gärna debutanter, ex vis den här.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Orm i det röda

Lars Petter Sveen: Guds barn

Prisbelönad bok (Per Olov Enquists pris 2016)

och det brukar borga för värt att läsa.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Röd/blå bakgrund

och siffror. 
   

Paul Auster: 4321

Auster är alltid Auster brukar jag säga och de jag läst av honom finns här.

Snart har jag läst en till.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bubblare

bara för att jag för en gångs skull

la märke till omslaget, av Karin Mamma Andersson

Rött golv

Litterär kalender 2018

Samfundet de nio är något av en doldis, deras sida finns här

   Indridason, Arnaldur: Det tyska huset

Indridason hör till de deckarförfattare som jag läst mest av. Här  finns en sammanfattning av böckerna om Erlendur.

Nu börjar Indridason på ny kula vid tiden för andra världskriget och ändrar skrivsättet en aning. Nu är det inte Islands gåtfulla natur som rymmer ständiga gåtor utan här är det en bok i skuggan av kriget där Indridason kvickt låter personerna fundera, grubbla och utföra polisarbete mot både läkare, olyckliga kvinnor och ockupationsmakter.

Dessutom berörs (lite väl) ofta ni/du problematiken, som verkar väldigt uppenbar. Det hade jag ingen aning om faktiskt. Kan inte påminna mig om att det berörts i tidigare böcker.

Sammanfattningsvis var det här inte särskilt bra. Men jag tycker väl att Indridasons deckarstjärna varit i dalande ett längre tag. Så den där längtan som funnits efter hans nyutkomna böcker är på väg att ebba ut. Tyvärr.

Läst 2017