Alla inlägg under december 2017
Teir, Philip: Så här upphör världen ***
Länge har den här boken väntat på min läsa lista. Och där kunde den fått vara kvar för det här påminner för mycket om böcker jag nyss läst. Den svavelgula himlen, Flickorna, Sommaren, syster.
Jag hade sett fram emot att få läsa om just det boken sägs handla om, "hur vi lever när jorden snart upphör". Men just det är bara en bihandling, det här är en relationsroman som alla andra. Varken bättre eller sämre.
Eller så är svaret på frågan "hur vi lever när jorden snart upphör" precis det som skildras. Vi lever som vanligt och sen är det inte mer med det.
Läst 2017
Searle, Nicholas: En förrädare i familjen
Det här var bra. Riktigt, riktigt bra.
Väldigt spännande och upplysande om den inflammerade konflikten på Irland. Boken börjar 1989 och slutar 2005. Ett slags liv som levdes i våld och terror av IRA:s anhängare. Trots att det ständigt var aktuellt under denna tid måste jag säga att jag aldrig riktigt förstod hur våldsamt det hela var.
Men den här boken gör allt den kan för att sätta kött och blod, riktiga människor och deras öden, i skeendets mitt.
Jag läste oavbrutet och med motvillig fascination om detta stycke nutidshistoria.
En mycket bra deckare.
Ett mycket bra julklappstips till deckarälskaren.
Läst 2017
Ishiguro, Kazuo: Nocturner ***
Känd för sina noveller är Ishiguro inte. Och det förstår jag. De här texterna lever inte kvar särskilt länge inom en.
Faktiskt har jag bara vaga minnesbilder av det jag läste för en månad sen i Nocturner.
Nej, nobelpriset måste ha gått till romanerna, så är det.
Läst 2017
Veckans topplista hos Johannas deckarhörna
Vecka 49: Nobelpriset (T ex. Årets, prisade författare du vill/har läst, böcker om andra pristagare än de i litteratur)
*
*** De tre kvinnliga pristagarna som jag ännu inte läst men vill läsa är dessa. Ett boktips till var har jag tagit med. Har ni fler? Grazia Deledda Gabriela Mistral, Dikter / Gabriela Mistral ; i tolkning av Hjalmar Gullberg. Nelly Sachs, Den store anonyme ---------------------------- De pristagare jag läst mest av är: Patrick Modiano och Albert Camus
*** |
Sådär det blev fem tips!
Ser fram emot era toppfem!
Murakami, Haruki: Män utan kvinnor ***
Lättläst, vilket väl Murakami ändå alltid är. Men hans kvinnosyn kommer hela tiden fram på olika sätt. Ofta i termer av kvinnan som ful, som i Drive my car.
Come on, baby, drive my car så ska jag under tiden lätta mitt hjärta för dig. Du är ful men köra bil och lyssna kan du, och ta mig sjutton snyggar du inte på dig till slut. /huvudpersonens tankar/
och i Shehrazade
Det är möjligt att hon tio år tidigare hade varit en livlig, söt och energisk flicka. Det är möjligt att det fanns en tid när ett antal män vände sig om och tittade efter henne. Men även om det var så, hade ridån gått ner för den tiden. Och det fanns inga tecken på att den skulle gå upp igen. sid 137
Eller att kvinnan är mannens egendom: Yesterday
"Du, blir inte vardagen tyst om man inte har en tjej" frågade Kitaru mig en dag
"Det är klart att den är ibland",sa jag.
"Hördu, Tanimura, har du inte lust att vara tillsammans med min tjej ett tag?"
Jag fattade inte vad Kitaru försökte säga till mig. sid 61
Eller besitter negativa egenskaper som i Oberoende organ.
Doktor Tokai var övertygad om att alla kvinnor från födseln hade ett särskilt oberoende organ för att kunna klara av att ljuga. sid 132
Innehållet i novellerna imponerar inte riktigt alltså, jag blir mest irriterad och styrkt i min tidigare uppfattning om Murakamis kvinnosyn. Men flytet i texten känns inspirerande.
Läst 2017
November | ![]() | |||
| ![]() | ![]() |
| |
![]() | ![]() | ![]() |
Fried, Hédi: Frågor jag fått om förintelsen ****
Jonsson, Magnus: Asätarna i Kungsträdgården
Wåhlin Norén, Pernilla: Sorgens principer ****
Bolton, Sara: Dödsdömd
Lafon, Marie-Hélène: De sista indianerna ****
Rynell, Elisabeth: Moll *****
Riel, Ane: Kåda
Virdborg, Jerker: Sommaren, syster ****
Bäst: Rynell, Elisabeth: Moll *****
Mindre bra: Jonsson, Magnus: Asätarna i Kungsträdgården
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se