Wijkmark, Carl-Henning: Stundande natten *** Började läsa augustprisvinnarna i skönlitteratur för 10 år sen och kom igenom ett antal. Tänkte nu gå vidare med det och läste den här boken av en helt okänd författare och inte minns jag att boken vann heller. Tydligen var boken helt otippad och eftersom den var väldigt annorlunda kan jag förstå det.
Ur juryns motivering:

"Människan kanske inte kan lura döden,
men Carl-Henning Wijkmark visar att litteraturen kan göra det."

Jag blev genast fängslad, inte av handlingen som så mycket av orden och författarens sätt att skriva. Enkelt, okomplicerat, ja nästan kallt skildras mannens förfall i sjukhussängen. Men efter ett tag kände jag mig olustig, kanske beror det på att jag själv legat mycket på sjukhus och väl känner igen miljön. Vid ett tillfälle låg jag två veckor bredvid en äldre kvinna i början av sin demens och med döden inom räckhåll, vilket alla i personalen visste. Tre veckor efter att jag åkt hem såg jag dödsannonsen i tidningen.
Nej jag har varit för nära miljön för att riktigt uppskatta den här boken. Och att Litteraturen skulle ha varit till nån större hjälp för mannen kan jag inte se heller. Jag tror att det var språket och inte innehållet som fascinerade juryn, och även mig!

Jag blev nyfiken på författaren, Litteratur och människovärde (1988) kanske vore nåt......

Läst 2009

Yates, Richard: Revolutionary Road ****
En riktigt bra bok. Det känns overkligt på nåt sätt, som att jag förpassats många år bak i tiden och läst en riktigt bra historia, något jag sällan känner när jag läst böcker nu för tiden.
Yates visar att han är en riktigt stor författare, han vågar ta upp ämnen som säkert väckte uppseende 1961, abortfrågan, behovet av psykoanalys, kvinnans frigörelse, förorten som skulle höja standarden och ge ett bekvämt liv, men som visar sig vara enbart trist. Och sen det där "profetiska" som finns i många klassiker, framtiden som kommer, dataåldern. Yates lyckas fånga nånting där som han egentligen inte kunde ha vetat så mycket om.
Sen kan man undra, vad tyckte Yates om allt det han skriver om egentligen? Vad var han för och vad var han emot?
Om amerikaner måste lämna den fina förorten och åka till Europa för att förverkliga sig själva, är det bra? Det slutade ju med en skräll.
Är barn en tillgång eller ett hinder? Dito.
Är kvinnor sköra och män gör så gott de kan? Dito.
Och är det bara dårar som får säga sanningar? Dito.
I vart fall vill jag även se filmen men upptäckte till min fasa att den tydligen redan slutat gå på biografen här, kan det vara möjligt? Av trailern att döma tror jag att Aprils depressivitet kommer att vara mer klar i filmen, och just det att de båda i början ville nåt annat, jag missade att det var så viktigt i boken, vilket gjorde att jag inte riktigt kände rätt där ett tag.

Läst 2009

Yehoshua, Abraham B: Kvinnan i Jerusalem**** Vilken bok! Mästerligt skriven, spännande, kändes både gammalmodig och helt aktuell!
Tre delar finns det Chefen, Uppdraget, Resan.
I första delen väcks genast nyfikenheten, vem är hon kvinnan? vad är det här för bok egentligen? Vem är HR-chefen?
I andra delen växer intresset, Är det en vanlig thriller det här? Kommer HR chefen att bli blåst? Var kvinnan kanske själv terrorist?
I tredje delen blir jag besatt. Jag måste bara läsa läsa läsa. Jag måste veta vad som kommer att hända med den döda. Och sen vet jag det. Och jag blev inte besviken.........
en länk här till mer som jag skrivit om boken då den är med i Jordenruntlitteratur för juni.

Läst 2009

Zeh, Juli : Fritt fall **** En sällsynt ovanlig deckare! Överallt har den fått bra vitsord så jag bestämde mig för länge sen att läsa den. Nu äntligen fanns den att låna. Och jag blev inte besviken. Massor av ovanliga och smarta och ahaupplevande meningar. Jag slår bara upp den på måfå: En skog betraktar allt som sker i den som normalt. (sid 105). En spiralformad ton skruvar sig in i hörselgångarna. Där kommer myggen.....(s. 272) osv. osv. Fascinerande. Historien är väldigt konstig i början men det gäller att inte ge upp för snart vänder det. En intelligent deckare helt enkelt. Och. Personerna är lagom många för att alla ska bli riktigt levande. Och bäst av allt, jag lyckades hålla isär dem hela tiden.

Läst 2009

Johannas deckarhörna

Vecka 13: Påskekrim – Bästa deckarna just nu

Jag har läst ett antal riktigt bra deckare som jag fått som rec exemplar. Annars hade de nog inte blivit lästa.

Nu har min brevlåda gapat tom ett tag så deckarläsningen är lagd åt sidan. Så nu återgår jag till att läsa enbart mina favoriter, Griffiths, Indridason, GW Person m fl. när de kommer med nytt.

Det här är inte purfärska böcker men de kanske går att hitta innan det blir påsk, på biblioteket eller så. 

Tänkte jag. Tiden är lite knapp.

   Benedictus, Leo: Låt mig 

Jag gillar thrillers där man får följa mördaren. Kanske för att just gåtan vem som gjorde det inte är det intressanta, utan mer hur det kunde hända. Och det kan man ju fråga sig hur det som händer i den här boken kunde hända. Och vad som egentligen händer. 

Hur det händer behöver man däremot inte sväva i ovisshet om, det är, ibland lite väl detaljerat, beskrivet. Tur att det går att skumma och hoppa över vissa passager. 

Ibland är det här feelgood, ibland Kvinna inför rätta, ibland aktuella fall, ibland kvinna i karriären. Så genreblandningen är uttalad. Men jag saknar ändå varför? Eller är det helt enkelt såhär en riktig psykopat tänker, utan djup och med noll självinsikt?

Slutet kanske är svaret? Och då lyckas Benedictus med något nytt, jag fick i alla fall en större insikt i en sjuk hjärna.

Läst 2018

Tack till Etta förlag (Sekwa förlag)

Johannas deckarhörna

Vecka 12: Svenska klassiker

   kommer ni ihåg detta, Samla världens bästa författare? Tiden var 2007-2008. Varje vecka kunde man köpa en bok tillsammans med Expressen. 

Jag gjorde det och fick mig en liten boksamling som med sina färger bjärt bryter av mot hela min stil i bokhyllan och i hemmet i övrigt. 30 litterära klassiker.

Och vid en snabbtitt på titlarna inser jag att det faktiskt är fem svenska klassiker som jag inte läst. Så de kommer här och kommer att läsas nånstans nångång.

Pär Lagerkvist: Dvärgen

Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping

Carl Jonas Love Almqvist: Det går an

Ivar Lo-Johansson: Måna är död

Selma Lagerlöf: Kejsaren av Portugallien

Jag har inte följt uppmaningen med pärlorna bland klassikerna, då skulle det vara

dessa nedan. Men som sagt, jag gör på ett annat sätt idag.

Röda rummet 

Gösta Berlings saga 

Mobergsviten

Nässlorna blomma 

Fogelströmsviten

   Barnes, Julian: Tidens larm ***

Barnes bok Känslan av ett slut, reflektion här, var en riktig höjdare. Så jag vill gärna läsa det han skriver. 

Men den här boken gör mig fundersam. Är det ett beställningsverk som Barnes åstadkommer eller vad? Litteratur för nya generationer som inte läst eller kommer att läsa Solsjenitsyn, men som ändå bör få veta hur det var där i Ryssland när det var Sovjetunionen, inte bara under Stalin utan även framgent. 

Jag bara undrar eftersom texten känns så väldigt fragmentarisk och liksom själsdöd och lite tråkig.

Visserligen måste jag erkänna att böcker om musik och särskilt klassisk sådan, lämnar mig lika oengagerad som böcker om fiske. Musik måste höras och fiske har aldrig intresserat mig nämnvärt.

Efterhand ändrar boken inriktning, och jag inser att det här är inte (enbart i alla fall) en bok om konstnärens tröstlösa situation under diktaturens nyckfulla förtryck. Det här "ett hörn av verkligheten speglad genom ett temperament". Barnes är inte speciellt intresserad av Sjostakovij verkar det som. Han rekommenderar till och med i efterordet att om man inte tycker om hans bok ska man läsa Elizabeth Wilsons: Shostakovich: A Life Remembered (1994) Tyvärr fins den inte översatt. Varför jag beklagar det kan jag ju undra, jag tänker inte läsa den, det räcker väl med Barnes bok.

Det finns dock en hel del citat att teckna ned från Barnes bok, de talar för sig själva. 

Wagner var en lågsinnad själ, och det märktes. Hans ondska tog sig uttryck i antisemitism och andra rasistiska åsikter. Därför kunde han inte vara ett snille, trots det glansfulla och överdådiga i hans musik. sid 82

Konsten är historiens viskning, som hörs genom tidens larm. Konsten är inte till för konstens skull: den är till för människornas skull. sid 108

Om den vida världen blir omöjlig att kontrollera, måste man se till att kontrollera de områden man kan. Hur små de än må vara. sid 159

[...] kapitalismens självmotsägelser, vilka med visshet, logiskt sett, skulle leda till dess sönderfall. Och ändå höll den fortfarande. Ingen som hade ögon att se med kunde vara omedveten om kommunismens självmotsägelser; men vem kunde veta om de skulle räcka till dess sammanbrott. Det enda han kunde vara säker på var att människorna när - om - de här tiderna var över , skulle önska sig en förenklad version av det som hänt. Ja, det hade de rätt till. sid 191

[...] De mest tillkrånglade manöver för att nå det allra enklaste mål; enfald, självbelåtenhet; oemottaglighet för andras åsikter; upprepande av samma misstag. Speglade inte allt detta, förstorat genom miljoner och åter miljoner människoöden, hur det hade varit under Stalinregimens sol: en diger katalog över små farser som tillsammans blev till en oerhörd tragedi? sid 195f

Jag skulle säga att det här är en politisk bok. Barnes besitter mod.

Läst 2018

----------------------------------------------------

Sverige i boken

Svenska sjöfåglar som fladdrade förbi ovanför huvudet på honom. sid 13

Under de två senaste åren hade operan applåderats överallt - från New York till Clevland, från Sverige till Argentina. sid 35

[...] de dirigerades om till Stockholm istället. Svenska tonsättare gladdes åt det uppehåll som deras framstående kollega hade tvingats till. Men när de bad honom nämna namnen på de svenska kompositörer som han tyckte bäst om, [...] Svenskarna var ändå för civiliserade för att ta illa upp, och morgonen därpå fann han på sitt hotellrum ettstort paket med svikinspelningar av svenska kompositörer. sid 130

Läst 2017

-----------------------------------------------------------

Bibliografi Julian Barnes: 

Piggsvinet

England, England

Över kanalen

Flauberts papegoja (debut)

Livslägen

Arthur och George

Kärlek etc

Känslan av ett slut

En världshistoria i 10½ kapitel