Johannas deckarhörna

BOKOMSLAG  BLOMMIGT

idag har jag bara sett till omslagen, och då blev det mest fackböcker.
Jag läser visst inte så många böcker med blommiga omslag. 

	Skogens blommor
Blommor i Sverige
	Blommor  måla i akvarell
Se blomman
	Snittblommor från trädgården

   Hiekkapelto, Kati: De försvarslösa

Det finns några deckarförfattare vars serier jag följer. Hiekkapelto blev en sådan när jag läste hennes första bok Kolibri. 

Och även den här, De försvarslösa, var riktigt bra. Själva deckarintrigen var väl sådär, jag vill ju helst att det ska vara nånting ovanligt vad det gäller mordet/morden. Men här uppväger samtidshistorien det.

Den rasistiska poliskollegan har fått ny luft igen, vilket kändes sådär. Och dessutom att det svängde igen på slutet var inte trovärdigt den här gången heller. Men annars så blev det sträckläsning.

Läst 2018

   Durrant, Sabine: En oskyldig lögn

Efter ett antal mediokra (i mitt tycke) lästa deckare kom En oskyldig lögn som en frisk fläkt. Jag var bara tvungen att sträckläsa den, och även om tvisten var ett av två scenarier, tvekade jag in i det sista på vilket som var rätt. Det var ett smart upplägg, på vilket sätt förstår du om du läser den. 

Dessutom var den lite humoristisk, vilken fullkomlig skrupelfri person han var, huvudpersonen. Också.

Det var lite kul ibland.

Så vill du helt enkelt bli underhållen, läs den här!

Lästa böcker 2018

Louise Bäckelin förlag

   Johannas deckarhörna

Böcker jag vill läsa i sommar

Bara kvinnliga författare, me like!

Nina Lykke: 

Nej och åter nej 

Veronica Palm

Systerskap

Lena Andersson

Sveas son

Birgit Vanderbeke

Musselstranden

Maria Sonia Christoff
Håll mig utanför

Enright, Anne : Sammankomsten****

ManBookerPrice vinnare 2008.
OBS innehåller avslöjanden om hur boken slutar!

Jag gillade inte den här boken i början, precis som jag gjorde med 2007 års vinnare Kiran Desai. Och precis som med den ändrade jag helt uppfattning efter ett tag.
Det gick dock trögt och jag undrade, vad handlar det här om egentligen, det lär väl vara nåt sexuellt övergrepp som vanligt. Och jag tror alla läsare insett vad som skulle komma, irländsk författare och miljö, skildringen av skuggan som låg över syskonen, den sexuella tonen, allt talade för det
Men jag fortsatte att läsa och blev mer och mer indragen i historien. Det handlade mycket om sex, på ett distanserat sätt dock. Och ju längre jag läste desto mer insåg jag att det hade sin förklaring. Och jag var bara tvungen att fortsätta läsa tills allt var klart. 
Som en antik pjäs byggdes boken upp mot sin peripeti, vilken ju var vad jag väntat mig som sagt....... 
Jag trodde inte att det skulle bli nån Katharsis, att likheten med det antika dramat skulle sluta med peripetin för jag tänkte, den här boken kan bara inte sluta på nåt sentimentalt pjoskigt aha-upplevande sätt. Men det gjorde den! Och det gjorde den ändå inte.
Anne Enright har självironiskt beskrivit ”Sammankomsten” som den intellektuella motsvarigheten till en Hollywood-snyftare, läser jag på en webbsida.Sedan återvänder Veronica till sin familj, som trots allt ger henne tryggheten åter, där hon lyckats skapa nånting annat än det hon upplevt i sin älskade/hatade egna familj. Vilket hon inte förmått inse förrän efter sin inre och yttre resa. 
Som syskonskildring är boken outstanding tycker jag. Trots att syskonen är diffusa och på något sätt ansiktslösa är de intensivt närvarande. En hel del lämnas åt läsaren, frågetecknen finns hela tiden men ändå, boken känns avslutad. Även om den skulle kunna bli en följetong och bli både Sammankomsten II och III, i sann Hollywoodanda!

   Barry, Sebastian: Den hemliga skriften *****

Väldigt länge sen jag läste en så genomarbetad och intressant bok. Historien höll ihop hela vägen och Barry lyckades med att skildra en tung tid i Irlands historia utan att ge avkall på en riktigt god berättelse. 

Visst, Barry har fått ta till lite extraordinära händelser för att få ihop det. Att överleva under så vidriga förhållanden och bli 100 år och ändå kunna skriva ner på klart språk sina minnen, det känns väldigt ovanligt. Ja, nästan omöjligt. 

Skildringen av religionerna är inte beskriven med hat utan endast saktligt återgiven. Fast allt är ändå klart uttalat och flera gånger kände jag en stor sorg över hur Roseanne blev behandlad. 

Språket är vackert och glider fram över sidorna och personerna har jag lärt känna och förstå deras liv. Slutet var oväntat men så vackert och förlåtande för hela historiens vånda.

Det här är en av de bästa böcker jag läst på länge. Läs den för att äntligen få en riktigt bra historia dig berättad. Eller för att lära dig något om Irlands inskränkta och kvinnofientliga historia. 

Läst 2018

Lästa böcker maj 2018

 

 

Fors, Mats: Natt över Oslo ****

Keilson, Hans: Vedersakarens död **** 
Willows, Elin: Inlandet **** 
Bakker, Gerbrand: Däruppe är det tyst ***

Wells, Benedict: Ensamhetens slut. ****

Jessen, Ida: En ny tid **** 
Isakstuen, Monica: Var snäll mot djuren ***

Linnea Axelsson: Aednan ****

Aquilonius, Charlotte: Här kommer natten

Bracht, Mary Lynn: Vit Krysantemum ***

Mangan, Christine: I Tanger

 

 

Bäst: Keilson, Hans: Vedersakarens död Den hade helt klart något bestående.

Mindre bra: Mangan, Christine: I Tanger