2000 års böcker

( i bokstavordning efter författarens efternamn)

Abé Kobo: Kvinnan i sanden***(*) Jag erkänner direkt, den här boken skulle jag aldrig ha tagit i om jag inte varit En bok för alla prenumerant!!! Men jag blev helt uppslukad. Historien är så osannolikt annorlunda att man sitter med gapande mun (av förvåning!) Men jag kände aldrig smaken av sand, därav parantesen.....

Ahlin, Lars: Natt i marknadstältet*** En mastig bok, full av människor och deras livsöden, som de tedde sig i författarens hemstad Sundsvall. Bokens författare tillhör fyrtiotalets mest uppmärksammade, och språket är livfullt. En djup respekt för kärleken genomsyrar boken och gör den varm trots att slutet är tragiskt. Men den var på tok för lång, hade jag inte varit tvungen att läsa den skulle jag ha gett upp.

Alfvén Inger: När jag tänker på pengar ** Såg ett TV program för nåt år sen där det togs upp att så lite böcker skrivits om pengar, det skulle vara den här då. Men förklaringen till varför det inte skrivits om pengar ligger kanske också i den här boken, för den var inget vidare. Människor som bara tänker på pengar kanske inte blir tydligare än såhär iofs. Jag sträckläste boken, men blev besviken på slutet. Det kändes som att hela boken inte sagt mig nånting alls!

Auster Paul: New York-trilogin***(*) Det här var en mycket märklig bok. Det är inte ofta man önskar att nån skrivit en förklarande analys, men det här gången gör jag det.....De tre berättelserna ökar eftersom i kvalité, därav den fjärde stjärnan som egentligen hör till "Det låsta rummet". Men vad den innersta meningen med boken är, det har jag ingen aning om i nuläget.

Bauby Jean-Dominique: Fjärilen i glaskupan *** Nu har jag äntligen läst den här boken. Och den var väl på sitt sätt fascinerande, inte minst med tanke på hur den skrivits: alfabetets bokstäver har skrivits upp efter sin frekvens i det franska språket, författaren blinkar när rätt bokstav läses upp. Boken är fri från tycka synd om, och humorn bryter fram här och var. Lika mycket en bok om envishet som en sjukdomsskildring.

Bergman Hjalmar: Knutmässo marknad **(*) Du som regelbundet läser mina reflektioner vet att många böcker som jag läser är inte självvalda. Så är fallet med den här. Utan Per Wallroths avhandling skulle jag nog inte ha gett den en tredje stjärna, men med den bredvid blev boken riktigt intressant, trots allt!

Binchy, Maeve: Glassjön** Nej, den här boken tilltalar mig inte alls. Skulle jag inte ha läst den i min kurs hade jag inte kommit många sidor framåt. En bok helt utan förmåga att fängsla det minsta, och så innehöll den 550 sidor! Puh! Historien var krystad och slutet förutsägbart. Det enda som räddade den från en etta var inblicken i det irländska katolska livet med sin dubbelmoral, fast det känner väl alla till redan......

Boije af Gennäs Louise: Ta vad man vill ha **(*) En kvinnlig efterföljare till Jack drar genom det nattliga Stockholm för att genom drogdimmorna försöka fånga en rik prins. Men nej, den här boken var för överdriven, den tredje stjärnan får den bara för att det var kul att jämföra den med Jack.....

Boye Karin : Callocain  *** Som jag minns den här boken från min gymnasietid var den oerhört bra. Nu blir det tre stjärnor, med viss tvekan. Historien står sig i och för sig, men ändå......Jag läser den hellre som en feministiskt inlaga än som en Science Fiction. Och ändå.....jag måste erkänna att jag återigen fängslades av Leo Kall och hans uppvaknande

Cruz Smith Martin: Den svarta rosen**(* ) Enda skälet till att jag läste ut den här boken var att jag ville veta vad i hela friden den handlade om. Hela tiden väntade jag på det, men det enda jag la märke till var ljudet av gruvarbetarnas skor, s.k clogs, som klampade förbi på var och varannan sida. Jag fick associationer till Mörkrets Hjärta av Conrad och dess grabbighet, och slutet var rörigt. Men trots det var boken inte dåligt skriven, därav stjärna nr 3.

Dagerman Stig: Nattens lekar*** Nej som jag sagt förut, noveller gillar jag inte. I den här boken rasade adjektiven vilt och personerna försvann nånstans på vägen. Sen var det oändligt många noveller också. Men det går inte att förneka det existentiella djupet som dock kräver en novell åt gången under l-å-n-g-s-a-m läsning. Och vem hinner det?

Dagerman, Stig: De dömdas ö**** Även det här är en fyrtiotals bok. Trots att den är mycket mörk, ja rent ut sagt deprimerande, var den en fascinerande läsning! Slutet är dystert, men bjuder ändå på en glimt av hopp; nån insikt har ändå huvudpersonen (?) kommit fram till. Dagerman var intresserad av film, och det kan man tydligt märka. Det är som att se just en film, våldsamma scener utspelar sig hela tiden, särskilt i den senare del. Och på slutet står det som i en film - fini. En blandning av Tio små negerpojkar och TV programmet Robinson.

Davidsson Cecilia: Utan pengar, utan bikini **(*) Språket är lätt och utan åthävor i den här novellsamlingen. Tyvärr är innehållet detsamma, personernas framtid kan jag ha eller inte ha, det gör mig detsamma.

Delblanc Sven:Prästkappan** Huvva! Den här boken var verkligen helt enkelt otrevlig (milt uttryckt). Jag läste den parallellt med en avhandling av Beata Agrell, och det räddade den från en etta. Det hör till saken att jag avskyr förringande bordellscener och visst kan man vara kritisk mot kyrkan men häda är inte nödvändigt. Se där, boken i ett nötskal. Men som sagt, analyseras den utifrån helt andra infallsvinklar var personerna riktigt intressanta. Delblanc har jag aldrig läst förr, men det blir kanske mer för jag måste nog se om allt är lika illa.

Dick Philip K:Blade Runner**** En mycket bra SF! En tät historia med klara filosofiska drag, skriven 1966, i empatins decennium. Speglar en framtid som känns kusligt nära. Håller vi alla på att förvandlas till androider, konstgjorda människor utan förmåga att känna just empati?. Var har det ordet föresten tagit vägen nuförtiden? En bok som manar till eftertanke.....

Edelfeldt Inger: Den förunderliga kameleonten **** En novellsamling som får fyra stjärnor! Det tar sig, snart kanske jag börjar gilla dessa korta stycken som bara lämnar efter sig en önskan att få veta mer....Den här boken innehåller i alla fall noveller med meningar som kan stå för sig själv. Titelnovellen är t.ex så bra att jag önskar att jag hade skrivit den själv!

Ekman Kerstin: Händelser vid vatten***** Har du inte läst den här boken, gör det! Redan när jag läste den för sex-sju år sen tyckte jag den var jättebra! Nu var den ännu bättre. De bestialiska morden är en bisak, huvudsaken är personerna och det tidstypiska 70-talet som övergår i 90-tal, då allt avslöjas. En samtidsskildring av klass!

Enquist PO: Musikanternas uttåg***(*) Det här var en bra Enquist!! Några avsnitt var lite tröga förstås, därav parantesen, men i övrigt fångar han återigen den västerbottniska mentaliteten på pricken. Så mycket skuld och skam och återhållen vrede. Men även en god vilja.....Fast jag frågar mig, hur nära verkligheten får man vara utan att kränka andra människor vilket åtminstone jag tycker är väldigt onödigt. Världen är ju tillräckligt ond som den är ändå om man säger så.........

Enquist PO: Nedstörtad ängel** Nej, det här var för egendomligt. Nu ska jag läsa en avhandling vars namn är hämtat ur den här boken och heter Andas fram mitt ansikte. Efter det är jag säkert mycket klokare. Men just nu, nej!

Enquist, P O: Kapten Nemos bibliotek*** Intressant bok, inte för att den speglar en verklig händelse, utan för att den speglar en religiös bymentalitet som känns ytterst bekant om man själv varit i den. Har man inte det är boken nog svår att förstå. Språket är grävt ur den västerbottniska myllan. Jag kommer att läsa mer av Enquist.  

Fadiman Anne: Exlibris**** Vilken tur att jag köpte den här boken!!! Det är precis en bok som man vill ta fram och läsa i om och om igen! Essäerna var av skiftande intresse, därför fattas en stjärna till en fempoängare, men för en bokälskare är det bara ett måste att läsa den i alla fall.....

Falkenland, Christine: Min skugga*** En bok full av sorgsen tragik. Fast ibland känns det som en slags ondska vilar över alltihop. Är kvinnan bara ond eller är hon ett offer? Hennes lyte färgar hennes liv med bitterhet, kanske behövs även en sådan här berättelse i denna tid när alla ska klara allt. Kanske finns det ändå förmildrande omständigheter i livet....  

Fehrman-Ekholm: Ingela Mogongåvan*** Författarinnan av den här boken ger sig nog inte ut för att vara skribent, utan snarare ett slags språkrör för en upplevelse och ett tillstånd, som många människor berörs av. Det är alltså ingen bok man läser för att njuta av stilen direkt. Men innehållet är en skildring av uppoffrande kärlek, en kvinna (författaren) donerar en njure till sin svårt sjuke man. Boken innehåller också en faktadel om just njurtransplantationer. En angelägen bok!

Fitch Janet:Vit Oleander**** Maskrosbarnet som inte bara överlever, Astrid med skandinaviskt påbrå. Historien är underordnad språket i den här mästerligt skrivna boken, gång på gång läser jag meningar som borde ha skrivits förut men som aldrig blivit det. Förrän nu. Den femte stjärnan saknas helt enkelt därför att boken är för lång. Någonstans i senare delen av den andra halvan tappas tempot och slutet är hoppfullt men är det möjligt? Men som sagt, språket, språket!

Gibson, William: Neuromancer*(*) En fullkomligt obegriplig bok! Till och med värre än Myten om Sisyfos av Camus som annars innehar topplatsen som svårförstådd. Boken är skriven 1983 men det är som att befinna sig i ett dataspel där alla är insvepta i haschrök anno 70talet. Vad som väntar runt hörnet är höljt i ett ordrikt dunkel, och vad som egentligen hände har jag ingen aning om! Det enda jag uppfattade var att Case kunde se genom Mollys ögon, där även en klocka (skryt) var inopererad. Allt utspelar sig i en framtid där alla kan köpa sig skönhet. Men jag fattade noll!

Guterson David: Snö faller på cederträden ***(*) Motvilligt måste jag erkänna att den här boken var mycket bättre än jag trott. Början var väldigt svår att förstå så ett tips är att inte ge upp direkt. Men sen träder personerna fram och bildar bakgrund till en historia som vill spegla historien kring andra väldskriget för ön där japaner bodde sida vid sida med amerikaner, för att få bli amerikaner de också till slut. Parantesen vid fjärde stjärnan kommer sig av att en Ole Jurgensen benämns som svensken, aningen dåligt förarbete....

Gyllensten, Lars: Sokrates död ***(*) En märklig bok! En ytterst märklig bok! Kunde har varit jättetrist, men Gyllensten lyckades förmedla en slags stämning som gjorde att man förflyttades direkt bakåt i tiden. Jag blev väldigt nyfiken på vem Sokrates egentligen var. Läste i litteraturens historia att han är känd för sin heroiska död.och sitt sätt att föreläsa, oretoriskt och utan känslosamhet......Den fjärde stjärnan är för de filosofiska funderingar som fanns här och var på de ordmättade sidorna.

Hermanson Marie: Musselstranden *** Den här boken höll inte vad den lovade. Visserligen är historien fantasifull så det förslår, men den skjuter på nåt sätt över målet, språket hänger inte riktigt med. Tre poäng får den därför att ämnet ändå var välgörande ovanligt.

Holmberg - Olsson: Epikanalys **** En nyutkommen bok från Studentlitteratur. Mycket, mycket bra! En sån bok som jag skulle ha haft när jag började läsa litteratur och inte hade en aning om vad analys egentligen var. Här finns många av de termer som florerar i litteraturvetenskapen, och råd ges om hur man närmar sig en text. Jag brukar inte ta upp kurslitteraturen, men här gör jag ett undantag. Jag kommer att läsa den här boken igen och igen och........

Fossum, Karin : Evas öga**(*) Ok, det blir väl tre stjärnor då, för den här ordrika deckaren. Eftersom jag läst den i bokcirkeln har jag lagt ner en del möda på den, och har sett att språket ändrats ibland osv. Det har gjort den intressantare. Annars är det tveksamt om jag velat läsa ut den...men så gillar jag inte deckare heller. Lite spännande var den ändå, men det jag ville veta var upplösningen på historien och inte en massa tjafs om annat. Och sen visade det sig vara i stort sett som jag trodde i början, med en liten variation...Så skrev aldrig Agatha........:-D

Keyes Marian: En oväntad semester**** Ok, ok, ok! Jag ger mig! Den var faktiskt bra den här boken. Jag har sträckläst den och fattar inte att den kunde vara så tjock, så snabbt som den tog slut! I början kände jag mig mycket irriterad, men förstod allteftersom jag läste att författaren inte bara gjort en omfattande research, hon har också förmågan att pricka rätt i massor av det hon skriver. Möjligtvis att slutet är aningen glorifierat, mer säger jag inte....

King, Stephen: Lida ***(*) Ytterligare en bok av en författare som jag aldrig trodde att jag skulle fästa ögonen på! Men den här boken var bra! Godkänd direkt, lyckades hålla kvar intresset hela tiden. Den fjärde stjärnan är för den litteraturdiskussion som pågår mellan stympningarna! Och trots att det var rysligt så det förslår blev jag aldrig rädd. Så där sköt den kanske lite över målet, i alla fall vad det gäller mig själv. Men spännande var det, huga, huga!

Kyrklund, Willy: Solange** Tyvärr, tyvärr förstod jag inte riktigt den här boken (som jag läser i min kurs). Men jag kände ändå sympati med Solange vars liv förtvinar inom hemmets väggar.....Djärvt skrivet på sitt sätt och för sin tid.....

LeGuin Ursula K:Trollkarlen från Övärlden ** Ännu en måste-läsa-bok. Det säger väl allt? Andra stjärnan får den eftersom den trots allt visar på kampen mellan gott och ont på ett någorlunda genomtänkt sätt.

Lindgren Torgny: Hummelhonung **** Vilken fantastisk bok! Den speglar det västerbottniska kynnet på pricken! Och det är tack vare det som

Lundell Ulf: Friheten **** En tegelsten, som gjord att döda med genom att slå nån i skallen med den. Och död är det i den här genreöverskridande romanen. Mord på många kvinnor kryddar huvudpersonen Tom Wassers liv och hans sökande efter en mening med livet.

Lundell Ulf: Jack*** En generationsroman, javisst! Sett ur ett lite snett perspektiv visserligen, ung man söker sex and drugs and rock´n roll! Unga brudar och polare assisterar. Men var är alla andra, jo nånstans i periferin befinner sig sjuttitalets innevånare, i skuggan av huvudpersonen JAG!

Mare, Kandre: Aliide, Aliide**** En bra bok! Skriven med en väldig psykologisk skärpa. Trots att den kanske kan upplevas som fragmentarisk, upplevelserna staplas på varann utan något kitt emellan, så inser man efter ett tag att det är så flickan upplever omvärlden. Barnets utsatthet och föräldrarnas oförstående skildras på ett sätt som kunde göra boken till en studie i barnpsykologi!

Marklund Liza: Gömda**** Äntligen har jag läst den, boken alla talar om! Och den var spännande som en thriller men samtidigt skrämmande i sitt nakna utlämnande av personerna i den. Det faktum att boken bygger på verkliga händelser gör att ilskan stiger allteftersom boken framskrider: Varför gör ingen nånting??? Att sista stjärnan fattas beror på att de litterära kvalitéerna ändå till stor del saknas.

Mather, Anne: Årtusendets kärlekssaga** En Harlequin bok trodde jag väl aldrig att jag skulle läsa. Men nu har jag gjort det, och den var faktiskt bättre än jag hade trott! Jag i stort sett sträckläste den och fascinerades av all den återhållna (och utlevda) åtrå som fanns på bladens sidor. Två stjärnor för att den gick att läsa, men kvinnosynen måste man bortse ifrån!

McBain, Ed: Nocturne*** Den här boken avancerade från en stjärna till tre och det på grund av att den blev, efter en inledning med ett vanligt skildrat mord och ett till, synnerligen snuskigt skildrat mord, både spännande och humoristisk. Till slut kunde jag bortse från alla de kommentarer som jag inte kunde besluta mig för om de var rasistiska och/eller kvinnoförnedrande eller inte. Kanske det här är en s.k riktig polisdeckare, skurkarna fick i alla fall vad de förtjänade, hoppas jag!

McEwan Ian: Kärlekens raseri ***** En helt enkelt ovanligt ovanlig bok! Och ovanligt bra dessutom! Den kombinerar en spännande, otrolig historia med trovärdighet och väver in litterära begrepp utan att fundera på följderna. Samtidigt som den ger sken av att enbart vara fantasi finns det ett vetenskapligt patos vars sanning också avslöjas på slutet, i en slags novelliknande klimax, genom bilagorna. En thriller, javisst. En thriller som berör själen! Läs den om du har det minsta sinne för kvalité!

Nesser Håkan: Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö*** Med viss tvekan blir det tre stjärnor för den här omtalade boken. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte gillar deckare överhuvudtaget, men den här var lättläst och jag t.o.m skrattade högt ett par gånger, så det blir väl godkänt. Men titeln är verkligen ingen höjdare enligt mitt sätt att se, måste vara författarens pojkdrömmar som spelar in........;-) Den uppvägs dock av att de två tonårspojkarna speglades med stark inlevelse och klarsyn....

Nilsson Johanna: Hon går genom tavlan, ut ur bilden****(*) Det här är en bok som borde vara obligatorisk läsning för alla som ska jobba med barn och ungdomar. Den ger en förståelse för hur man kan tyda tecknen vid mobbning och något som skulle kunna kallas stegrande psykisk ohälsa. Mycket bra skrivet med "fallbeskrivning" insprängd mellan kapitlen. Att det inte blev en klar femte stjärna beror på att de kursiva avsnitten från sjukhuset inte gav det stöd åt berättelsen som det skulle ha kunnat ge. En hel del frågor förblev obesvarade och det tycker jag var en nackdel.

Oates Joyce Carol: Det var vi som var Mulvaneys****Ofta när jag läser böcker kommer jag på mig själv med att tänka, såhär skulle jag aldrig ha skrivit själv (om jag nu skrivit alltså). Med den här boken är det tvärtom. Redan från början kände jag på nåt sätt igen mig i skildringen av det amerikanska samhället med sin förljugenhet och sitt hyckleri. För visst är det det boken handlar om? Hur en helt vanligt familj lever sitt lyckliga (?) liv och hur det livet krackelerar när det visar sig att det urgamla sättet att se på kvinnan trots allt inte har förändrats sen urminnes tid
Oates skriver på ett ovanligt sätt, ofta beskrivs samma sak flera gånger utan att hon ber om ursäkt genom att gardera sig med: som sagt tidigare, som sagt var eller nånting annat som ger den ledtråd som gör att man inte behöver haja till och undra, men, visst har det stått förut? De olika personerna ses ömsom genom den yngstes ögon, ömsom genom författarens ögon. Detta dubbla perspektiv ger nerv åt läsningen, och trots att boken var av typen tegelsten, så var den plötsligt slut! Raderna flöt på och kanske alla djuren hjälpte till att avdramatisera det som faktiskt var ett familjedrama; det handlar om ovilja till tolerans och en svidande kritik mot feminismens grundtankar.
Gång på gång kom jag som sagt var på mig själv med att tänka, men så skulle jag ha kunnat skriva, exakt så är det osv. Jag önskar så att mamman ruskat om sin dotter och sagt du är oskyldig, kastat ut pappan och hyrt en lastbil där alla antikviteterna rymts och börjat om i närheten av nån High School där dottern kunnat skriva in sig......Men då hade det ju inte blivit nån historia...
För den här boken är en riktigt gammaldags bok! Den innehåller inget genreöverskridande i form av mord, fantasy eller beskrivningar av olika huskurer. Det är en god historia helt enkelt, men med undertoner som får en att se rött! Precis som en bok ska vara......
Varför får den då inte fem stjärnor? Ja, nånstans under senare delen tappade den tråden för ett tag. Mariannes flyktiga tillvaro kändes inte riktigt trovärdig. Och tyvärr, slutet blev för lyckligt. Livet dänger inte till en såpass utan att det får konsekvenser.

Paasilinna Arto: Harens år*** Nej, jag har inte samma humor som den gode Arto. Vatanens odyssé-liknande resa över Finland innehöll inte mycket av intresse. Enda anledningen till att den får tre stjärnor är att jag trots allt läste ut den!

Paretsky, Sara: Brännsår **(*) Låt mig säga direkt, deckare är inget jag läser med förtjusning. Så inte heller denna bok. Den tredje stjärnan får den därför att den kunde vara så pass lättläst och medryckande trots att den var på över 300 sidor. Jag kände ett visst släktskap i stilen med Sprängaren, är det månne det kvinnliga sättet att skriva som kommer fram?

Rice, Anne: En vampyrs bekännelse **(*) Felet när jag läste den här boken var att jag hela tiden (och den tog oändligt med tid) tänkte jag på filmen, som jag tyckte var rent ut sagt äcklig! Särskilt när alla vampyrerna kastade sig över den nakna flickan på teatern, den scenen dök ständigt upp i mitt huvud. (Påminde om en scen ur en film som debatteras t.o.m i riksdagen dessa dagar...) Dessa ständiga övergrepp som återkommer hela boken igenom, men som var ännu tydligare i filmen. Nää, Lida var mycket bättre ! När jag ändå var tvungen läsa skräck så....

Rydberg Carina: Den högsta kasten***(*) Ett är säkert, den här boken gick inte att lägga ifrån sig. Fast den var helt ointressant gick den inte att motså! Någonting påminde mig om högstadiet för 25 år sen, rusande känslor, blickar och intriger. Och under allt en skriande längtan att bli sedd........Läs den, du lär dig garanterat nånting....(om inte annat att du lever ett hyfsat liv....) Den fjärde stjärnan är för engagemanget den är skriven med.

Rydberg Carina:Djävulsformeln**(*) Jag börjar med den tredje stjärnan och säger att den finns där helt enkelt därför att jag läste ut boken. För är det här verkligen en roman? Jag skulle vilja kalla det en blandning av Hänt i veckan och en instruktionsbok i dykning. Djävulsformeln petas in lite här och var utan engagemang. "Den högsta kasten " hade i alla fall ett språk som drev den boken framåt, här haltar det betänkligt här och var. Det som håller uppe Djävulsformeln är faktiskt dykningsbeskrivningarna. Jag lärde mig en hel del om en sport som jag aldrig tänker utöva. Men att bli förälskad i en man som utsätter en för livsfara, det tyder på självdestruktiva drag som gör en bedrövad å berättarjagets vägnar. Väx upp, Rydberg, och skriv en bok om nånting väsentligt. Varför inte en deckare?

Rynell Elisabeth:Hohaj**** En bok som verkligen kändes! Den lilla människans utsatthet parad med kärleksfullhet är nästan mer än man orkar ta till sig. Det norrländska landskapets nyckfullhet hjälper till. Början är lite tung, så ge inte upp utan fortsätt! En bok att tänka länge på.

Sereny Gitta: Ohörda rop*** Nej, boken om Mary Bell tilltalade mig inte. Trots att jag tidigare grubblat över hur det är möjligt att barn dödar barn, tycker jag inte att jag fick något riktigt svar. Boken ingav mig olust (naturligtvis) men mest för att så mycket uppmärksamhet ägnas flickan som tilläts leva ut sina absolut värsta sidor utan att någon ingrep. Där tycker jag lärdomen i boken kommer in, inget barn går bara ut och dödar ett annat barn utan att en process lett fram till det....

Snellman Anja: Hudens tid *** Dagen innan jag började läsa den här boken såg jag filmen på TV. Tack vare den visste jag genast vad boken handlade om och kunde känna sympati med den döende kvinnan och hennes vakande dotter. Trots det grep inte boken tag annat än i beskrivningen av moderns död, i övriga händelser var filmen mycket mer tydlig. Ändå godkänd därför att författaren vågade skriva.

Süskind Patrick: Parfymen*** Den här boken har fått mycket beröm, men inte av mig! Jag tycker att den var pladdrig och trots att den verkade väldigt vetenskaplig var den ytterst osannolik. Det tog lång tid innan författaren kom till skott så att säga och slutet var underligt! Men jag läste ut hela ändå, vilket visar att jag trots allt blev lite fängslad. Så den får väl godkänt då.

Söderberg Hjalmar: Historietter***(*)Den här boken är full av noveller som är precis som noveller ska vara, korta, underfundiga och med spets på slutet. Kanske att jag börjar tycka om noveller ändå? vem vet.....

Trotzig, Birgitta: Dykungens dotter **** En mäktig bok, både till innehåll och stil. Det enda som försöker skyla över det eländes elände som drabbar dessa tre generationer är språket, som Birgitta Trotzig försöker sig på att omvandla, och också delvis lyckas. Kan man kalla det modernistisk realism kanske?