Housden, Maria : Flickan med de röda skorna*** Den här boken handlar om hur en treårig flicka dör i cancer. Såna här sanna historier kan ju ofta bli väldigt melodramatiska, men den här boken hade vissa kvalitéer, den var t.ex välskriven, det märks att Housden faktiskt är författare och har skrivit sin egen historia på ett litterärt sätt. Vilket gör att boken är mycket intressantare att läsa. Sen tar hon upp frågan om livet efter döden på ett lite ovanligt sätt, inte bara, nu är hon i himlen utan författaren söker i ett vidare perspektiv, på ett ärligt sätt. Själv är jag skeptisk till reinkarnation men i den här boken finns det händelser och skeenden som får en att fundera. Samtidigt som det är uppenbart att det kan vara ett sätt att hålla kvar den som dött i ett liv där den inte längre hör hemma, att acceptera att det som skett har skett.
Sen skriver Housden några väldigt tänkvärda och framförallt ärliga ord " Jag visste att det hade funnits en tid i mitt liv när jag inte alls tänkte på smärta och lidanden - varken min egen eller andras. Jag hade trott att folk själva bidrog till att dra på sig alla möjliga problem. Jag hade känt mig överlägsen och ansett att medkänsla handlade om att tycka synd om dem som inte hade lika perfekta liv som mitt eget." Oj så många människor jag mött som tänkt så, utan att naturligtvis säga det högt. Dessa människor ifrågasätter ofta nånting man gjort, underförstått, hade du gjort på ett annat sätt hade du inte varit sjuk... Och jag har även hört en kvinna säga: vad är det som gör att vissa råkar ut för allt möjligt hela tiden? och andra (underförstått jag själv) inte gör det? Om orden Ödmjukhet och Välvilja var mer utbredda tror jag inte att såna tankar skulle florera som de gör. Den som sa det fick sen ett sjukt barn, jag skulle tro att hon nu förstått vad ordet Slumpen betyder.
Jag sträckläste boken och blev faktiskt tårögd flera gånger, men kände mig konstigt nog stärkt när jag läst ut den. Kanske blev jag lite mer ödmjuk och tacksam inför det jag har.......och kan njuta ännu mer av Livet och Våren.

Läst 2006

Connelly, Michael : Poeten ***(*) Javisst, en riktigt bra deckare av författaren till Blodspår, som visserligen var ännu bättre. De poetiska inslagen var ju trevlig läsning men i övrigt var ju mördaren ett as och boken knappast uppbygglig läsning. Connely är ju en deckarförfattare som inte bryr sig om samtiden utan om morden, en klassisk skrivare alltså. Och ibland kan det ju också vara avkopplande. Den här boken följs av Fällan, som nyss kommit ut, och den läser jag så småningom, eftersom den hör ihop både med Poeten och Blodspår....men visst, Poeten inbjuder till sträckläsning och historien var klurig men lite väl osannolik, så en full fyra blir det inte. Ett tips är dock att satsa på att läsa alla tre böckerna, men läs då Poeten och Blodspår först. Allt vävs visst ihop i Fällan (enligt min man som läst alla tre och som tyckte Poeten var såååååå bra, karlbok??? :-)).

Läst 2006

Juslin, Emma : På barrikader av glas **** Efter att ha läst början av det första kapitlet i den här boken tänkte jag ge upp, eller hör här: Väckarklockans brölande prrrr ekar mellan väggarna som pistolskott vid en skenavrättning Jag ryste! skulle den fortsätta med metaforer i samma outhärdliga töntiga stil så ville jag då inte läsa vidare. (Det som fick mig att fortsätta var blott det faktum att jag börjat på och genast avslutat tre böcker på raken, en var jätteskum och två hade jag läst förut kom jag på efter ett tag. Meningen i en av dem "hon var den första som bar herrbyxor" eller nåt sånt fick mig att vakna upp för vem kan glömma en sån mening???)
Nåväl, jag fortsatte och blev mer och mer fascinerad. Jag fascinerades av språket, dialogerna och tankedialogerna, precis vad en femtonåring skulle kunna säga och tänka i dag. Reklambudskap blandat med mumintroll och ett visst mått av djuraktivism, allt som rör sig i en ung människas huvud, sagor påverkan engagemang....... Författaren kommer från Finland, och berättelsens jag är tvåspråkig. Några meningar är på finska och man fattar inte ett dugg av det men det liksom gör ingenting. Och boken är genuint finsk i sitt uttryck. Juslin har naturligtvis skrivit den på svenska men det finska finns kvar och ingen har petat i det. Alltså markerar eleverna där på gymnasiet, de räcker inte upp handen, de har hissa och matta och psykka, inte.......ja ni fattar. Och de har samma problem som tjejer i övriga västvärlden. Jag känner till viss del igen mig från min egen tonårstid för över 30 år sen. Känslan av att världens skuld vilar på ens axlar t.ex Dock var anorexi och bullemi okända begrepp på den tiden, tyvärr inte numera. Boken ger inga direkta svar men en slags öppning........Den var helt klart bra! Borde kunna platsa som en bok för ungdomar att läsa, om de läser mycket vill säga. Annars kanske den fastnar och blir facit för livet och då tror jag att den kan göra mer skada än nytta. Men å andra sidan är ju många ungdomsböcker så mörka att man trevar efter ljusknappen när man läser dem.......:-)

Läst 2006

Jungstedt, Mari :Den inre kretsen *** Jungstedts böcker är läsvärda eftersom man vill sträckläsa dem. Den här historien var väl aningen skruvad så det är tveksamt om den är värd tre stjärnor, men ok, jag ville läsa ut den på direkten så det talar väl för att den var värd det.........Lite mindre Gotland än vanligt kanske men men........

Läst 2006

Looft, Helena : På dina murar *** Den här boken var så pass bra att jag genast skickade efter författarens två tidigare böcker. Den var tunn och snabbläst men trängde in och bäst av allt, slutet hade ett slags hopp....

Läst 2006

Lindqvist, Elin: Tre röda näckrosor **(*) Elin Lindqvists bok Tokyo natt tyckte jag ganska bra om, men den här boken kändes mer som ett experiment. Det är två parallella handlingar, helt skilda från varandra, den ena utspelas i Japan och den andra i Vietnam. Man förstår ju genast att de kommer att flyta ihop på slutet men jag tror att boken skulle ha vunnit på att vara som andra böcker jag läst, att man får läsa slutet först och sen i återblickar får se vad som lett fram till början dvs slutet. Men iofs, de två historierna är så väsensskilda från varann att det kanske inte skulle ha gjort saken bättre. Det jag känner efter att ha läst boken är att skildringarna från Japan hade jag velat läsa mer om och att skildringarna från Vietnam lämnade mig ganska oberörd. Och är det så här människor möts i detta vårt globala samhälle? Jag tror att det är det Lindqvist vill skildra. Gemensamt med sin mor (se ovan ) har hon tydligen fascinationen över Marguerite Duras, hon nämns i boken.

Läst 2006

Lindqvist, Birgitta: Där ingen kan nås *** Läs den här boken, inte för den "relation av svek, svartsjuka och hat -- ett mörkt passionsdrama" (citat adlibris) som den innehåller, utan för dess insikt i hur Kina var mitt under brinnande kulturrevolution. Där ligger bokens styrka, inte i historien om en naiv kvinnas isolering i en främmande stad och en upplösning 12 år senare som snarare förtar intresset än löser upp knutar som alla tänkande läsare anat ganska omgående. Annars skulle den fått en fyra, men men.
Både mor och dotter (se nedan) är fascinerade av Marguerite Duras, något som faktiskt kändes bra att läsa om, när man nu som jag gjorde, läste bådas böcker i samma veva. Igenkänningens glädje kallas det kanske......
Men som sagt, Kina är intressant nu, "hett" kanske man kan säga och den här boken gör bilden lite tydligare, blotta tanken att folk citerar Maos skrifter vid stoppljusen ger ju vissa insikter om hur stämningen var under kulturrevolutionen.......

Läst 2006

Liffner, Eva-Marie: Imago **** En historisk kriminalroman, precis som Liffners förra bok Camera. Den var också ganska bra och hade en katt som dök upp hela tiden. I det här är det en skabbig hund som får vara den animaliska sidan om man säger så. Boken avspeglas i tre olika tidsepoker och är sällsynt välskriven, med meningar som är helt unika i alla sin enkelhet. Den är liksom både komplicerad och enkel den här boken, läs den så förstår du vad jag menar.....

Läst 2006