Alla inlägg under februari 2019
Böcker lästa 2001
(I bokstavsordning efter författarens efternamn)
Aronsson Stina: Hitom himlen ***(*) Den här läses av samma anledning, kursen, men var klart mycket bättre. Framförallt stilen och språket var intressant, detaljrikt och målande. Fjärde stjärnan får den för att den, trots sitt omfång, var nästan som en sträckläsningsbok och visar på kvinnornas villkor i norra Sverige i mitten av förra seklet.
Falkenland Christine: Själens begär**(*) Usch, den här boken var ju otäck! Vad är det egentligen, ett försök till en fallstudie av en psykopats inre tankar? Ett sätt att skildra ett förlopp som till anledning har att efteråt kunna ställa alla de utnyttjade kvinnornas frågor? Varför bjöd hon in honom? Varför lät hon honom stanna kvar? Varför lät hon honom smita? osv. osv. Den tredje stjärnan enbart för att det korta meningarna fördjupar känslan av meningslöshet, och trots allt gör boken läsvärd, för språkets skull.
Flygt Torbjörn: Underdog **** Visst, visst! Den är värd sitt Augustpris, den här boken. Men först på sidan 388 insåg jag att känslan jag haft boken igenom stämde, är det verkligen Johans liv han skildrar? Jag citerar: "Frånvarande farsor - varför är det aldrig nån som säger nåt om det fina med närvarande morsor?" Svaret kommer här: nu är det gjort och Torbjörn Flygt har gjort det! Han försöker visserligen boken igenom mörka detta faktum genom att samla samtidens-olika-typer-gänget (vars personer jag aldrig lyckades lära mig) omkring sig, och beskriver fragmentartiskt och i förbifarten det Orättvisa i klassamhället, men överalltihopa lyser Den Ensamstående Modern, hon som klarar allt, och då menar vi allt....De fyra stjärnorna motiveras med att den helt enkelt är bra skriven, omväxlande stil och relativt rapp dialog.
Gardell Jonas: Fru Björks öden och äventyr*** Började med en rivstart och fyra stjärnor, men sen tappade den ordentligt, tyvärr! Fru Björks Romresa var aningen egendomlig, även om jag till slut förstod vitsen med den. Nej, tyvärr, det blir ett tag till nästa Gardell..
Guiollu Jan: Ondskan*** Visst, den här boken var intressant på sitt sätt. Lönar sig våld eller inte? Jag vet inte om jag fick något riktigt svar....Däremot framgår det tydligt att vuxna måste ta sitt ansvar, att inte göra det är att ge klartecken för mobbning och våld.
Gutcheon Beth: Kärlek klockan tre på eftermiddagen **(*) Den här "Once and Again" liknande boken var tjock och humoristiskt skriven. Därför gick den lätt att läsa och var med andra ord ren och skär avkoppling, ingenting annat.
Hermann Iselin C.: Prioritaire** Tyvärr genomskådade jag författaren nästan direkt och därför blev inte slutet någon överraskning. Överhuvudtaget lämnade boken en dålig smak efter sig. Jag läste ut den eftersom jag hoppades att den inte var som den var!
Hermansson Marie: Ett oskrivet blad***(*) Jag tillhör ju det fåtal människor som inte var så förtjust i Musselstranden, kanske på grund av dess mystik. Den här boken var mer realistisk och handlar om två människors utsatthet och trevande efter ett lyckligt liv, istället för bara en existens. Även om handlingen är aningen drastisk och även spännande, går ändå ett stråk av sorgsenhet och smärta genom boken; lyckan kommer...och går. Eller var det bara en dröm, kan allt återgår till det gamla i alla fall? Den fjärde stjärnan är just för den sorgsenheten som ger boken en slags samtidskänsla.
Hoffman Corinne: Den vita massajen*** En fascinerande bok! Helt osannolik, hur är det bara möjligt att detta kan ha hänt? Jag sträckläste den och lärde mig en hel del om kulturkrockar, Afrika och Kärleken! Allt helt obeskrivbart, för att fatta nånting måste man läsa den! Så konstigt det kan låta var den faktiskt underhållande.
Hornby Nick: En god människa.**** Bara förmågan att komma på ämnet för boken är värd minst tre stjärnor, att den dessutom är rappt och roligt skriven ger en stjärna till. För den här boken är helt klart annorlunda. Här ställs det mycket svåra livsfrågor utan att man märker det, och, sensationellt nog, de får ett slags svar! Bra gjort Hornby!
Häggkvist Birgit: Försöksråttan **** Fy så obehaglig bok! Särskilt sista titeldelen som skildrar mobbning från mobbarens utsiktspunkt. Men mycket intressant. Alla som har ett intresse av att förstå mobbningens mekanismer bör läsa den. Och särskilt då lärare. Här visar Häggkvist på att läraren väljer sida, för mobbaren. Kanske är det det som gjort mobbningen till det problem det är. Mobbarna är så starka att även lärarna är rädda för dem. Det utesluter i så fall tesen att mobbarna mår dåligt och därför mobbar (något jag personligen aldrig trott på). Tvärtom njuter de av sin makt. Och en som mår dåligt har man väl knappast en sån respekt för att den tillåts härska i klassrummet? Intressant vinkling m.a.o Kanske dags att ta mobbaren för vad den verkligen är, en empatilös person som ständigt söker bekräftelse genom att visa sin makt.
Höijer Björn Erik: Isak Junti hade många söner ** varför, varför läser nån människa den här boken i detta århundrade? Ja det kan man fråga sig, ett drama från 1954 om laestadinismen i norra Sverige. Svaret är som vanligt: en kurs! Denna gång i Religion och fiktion. Kursen är mycket intressant, men den här boken var inte så kul att läsa, därav bara två stjärnor.
Jin Ha: Två kärlekar**** Den tredje boken om Kina på kort tid. och den bästa. Lätt skriven, lätt att läsa, lätt att tycka om. Speglar på ett lättsamt sätt kollisionen mellan då och nu, i kulturrevolutionens spår. Fångade ögonblicksbilder paras med 18 år av väntan.......
Katarina: Tyst! Du är död!*** Hmm, den här deckaren är en blandning av Agatha Mazetti Christie och Grabben i graven bredvid. Båda två gillar jag, därav trean. Men det är trots allt tveksamt om kombinationen är så lyckad, dökul och ond bråd död är väl inte vad man direkt förknippar med varann. Jag skrattade inte men blev nyfiken och läste snabbt ut den, och såklart förstod jag snabbt vem mördaren var. Synd!
King Stephen: Att skriva**** Tack och lov att jag hade läst åtminstone en bok av Stephen King tidigare, nämligen Lida. I och med att jag gjorde försvann några av mina fördomar om Stephen King, annars hade jag nog inte satt någon tilltro till råden i den här boken, (så mycket skit och arsel som det var med här). Men tro mig, jag kommer att läsa om Att skriva avsnittet och anteckna det intressantaste. Och jag kommer dessutom att ha hjälp av det i mitt skrivande! Alltså, helt enkelt en bra bok om skrivande.
Kurt Levlin: En andra chans**** Ja, ja, jag vet att noveller inte är min favoritläsning, men faktiskt, den här boken var i alla sin lågmälda vardaglighet, annorlunda. Låt inte lura er av de första novellernas lite enkla innehåll, det kommer mera om man säger så. Människorna stannar kvar och berör länge efteråt, precis som en bra novell ska göra, därav den fjärde stjärnan. Jag ser fram emot att få läsa en långnovell av Kurt Levlin, eller varför inte en hel bok? Där kanske man kan få svaret på om det blev varmt nångång den sommaren, eller varför den där bilen blev tvättad eller vad som egentligen hände med liftaren.......
Küchen Maria: Lycklig hora**** En riktigt, riktigt bra bok. Vill du läsa en bok i sommar som är spännande och välskriven men som ändå helt klart har ett budskap, här är den! Jag bara sträckläste den, språket, stilen, innehållet, allt tilltalade mig. Den våldsamma döden är inte mysigare än så här och inte prostitution heller. Ingen femte stjärna eftersom huvudpersonen försvann utan att förklara sig. Dvs slutet famlar i mörker (tycker jag). Fast å andra sidan famlar ju livet alltid i mörker också........
Lander Leena: Den glada hemkomstens boplatser ***(*) Länge var den här boken en klar fyrapoängare, men sen mattades den av på slutet. Jag sträckläste den dock, och fascinerades av historien och det lätta språket.
Larsson Elisabet: Intrång*** En bitvis spännande bok som såklart slutade i ett jaså, även om detta jaså var positivt. Tyvärr var det nånting grammatiskt i språket som fick mig att fundera, är det jag som har fel eller är det hon? Handlingen fick det att bli en trea trots allt.
Lebert Benjamin: Crazy *** Varför är inte det här en ungdomsbok? Den har ju precis det konceptet, ung man är sviken av vuxenvärlden men finner i viss mån sig själv. Javisst, då blir det genast en bildningsroman och det kanske är för avancerat. Men det är precis såna här böcker ungdomar skulle läsa. Vilsenhet, svårigheter, pubertetsångest. Men också kamratskap och filosofiska funderingar och solidaritet.
Lidman Sara: Din tjänare hör **** Sara, Sara! Äntligen har jag fått möta dig! Och jag blev förälskad, i din stil, din dialekt, din enorma insikt i Västerbottniskt inlandsliv, dess religiösa tankegångar och fördomar. Ett tips, klarar du av att läsa språket, läs! Annars har jag förståelse för den som finner böckerna märkliga och jobbiga. Resten av Jernbanesviten väntar på att bli läst hos mig i alla fall.....
Lidman Sara: Tjärdalen **** Sara Lidmans debutroman, oj så bra! Skildrar ömsint men kritiskt träffande den religiösa västerbottensfromheten i byn på gränsen till norrbotten. En samtidsskildring men också en tidlös skildring av djupa frågor om ont och gott, barmhärtighet och egoism.
Lillpers Birgitta: Medan vi ännu hade hästar ***(*) En märklig bok som grep tag om en. Det poppar upp sanningar här och var som en utanförskapsmänniska säkert kan känna. Slutet var lite väl öppet förstås.....Mersmak för Lillpers.
Lundell Ulf: Kyssen**** Det här var en obegripligt bra bok. Påminner om ett klassiskt drama där alla älskar alla och alla är släkt med alla och någon dör osv. Mästerligt hopfogat och skrivet med Lundellskt ordflöde. Jag har ju tidigare läst Jack och Friheten och den här var i klass med den senare. Läs den, för att historien är otrolig och meningarna suveräna. Ovanligt lite kvinnoförakt men det fanns såklart, annars kanske det blivit more points.......
Lärn Viveca: Midsommarvals *** När man efter ungefär halva boken lärt sig vem som är vem är den här boken riktigt underhållande. En avkopplande läsning.
Mazetti Katarina: Grabben i graven bredvid**** Det här är en riktigt bra bok! Jag läste den för andra gången och den är ännu bättre den här gången. Den är rolig, underhållande och skildrar de svåra främlingskapen mellan man och kvinna, kulturella och mänskliga. Läs den! och njut!
McEwan Ian: Amsterdam**** Inte lika bra som "Kärlekens raseri", men faktiskt, den här boken höll greppet om en hela tiden. Jag trodde aldrig när det var en smal remsa sidor kvar att McEwan skulle få ihop det på slutet, men faktiskt, han lyckades!
Niemi Mikael: Populärmusik från Vittula **** Den tog sig eftersom den här boken! Det är inte ofta man skrattar högt när man läser böcker nu för tiden, men det gjorde jag flera gånger, särskilt när Niemi beskriver de musikaliska vedermödorna! Boken avslöjar också väldigt mycket om den norrbottniska mentaliteten, något som jag inte velat tro på men som jag måste böja mig inför efter den senaste tidens mobbnings skandaler, det är tydligen så förskräckligt som det verkar........Så på det sättet gjorde den mig nedstämd....men som sagt, jag skrattade också gott!
Norborg Kerstin: Min faders hus **** Den här boken påminner faktiskt om Trotzigs bok (se nedan) genom att kapitlen är korta och följaktligen många. Men här är en historia berättad med en oerhörd sprängkraft! Någonstans på sidorna anas fundamentalismens nyckel: ska du vara fundamentalist måste du vara stark annars kan den slå tillbaka och du faller själv under dess tyngd. Allt är kärleksfullt skildrat, därför gör boken mig glad mitt i all sin sorgsenhet.
Ohlsson Bengt: Se till mig som liten är**** En intressant bok i ett angeläget ämne, skilsmässobarnen. Psykologist och insiktsfullt skildras barnets utsatthet. Trots att den är skriven på ett något fragmentariskt sätt drivs handlingen hela tiden framåt mot ett överraskande slut. Slutet visar för övrigt på ett visst mod hos författaren. Eller börjar det smyga sig in en slags acceptans hos 60 talisterna för att ta konsekvenserna av livets realiteter?
Ondaatje Michael: Anils skugga **** Vilken öppning på det nya året! En bok som började som en tvåa och slutade som en fyra. Berättelsen grep tag efter några sidor och sen släppte den aldrig greppet. Äntligen en bok om någonting ytterst allvarligt. Skriven med engagemang och medkänsla. Möjligtvis att språket kändes lite torftigt till att börja med, men sen tog personerna över.
Pérez-Reverte Arturo: Dumas klubben***(*) En märklig bok. Är det en deckare eller vad är det???? Ja, jag vet inte. Men den fångade mig efter ett tag och var länge fyra stjärnor, men så blev det en massa snack om 18:årig kvinnas mjuka skinn och gröna ögon och det förtog en hel del av den spännande intrigen. Sen tog den sig på slutet igen men då var det försent. Baksiedestexten lovar att det är en bok "skriven för och av en äkta bokälskare". Och det är nog sant, jag lärde mig en del om gamla böcker och dess värde.
Rowling J.K.: Harry Potter och De Vises Sten*** Med tvekan blir det tre stjärnor. Mycket för att boken var medryckande och riktigt spännande. Jag förstår att ungdomar gillar den och att de vill fortsätta att läsa mer och mer. Blandningen av fantasy och realism vållar inga acceptansproblem. På det sättet påminner den om Bröderna Lejonhjärta. Roligt med Harry är att han är modig och rättvis. Sen innehåller boken också en hel del humor, öronvaxgodis osv. Men jag kunde inte låta bli att lägga märke till en del språkliga fel, dålig översättning eller.....? Men jag är ju av uppfattningen att det är viktigare att barn läser än att det är perfekt så det vållade inga problem......egentligen....
Salomonsson Anita: Änglabilder**(*) En bok som börjar väldigt nära i sin skildring av landsbygdens upplevelser för en flicka på 40-talet. Men på slutet tunnas den ut betänkligt, därför blir det inte tre fulla stjärnor!
Salter James: Ljusår**** Läs den här boken! Historien är varken originell eller särskilt intressant, men språket ger boken ett sällsamt liv. Meningarna staplar sig på varann, den ena vackrare än den andra. Den femte stjärnan saknas helt enkelt därför att innehållet har jag läst tusen gånger förut, fast i mindre påkostad förpackning.
Setterlind Bo: Från dörr till dörr*** Ja, jag har faktiskt hållit på hela mars med den här boken, 400 sidor i pocket! Skrivet på ett ytterst högtravande, men ändå, ibland, humoristiskt sätt. Eftersom jag skriver min C uppsats om just Bo Settrlinds poesi, har det varit intressant att läsa om honom. Annars hade jag nog inte kommit igenom boken....men för sitt syfte får den tre stjärnor. Jag gillar nämligen att få skratta ibland när jag läser! :-)
Sijie Dai: Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan *** En bok om kärlek, litteratur och kulturrevolutionen i Kina. En rar och läsvärd bok helt enkelt!
Stringer Lee: Vinter vid Grand Central**(*) Omtalad bok som inte höll vad den lovade. Lite litterära begrepp gör ingen författare. Historien var väl i och för sig fängslande, men plötsligt börjar den beskrivas humoristiskt (?), konstigt. Jag får en känsla av att den tangerar hämndgenren: prästen som var en bedragare figuerar lite väl mycket. Tredje stjärnan, tja för att jag trots allt läste ut den och det i ett sträck.
Tong Su: Den röda lyktan*** En riktigt bra novellbok. Den innehåller två noveller och är skriven på ett flytande, lättläst sätt. Det var väl allt.
Trotzig Astrid: Ibland undrar jag om jag minns rätt *** En helt klart annorlunda skriven bok. Korta stycken bildar avslutade sidor. Greppet är helt klart intressant, nästan skrivet som man tänker. Tyvärr var historien tunnare än den behövt vara, fast vad är det egentligen för fel på vardagen? Varje människa är ju summan av sina erfarenheter, framförallt de sociala. Men att minnet ska spela någon större roll i den här boken förstår jag liksom inte.....
Unge Mirja: Järnnätter**** Den här boken var bra! Ovanlig miljö, lantbruk, som landar i lägret hos främlingsfientligheten, och kvinnoförtrycket. Ovanlig vinkling alltså på problemet osedd flicka, missbrukande och utlevande kvinna. Dialogen är ordknapp men trovärdigt skriven. Och slutet.....man vill gråta! Av glädje!
Voors Barbara: Sömnlös*** Med tanke på vilken tid den här boken tog att läsa borde betyget ha fått bli högre. Men tyvärr fångade den inte riktigt, endast längtan efter att få veta vem mördaren var drev mig att läsa ut den. Tyvärr var det den jag trodde så antingen är jag smart eller inplanteringen uppenbart gjord. Men trots allt, språket gav viss mersmak.
Ying Hong: Flodens dotter*** En intressant bok eftersom den skildrar Maos Kina. Den våldsamma svälten just innan huvudpersonen föddes och känsla av att inte höra till dominerar boken. Den hoppar fram och tillbaka men är bitvis välskriven. Slutet är den sista uppgörelsen med det gamla livet, något hela boken egentligen säkert handlar om.
Guldkornen 2001 utan inbördes ordning...... OBS! Alla är värda att läsas! Rekommenderas alltså! Ingen fullpoängare i år...... Torbjörn Flygt: Underdog **** Kerstin Norborg: Min faders hus **** Ian McEwan: Amsterdam**** Nick Hornby: En god människa.**** Kurt Levlin: En andra chans**** Ha Jin: Två kärlekar**** Bengt Ohlsson: Se till mig som liten är**** James Salter: Ljusår**** Maria Küchen: Lycklig hora**** Birgit Häggkvist: Försöksråttan **** Sara Lidman: Tjärdalen **** Sara Lidman: Din tjänare hör **** Ulf Lundell: Kyssen**** Stephen King: Att skriva**** Mirja Unge: Järnnätter**** Mikael Niemi: Populärmusik från Vittula **** Katarina Mazetti: Grabben i graven bredvid**** Michael Ondaatje: Anils skugga **** |
2000 års böcker ( i bokstavordning efter författarens efternamn)
Abé Kobo: Kvinnan i sanden***(*) Jag erkänner direkt, den här boken skulle jag aldrig ha tagit i om jag inte varit En bok för alla prenumerant!!! Men jag blev helt uppslukad. Historien är så osannolikt annorlunda att man sitter med gapande mun (av förvåning!) Men jag kände aldrig smaken av sand, därav parantesen..... Ahlin, Lars: Natt i marknadstältet*** En mastig bok, full av människor och deras livsöden, som de tedde sig i författarens hemstad Sundsvall. Bokens författare tillhör fyrtiotalets mest uppmärksammade, och språket är livfullt. En djup respekt för kärleken genomsyrar boken och gör den varm trots att slutet är tragiskt. Men den var på tok för lång, hade jag inte varit tvungen att läsa den skulle jag ha gett upp. Alfvén Inger: När jag tänker på pengar ** Såg ett TV program för nåt år sen där det togs upp att så lite böcker skrivits om pengar, det skulle vara den här då. Men förklaringen till varför det inte skrivits om pengar ligger kanske också i den här boken, för den var inget vidare. Människor som bara tänker på pengar kanske inte blir tydligare än såhär iofs. Jag sträckläste boken, men blev besviken på slutet. Det kändes som att hela boken inte sagt mig nånting alls! Auster Paul: New York-trilogin***(*) Det här var en mycket märklig bok. Det är inte ofta man önskar att nån skrivit en förklarande analys, men det här gången gör jag det.....De tre berättelserna ökar eftersom i kvalité, därav den fjärde stjärnan som egentligen hör till "Det låsta rummet". Men vad den innersta meningen med boken är, det har jag ingen aning om i nuläget. Bauby Jean-Dominique: Fjärilen i glaskupan *** Nu har jag äntligen läst den här boken. Och den var väl på sitt sätt fascinerande, inte minst med tanke på hur den skrivits: alfabetets bokstäver har skrivits upp efter sin frekvens i det franska språket, författaren blinkar när rätt bokstav läses upp. Boken är fri från tycka synd om, och humorn bryter fram här och var. Lika mycket en bok om envishet som en sjukdomsskildring. Bergman Hjalmar: Knutmässo marknad **(*) Du som regelbundet läser mina reflektioner vet att många böcker som jag läser är inte självvalda. Så är fallet med den här. Utan Per Wallroths avhandling skulle jag nog inte ha gett den en tredje stjärna, men med den bredvid blev boken riktigt intressant, trots allt! Binchy, Maeve: Glassjön** Nej, den här boken tilltalar mig inte alls. Skulle jag inte ha läst den i min kurs hade jag inte kommit många sidor framåt. En bok helt utan förmåga att fängsla det minsta, och så innehöll den 550 sidor! Puh! Historien var krystad och slutet förutsägbart. Det enda som räddade den från en etta var inblicken i det irländska katolska livet med sin dubbelmoral, fast det känner väl alla till redan...... Boije af Gennäs Louise: Ta vad man vill ha **(*) En kvinnlig efterföljare till Jack drar genom det nattliga Stockholm för att genom drogdimmorna försöka fånga en rik prins. Men nej, den här boken var för överdriven, den tredje stjärnan får den bara för att det var kul att jämföra den med Jack..... Boye Karin : Callocain *** Som jag minns den här boken från min gymnasietid var den oerhört bra. Nu blir det tre stjärnor, med viss tvekan. Historien står sig i och för sig, men ändå......Jag läser den hellre som en feministiskt inlaga än som en Science Fiction. Och ändå.....jag måste erkänna att jag återigen fängslades av Leo Kall och hans uppvaknande Cruz Smith Martin: Den svarta rosen**(* ) Enda skälet till att jag läste ut den här boken var att jag ville veta vad i hela friden den handlade om. Hela tiden väntade jag på det, men det enda jag la märke till var ljudet av gruvarbetarnas skor, s.k clogs, som klampade förbi på var och varannan sida. Jag fick associationer till Mörkrets Hjärta av Conrad och dess grabbighet, och slutet var rörigt. Men trots det var boken inte dåligt skriven, därav stjärna nr 3. Dagerman Stig: Nattens lekar*** Nej som jag sagt förut, noveller gillar jag inte. I den här boken rasade adjektiven vilt och personerna försvann nånstans på vägen. Sen var det oändligt många noveller också. Men det går inte att förneka det existentiella djupet som dock kräver en novell åt gången under l-å-n-g-s-a-m läsning. Och vem hinner det? Dagerman, Stig: De dömdas ö**** Även det här är en fyrtiotals bok. Trots att den är mycket mörk, ja rent ut sagt deprimerande, var den en fascinerande läsning! Slutet är dystert, men bjuder ändå på en glimt av hopp; nån insikt har ändå huvudpersonen (?) kommit fram till. Dagerman var intresserad av film, och det kan man tydligt märka. Det är som att se just en film, våldsamma scener utspelar sig hela tiden, särskilt i den senare del. Och på slutet står det som i en film - fini. En blandning av Tio små negerpojkar och TV programmet Robinson. Davidsson Cecilia: Utan pengar, utan bikini **(*) Språket är lätt och utan åthävor i den här novellsamlingen. Tyvärr är innehållet detsamma, personernas framtid kan jag ha eller inte ha, det gör mig detsamma. Delblanc Sven:Prästkappan** Huvva! Den här boken var verkligen helt enkelt otrevlig (milt uttryckt). Jag läste den parallellt med en avhandling av Beata Agrell, och det räddade den från en etta. Det hör till saken att jag avskyr förringande bordellscener och visst kan man vara kritisk mot kyrkan men häda är inte nödvändigt. Se där, boken i ett nötskal. Men som sagt, analyseras den utifrån helt andra infallsvinklar var personerna riktigt intressanta. Delblanc har jag aldrig läst förr, men det blir kanske mer för jag måste nog se om allt är lika illa. Dick Philip K:Blade Runner**** En mycket bra SF! En tät historia med klara filosofiska drag, skriven 1966, i empatins decennium. Speglar en framtid som känns kusligt nära. Håller vi alla på att förvandlas till androider, konstgjorda människor utan förmåga att känna just empati?. Var har det ordet föresten tagit vägen nuförtiden? En bok som manar till eftertanke..... Edelfeldt Inger: Den förunderliga kameleonten **** En novellsamling som får fyra stjärnor! Det tar sig, snart kanske jag börjar gilla dessa korta stycken som bara lämnar efter sig en önskan att få veta mer....Den här boken innehåller i alla fall noveller med meningar som kan stå för sig själv. Titelnovellen är t.ex så bra att jag önskar att jag hade skrivit den själv! Ekman Kerstin: Händelser vid vatten***** Har du inte läst den här boken, gör det! Redan när jag läste den för sex-sju år sen tyckte jag den var jättebra! Nu var den ännu bättre. De bestialiska morden är en bisak, huvudsaken är personerna och det tidstypiska 70-talet som övergår i 90-tal, då allt avslöjas. En samtidsskildring av klass! Enquist PO: Musikanternas uttåg***(*) Det här var en bra Enquist!! Några avsnitt var lite tröga förstås, därav parantesen, men i övrigt fångar han återigen den västerbottniska mentaliteten på pricken. Så mycket skuld och skam och återhållen vrede. Men även en god vilja.....Fast jag frågar mig, hur nära verkligheten får man vara utan att kränka andra människor vilket åtminstone jag tycker är väldigt onödigt. Världen är ju tillräckligt ond som den är ändå om man säger så......... Enquist PO: Nedstörtad ängel** Nej, det här var för egendomligt. Nu ska jag läsa en avhandling vars namn är hämtat ur den här boken och heter Andas fram mitt ansikte. Efter det är jag säkert mycket klokare. Men just nu, nej! Enquist, P O: Kapten Nemos bibliotek*** Intressant bok, inte för att den speglar en verklig händelse, utan för att den speglar en religiös bymentalitet som känns ytterst bekant om man själv varit i den. Har man inte det är boken nog svår att förstå. Språket är grävt ur den västerbottniska myllan. Jag kommer att läsa mer av Enquist. Fadiman Anne: Exlibris**** Vilken tur att jag köpte den här boken!!! Det är precis en bok som man vill ta fram och läsa i om och om igen! Essäerna var av skiftande intresse, därför fattas en stjärna till en fempoängare, men för en bokälskare är det bara ett måste att läsa den i alla fall..... Falkenland, Christine: Min skugga*** En bok full av sorgsen tragik. Fast ibland känns det som en slags ondska vilar över alltihop. Är kvinnan bara ond eller är hon ett offer? Hennes lyte färgar hennes liv med bitterhet, kanske behövs även en sådan här berättelse i denna tid när alla ska klara allt. Kanske finns det ändå förmildrande omständigheter i livet.... Fehrman-Ekholm: Ingela Mogongåvan*** Författarinnan av den här boken ger sig nog inte ut för att vara skribent, utan snarare ett slags språkrör för en upplevelse och ett tillstånd, som många människor berörs av. Det är alltså ingen bok man läser för att njuta av stilen direkt. Men innehållet är en skildring av uppoffrande kärlek, en kvinna (författaren) donerar en njure till sin svårt sjuke man. Boken innehåller också en faktadel om just njurtransplantationer. En angelägen bok! Fitch Janet:Vit Oleander**** Maskrosbarnet som inte bara överlever, Astrid med skandinaviskt påbrå. Historien är underordnad språket i den här mästerligt skrivna boken, gång på gång läser jag meningar som borde ha skrivits förut men som aldrig blivit det. Förrän nu. Den femte stjärnan saknas helt enkelt därför att boken är för lång. Någonstans i senare delen av den andra halvan tappas tempot och slutet är hoppfullt men är det möjligt? Men som sagt, språket, språket! Gibson, William: Neuromancer*(*) En fullkomligt obegriplig bok! Till och med värre än Myten om Sisyfos av Camus som annars innehar topplatsen som svårförstådd. Boken är skriven 1983 men det är som att befinna sig i ett dataspel där alla är insvepta i haschrök anno 70talet. Vad som väntar runt hörnet är höljt i ett ordrikt dunkel, och vad som egentligen hände har jag ingen aning om! Det enda jag uppfattade var att Case kunde se genom Mollys ögon, där även en klocka (skryt) var inopererad. Allt utspelar sig i en framtid där alla kan köpa sig skönhet. Men jag fattade noll! Guterson David: Snö faller på cederträden ***(*) Motvilligt måste jag erkänna att den här boken var mycket bättre än jag trott. Början var väldigt svår att förstå så ett tips är att inte ge upp direkt. Men sen träder personerna fram och bildar bakgrund till en historia som vill spegla historien kring andra väldskriget för ön där japaner bodde sida vid sida med amerikaner, för att få bli amerikaner de också till slut. Parantesen vid fjärde stjärnan kommer sig av att en Ole Jurgensen benämns som svensken, aningen dåligt förarbete.... Gyllensten, Lars: Sokrates död ***(*) En märklig bok! En ytterst märklig bok! Kunde har varit jättetrist, men Gyllensten lyckades förmedla en slags stämning som gjorde att man förflyttades direkt bakåt i tiden. Jag blev väldigt nyfiken på vem Sokrates egentligen var. Läste i litteraturens historia att han är känd för sin heroiska död.och sitt sätt att föreläsa, oretoriskt och utan känslosamhet......Den fjärde stjärnan är för de filosofiska funderingar som fanns här och var på de ordmättade sidorna. Hermanson Marie: Musselstranden *** Den här boken höll inte vad den lovade. Visserligen är historien fantasifull så det förslår, men den skjuter på nåt sätt över målet, språket hänger inte riktigt med. Tre poäng får den därför att ämnet ändå var välgörande ovanligt. Holmberg - Olsson: Epikanalys **** En nyutkommen bok från Studentlitteratur. Mycket, mycket bra! En sån bok som jag skulle ha haft när jag började läsa litteratur och inte hade en aning om vad analys egentligen var. Här finns många av de termer som florerar i litteraturvetenskapen, och råd ges om hur man närmar sig en text. Jag brukar inte ta upp kurslitteraturen, men här gör jag ett undantag. Jag kommer att läsa den här boken igen och igen och........ Fossum, Karin : Evas öga**(*) Ok, det blir väl tre stjärnor då, för den här ordrika deckaren. Eftersom jag läst den i bokcirkeln har jag lagt ner en del möda på den, och har sett att språket ändrats ibland osv. Det har gjort den intressantare. Annars är det tveksamt om jag velat läsa ut den...men så gillar jag inte deckare heller. Lite spännande var den ändå, men det jag ville veta var upplösningen på historien och inte en massa tjafs om annat. Och sen visade det sig vara i stort sett som jag trodde i början, med en liten variation...Så skrev aldrig Agatha........:-D Keyes Marian: En oväntad semester**** Ok, ok, ok! Jag ger mig! Den var faktiskt bra den här boken. Jag har sträckläst den och fattar inte att den kunde vara så tjock, så snabbt som den tog slut! I början kände jag mig mycket irriterad, men förstod allteftersom jag läste att författaren inte bara gjort en omfattande research, hon har också förmågan att pricka rätt i massor av det hon skriver. Möjligtvis att slutet är aningen glorifierat, mer säger jag inte.... King, Stephen: Lida ***(*) Ytterligare en bok av en författare som jag aldrig trodde att jag skulle fästa ögonen på! Men den här boken var bra! Godkänd direkt, lyckades hålla kvar intresset hela tiden. Den fjärde stjärnan är för den litteraturdiskussion som pågår mellan stympningarna! Och trots att det var rysligt så det förslår blev jag aldrig rädd. Så där sköt den kanske lite över målet, i alla fall vad det gäller mig själv. Men spännande var det, huga, huga! Kyrklund, Willy: Solange** Tyvärr, tyvärr förstod jag inte riktigt den här boken (som jag läser i min kurs). Men jag kände ändå sympati med Solange vars liv förtvinar inom hemmets väggar.....Djärvt skrivet på sitt sätt och för sin tid..... LeGuin Ursula K:Trollkarlen från Övärlden ** Ännu en måste-läsa-bok. Det säger väl allt? Andra stjärnan får den eftersom den trots allt visar på kampen mellan gott och ont på ett någorlunda genomtänkt sätt. Lindgren Torgny: Hummelhonung **** Vilken fantastisk bok! Den speglar det västerbottniska kynnet på pricken! Och det är tack vare det som Lundell Ulf: Friheten **** En tegelsten, som gjord att döda med genom att slå nån i skallen med den. Och död är det i den här genreöverskridande romanen. Mord på många kvinnor kryddar huvudpersonen Tom Wassers liv och hans sökande efter en mening med livet. Lundell Ulf: Jack*** En generationsroman, javisst! Sett ur ett lite snett perspektiv visserligen, ung man söker sex and drugs and rock´n roll! Unga brudar och polare assisterar. Men var är alla andra, jo nånstans i periferin befinner sig sjuttitalets innevånare, i skuggan av huvudpersonen JAG! Mare, Kandre: Aliide, Aliide**** En bra bok! Skriven med en väldig psykologisk skärpa. Trots att den kanske kan upplevas som fragmentarisk, upplevelserna staplas på varann utan något kitt emellan, så inser man efter ett tag att det är så flickan upplever omvärlden. Barnets utsatthet och föräldrarnas oförstående skildras på ett sätt som kunde göra boken till en studie i barnpsykologi! Marklund Liza: Gömda**** Äntligen har jag läst den, boken alla talar om! Och den var spännande som en thriller men samtidigt skrämmande i sitt nakna utlämnande av personerna i den. Det faktum att boken bygger på verkliga händelser gör att ilskan stiger allteftersom boken framskrider: Varför gör ingen nånting??? Att sista stjärnan fattas beror på att de litterära kvalitéerna ändå till stor del saknas. Mather, Anne: Årtusendets kärlekssaga** En Harlequin bok trodde jag väl aldrig att jag skulle läsa. Men nu har jag gjort det, och den var faktiskt bättre än jag hade trott! Jag i stort sett sträckläste den och fascinerades av all den återhållna (och utlevda) åtrå som fanns på bladens sidor. Två stjärnor för att den gick att läsa, men kvinnosynen måste man bortse ifrån! McBain, Ed: Nocturne*** Den här boken avancerade från en stjärna till tre och det på grund av att den blev, efter en inledning med ett vanligt skildrat mord och ett till, synnerligen snuskigt skildrat mord, både spännande och humoristisk. Till slut kunde jag bortse från alla de kommentarer som jag inte kunde besluta mig för om de var rasistiska och/eller kvinnoförnedrande eller inte. Kanske det här är en s.k riktig polisdeckare, skurkarna fick i alla fall vad de förtjänade, hoppas jag! McEwan Ian: Kärlekens raseri ***** En helt enkelt ovanligt ovanlig bok! Och ovanligt bra dessutom! Den kombinerar en spännande, otrolig historia med trovärdighet och väver in litterära begrepp utan att fundera på följderna. Samtidigt som den ger sken av att enbart vara fantasi finns det ett vetenskapligt patos vars sanning också avslöjas på slutet, i en slags novelliknande klimax, genom bilagorna. En thriller, javisst. En thriller som berör själen! Läs den om du har det minsta sinne för kvalité! Nesser Håkan: Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö*** Med viss tvekan blir det tre stjärnor för den här omtalade boken. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte gillar deckare överhuvudtaget, men den här var lättläst och jag t.o.m skrattade högt ett par gånger, så det blir väl godkänt. Men titeln är verkligen ingen höjdare enligt mitt sätt att se, måste vara författarens pojkdrömmar som spelar in........;-) Den uppvägs dock av att de två tonårspojkarna speglades med stark inlevelse och klarsyn.... Nilsson Johanna: Hon går genom tavlan, ut ur bilden****(*) Det här är en bok som borde vara obligatorisk läsning för alla som ska jobba med barn och ungdomar. Den ger en förståelse för hur man kan tyda tecknen vid mobbning och något som skulle kunna kallas stegrande psykisk ohälsa. Mycket bra skrivet med "fallbeskrivning" insprängd mellan kapitlen. Att det inte blev en klar femte stjärna beror på att de kursiva avsnitten från sjukhuset inte gav det stöd åt berättelsen som det skulle ha kunnat ge. En hel del frågor förblev obesvarade och det tycker jag var en nackdel. Oates Joyce Carol: Det var vi som var Mulvaneys****Ofta när jag läser böcker kommer jag på mig själv med att tänka, såhär skulle jag aldrig ha skrivit själv (om jag nu skrivit alltså). Med den här boken är det tvärtom. Redan från början kände jag på nåt sätt igen mig i skildringen av det amerikanska samhället med sin förljugenhet och sitt hyckleri. För visst är det det boken handlar om? Hur en helt vanligt familj lever sitt lyckliga (?) liv och hur det livet krackelerar när det visar sig att det urgamla sättet att se på kvinnan trots allt inte har förändrats sen urminnes tid Paasilinna Arto: Harens år*** Nej, jag har inte samma humor som den gode Arto. Vatanens odyssé-liknande resa över Finland innehöll inte mycket av intresse. Enda anledningen till att den får tre stjärnor är att jag trots allt läste ut den! Paretsky, Sara: Brännsår **(*) Låt mig säga direkt, deckare är inget jag läser med förtjusning. Så inte heller denna bok. Den tredje stjärnan får den därför att den kunde vara så pass lättläst och medryckande trots att den var på över 300 sidor. Jag kände ett visst släktskap i stilen med Sprängaren, är det månne det kvinnliga sättet att skriva som kommer fram? Rice, Anne: En vampyrs bekännelse **(*) Felet när jag läste den här boken var att jag hela tiden (och den tog oändligt med tid) tänkte jag på filmen, som jag tyckte var rent ut sagt äcklig! Särskilt när alla vampyrerna kastade sig över den nakna flickan på teatern, den scenen dök ständigt upp i mitt huvud. (Påminde om en scen ur en film som debatteras t.o.m i riksdagen dessa dagar...) Dessa ständiga övergrepp som återkommer hela boken igenom, men som var ännu tydligare i filmen. Nää, Lida var mycket bättre ! När jag ändå var tvungen läsa skräck så.... Rydberg Carina: Den högsta kasten***(*) Ett är säkert, den här boken gick inte att lägga ifrån sig. Fast den var helt ointressant gick den inte att motså! Någonting påminde mig om högstadiet för 25 år sen, rusande känslor, blickar och intriger. Och under allt en skriande längtan att bli sedd........Läs den, du lär dig garanterat nånting....(om inte annat att du lever ett hyfsat liv....) Den fjärde stjärnan är för engagemanget den är skriven med. Rydberg Carina:Djävulsformeln**(*) Jag börjar med den tredje stjärnan och säger att den finns där helt enkelt därför att jag läste ut boken. För är det här verkligen en roman? Jag skulle vilja kalla det en blandning av Hänt i veckan och en instruktionsbok i dykning. Djävulsformeln petas in lite här och var utan engagemang. "Den högsta kasten " hade i alla fall ett språk som drev den boken framåt, här haltar det betänkligt här och var. Det som håller uppe Djävulsformeln är faktiskt dykningsbeskrivningarna. Jag lärde mig en hel del om en sport som jag aldrig tänker utöva. Men att bli förälskad i en man som utsätter en för livsfara, det tyder på självdestruktiva drag som gör en bedrövad å berättarjagets vägnar. Väx upp, Rydberg, och skriv en bok om nånting väsentligt. Varför inte en deckare?
Sereny Gitta: Ohörda rop*** Nej, boken om Mary Bell tilltalade mig inte. Trots att jag tidigare grubblat över hur det är möjligt att barn dödar barn, tycker jag inte att jag fick något riktigt svar. Boken ingav mig olust (naturligtvis) men mest för att så mycket uppmärksamhet ägnas flickan som tilläts leva ut sina absolut värsta sidor utan att någon ingrep. Där tycker jag lärdomen i boken kommer in, inget barn går bara ut och dödar ett annat barn utan att en process lett fram till det.... Snellman Anja: Hudens tid *** Dagen innan jag började läsa den här boken såg jag filmen på TV. Tack vare den visste jag genast vad boken handlade om och kunde känna sympati med den döende kvinnan och hennes vakande dotter. Trots det grep inte boken tag annat än i beskrivningen av moderns död, i övriga händelser var filmen mycket mer tydlig. Ändå godkänd därför att författaren vågade skriva. Süskind Patrick: Parfymen*** Den här boken har fått mycket beröm, men inte av mig! Jag tycker att den var pladdrig och trots att den verkade väldigt vetenskaplig var den ytterst osannolik. Det tog lång tid innan författaren kom till skott så att säga och slutet var underligt! Men jag läste ut hela ändå, vilket visar att jag trots allt blev lite fängslad. Så den får väl godkänt då. Söderberg Hjalmar: Historietter***(*)Den här boken är full av noveller som är precis som noveller ska vara, korta, underfundiga och med spets på slutet. Kanske att jag börjar tycka om noveller ändå? vem vet..... Trotzig, Birgitta: Dykungens dotter **** En mäktig bok, både till innehåll och stil. Det enda som försöker skyla över det eländes elände som drabbar dessa tre generationer är språket, som Birgitta Trotzig försöker sig på att omvandla, och också delvis lyckas. Kan man kalla det modernistisk realism kanske?
|
Böckerna 1999
(Nu i bokstavsordning efter författaren)
Ambjörnssson Ronny: Mitt förnamn är Ronny*** En intressant bok på sitt sätt. Handlar om Ambjörnssons klassresa in i universitetsvärlden från arbetarhemmet i Göteborg. Eftersom jag är en generation yngre och dessutom uppvuxen på landet, kände jag inte igen så mycket, men en sak är säker, jag skulle gärna ha haft en Kittyklubb på samma sätt som den Billklubb Ambjörnsson var med i!
Axelsson Majgull: Aprilhäxan***** Den här boken lever upp till sitt rykte, och det med råge. När jag la ifrån mig den kände jag att jag genast saknade de fyra kvinnorna, med sina sargade liv och sina tappra försök att leva. Jag såg med förvåning att boken (som jag läst i pocket) var över 400 sidor lång! Och visst tog den tid att läsa, men som alla riktigt bra böcker flöt sidorna förbi utan att jag märkte det. Plötsligt var den slut, lite snopet kanske.....Men jag säger bara, utan vidare utläggning: läs den! Trust me!
Balzac, Honore de: Pappa Goriot *** I våras läste jag den här boken, då som en bildningsroman. Nu läste jag den som en melodramatisk roman. Och det var verkligen intressant att se skillnaden! Förra gången jag läste den skulle den nog ha fått en fyra nämligen, för Rastignacs utveckling genom romanen till en vuxen person som bevarar sin integritet och tron på människans värde, fördunklades lite när jag insåg att Balzac faktiskt använt meldodramatiska grepp för att att få boken fängslande. Men så småningom kommer jag att komma över det också, det är jag säker på. Den är faktiskt värd att läsas idag, innehåller mycket medmänskliga sanningar, särskilt på slutet.
Boije af Gennäs Louise: Ingen mänska en ö **** Bra samtidsskildring, "en berättelse om Sverige och svenskarna av idag, de gamla och de unga, de infödda och de nyinflyttade" som det står på försättsbladet... Ingen dialog som går till historien direkt, men en klar och omedelbar stil, bokens jag är hänsynslöst ärlig i sina tankar och mot sig själv. Förvånansvärt att historien kunde hålla ändå till slutet…. Jag kommer att läsa mer av henne………
Camus Albert: Den första människan*** Camus ofullbordade självbiografi, som utkom 1994, 34 år efter hans död 1960. Boken är ytterst givande om man, som jag, intresserar mig för författaren och författarskapet, men den är säkert väldigt tungläst om man inte vet något om Camus. Man ska komma ihåg att det ursprungliga manuset är skrivet i en följd, ofta utan skiljetecken. Boken var alltså inte klar, utan är bara redigerad nu i efterhand. Trots det innehåller den en fascinerande uppväxt, beskrivet i täta meningar......Med Camus egen redigering hade det varit ett mästerverk.............
Camus Albert: Landsflykten och riket ** Lite väl tunga noveller, kändes omoderna om man jämför med Främlingen, skriven av samma författare. I de flesta av novellerna finns dock klara drag av just Främlingen, som verkar vara alla övriga romaners ursprung för Camus….
Camus Albert: Myten om Sisyfos **(*) När jag väl förstår den här boken, kommer den att få godkänt, det är jag säker på. Men efter en första genomläsning måste jag erkänna att jag inte hajar ett dugg. Själva myten om Sisyfos, som upptar en och en halv sida går att greppa, men resten......Jag insåg omedelbart att den här boken måste jag köpa för att kunna läsa om i små portioner. Tyvärr verkar den inte finnas i att få tag på i svensk översättning.........Fast nu har jag fått tag på den (990724) så jag kan andas ut!
Camus Albert: Pesten. *** Ska enligt Olsson/Algulin Litteraturens historia i Världen vara "närmast en allegorisk beskrivning av det av tyskarna ockuperade Frankrike. Uppgivelse står här mot engagemang och solidarisk kamp mot de destruktiva krafterna." Boken är omfångsrik, och om man tar det som ett politiskt manifest är det lättare att acceptera att den är så detaljerad. Innehåller en del starka meningar och personporträtt. Såna här böcker skrivs nog knappast idag.......
Camus Albert:Fallet **** Den här boken verkar innehålla Camu´s livsfilosofi, och förklarar till en del mitt intresse för honom och hans böcker. Många meningar skulle jag kunna ha sagt själv, om jag bara haft förmågan att formulera dom vill säga...... Den här boken vill jag också äga, men var får jag tag på den???
Coupland, Douglas: Girlfriend in a coma *** Ja, vad säga om årets julklappsbok? Jag sträckläste den bara för att finna mig förflyttad tillbaka till min ungdomstid, sent 60 tidigt 70 tal. Då ville vi ha, och framförallt trodde vi att vi skulle få, den värld som "gängets" B-plan syftar till. Nu i medelåldern inser vi att det aldrig blev så som vi hoppades...... Någonting saknas verkligen........Coupland sätter fingret direkt på det.....
Edelfelt, Inger: Breven till nattens drottning *** En märklig men fängslande bok. Skriven i dagboksform som den är, kunde den ha upplevts som jobbig att läsa, men tvärtom, jag var nyfiken på nästa dag hela tiden. Jag är dock tveksam till vem dagboksskrivaren egentligen är, en verklig person eller en psykologisk fallbeskrivning?
Hornby Nick: Om en pojke **** Nu har jag också läst den! Och den var bra! (Även om den inte riktigt höll ändå in i slutet.) Läste High Fedelity för några somrar sen (också väldigt bra) och såg Nick Hornby i en TV intervju för ett tag sen. Då sa han att han tyckte sig ha skapat en ny genre; depressionskomik tror jag att han benämde den. Och det stämmer, man vill både skratta och gråta inför hans lite vinddrivna existenser.....Han har helt klart blick för både det komiska och det allvarliga i nutidsmänniskans liv. Jag ser redan fram emot nästa bok...
Hugo, Victor: Samhällets olycksbarn **(*) Att läsa Les misérables i förkortad klassikerversion, innehållande t.o.m illustrationer, är inte att rekommendera! Nu läste jag den på det sättet eftersom den ingår i min kurslitteratur, men det är, skulle jag kunna tänka mig, som att dricka nescafé: man känner smaken men inte aromen! Den var ändock intressant eftersom Hugo använder den meldodramatiska romanens knep för att skriva ett glödande försvarstal för att en människa ska få en andra chans att börja ett nytt liv, i detta fall en galärslav.
Jordan Neil: Tidvatten**(*) Hittade den här boken uppställd på biblioteket när jag skulle plocka "icke-klassisk semester litteratur". Den skulle historiskt handla om Irland och dess politik och det är ju ett ständigt aktuellt ämne som jag gärna vill veta mer om. Men jag blev besviken. Det kändes hela tiden som att jag läst det här förut, moder dör, ung man älskar ung men ändå äldre kvinna, krigsfångens liv i arresten, uppgörelse med fader och alltihop kryddat med fiskehistorier, även om de är av det lite ovanliga slaget, med långrev. Den tredje stjärnan inom parantes är enbart för språket som bjöd på en del överraskande meningar. Allt jag lärde om politik stod på sidan om den historiska bakgrunden......Kände mig lite lurad....
Lagerkvist, Pär: Gäst hos verkligheten *** Pär Lagerkvist har alltid fascinerat mig, ändå sedan gymnasietiden. Nu ska jag nog studera en hel diktsamling av honom (mest troligt Ångest) och ville därför veta lite mer om mannen bakom verket. Här får man se den unge pojken frigöra sig från sin barndoms religiositet. Barndomshemmet är på samma gång tryggt och kvävande, något många kan känna igen sig i!
Lagerlöf, Selma: En herrgårdssägen **** Har du inte läst nånting av Selma Lagerlöf, läs den här boken! Liten, tunn men med en psykologisk klarsyn som fick mig att häpna. Jag ska strax läsa den igen eftersom den ingår i min melodramakurs, och jag ser fram emot det (hur många böcker tål en omläsning så på direkten?). Kanske lite väl "mystisk" för min realistiska smak, men det får jag ta.
Lyckad nedfrysning av herr Moro:****
Det finns människor som har så lite mod att påstå något att de inte tilltror sig själva att säga att det blåser kalla vindar, hur mycket de än känner att det är så, om de inte tidigare hört andra människor säga detta! "Georg Christoph Linchtenberg 1798" (visdomsord i början av boken, som säger vad den handlar om.Texterna i boken är skrivna av människor som har/hade modet att uttrycka åsikter.) |
Detta är en annorlunda bok, eller skrift kanske man kan säga. Den består av utdrag ur många olika verk av bl.a kända författare och filosofer. Texterna blandas med foton från skilda miljöer under 1900 talet. Den är tänkt att väcka eftertanke hos gymnasieungdomar, men passar nog så bra för det ändamålet hos alla åldrar. Läs den och sök därefter vidare från de texter som berör mest! Själv kommer jag att läsa mer av den danske filosofen Peter Kemp, vars "Känna för någon" fick mina tankar att börja vandra..........
Marklund, Liza: Sprängaren ***** Vilken bok! Jag har sträckläst den och jag måste säga att jag är imponerad! Jag, som aldrig läser deckare har fullkomligt slukat den här. Nu kommer den att genast gå vidare till min man, som brukar läsa ungefär en bok per år, och då den som jag tyckt varit bäst! Att kunna hålla spänningen vid liv genom hela boken är en bedrift. Kanske det beror på att Liza Marklund gått över genregränser, för visst är det här lika mycket en partsinlaga i debatten om hur dagens kvinna kan ha det, både med karriär, kärlek och livet i stort. Trots eller tack vare det: En fullträff!
Martinsson, Harry:Nässlorna blomma**** Med stort vemod lämnar jag den här boken, en resa bakåt till den tid som snart skall benämnas: i början av förra seklet! En tid som är långt borta men som kommer så nära i denna bjälvbiografi, som skildrar den unge Harrys kamp och längtan. Boken får sin fjärde stjärna p.g.a sitt levande språk. Eller vad sägs om detta avsnitt när Martin (Harry själv) sitter med en av sina systrar i det kök där båda för tillfället befinner sig "på socknen": "Paus i tanken; och då hör han hur Hildur sörplar kaffet. Han får lust att förmana. - Du sörplar, säger han. De vet att de inte fick sörpla hemma. Då känna de liksom en länk med sitt hem. Hon slutar nästan sörpla. De se tigande in i varandras förlängtade och glåmiga ansikten. De hålla en tyst minut. Det är som en tyst minut i riksdagen när någon hög hatt full av förstånd är död. De höra liksom pendylen i Nite och dricka i tankarna ett för länge sedan drucket kaffe."
Roy, Arundhati: De Små Tingens Gud *** Anledningen till att jag överhuvudtaget läste ut den här boken är att jag hade köpt den! Kändes lite knäppt att bara ställa in den i hyllan. Men den levde tyvärr inte upp till sitt prisade rykte. Visst är handlingen både medryckande och suggestiv, men språket får mig att tänka på händer med ringar på alla fingrar, det blir liksom för mycket ord. Att den får tre stjärnor beror enbart på att Indien trots allt fanns på bokens blad! Synd, för jag hade verkligen sett fram emot att läsa den.
Sjögren, Lennart: Fårmannen **** En vemodig bok, som skildrar utanförskapets slutliga utpost, fårmannens trevande försök att leva sina sista dagar på jorden. Fragmentariska meningar sprider sig på bladen i boken, ibland lite obegripligt men på något sätt vackert. En bra bok att läsa i allhelgonatid!
Tryzna Tomek: Fröken Ingen **** Hela tiden medan jag läste den här boken tänkte jag, är den bra eller är den dålig? Den är skriven med stor insikt i tonårsflickors tankemönster, och visar på ett obevekligt sätt på mobbingens principer; Vi Har Rätt Att Bestämma Vem Du Är och vad du ska bli och vad du ska få........Jag känner en slags sorg efter att ha läst den här boken, men beundrar författarens skicklighet att sätta sina insikter på papper...... Sen tror jag också att författaren (1988) vill spegla sitt hemland Polens utveckling, men på ett mycket subtilt sätt. Milisen nämns på några ställen, men eftersom Marysia umgås med rika flickor, kan man inte märka att det är något land annat än vilket som helst. Möjligtvis i hennes egen familj, som hon tvingas ta avstånd ifrån. På slutet nämns också att berget är fullt av uran, det vackra landet vittrar sönder under alla föroreningar, som vi nu är väl medvetna om.....En stark bok.....
Wassmo, Herbjorg: Resor. Fyra berättelser***(*) Direkt vill jag säga, jag är ingen vän av noveller. Knappt har man träffat gestalterna förrän de försvinner, utan att vilja lämna några spår. Dock inte så i denna bok. Kvinnan på lägenhetsvisningen, kvinnan som dör i cancer, kvinnan som smärtsamt minns döden på badorten och kvinnan som upplever sin fars död i en främlings kropp kanske alltid kommer att finnas kvar lika verkliga som en hel romans genomtänkta människoöden!? Medan jag läste tänkte jag att det var tur att jag köpte boken tillsammans med fem andra chansningar på rean i Sundsvall i somras! Wassmos omedelbara stil ger den fjärde, lite tveksamma stjärnan.
Östman, Nan: Ett slags sällskap***En rolig, helt enkelt avkopplande bok! Som att läsa en trevlig veckotidning, där många av artiklarna är intressanta, om än inte helt trovärdiga! Den stämmer helt i tid för mig just nu, som ett avstamp inför mina kursers helt annorlunda litteratur! En riktig "tantbok"! Men med lite spets ändå! Hon tog för sig, översättaren!
Guldkornen 1999, utan inbördes ordning. OBS! Alla är värda att läsas! Rekommenderas alltså!
Majgull Axelsson: Aprilhäxan
Marklund, Liza: Sprängaren
Albert Camus:Fallet
Tomek Tryzna: Fröken Ingen
Louise Boije af Gennäs: Ingen mänska en ö
Nick Hornby: Om en pojke
Martinsson, Harry:Nässlorna blomma
Lyckad nedfrysning av herr Moro:
Lagerlöf, Selma: En herrgårdssägen
Sjögren, Lennart: Fårmannen
2007 år böcker
Adolphsen, Peter: Brummstein ** En liten tunn och mycket egendomlig bok...jag lånade den nog för att den fått bra recensioner eller nåt sånt, och den var så konstig så jag är inte förvånad att de recensioner jag letat upp ger den bra betyg.......Knepigheter brukar löna sig bland kritikerna.......:-) Boken handlar om titeln, dvs en brummande sten i underjorden (?) och en flisa av den som beger sig ut i världen. Ok mystiskt och bra kanske men jag förstår inte vitsen? Kanske ska den bevisa att jorden är mycket äldre än vad bibelläsare vill hävda, och då ger ju bara det en massa poäng förstås. Men jag förstår ändå inte vitsen med den.......Fast den är så tunn att man kan läsa den bara för att förundras om man vill......
Andersson, Camilla & Boström, Anders: Den 777:e mannen ***(*) En av böckerna om Hagamannen. Vem då tänker kanske du som bor i södra Sverige. Men bor du i norra Sverige vet du direkt......mannen som höll Umeå i skräck i många år. Mannen som blev fast, bara dagar eller veckor innan han blev en mördare, pga ett tips. Nånstans under ytan i denna bok sjuder en slags våldsam indignation, hur kunde det ta sådan tid? Är det bara så att ondskan tar hand om de sina eller finns inte kunskapen om hur man gör? Man är böjd att tro det första när man inser att han tryckte bakom en källardörr och att polisen öppnade alla dörrar i närheten utom just den. Men man är även böjd att tro det senare när man inser att det funnits vittnen som så klart pekat ut Motorcentralen där han jobbade att det var en hårsmån från att vittnet själv åkt dit med bilen för att spana efter små fötter (vilket det bevisligen fanns två på MC som hade). I vart fall är den här boken spännande som en deckare och för de som bor i västerbotten och känner till Umeå är den mycket läsvärd. Och han blev ju fast till slut.....när man läst den här boken inser man att det var i grevens tid. En stor eloge till tipsaren, han/hon har räddat kvinnor från döden, det är jag säker på.
Aslam, Nadeem: Kartor för vilsna älskande **** Året börjar bra med en fantastisk roman av den pakistanskfödde engelske författaren Aslam. Boken är härligt tjock och när man väl kommit in i handlingen är varje mening vacker. I början tyckte jag att det bara var ord ord ord i en aldrig sinande ström, och alla dessa fjärilar som flaxade omkring.......jag tänkte ska jag ge upp men jag är glad att jag fortsatte. För det här är en läsupplevelse av stora mått. Dels språket som är sååå underbart hela tiden t.ex : Och strax före gryningen - när de röda prickarna på hennes påslakan speglade sig i fönstret som om trädet utanför stod fullt av röda bär - lämnade han henne......En mening som jag bara slog upp på måfå......boken är fullt av sådant, som kan verka banalt men absolut inte är det. Metaforerna haglar och är unika......Men inte bara språket utan historien i sig är fascinerande. Det är en uppgörelse med islam, men det här är islam i dess mest fundamentalistiska form. Jag får tankar till Musikanternas uttåg av P O Enqvist där han skildrar gammellutherdomen och pietisternas fundamentalism på ett lysande, men lite väl ensidigt sätt. Så även här........hedersmord och övergrepp i Allahs namn är fruktansvärt och här skildras det utan pardon.......Intressant så in i nordens.......
Brodorick, William : Den sjätte klagosången**** Fascinerande om än en lite rörig bok om det som vi aldrig får glömma, judeutrotningen. Därför är det bra att det kommer sådana här böcker, som trots att den utspelar sig i nutid visar på dåtiden. Och som också visar på det moraliska dilemmat, ska man verkligen jaga dessa krigsförbrytare som står på gravens rand? De har ju inte gjort nåt sen dess? men boken ger svaret att ja det ska man. Om de nu är så goda människor som de tydligen blivit sen de begick sina "jag lydde bara order" illdåd, varför vill de då inte sona sina brott? Goda människor vill ju oftast det.......Det finns brott som preskiberas och brott som inte gör det, läs den här boken och förstå varför.......
Ser när jag googlar att den benämns deckare???? Det tyckte jag absolut inte att den var när jag läste den men ok, det var den kanske......Till dig som inte gillar deckare säger jag, det här är ingen deckare, det här är en bok som visar på att det här ämnet aldrig aldrig kommer att glömmas. Gillar du deckare, ok den här boken kanske har lånat deckarformen men den skriver om ett ämne som aldrig aldrig kommer att glömmas. Heder åt författare som tar fram det i ljuset igen....och visar på att det finns förgreningar in i framtiden......Offren och deras ättlingar kommer aldrig att glömma, det ska inte vi heller.....
Christianson, Therese: Hagamannen*** Andra boken om Hagamannen på kort tid. Men den här boken var helt annorlunda, den fokuserade mer på själva brottet än på polisarbetet. Iofs intressant även det men så mycket mer skrämmande. Jag kunde knappt sova efter att jag läst den. Här tar författaren upp våldtäkter i ett nationellt perspektiv och skildrar mer hur staden Umeå hölls i ett skräckens välde under dessa år. Jag avskydde Hagamannen ännu mer efter den här boken....
Connelly, Michael: Fallet avslutat *** Cold case som klaras upp. Visst, liksom Fällan tidvis spännande men inte mer.
Connelly, Michael: Fällan *** Fortsättningen på Poeten, som ju var en riktigt bra deckare. Den här nådde inte alls upp till den klassen. Däremot var den också en slags fortsättning på Blodspår, som ju handlade om den hjärttransplanterade FBI agenten Terry McCaleb. Nu är frågan om han blivit mördad eftersom hans avstötningsmediciners innehåll blivit utbytt till verkningslöst pulver. Häftig vinkling!!! Bara inte någon får idéer............:-) Tidvis är boken spännande men inte mer.
Crowther Yasmin: Saffransköket *** Jag har läst några sådana här böcker nu, andra generationens invandrare som bor i England och kommer från Pakistan, Irak, Iran. De lever alla i två världar, med hedersmord och manligt förtryck som förföljande skuggor. Den här boken var inte så annorlunda mot andra i det fallet men en ganska så otrolig kärlekshistoria gjorde den lite overklig, tyckte jag i alla fall. Men visst, inte alla vågar sätta sig upp mot gängse normer och värderingar och betala priset, det gjorde kvinnan i boken.
Cusk, Rachel: Stunder av lycka *** Nånstans nångång hittade jag ett tips om den här boken. Var när och hur har jag ingen aning om. Men den var helt godkänd. Början kanske var aningen spekulativ men de följande historierna, som helt löst väver in i varann, var riktigt intressanta. Ett annorlunda grepp också, fem människors liv som inte direkt korsas men som befinner sig i närheten av varann. Världen är liten i den här boken men handlingen är desto större. Cusk skriver med stor psykologisk skärpa.
Darrieussecq Marie: : White***(* ) Jag hade just tänkt sluta med mina parantesstjärnor då jag nyligen insett att jag egentligen har 8 sätt att bedöma om jag räknar in alla paranteser. Men men, den här boken var bra men inte riktigt en fyra. Påminner lite om Diskis bok om Antarktis men den här innehöll en historia som trots allt var lite märklig. Intressant om man gillar forskning och särskilt isforskning....Boken utspelar sig i en framtid, jag förstår inte riktigt varför. Kanske för att det inte bedrivs någon liknande forskning där nu, vad vet jag......Konstiga tillbakablickar på de tvås tidigare liv vävs också in utan att jag försår varför....men språket var livligt och innehållet var verkligen vitt....och kallt.......
Davidsen, Leif: Fienden i spegeln *** Jag gillar Davidsen. Många av hans böcker är riktigt bra. Den här var väl sådär. Inte förrän i slutet blev den riktigt spännande. Att plocka fram gamla galningar och låta dem härja igen verkar vara intressant bland deckaförfattare, se Connellys Fällan. Men det känns lätt dammigt.......
Degermark, Pia: Gud räknar kvinnors tårar : memoarer** Varför varför varför läser jag sånt här??? Jag måste erkänna att Degermarks namn gjorde mig nyfiken, hur gick det för den väna varelsen? Det gick otroligt dåligt om man ska tro den här boken, och naiviteten hos författaren är ju helt otrolig. Dessutom känner jag, liksom jag gör ibland när man läser dessa tycksyndommig förjagharhaftetthelvete ochärdessutomheltoskyldig bekännelser, att här utesluts både det ena och det andra....och en del av det som skrivs gör att man baxnar. Och detta knarkande som samhället driver folk till hela tiden......nej jag förstår det inte. Men hon bör få träffa sin son, det tycker jag. Och det blir visst så också och det var ju positivt i alla fall.
Diski, Jenny: Den motvillige resenären.**** Den här boken har hör och häpna en ren på omslaget! Mystiskt tänkte jag eftersom jag ytterst sällan läser baksidetexterna på böckerna jag läser. Jag vill upptäcka själv. Men det visade sig efter 2/3 av boken att Diski åkte till Lappland efter att hon varit i Nya Zeeland. I början tyckte jag att boken var lite trög men efter ett tag tog den tag. Diski skriver ju massor om ingenting och så kommer det lite biografiska ungdomsinslag. Jag har nu läst tre böcker av henne och känner henne mer och mer. Om det hon skriver är sant förstås men helt osant är det förstås inte. Något som föranledde mig att lägga en lapp vid sidan 95, något jag ytterst sällan gör när jag läser, dumt nog för det är ju mycket man skulle vilja komma ihåg. Nåväl där beskriver hon hur hon avundades barn med fysiska åkommor. Eftersom jag var ett sådant barn beslöt jag mig för att skriva av hennes ord för det låter så helt otroligt vansinnig dumt att avundas någon en sjukdom.
När jag gick i skolan avundades jag de barn som hade fysiska problem - astma, håravfall, ett hål i hjärtat. De talade om sina "åkommor" med en anstrykning av stolthet. Lärarna förkunnade att de slapp simma på grund av sin "åkomma" Jag önskade mig hett en åkomma. De "led" av saker som hade ett namn. Att lida var ett tecken på att man var speciell. Jag önskade att jag, med en röst av det slag som lät som om den kom från en annan värld, kunde säga att jag led av något.
Den motvillige resenären begav sig alltså till Lappland och hon beskriver livfullt kylan och mörkret och samernas liv. Det som retar henne mest är tydligen att det finns kristna kyrkor (jag gillar inte trossystem) och det hon helst skulle velat göra var nog att få träffa en schaman, vilket hon fick besked om att de inte fanns, men det vill hon absolut inte tro på. Tyvärr fanns det ingen schaman att uppbringa, och jag medger att jag blev lite nyfiken. Finns det schamaner nu tro? Eftersom allt hon skriver om är mig så pass nära blir det ännu intressantare. Hur uppfattar en utlänning Lappland? En renskiljning? jag har ju själv varit på en sådan. Tydligt är att Nya Zeeland gav ett mycket större intryck än kalla Lappland.
Draculic, Slavenka: Inte en fluga förnär **** Balkan är nära i den här boken. Och ondskan. Slavenka lär ha sagt att det här är en bok om ondska och den bok hon ger ut i höst är en bok om godhet (den handlar om hur en anonym givare gav henne en njure). Och det riktigt stiger ondska ur meningarna i den här boken. Inte så att den frossar i detaljer, även om det förekommer, men den försöker tränga in i ondskans mekanismer och lyckas faktiskt. Slavenka menar att den etniska rensningen på Balkan kunde genomföras eftersom den föreberetts med förtal under lång tid. Början till slutet var när förtalet hade gått så långt att serber slutade hälsa på de bosniska muslimerna. Klara paralleller till andra världskriget och judarna. Muslimerna var till slut så "mobbade" (ja jag använder det ordet för det påminner om mobbning) att de accepterade allt som hände dem. Ofattbart men tydligen var det så...........
Och allt grundade sig på en sexhundra år gammal myt! Myten om furst Lazar som ledde ett slag 1389 mot turkar i Kosovo, vars dag firas som S.t Vitusdagen. Så djupt sitter denna myt att fortfarande ses muslimerna som turkar, efter 600 år!! Milosevic sa efter att ha intagit Sebrenica: "Jag ger denna stad i gåva till det serbiska folket på S.t Vitusdagen. vi har äntligen tagit hämnd på turkarna!"
Man tror inte att det är sant eller hur? men jag kände när jag läst boken att jag kommit en liten bit närmare ondskans väsen, dess verktyg och upphovet till den. Jag anser att mobbning som förekommer mot vuxna och barn i vår tid är grundat på dessa mekanismer även om det naturligtvis inte kan jämföras med en krigsförbrytelse såsom etnisk rensning. Men i grunden är det samma saker som triggar i gång den tror jag.
Drakulic, Slavenka: Den rena godheten**** Fascinerande bok, verkligen! Att försöka utforska godheten genom att undersöka varför och vilka som donerar en njure av helt altruistiska skäl till en okänd mottagare, det är ett väldigt projekt. Nu gäller det USA men ändå. Det som slog mig är att alla som donerade, tidigare donerat blod och ibland även benmärg. De har alltså en genuin önskan att hjälpa sina medmänniskor. Men ändå, dessa människor är verkligen vår tids hjältar och varför inte helgon? och då menar jag både de som ger till kända såväl som till okända. Slavenka går på djupet i den här boken men kommer inte riktigt fram till kärnan. Kanske för att den inte bygger på fakta utan på känsla. Ja boken försöker bygga på fakta men godhet känner jag är en känsla, en känsla för det som är gott men även en känsla för rättvisa och respekt för alla människors lika värde. Min mamma sa ju att hon trodde att man fått två njurar för att kunna ge bort en. Kommer man så långt i sitt tänkande, då är man en god människa tycker jag. Och så långt kommer de som donerar en njure, de vet att de har något som någon annan kan behöva och de delar med sig. En mycket medmänsklig handling.
Efron, Vera: Du en av oss *** Godkänt får den här boken enbart för att ämnet är intressant. Den är annars otroligt dåligt skriven. Det är knappt att jag orkade igenom Teddy hit och Teddy dit och känslor som svallar. Ordföljden var ibland helt under all kritik. Men jag läste den ändå eftersom jag redan när boken kom ut kände att jag ville göra det. Jag har en slags svaghet för spionromaner nämligen. Var också intressant att få läsa om hur Per Albin Hanson försökte handskas med kriget och dess följder. Det cyniska spelet med agenterna kom också fram tyckte jag.
Ekerwald Carl-Göran: Läsa innantill och bli en annan *** Om skönlitteraturens nyttighet handlar den här boken, allt enligt titeln. Och i början var den riktigt bra och intressant. En hel del exempel från världslitteraturen gjorde den också spännande. Och att litteraturen ger igenkänning är ju något som i alla fall jag vetat i ca 47 år ändå sen jag lärde mig läsa vid fem års ålder. Men när det sen blir förskönande av sex med slavflickor då känns det plötsligt inte riktigt sant längre. Och att skönlitteraturen ska lära oss att vi alla är onda (vilket vi väl alla iofs vet om) och att det därför inte är någon vits att bekämpa denna ondska inom en, nja, det känns heller inte riktigt sant. så betyget blev en trea eftersom boken i sig inte tillförde nåt riktigt nytt, att den var lite väl fragmentarisk och att exemplen hämtades från en ganska snäv krets av böcker gjorde att den inte höll måttet riktigt. att citera klassiker och så plötsligt Teratologen, han med Äldreomsorgen i Kågedalen, en iofs annorlunda men knappast klassisk eller flitigt citerad bok, gör mig lite fundersam.( Det enda är att jag äntligen tänker komma till skott och läsa just den boken som utspelar sig ganska just precis där jag bor nämligen........)
Dock blev jag lite nyfiken på författaren som tydligen skrivit en serie som heter i liv och tänkesätt om Nieszche (som jag helt saknar kunskap om) Goethe (vars den unge Werthers lidande borde plats under titel om skönlitteraturens onyttighet med tanke på att hans antisjälvmordsbok utlöste en våg av självmord.......) Shakespeare (som jag finner aningen överskattad men ändå intressant) Voltaire ( vars candide myntat uttrycket att vårda (?) sin trädgård) och Céline (som jag tror att jag läst ett drama av) och Horatius (som jag väl känner namnet på men vad skrev han egentligen?? utom Carpe Diem uttrycket)
Eklund Sigge: Varulvsvalsen ** Så dålig bok! Den får två stjärnor eftersom jag läste ut den. Ok, visst kan jag förstå att den skildrar medberoende men att man kan bli det på några dagar känns overkligt. Det är ju mer trovärdigt att systern och exmaken är det som varit med förut, men att bokens jag som knappt har en aning om vad det handlar om kan bli så involverad på några ögonblick, nej det var väldigt konstigt. Att försumma sitt jobb och sitt barn och sin gravida fru och allt bara efter en veckas kamp, det köper inte jag. Och slutet, så lätt kan det bara inte gå........tyvärr, min empati finns enbart hos den gravida kvinnan......och barnen.
Falkenland, Christine: Trasdockan *** Det bästa eller vad man ska säga med Falkenlands böcker är att man glömmer dem när man läst dem. De andra böckerna jag läst tidigare minns jag ingenting av hur jag än försöker komma på vad de handlade om. Det kanske är en skyddsmekanism för de är verkligen ingen trevlig läsning. Den ena boken är värre än den andra dessutom.
Den här hade helt klart kvalitéer, Falkenland skriver en tät prosa och tränger under huden på sina personer. Här får man lära känna en verklig h*ra, så som en sådan ser ut i omvärldens ögon. Och även i sin egen. Utan förmåga att sätta gränser, med en stark längtan att känna och uppleva kärlek, något som aldrig händer.......Det är rasande skickligt skildrat , utan förmildrande omständighet. Eller de finns men gör ändå inte att man får nån vidare sympati. Och sanningen är att dessa kvinnor existerar överallt omkring oss. Och att de utnyttjas hela tiden.........De är så långt borta från Madonnan som man kan komma......
Gerland Gunilla: En riktig människa*** Den här boken handlar om en kvinna som har antingen autism eller Aspbergers, jag fick inte riktigt klarhet i vilket. Men i vart fall beskriver hon sin uppväxt och hur hon upplever omvärlden. Mycket intressant och givande, ger helt ny förståelse för diagnoserna. På slutet blev det lite knepigare med knark och annat som jag inte riktigt förstod mig på men i det stora hela en bok som alla borde läsa, men främst de som har med barn och ungdomar att göra.
Holmqvist, Ninni: Enhet **** En bok med fyra stjärnor som jag helst inte vill att du läser......märkligt eller hur? men den här boken ger en verkligen kalla kårar. I en framtid hämtas alla kvinnor över 50 och alla män över 60 som inte har barn till en reservbanksenhet för biologiskt material. De bor mycket bra men utsätts för experiment och till slut en slutdonation, allt för att de som producerar barn ska få möjlighet att leva genom de transplantationer som utförs. En dystopi som ger möjlighet till eftertänksamhet i donationsfrågorna. Jag undrar vad författaren tänker med boken, kanske (vilket jag vill tro) nyckelscenen är när Dorrit (huvudpersonen) samtalar med Alice och Elsa som just donerat, Alice har donerat en njure:
Hade jag vetat vilket relativt enkelt ingrepp det var, sa Alice... så hade jag mycket väl kunnat tänka mig att donera ena njuren på helt frivillig basis, bara sådär, ute i samhället.
Hade du sa Elsa.......Till någon behövd präktfia med fem präktiga ungar och ett tillväxtgynnande jobb? Frivilligt? Menar du allvar?
Ja, (sa Alice) men det skulle såklart inte vara till någon sådan där! Eller, jo förresten; alla har rätt att leva. Även präktfior.
Jaså? sa Elsa Säger du det. Så ädel du är!
Här finns ju en del av donationsproblematiken som den ser ut även idag. Men i vårt samhälle handlar det ju inte om att levande ska donera i någon stor utsträckning, många resonerar ju så här även utifrån sin döda kropp. De finns människor som anser att alla ska få leva och de som anser att de ska bestämma vilka som ska få leva dvs ingen eftersom de inte donerar sina organ efter sin död, de kan ju hamna hos fienden ( i boken är just dessa som har barn fienden eftersom de är behövda vilket inte de barnlösa är). Som sagt en bok som verkligen får en att tänka till men som är så skrämmande att jag undrar om den inte får motsatt verkan, viljan att donera minskar efter att ha läst den, vilket väl kanske inte var meningen om man ser till utdraget ovan.
Indridason, Arnaldur:Vinterstaden**** Äntligen har Indridason hittat tillbaka till tonen från En kvinna i grönt. Den här boken var en riktig sträckläsare. Slutet var iofs lite otroligt men det bidrog till att hålla kvar spänningen. Riktigt välskriven nutidshistoria dessutom. Indridason har återigen plockat upp Erlendurs barndomsuppleverlser med brodern som försvann och dessutom finns det här en cliffhanger, ett brott som säkert följer med in i nästa bok. En bra deckare helt enkelt.
Ironside, Virginia : Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel *** Det här var en rolig bok. Den kunde ha varit allvarlig också men det var den inte. Författaren gör det lätt för sig genom att hela tiden skämta om allting. Åldrande sjukdom religion död. Allt är liksom så kul i den här boken. Men ska man skriva humoristiskt bör det ju handla om kul saker. Kan jag tycka.
Jag gillar Diskis böcker, dessutom påminner hon mig om mig själv. Är gärna ensam, gillar inte fysiska aktiviteter (något som för mig är ett arv från min, på grund av min åkomma, stillasittande barndom. Allt för att undvika ännu större hjärtförstoring) och jag skulle säkert kunna skriva en massa om ingenting också. Ja jag gillar hennes så pass att jag blev glad när hon skriver om Poeten, jag vill att hon ska vara lycklig, för resorna som hon numera alltså lever på genom att skriva om dessa, de verkar vara mest ett otroligt besvär. Därav bokens titel naturligtvis.
Och så fortsätter hon att beskriva hur bra de med åkommor har det, de slipper simma, de får ledigt för att besöka specialister, de stod ensamma på skolgården, speciella och avskilda som kungligheter efter deras åkommor innebar att de inte fick delta i lekarna. Det var så fördelaktigt att ha en åkomma. Så underbart att slippa aktiviteter och grupper. Och att vara speciell.
Kadaré Ismaïl :Aprils frusna blommor** Mitt intresse väcktes för Ismaïl Kadaré i och med Den döda arméns general. Så jag beställde ytterligare en bok av honom men blev besviken. Denna utspelar sig i nutid och var på så sätt intressant, men den var så pass egendomlig att jag inte riktigt hängde med....antingen var den sann så att det fanns nåt slag arkiv i nån grotta eller så var det en metafor för nånting som jag inte riktigt hajade....ändå tror jag att det här var mer en bok i nobelpriskommiténs anda, de ska ju ha det som ingen annan förstår........men jag ger inte upp, nu beställer jag ännu en bok av Ismaïl Kadaré få se vad den får för stjärnor!
Kadare, Ismail: Bergens Homeros****Ytterligare en Kadare, lika bra som de andra.
En mystisk, originell och ironisk roman av Albaniens mest kände berättare.
Och det är sant, Kadare är en berättare av stora mått. Här kommer de irländska forskarna från NewYork till Albanien för att studera de inhemska hjältedikterna, ett riktigt Kadareiskt motiv! För det är bergen och traditionerna och folkdiktningen som fascinerar i hans böcker, särskilt i den här.
En både rolig och vemodig skildring av när forskarna kommer till Bergen.
Kadaré Ismaïl: Den döda arméns general **** Faktiskt måste jag ge den här ovanliga boken en fyra....den har ett absurt ämne jag vet, men den är skrivet på ett sätt så att den liksom äter sig under skinnet på en. Jag var bara tvungen att stäckläsa ut den och fast den liksom inte fick nåt riktigt slut så gjorde det ingenting. Generalen som åker tillbaka till platsen för striderna som hölls för 20 år sen (bara det, tänk vilken kort tid efter ett krig, så många som finns kvar och minns) för att gräva upp sina döda landsmän och föra dem tillbaka till fosterjorden. Vilket absurt uppdrag! och med vilken skärpa det skildras att kriget är slut och fred är skipad, allt är glömt (tror de) men inget är förlåtet (får de bli varse). Historien böljar fram och tillbaka, utan att man tappar tråden. En ytterst ovanlig men otroligt suggestiv och välskriven roman, inte för inte finns Kadaré på listan över tänkbara nobelpristagare.....jag har hemma en till bok av honom men måste vänta ett tag med att läsa den, nånstans blev jag utmattad av den här boken......
Kadaré Ismail: Drömmarnas palats **** Du som följer min bokläsning undrar säkert varför jag hela tiden läser den här albanske författaren......Och jag undrade det själv efter förra boken som väl var sådär. Nu tror jag ju att han kommer att få nobelpriset en vacker dag och då är det ju ganska tufft att ha läst en massa av honom, men frånsett det så skriver han bra. Den här Kafka-Processen inspirerade boken blev otroligt spännande direkt och jag bara läste och läste och läste. Och trots att den hade ett ordentligt slut ville jag att den skulle fortsätta. Det måste vara språket, beskrivningen av Drömmarnas palast, de mörka gångarna, de mystiska rummen, interiörerna, männen som hämtar drömmarna, ja allt ger en känsla av stor litteratur. Dock önskade jag att någon satt bredvid och översatte vad det egentligen handlade om. Samhällskritik javisst men exakt hur? Nu var det iofs inte nödvändigt för texten bara flöt på så innehållet var oväsenligt vilket det definitivt säkert inte är för författaren. Men det kändes som jag hade flow när jag läste den........
Kadare Ismail: Grymma April **** Ännu en Kadare! Och som vanligt vid det här laget, en bra sådan. Blodshämnd handlar det om den här gången och Kanun, boken om blodshämnd. Jag ryser och inser att en del av Balkans problem finns i dessa historiska (?) berättelser. För inte kan det väl förekomma än i dag????
Kadefors, Sara: Fågelbovägen 32 **** (ljudbok) Den andra boken jag lyssnat på. Den var ett väldigt bra försök att beskriva utbrändhet. Jag kände väldigt med kvinnan i boken, särskilt när hon upptäckte att barnen vände sig till den moldaviska kvinnan, och mannen dessutom.......Att inte riktigt våga tro på sig själv är något som många kvinnor känner.
Kapuscinski Ryszard:På resa med Herodotos *** En ytterst märklig bok. En reseskildring ska det vara men lika mycket en historisk "skröna" om Herodotos, som enligt Wikipedia är denna person
Herodotos, född 484 f.Kr en grekisk historieskrivare som tillhörde kretsen runt Perikles i Aten. Åren 464-447 företog han resor i världen som kom att ligga till grund för hans senare författarskap. Cicero kallade honom för "historieskrivningens fader", men han har också setts som geografins portalgestalt. Under resor i Egypten, Främre Orienten och runt Svarta havet samlade han skriftligt och muntligt material till sitt livsverk, Historia (på grekiska "Forskningar"; svensk översättning 1920) från 440 f.Kr
Den boken, Historia har alltså Ryszard med sig och reser i Herodotos fotspår. Det handlar mest om krig och krig och sen krig igen och det borde vara utråkigt men är faktiskt inte det......
Skulle tro att det här boken kanske är minst intressant av alla som Ryszard skrivit, i så fall har jag en del bra läsning framför mig för han har skrivit minst sex böcker till som alla finns på bibiliotek runt omkring i bygden och de flesta är inte ens utlånade......Så jag återkommer om denna författare längre fram, jag lovar.
Khadra, Yasmina: Efter attentatet *** Tänk att jag efter några sidor kände att kan det verkligen vara en kvinna som skrivit detta???? Det kändes som så kallt och stumt på nåt vis. Och så upptäcker jag att Yasmina Khadra är synonym för en man.....då föll bitarna på plats och jag kunde fortsätta läsa med större behållning. Är det sexistiskt tro? Det fattades trots allt nånting för att jag riktigt skulle gilla boken, jag är iofs intresserad av hur sjutton självmordsbombare tänker men fick inget riktigt svar trots långa förklaringar.
Krakauer, Jon :Mord i Guds namn**** En fackbok, placerad under C och dessutom tjock. Kan det vara nåt? Absolut! Krakauer har ju även skrivit Tunn luft som var suveränt bra och den här boken var skriven på samma sätt.Massor med personer och namn och dessutom väldigt mycket historia. Jag lärde mig mer om mormoner än jag gjort förut i hela mitt liv. Nu kretsar ju handlingen kring den fundamentalistiska falangen av mormonerna, jag hoppas verkligen inte att "normala" mormoner är så våldsamma som dessa. Men det går inte att komma ifrån att de finns gott om dem over there. Månggiftet är ju tydligen det som intresserar dem mest av allt och de företer vissa likheter med islam, det begås ju ett slags hedersmord kan man säga, och som alltid är det kvinnan som drar kortaste strået. Boken var vidrig men oerhört intressant!
Lagerlöf, Selma: Löwensköldska ringen *** Klassiker bör man läsa eller hur? så den här boken fick hänga med vid ett sjukhusbesök och jag läste den med blandade känslor. För det första gillar jag inte riktigt Selmas kommatering, det är komman överallt. Kan det verkligen var bra? Och alla denna mystik som hon hänger sig åt. Inte underligt att folk som läste hennes böcker i början på 1900-talet blev mörkrädda eller rädda för fåglar eller vargar......Jag bara undrar, var det verkligen nödvändigt att skrämma folk på det viset? Det här är ingen av hennes bästa böcker så måste det bara vara....ska du läsa nånting av henne, läs nånting annat!!!
Larsson, Stieg: Flickan som lekte med elden**** Fortsättningen på män som hatar kvinnor. Och dessa tjocka böcker är verkligen bra, intressanta och en händelserik intrig. Kanske att den här var snäppet sämre än den förra men det är värt tiden det tar att komma igenom en så tjock bok. Lite överdrivet iofs med uppståndelse från de döda osv. men det ska ju alltid vara nåt spekulativt på slutet......
Larsson, Stieg: Luftslottet som sprängdes ***(*) Faktiskt, fyran är naggad i kanten på den här tredje boken. Första delen var ytterst seg men sen hände det ju mer saker och allt blev tillrättalagt. Men det tog tiiiid att läsa den vilket det inte gjort med de andra. De gick åt alldeles för fort tyckte jag. Men den här var jag riktigt glad när den tog slut.
Att notera är dock att det förekommer en person som har dialys i boken. Upp till 9 timmar stod det men jag vet då ingen som ligger så länge i dialysen. Fast jag antar att Stieg gjort research och kanske fick veta den absolut värsta dialystid nån nånsin haft, visar hur allt drivs till sin spets i fiktionen. Även om personen var en skurk och såg ut som värsta fågelskrämman och var i stort sett döende och alltså förtjänade alltihop hoppas jag verkligen att de som väntar på dialys inte tror att det ska hända dem. Man blir inte ett levande lik för att man har dialys.
Larsson, Åsa : Svart stig *** Jag säger det direkt, den tredje stjärnan får Åsa Larsson enbart för att hon vågat gå ett steg längre med den här nya deckaren. Jag tänker då på att hon tagit in magisk realism, eller kanske för att nämna det med sitt rätta namn, svensk synskhet, i boken. Detta tar dock fokuset från själva deckarhistorien och mordet framförallt. Larsson gapar över en hel del måste jag säga, och att Kiruna är även denna gång är med i boken är väl lite snällt sagt. Även om Larsson själv säger att stämma blod och vara synsk är vanligt i Kiruna.......(?) Jag trodde att det skulle vara mer om fjällvärlden eftersom Abisko var själva mordplatsen men det var mest Uganda och nån herrgård söderöver....Den mest intressanta personen är den synska flickan Ester som inte har nåt med mordet att göra egentligen, vilket jag kan säga utan att avslöja för mycket. Det vansinniga slutet är som vanligt bara to much och jag tror helt klart att Larsson känner till kyrkans värld mycket bättre än affärsvärlden (för att jämföra med hennes andra böcker). Flera gånger tänkte jag sluta läsa men eftersom stilen skiftade och var till viss del nyskapande fortsatte jag.........Om mordet varit bortkopplat och det varit en vanlig roman skulle jag ha gillat den mer. Snart är ju deckare bara dåligt skrivna fiktioner, inte ens nån spänning finns kvar.....Nej, för många personligheter och för mycket händelser var det i denna deckare. Ingen blev riktigt skildrar på djupet.......och magisk realism har jag aldrig gillat, inte heller i denna bok........ Men det var modigt att våga göra det.
Lewycka, Marina:En kort berättelse om traktorer på ukrainska *** Den här boken har varit så omtalad och titeln är så konstig att jag länge tänkt läsa den. Och den var riktigt bra om än en aning egendomlig. Men författaren har lyckats med att upprätthålla intresset hela vägen, och återblickarna till kriget vävs in på ett bra sätt. Lite om Ukraina kommer det också med och det är ju inte helt fel. Däremot var avsnitten om traktorerna inte så där värst intressanta, även om jag känner till både Ferguson och John Deere m.fl som nämns. Bra debut.
Liffner, Eva-Marie : Drömmaren och sorgen*** Knappt att den här boken nådde upp till trean. Men det är även här språket som håller upp den. Eva Liffner skriver vackert, utan att tveka över orden. Men den här bokens innehåll var verkligen märkligt. Jag måste erkänna att jag faktiskt inte riktigt vet vad den handlade om. En arkitekt då och nu, men märkliga händelser eller är det just drömmar som titeln antyder. Sen helt plötsligt ett brott på slutet, vilket iofs hennes böcker brukar handla om men det var jag liksom inte beredd på....hade jag läst slarvigt tänkte jag? och kanske att jag gjorde, boken var kort sagt jobbig att läsa, men Liffner är Liffner så jag läste ut den.
Lindgren, Torgny: Norrlands akvavit **** Såsom inflyttad västerbottning med känningar i dess inland kan jag inte annat än fascineras av TL:s roman. Han har ju både rätt och fel i att inlandet är avkristnat, även om det finns kvar en del församlingar med kristna, det finns bönhus och kapell. Men det är en annan kristendom än den som predikades när väckelsen var väldig, de som var med och upplevde den är förvisso döda, eller snart döda som Gerda. De som finns kvar är som Marita, de föddes frälsta men ville egentligen avfalla. Nu tar de liksom chansen. I stället för att hitta en annan, sann kristendom, utan syndakatalog, men med en ödmjukhet inför nästan och en förståelse och ett kärleksfullt sätt att se på andra, icke frälsta människors tillkortakommanden, blir de som Kristina, de blir ett vi dit ingen utböling kommer in.
Här tror jag TL snuddar vid något i den västerbottniska folksjälen, detta vi som leder till att ingen någonsin kommer in som inte är född in i det. Intressant iakttagelse, kan det leda till ett hat som resulterar i mord? Låter starkt men inte omöjligt.
Gör månne Lindgren, eller hans fiktiva predikant, här upp med sin uppväxt, känslor starka som hat för det frö av tvivel som ungdomens tältmöten sått hos honom, finns det ändå en Gud? Kanske har han tänkt som barnflicka i Knutby gjorde: Men tänk om det ändå är sant?
Nu har han kommit fram till att det är ändå inte sant, livet har ingen mening. Och det måste ner på pränt, samtidigt som det skildrar den uppväxt som sårat honom så.
Det är en ärlig bekännelse men jag kan känna att Lindgren tar till gamla, så ofta förbrukade knep. Predikanten som naturligtvis har sex med den unga nyfrälsta flickan, Ok visst har det skett vid några tillfällen, men inte hela tiden som det har lust att skildras i varje skönlitterär bok som skrivs. Och jag har inga problem med att nattvard firas på okonventionella sätt, men här verkar det som att Lindgren ger en känga åt de kristnas nykterhet, den nykterhet som ju ofta tydde på att de ändrat livsstil. Att då lyckas ”lura” en sådan att på sitt yttersta dricka sig full, det måste ju vara höjden av publikfrieri.
Lönnebo, Martin, Sjödin, Tomas: Väder, vind & livets allvar en brevväxling *** En bok skriven av två kristna män, en pastor och en präst. Men framförallt skriven av två män som har handikappade barn. De skriver till varandra om livets vedermödor, på ett lågmält sätt tröstar de varandra med att allt kommer att bli bra i himlen när tankarna och oron för barnen blir för svåra. Men mellan dessa tankar lever de ett liv som de också delar med sig av. Den här boken kan läsas av alla, även de som inte är ett dugg religiösa, helt enkelt för att lära känna hur kristna människor tänker. Även de som har handikappade barn bör kunna få en visst tröst av att läsa den här boken, här finns mycket tankar och känslor inför det svåra.
Marklund Liza: Livstid ** Jag måste ge den här boken bara två stjärnor eftersom jag var tvungen kolla på Adlibris vad det var den handlade om!!!! Det är en månad sen jag läste den och jag kommer inte alls ihåg vad sjutton det stod i den. Så den är ingen mening att skriva mer om....skärpning Marklund.
Marklund Liza: Nobels testamente *** (ljudbok) Först nu har jag upptäckt ljudboken och då i form av mp3 som jag kan ha i min telefon. Det var ett tag sen jag lyssnade på Nobels testamente och det gick riktigt bra måste jag säga. Det var väl ingen höjdardeckare direkt men eftersom jag ofta tittar på nobelfesten och även besökt blå rummet så kände jag ju igen mig till en del. Historien om flytten till fina villan och familjetjafset är ju nästan behållningen, jag gillar hennes sätt att ta itu med sonens mobbare, tyvärr tror jag inte att det går att göra så för barn som mobbar har ofta föräldrarnas gillande (eller har i alla fall kollat upp att det är ok det är min teori) och då går det inte så lätt att få empati från dem. Men det var ett bra försöka att beskriva något som är så vanligt idag.
Martinez, Guillermo: Morden i Oxford **** Titeln på den här boken visar inte en sekund vad som döljer sig inom pärmarna. Morden i Oxford säger ju ingenting. Det kunde ha varit en bok om ett av mina hataämnen, matematik (det andra är fiske) men den här boken är så mycket mer än en hyllning till matematik och Pytagoréerna, vilket den förvisso handlar om. Den är, skulle jag vilja säga, enkelt skriven för att innehålla så mycket svåra meningar (allt har med matte att göra förstås). Upplösningen är oväntad, visst, men det är inte den som gör boken intressant. Mitt specialintresse i litteratur är ju hur transplantationer skildras och här finns tankar och värderingar om det som är ytterst intressant....även om man skulle kunna säga att det är en form av bihandling. Gillar du annorlunda deckare ska du absolut läsa den här. Tyvärr den enda som är översatt av författaren hittills.......Han har för övrigt fått det prestigefyllda (?) Planeta priset (?) för den här boken........Men som alltid, ett pris säger inget förrän man läst boken och håller med om att det var välförtjänt, vilket jag gör i det här fallet.....
Mazetti, Katarina: Mitt himmelska kramdjur ** Ställde mig på kö för den här boken eftersom jag blev nyfiken. Men jag blev grymt besviken. Jag fick en känsla av att den skrevs enbart för att en av deltagarna på den sk kursen skulle få säga att gud är kvinna. Nej något inlägg i den teologiska debatten är den absolut inte. Däremot kanske i New Age debatten, fast inte ens det.
McCall Smith, Alexander Titel: I muntra damers sällskap *** De här böckerna har tappat lite med de sista tycker jag. Den här var dock ganska bra igen. Det är ju Afrika man vill åt tycker jag och det doftar lite mer i den här än de två senaste.......
McCall Smith, Alexander: Livets skafferi **(*) Den här boken betalade jag faktiskt fem kr för att få ställa mig på kö för. Och det var den inte värd. Faktiskt. Jag har gillat alla böckerna utom den som är en helt annan serie, men i den här var det ju inget detektivarbete alls nästan. och allt upprepades som man läst i de andra böckerna. Ok att den ska vara fristående men ska det fortsätta såhär kommer snart halva boken att bestå av tillbakablickar. Kändes nästan som att se en såpa på TV där inget är fördolt för nytillkomna tittare......Jag blev lite besviken.
McCall Smith: Lycka och ett par blå skor *** De här böckerna kan man ju bara inte låta bli att läsa. Men som vanligt är de ett par timmars förströelse, det är allt. Jag måste säga att jag börjar bli lite less på alla upprepningar från tidigare böcker men trots det kommer jag att läsa nästa också......
McEwan, Ian: På Checil Beach*** Den här boken fick så bra recensioner men jag tyckte det var ganska dålig. Jag fick en känsla av att det som hände har verkligen hänt nån till McEwan närstående person. Och nu skulle traumat bearbetas. Men jag kan ha fel........
Mills Mark: Amagansett ***(*) Zecilia har gett den här boken fem poäng och därför har den legat på min att läsa lista ett tag. Nu gjorde jag slag i saken och lånade den, en tjock bok! Men smaken är ju som baken. Jag tycker att den var så mycket annat än en deckare därav halva stjärnan som jag ger för att den beskrev första världskriget utifrån ett amerikanskt perspektiv. Dessutom byggs en mystisk känsla upp men den håller inte riktigt hela vägen. Dvs upplösningen var lite platt......
Moldén, Göran: Fågelskådaren ***(* ) Vilken debutroman! Hela tiden fick jag vibbar till en stuga jag haft och även till mitt föräldrahem och dess småbruk.....kylan innan man fått upp värmen, sorgen över att måsta gå för sista gången i alla byggnader och omgivningar innan den oundvikliga försäljningen. Många skulle nog vilja göra som kvinnan, vänta in hösten i barndomens miljö. Dessutom är det en inträngande skildring av att se sitt barn bli en annan än en själv. Här kunde dock boken ha varit lite tydligare, hur tänker en mor egentligen? kanske att det inte riktigt går att skildra det om man heter Göran, därav parantesen kring fyran. Det finns en acceptans här som jag inte riktigt förstår, kanske det är det som gör mig lite förvirrad när jag läser boken. Har man varit övertygad vänster människa (eller kristen) under 60-talet brukar hårdheten mot "de andra" sitta i tills (möjligen) liemannen har skymtat i ögonvrån och inte ens då är det alla som ändrar inställning. Men kanske att det är just det som hänt kvinnan? Eller rättare sagt är det nog det som hänt henne.......Och en mor är en mor är en mor.....i alla fall innerst inne......såtillvida är boken tydlig.
Nadelson, Reggie: När jorden rämnar ***(*) En helt ok deckare som jag lånade på impuls. Har inte ens hört talas om författaren förut. Skildrar livet efter elfte september, inflikat i en deckarhistoria med oväntad upplösning. Faktiskt sträckläsning.
Némirovsky, Irène : Balen *** En bok med två långnoveller kan man kanske kalla det. Balen och Höstflugorna. Författaren dog i Auschwitz så böckerna är från 1930 talet. Lite gammaldags men ytterst välskrivna. Personerna lever.
Nilsonne, Åsa: Ett liv att dö för ** Så här är det, jag måste ha blivit less på deckare. Den här historien tilltalade mig inte alls fast den höll sig både i nutiden och i en något exotisk miljö, afrika. Men allt kändes påklistrat, från porrbilder till afrikansk magi (?). Nej jag får nog välja mina deckare mer noggrant i fortsättningen....
Noble, Elisabeth: Bokcirkeln *** En bok med ett innehåll som jag aldrig skulle ha läst om den inte hetat vad den gjorde. Nu trodde jag ju att det skulle handla om just en bokcirkel men det var ju kvinnorna i just denna cirkel den handlade om. Kanske att jag är för gammal för att känna igen mig i dessa kvinnor med sina barn men jag läste i alla fall ut den ganska snabbt, blev kanske lite fascinerad av deras öden i alla fall......
Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*) Så otroligt många ord det är i den här boken och även i de andra i trilogin. Nu hängde jag i alla fall med ordentligt vilket jag inte gjorde i förra boken. Palmemordet har ju alla en relation till i alla fall. Trots att man hört allt förut lyckades det bli spännande. Det som inte var med var den blå passat som jag minns figurerade i utredningen. Vid tillfället ägde jag en passat själv och jag minns att det fanns jobbarkompisar som tittade ilsket på mig för den sakens skull. Då insåg jag vad massuggesion är för nånting. Som tur var så var min passat röd så misstänkt blev jag aldrig haha! Nåväl, Leif G W verkar ju vara en sympatisk person så Bäckström lär ju inte vara hans alter ego i alla fall, tack och lov. Det dröjde ett tag innan han dök upp i boken och jag hyste ett (fåfängt visade det sig) hopp om att han aldrig skulle göra det. Men så väl var det ju inte. Dessutom gillar jag de lite kryptiska titlarna som Person hänger sig åt.
Det enda jag inte riktigt gillar är upprepningen att Johansson kan se runt hörn. Ok att man får veta det en gång men hela tiden........Fast iofs det har ju lust att bli såna upprepningar i verkliga livet också så ok......
Radge, Anne B: Berlinerpopplarna **** Tur att jag inte läste vad som stod på omslaget till den här boken innan jag lånade den: påminner mycket om stämningen i den svenska filmen Änglagård....vilket jag inte alls tyckte att den gjorde, tack och lov. Jag gillade verkligen Anne B Radge sätt att skildra sina karaktärer. Så länge sen jag träffat på fyra personer som jag lärt känna så väl på så få sidor. Ett tips är att läsa bok vid juletid, då uppskattar man den nog ännu mer. Jag var rädd för att slutet skulle sänka boken men det gjorde det inte. Tvärtom får den faktiskt mest intressanta personen komma till tals först då. Epilogen kunde jag dock ha varit utan, men ändå, kanske att det där avslöjas vem som var den stora boven??? Jag tänker forftfarande efter flera dagar på personerna....Titeln kan verka missvisande men den innehåller en stark symbolism, både över Kriget som aldrig lämnar de norska tankarna och över historien som sådan....och då måste ju epilogen vara med om jag tänker efter........blev du nyfiken? helt rätt, läs boken!
Robinson Peter: Efter alla år av saknad *** Jag har läst andra böcker av Robinson som jag inte tyckt varit särskilt bra, lätt overkliga om man säger så. Men den här boken var bättre. Det är kanske för att den speglar 60-talets musik som jag gillar den, jag var ju en riktig popnörd på den tiden, eller popoffer kanske vi kallades. Fast hemma i min by var jag nog den enda med idolbilder på väggarna och örat framför radion varje kvällstoppskväll. Lite udda med andra ord. Men i Robinsons bok är det inte udda att gilla musik tvärtom namnges många av den tidens stora både med låttitel och grupp/ sångares namn. Boken är ordentligt tjock och det är märkligt att det går att skriva en historia så flytande med så många ord, och att det trots allt hela tiden är intressant att läsa......det var snudd på en 3,5 men så tyckte jag upplösningen var lite sådär men en stark trea är det. Funderar fakiskt på att läsa hans nästa bok också, gillade den där Banks trots allt.......
Romer, Knud: Den som blinkar är rädd för döden***(*) En hyllad debut, den rubriken fick mig att bli nyfiken på den här boken. Och den var intressant. Den var annorlunda skriven, en släktkrönika som varvas med pojkens (Knud själv) upplevelser i Danmark efter kriget. Och det utan att man behöver fundera vilken tid det är.
Den benämns också som en hämndaktion och det är det verkligen. Många föräldrar till mobbade barn skulle dock kunna känna igenkänning iofs men också en tanke, varför bosatte de sig i Danmark? Varför lät inte föräldrarna pojken växa upp i Tyskland där de säkert fått större förståelse? Så otroligt många som blivit mobbade bara för att de haft fel färg på ett plagg, den här pojken hade ju en mamma som tillhörde de hatade ockupanterna, och dessutom inte gjorde ett dugg för att smälta in i samhället. Mina sympatier är hos pojken men han hade kunnat få ett annat liv, om föräldrarna velat förstå. På slutet kommer det dock fram varför mamman säkert hatade även Tyskland och inte ville bo där. Men ändå.......krig är krig och att bli ockuperad är nånting helt annat än att anfalla.......Den fjärde stjärnan är för språket, den är bra skriven. Blir intressant att se om det språkliga drivet finns kvar även om Knud Romer skriver en fiktiv roman eller om det är hatet som fått språket att blomstra.......
Safran Foer, Jonathan: Extremt högt och otroligt nära **** En riktig höjdarbok var det här. Själva historien var intressant, inte bara för att den handlade om 11 september, där fadern till sonen i boken omkom. Utan också för att författaren prövar nya grepp med svartvita foton och olika typsnitt. Boken utspelar sig på olika plan men det är pojkens upplevelser som verkligen får en att vilja läsa. De skildras ut hans perspektiv och speglar nog ganska väl hur pojkar i den åldern reagerar. Däremot kan jag tycka att speglingen av farmodern och farfaderns liv inte riktigt passar in men å andra sidan betyder de mycket för pojkens utveckling. Slutet var aningen konstigt, men kanske också förlösande. En riktigt bra bok som speglar 11 september ur ett barns perspektiv. Och därför gör det ännu värre.......
Salomonsson, Anita : Vattenbärerskan *** Jag har länge tänkt läsa nånting av Anita Salomonsson, författarinnan som debuterade vid 57 års ålder eller vad det var. Jag blev dock lite besviken. Jag har läst Torgny Lindgren, Sara Lidman och P-O Enqvist med stor behållning, de har alla unika berättarröster. Men det har inte Anita Salomonsson. Hon blandar friskt av alla de tre stora och hennes långa beskrivning av vatten får en bara att tänka på Lindgrens dito. Allt är bara eländes elände i den här boken och den scen som jag tror bäst beskriver alltihop är när moderns dör på gårdsplanen, av myndigheterna tvingad till lasarettet. Tjingligt tycker dottern...........Där tycker jag att bokens vemod står helt klart......Slutet är också för rumphugget tycker jag.....nej den var knappt värd sin trea.
Strömstedt, Margareta: Natten då de hängde Ruth Ellis ** För det första, titeln! Den måste vara satt i rent spekulativt syfte, för att man ska tro att det är en deckare eller nåt så att man ska vilja läsa eftersom det ju är deckare folk läser nu för tiden. Sen alla dessa bekännelser om vansinniga och ogenomtänkta upplevelser, för det är ju vad det är, en bekännelsebok. Texten spretar ju hit och dit och finns det nånting av det här som jag egentligen vill veta? Ok att en näradöden upplevelse förändrar allt är ju möjligt men inget nytt direkt....Nej jag har en känsla av att det här en bok som man haft mest behållning av om man läst Strömstedts andra böcker innan. En bok som ska ge lite ljus över det som inte var med i de andra böckerna.........men utan dem är det här inte speciellt bra.
Sundelin, Arne: Spinalonga - de spetälskas ö *** Den här boken får med tvekan tre stjärnor. Ämnet var iofs intressant, det handlar om en av de sista spetälskekolonierna, som var på en ö. Boken har dokumentär bakgrund, ön har funnits. Boken är också en slags dokumentär och därmed lite märklig, eftersom den är en blandning av dokumentär och fiktion, personerna blir liksom inte riktigt levande, det är som att se dem svartvitt på TV.
Intressant är dock att det finns en präst som verkligen levde för och med de spetälska. Jag blir alltid glad när det finns präster i böcker som inte är sexgalningar eller pedofiler eller tjuvar eller banditer eller bara helt enkelt elaka. En präst som uppträder som en präst bör göra är alltid en frisk släkt. Dessutom var det inte så länge sen detta hände, spetälskan var en förfärlig sjukdom med stort stigma. Liksom HIV var en period i vår tid.
Såhär var det, jag upplevde den inte som en deckare utan som en samtidsskildring och det gillade jag. Dessutom är jag ingen fan av böcker där fiske ingår, alla dess redskap och iskalla händer och bottenlösa hav, så det gillade jag inte men ok då, tänkte jag tills slutet som naturligtvis var det vanliga våldsamma deckarslutet men slutscener som skulle göra sig såååå bra på film (alltid denna flört med filmmediet). Då rök fjärde stjärnan. För det var ju en deckare trots allt......
Theorin, Johan: Skumtimmen ** En så omtalad bok måste jag ju bara läsa tänkte jag. fem stjärnor i Sif tidningen!!! och goda recensioner både här och där. Historien grep mig direkt men efter ett antal sidor började jag känna att jag liksom läst boken förut. Är det inte en blandning av Camilla Läckbergs Stenhuggaren och Mari Jungstedts Gotlandsböcker??? Tänkte jag......och upprepandet av ordet "skumtimmen", "var är Jens" och "lever Nils Kant" var ytterst irriterande. Ok, det är en mappie som löser gåtan, en riktig gammel mappie som M-magasin skriver men det är också det enda nyskapande i denna bok. På slutet skummade jag hela tiden, läste man slutet på varje kapitel så fick man veta det väsentliga, resten var bara en massa prat, någon överraskande upplösning var det inte heller tyckte jag. Nej två stjärnor räcker för Skumtimmen.
Unge, Mirja: Motsols ***(*) Den förra boken jag läste av Mirja Unge, Järnnätter, tyckte jag mycket om, det minns jag fast det var sex år sen jag läste den. Den här boken var ganska irriterande i början, eftersom Unge inte verkar särskilt förtjust i kommatecken. Och meningarna slutar ibland i ett intet. Som sagt i början störde jag mig på det. Jag vet inte vad som är värre, för mycket kommatecken, som hos t.ex Selma Lagerlöf, eller för få som hos Unge. Men faktiskt, efter ett tag brydde jag mig inte alls om det. Det kanske var historien som fängslade mig, och då inte den "rätta" historien, den som boken handlar om, sorg. Utan den gamla mormoderns historia. Med några få meningar här och där får man en klar inblick i den gamla kvinnans liv. Nu är hon lite förvirrad men möter ändå en slags mening med livet till slut. Intressant är också beskrivningen av den New Age inspirerande mamman och hur hennes inflytande speglar sig i den unga kvinnan. Även om man tror på återfödelse måste man få sörja. Och vill man verkligen att alla ska återfödas? En bok, inte bara om New Age utan om fundamentalism och hur det påverkar oskyldiga barn.
Det måste bli en extra stjärna ändå för boken var innehållsrikare än jag först trodde. Många bottnar som man säger.
Wahldén, Christina : Operation ormens huvud ** Ämnet i den här boken var intressant, kinesiska barn som kommer till flyktingförläggningar i Sverige och försvinner spårlöst. Det här är nog ett slags sätt att försöka skildra vad som verkligen skulle kunna vara anledningen. Så ämnet är intressant men boken är verkligen inte bra skriven tycker jag, en rapport i fiktiv form, personerna är konstruerade och märkliga.
Vargas, Fred: Budbäraren**** Den här deckaren var ju riktigt bra. Jag gjorde ett misstag och började med nästa bok av Fred Vargas och den fick jag lägga bort för den tyckte jag var väldigt dålig.) Den hade varit bättre om jag läst den här före.) Men den här var helt annorlunda. En historia med lite oväntad upplösning och intressant var den också. Dock önskar jag att jag istället sett boken som film, nånstans visste jag var mördaren skulle hålla sig men det var flera personer och jag orkade inte hänga med riktigt. Men som film hade man ju sett alla och vetat hur alla såg ut. Jag tror aldrig jag tänkt så om nån bok förut, en intressant iakttagelse......
Winspear, Jacqueline: Med lätta bevis ***(*) Winspears förra bok var en klar höjdare. Jag tyckte så mycket om den att jag faktiskt ställde mig på kö på bibblan för den här. Men jag blev lite besviken. Mest för att historien var så osannolik, men när jag läste författarens tack förstod jag att den faktiskt var sann och då blev boken genast bättre. Inte bara en deckare utan också en historieskildring. Så då blev det en liten stjärna till. Böckerna kommer som teveserie, det ser jag fram emot.....Och jag ser nog fram emot nästa bok också måste jag säga......
2007 års bästa böckerx
Aslam, Nadeem: Kartor för vilsna älskande ****
Vargas, Fred: Budbäraren****
Safran Foer, Jonathan: Extremt högt och otroligt nära ****
Larsson, Stieg: Flickan som lekte med elden****
Kadaré Ismaïl: Den döda arméns general ****
Moldén, Göran: Fågelskådaren ***(* )
Andersson, Camilla & Boström, Anders: Den 777:e mannen ***(*)
Mills Mark: Amagansett ***(*)
Krakauer, Jon :Mord i Guds namn****
Darrieussecq Marie: : White***(* )
Radge, Anne B: Berlinerpopplarna ****
Romer, Knud: Den som blinkar är rädd för döden***(*)
Unge, Mirja: Motsols ***(*)
Kadaré Ismail: Drömmarnas palats ****
Kadaré Ismail: Bergens Homeros ****
Diski, Jenny: Den motvillige resenären.****
Winspear, Jacqueline: Med lätta bevis ***(*)
Draculic, Slavenka: Inte en fluga förnär ****
Larsson, Stieg: Luftslottet som sprängdes ***(*)
Indridason, Arnaldur:Vinterstaden****
Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*)
Holmqvist, Ninni: Enhet ****
Kadare Ismail: Grymma April ****
Kadefors, Sara: Fågelbovägen 32 **** (ljudbok)
Martinez, Guillermo: Morden i Oxford ****
Drakulic, Slavenka: Den rena godheten****
Lindgren, Torgny: Norrlands akvavit ****
Brodorick, William : Den sjätte klagosången****
Edelfeldt, Inger: Vi är stjärnstoft ****
En blixtsnabb memorabel passerar genom huvudet när jag läser Edelfeldts novell. Det är som att minnas första gången man hörde Beatles. En gräns passerades och där var Peace, Love and Understanding forever.
Huvudpersonen i Edelfeldts novell upplever precis detta och inte nog med det, hon blir sedd och bekräftad, ord som inte var aktuella vid den tiden men som betydde lika mycket då som nu.
En lysande novell som gjord för att förstås fullt ut endast av kvinnor födda på 50-talet. Vi som är stjärnstoft. Och vi som trodde att det var sant, det där med jämlikheten. Så fel vi hade.
PS jag lyssnade på Joni Mitchell men mindes inte låten.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se