Alla inlägg under maj 2024
Vallgren, Carl-Johan: Din tid kommer (d)
En deckare som jag faktiskt läste ut omedelbart. Jag tror inte att det var innehållet, själva handlingen, som intresserade mig. Snarare språket, som inte var direkt deckaraktigt. Det flöt på bra och kändes som en roman helt enkelt. Lite väl våldsamma ärr och sorgliga barndomsminnen, men varför hände det? Jag känner mig lite osäker, kanske skulle mordgåtan ha plockats bort och personerna fått uppleva sitt liv utan den. De hade helt klart kunnat fylla historien i sin egen rätt. Den plats som den våldsamma döden tar kunde ha använts till att fördjupa de plågades väg ur sitt elände. För deras öde dallrar hela tiden i historien.
Många försöker bryta ny mark med deckargenren. Men ganska få lyckas. I en roman vill jag höra språket ljuda, och det gjorde jag ändå här. Vrålen från offren var däremot märkligt tysta.
Griffiths, Elly: Blödande hjärtan
Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde mig lyckades jag inte skilja ut personerna förrän precis på slutet. Så när hen var mördaren visste jag faktiskt vem hen var när jag läste namnet. Alltid något. Men väldigt ointressant historia helt enkelt. Jag tror Griffiths kan bättre, jag vill tro det.
Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****
Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn..
Här kom det hem en novell av någon jag inte hört talas om
men
som visade sig vara en nobelpristagare. Va, jag blev lite häpen.
1912 fick Hauptmann nobelpriset med motiveringen ”förnämligast för hans rika, mångsidiga, framstående verksamhet inom den dramatiska diktningens område”
Banvaktare Thiel, Hauptmanns första verk, är verkligen märklig för att ha skrivits 1888. Den är ju en dröm för en litteraturvetare att sätta tänderna i. Tänk att få analysera utifrån skräck, naturalism, feminism, barns uppväxt och naturligtvis förhållandet till samtiden. Samt det inflytande Hauptmann verkar ha haft på kommande författare. "Det brinner i martallens topp".
En novell som jag är glad att jag läste. Annorlunda men på nåt sätt nyskapande, och visade sig vara just det. Höjdpunkten i hela den tyska naturalismen om man får tro baksidestexten.
Persson Giolito, Malin: Motiv
Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:
Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".
Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade fest? Hur ska Mikaela kunna nå fram till sin svårt alkoholiserade mamma? Och hur ska Victor kunna bevisa för världen att han inte bara är rik, utan också förtjänar att bli beundrad?
Vi har alltid haft lagar som bestämmer vad vi får göra, men rätt och fel är sällan svart eller vitt, och när vi bryter mot reglerna kan motiven skifta i alla nyanser av grått. I tio berättelser skildrar Malin Persson Giolito vad som händer när vi går över gränsen, när vi låter barn och unga utsättas för brott, begå brott eller bli något vi kan tjäna pengar på. Adlibris
10 noveller som säkert till viss del är hämtade ut verkligheten. Persson Giolito skildrar det skuggsamhälle som finns och som många inte vill tro existerar. Men det är den uppväxt som nutidens barn och unga i hög grad befinner sig. Kuslig läsning men upplysande.
Au, Jessica: Kallt nog för snö ****
För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.
För Aus bok är mild, lugn, vilsam och liksom rar. Kvinnan som besöker Japan med sin mor, och ser henne på ett nytt sätt. Eller är det som det alltid har varit, bara annorlunda.
Språket är lättläst, vackert, böljande
Efter några minuter upptäckte jag att hon satt och väntade på en bänk framför ingången - hon såg ut som om hon hade suttit där hela tiden, och kanske hade hon det också. Dörren bildade en ram omkring henne mot världen utanför, och hon satt som en staty hade kunnat sitta, med händerna knäppta i knät och benen och fötterna ihop, så att ingen del av hennes kropp inte vidrörde en annan och som om hela hon hade kunnat vara uthuggen ur ett enda stycke sten. Hon hade också en statys utstrålning, och andades lugnt, som om hon äntligen var tillfreds. sid 128.
Som sagt en vacker bok.
Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****
Madonnan vid Nilen och Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare. De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var så länge sen folkmordet i Rwanda, ( nåja 30 år är ingen tid att tala om) gör det fortfarande stort intryck.
Scholastique Mukasonga kallar sin bok för en ”grav av papper”. Där finns de uppskrivna, alla som dog, hennes släkt och familj. Det här kan vara den bästa boken om folkmordet, en framtida klassiker.
Läs den och försök förstå, även om det inte är möjligt.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se