Griffiths, Elly: Blödande hjärtan

Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde mig lyckades jag inte skilja ut personerna förrän precis på slutet. Så när hen var mördaren visste jag faktiskt vem hen var när jag läste namnet. Alltid något. Men väldigt ointressant historia helt enkelt. Jag tror Griffiths kan bättre, jag vill tro det.

Griffiths, Elly: Den sista utgrävningen

Den sista boken om Ruth Gallaway är det här. Den var som vanligt så bra, även om den var lite tjatig för mycket skulle hänvisas till och nämnas omigen. Och som vanligt lyckas Griffiths med det, fast lite tjatigt är det ändå.

Nu har säcken knutits ihop och framtiden är Ruths. Så många intressanta arkeologiska fakta, druidkunskaper och personligheter som finns i dessa böcker. Slutet! wow!

Återstår bara att säga tack och hej.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

Forums inlägg om Ruth Galloway serien

 Böckerna i ordning.

1. Flickan under jorden (del 1)
2. Janusstenen (del 2)
3. Huset vid havets slut (del 3)
4. Känslan av död (del 4)
5. En orolig grav (del 5)
6. De utstötta (del 6)
7. De öde fälten (del 7)
8. En kvinna i blått (del 8)
9. Dolt i mörker (del 9)
10. Den mörka ängeln (del 10)
11. En cirkel av sten (del 11)
12. Irrbloss (del 12)
13. Nattfalkarna (del 13)
14. Det låsta rummet (del 14)
15. Den sista utgrävningen (del 15 – släpps på svenska i december 2023)

ps. Griffiths har ju börjat med en ny serie där det kommit tre böcker på svenska. 

Hennes nya serie med detektiven Harbinder Kaur började med The Stranger Diaries, Den följs av The Postscript Murders, och strax The Bleeding yard (Blödande hjärtan) som utkommer i mars 2024.

Griffiths, Elly: Det låsta rummet

Det är alltid samma sak när det kommer en ny deckare av Griffiths, jag läser den så fort jag får tag på den. Så även denna gång.

Och som vanligt var den bra, men samtidigt blev jag lite fundersam. Det är Ruths boende därute bland saltängarna, var det ett radhus? Var det inte helt ensligt och bara en granne, en bra bit bort? Jag måste lösa det mysteriet innan jag lugnt kan fortsätta att se fram emot nästa bok. 

Det här är nog den första riktiga covidbok jag läst. För det är väldigt mycket om covid här, och mordhistorien blir, kanske på bekostnad av fokuset på covid, ganska lam.

Men vad gör det egentligen, Griffiths är alltid Griffiths

Griffiths, Elly: Nattfalkarna

Som vanligt, en bra deckare, där mordhistorierna spelar en underordnad roll, men som trots det ägde en viss spänning.

Griffiths deckare går utmärkt att lyssna på, vilket jag gjort med de senaste. Och det beror nog på att de är så igenkännbara, personerna är som en familj som lever sitt liv i långsam takt framåt. Man märker det på att barnen växer.

Och nu går det inte att utesluta att det kommer en fortsättning, cliffhangern på slutet, wow! Vad händer...? Och hur blir det då egentligen?

Griffiths, Elly: Mordkonsulten

Andra boken i Griffiths nya serie. Jag lyssnar numera oftast på deckarna jag läser. Och jag gillar Griffiths, men även om Harbinder Kaur gör sitt jobb och sticker ut som andra generationens invandrare, bor hos föräldrarna och är lesbisk, så slår hon ändå inte Ruth Galloway. Tyvärr. 

Den första boken i den här serien, Främlingen, var lite väl pladdrig och så kan jag uppleva även den här. Det känns som att för mycket förklaras och upprepas och förenklas. Kanske är Ruths fall lite svårare eller så är det det historiska i de böckerna som väcker ett större intresse. 

Jag tycker ändå att den nya serien är ypperlig att lyssna på. Så jag fortsätter.

Griffiths, Elly: Irrbloss

En av de få deckarförfattare jag läser numera. Och dessutom direkt den kommer ut.

Som vanligt fascineras jag av Griffiths förmåga att hela tiden hitta nya infallsvinklar och nya mord. Och att dessutom hela tiden återknyta till tidigare händelser och personer utan att det blir tjatigt. Nelson och Ruth är såklart tjatigt men ganska kul ändå. Och saltängarna drar hela tiden i Ruth och vill att hon kommer tillbaka efter sitt mellanspel på annan ort. Så allt är som vanligt och pekar framåt mot nästa bok.

Griffiths, Elly: Främlingen

Nu har Griffiths börjat på ny kula med nytt persongalleri. Och här försöker hon sänka medelåldern på sina läsare. För jag kunde inte komma ifrån att jag gång på gång kände det som att jag läste en ungdomsdeckare. Ingredienserna finns ju där, skolan, spökhistorier (vilket ju verkligen är inne. En genre jag aldrig anammat i min läsning, förrän nu) skilda, jobbiga föräldrar, tjejgäng, förälskelser, velande och sociala medier. 

Visst, mamman, (med dagbok, vilket väl var oväntat) och kommissarien (både guy och invandrad, två flugor i en smäll) får ju också komma till tals. Men det är ändå tonåringens historia. 

Kanske är det det gotiska inslaget som jag inte uppskattar. (?)

Det känns som att Griffith rättat in sig i ledet lite väl mycket den här gången. Om det är av tvång eller om hon tröttnat på de gamla liken vet jag inte. Stilen finns kvar, och humorn. Men min snabbhet vad det gäller att reservera hennes nya på biblioteket kommer nog att dämpas lite. Fast, visst borde jag ge henne en ny chans? Jag har verkligen gillat hennes katt flint genom åren. :-)

   Griffiths, Elly: Den mörka ängeln

Griffiths hör till de deckarförfattare som jag ständigt läser allt av. Nu har hon kommit med sin tionde (10!) bok om arkeologen Ruth och människorna omkring henne. De senaste böckerna har varit lite mediokra men nu har visst Griffith hittat ny inspiration och den här boken hade jag stor behållning av. Persongalleriet minskar men ökar också. Och hur det löser sig för Ruth och Nelson vet ingen.

Jag väntar på filmatiseringen som ju bara måste komma nångång. 

Här finns alla tio böckerna med reflektioner.

Läst 2018