Modiano, Patrick: Bröllopsresa ****

Tänk att det alltid är en ren njutning att läsa Modiano. Språket är så omedvetet vackert att man nästan inte lägger märke till det om man inte koncentrerar sig och lämnar historien ett ögonblick. 

Här tycker jag att Modiano lägger mycket (fast ändå nästan omärkligt) fokus på ockupationen och försiktigheten inför den och låter Dora Bruder svepa förbi i en intertext.

Med andra ord en mycket stark Modiano och mycket riktigt säger baksidestexten att den "intar en central plats i Patrick Modianos författarskap." Så är det.

Läst 2018

   Modiano, Patrick: Straffeftergift ****

Jag måste motvilligt (då han inte är så välsedd hos mig) hålla med Stig Larsson som i denna intervju i Expressen benämner sin läsning av Modiano "Den här boken slutar aldrig att göra mig lycklig" och "jag visste att den skulle göra mig ännu mer behaglig till mods". Det handlar visserligen om en annan av Modianos böcker (Villa Triste) men det kan sannerligen gälla för allt som jag hittills läst av honom.

Naturligtvis så även denna bok som är en barndomsskildring av ett år i Modianos liv. Den benämns inte Lz, men jag skulle vilja benämna den Lz för hela Modianos produktion. För det är ju alltid detta han skriver om, gatorna, husen, människorna, skeenden skenbart öppna men med något thrillerartat under ytan. Sanningen skildras aldrig tydligt utan antyds bara och lämnar åt läsaren att förstå. Eller inte. Det går också att bara låta sig följa med på resan genom den bokskatt som Modiano låter oss ta del av.

Jag föredrar det senare, jag längtar orden, meningarna, melodin som de bildar i mitt huvud. 

Varje ny översättning av Modiano är en fest. Aldrig har jag önskat att jag behärskat franska som efter 2014 när Modiano vann Nobelpriset. Då var så lite översatt och jag ville läsa, men nu önskar jag läsa även det översatta oöversatt. 

Läst 2018

   Modiano, Patrick: För att du inte ska gå vilse i kvarteret ****

Som vanligt, en bok av Modiano. Samma dunkelhet och minnesdiskussion, alltid en kvinna och samma våningar, liknande kvarter. I den här boken, som, som sagt, var sövande lik flera andra av Modiano, hade ändå något som stack ut; titeln.

För att du inte ska gå vilse i kvarteren var länge gåtfullt tills det visade sig att ett barn var med i historien. Då känner jag likheten med Ferlins dikt Du har tappat ditt ord. För som alltid letar någon efter någon. Papperslappen är borta men den som skrev den är en realitet, att minnas och bemästra.

Jag erkänner att jag skriver i gåtor, men boken bör läsas och då finner man förhoppningsvis ett slags svar.

Läst 2016

Läs även Carl Johan Malmbergs utmärkta recension här

-------------------------------------------------------------

Sverige i boken

Ibland fördes man på avvägar: "Astrand" ledde till Sverige, och flera personer med det namnet fanns i Göteborg. sid 61

   Modiano, Patrick: På den förlorade ungdomens café ****

Eftersom 2016års första bok var en av Modiano, var den såklart lysande. Även om andra av honom lyst ännu mer så läste jag den här med samma intresse som vanligt.

Modiano sägs skriva samma bok hela tiden, men meningarna skiftar i varje berättelse:

Jag hittade på en ursäkt för att börja springa. På torget var alla ljusskyltar släckta, till och med Moulin-Rouges. Jag lät mig uppfyllas av ett rus som alkohol eller snö aldrig kunde ha gett mig. Jag gick uppför backen fram till Château des Brouillards. Jag var fast besluten att aldrig mer återse gänget från Le Canter. Senare har jag känt samma rus varje gång jag brutit kontakten med någon. Jag var verkligen mig själv bara när jag flydde. Mina enda goda minnen är minnen av flykt. Men livet tog alltid överhanden igen. sid 79

Eftersom Modiano har seglat upp som en författare jag vill läsa allt av, investerade jag i denna bok

   gare-dausterlitz-en-bok-om-patrick Modiano.

Modianos böcker är ju tunna så kanske kanske jag någon gång kan läsa om och hämta information från denna bok. Det lilla jag läst var verkligen intressant, fortsättning följer alltså.

Lästa:
Modiano, Patrick: De dunkla butikernas gata ****
Modiano, Patrick: På den förlorade ungdomens café ****

Modiano, Patrick: Dora Bruder ****

Modiano, Patrick: De yttre boulevarderna ****

Modiano, Patrick: Lilla smycket ****

Modiano, Patrick: Nätternas gräs ***

Ännu olästa:
För att du inte ska gå vilse i kvarteret
Bröllopsresa
Place de l'Étoile
En stamtavla
Horisonten

 Modiano, Patrick: De dunkla butikernas gata ****

Jag har läst Modiano helt spontant, utan att kika på utgivningsdatum, recensioner eller betyg. Och tänk, trots att alla varit så bra så var den här kanske den bästa. Det kändes som jag läste en deckare från länge sen. Kanske en thriller, vad vet jag.

Och se, när jag söker på wikipedia har de skrivit detta:

De dunkla butikernas gata är en roman av den franske författaren Patrick Modiano utgiven 1978, samma år som författaren tilldelades Goncourtpriset. Den utkom i svensk översättning år 1980.

Romanen handlar om en privatdetektiv som förlorat minnet i en mystisk olycka och försöker återfinna sin identitet. Sökandet tar honom från Paris tillbaka till tiden för andra världskriget i gränstrakterna mellan Frankrike och Schweiz. Både till berättarstil, intrig och atmosfär har romanen sagts erinra om en Georges Simenon-deckare.
wikipedia

Som sagt, Modiano skriver...mystiskt men fjärran från magisk realism, han helt enkelt berättar. Och jag gillar honom mer och mer faktiskt. Så läs honom innan nästa nobelpristagare kommer...vem det nu blir tro?

Läst 2015

Böcker av Modiano som jag läst hittills:

Nätternas gräs

Lilla Smycket

De yttre boulevarderna

Dora Bruder

  Modiano, Patrik: Dora Bruder ****

Jag får liksom inte nog av Modiano. I den här boken är förintelsen nära, närmare än i de andra tre jag läst. Ändå handlar den ju inte om det i första hand, utan om författarskapets uttryck, inspiration, tankegångar. Hur en tidningsnotis från länge sen kan resultera i en strålande text. Hur stor litteratur skapas.
Dessutom lägger jag nu märke till Modianos synsätt, han citerar:

På soffan i en bordell lägger han märke till en tyrolerhatt, ensam och löjeväckande. Flickorna paraderar förbi. "De är någon annanstans, som sömngångare, under narkos. sid 79

Jag har all förståelse för hennes inbrott. Min far och hans medhjälpare hade 1942 plundrat SKF:S förråd av kullager[...]De tyska förordningarna, Vichys lagar och tidningarnas artiklar tillerkände dem ingen annan status än pestsmittade och kriminella, alltså var det rätt och rimligt att de uppförde sig som laglösa för att överleva. Det hedrar dem. Och jag älskar dem för det. sid 97

Dora Bruder är både som litteratur och verklig person en solitär, men trots det en av många. Hon tangerar, i Modanios tolkning, en kvinnlig syn på Frankrike under krigsåren. Hon inspirerar till upptäcksfärder i andra verk och ibland känns boken essäliknande, dokumentärliknande, sanningsenlig med stråk av fiktion.

Modiano beskriver på sid 155 judevänner, ariska kvinnor som medsysterliknande tar på sig judestjärnan på ett provocerande sätt, på hundens halsband t.ex De blev alla skickade till lägret Dancy. De var kvinnor med enkla yrken men ett enormt mod. Heder åt dem.

Rekommenderas verkligen.

Läst 2015

Böcker av Modiano som jag läst hittills:

Nätternas gräs

Lilla Smycket

De yttre boulevarderna

 Modiano, Patrick: De yttre boulevarderna ****

Min tredje Modiano på kort tid. Och han blir bara bättre. En bok jag förstår och kan ta till mig.

Hade jag läst den här boken 1974 när den först kom på svenska skulle jag ha ha avfärdat den med att, tänk att så var det under ockupationen, men den tiden är över. Tackochlov. Och skulle ha benämnt boken som en sonsökerfar bok.

Men nu är den så mycket mer. Som Madiano själv säger:

[...] i verkligheten är det fråga om en kraftigt förstorad bild av det som händer idag.

Som Nätternas gräs innehöll: "mystiska män, krogar, gator, hotell och framförallt Kvinnan som går förbi i texten, vars mysticism var störst av dem alla." min reflektion, så är De yttre boulevarderna samma lika, men ändå annorlunda.

Det finns en slags slarvig Parisdekadens i Modianos böcker.  Kvinnorna är inte madonnor utan snarare motsatsen, även om betraktaren förhåller sig relativt gentlemannamässig. Männen är fräcka, fulla, oberörbara. Men sen uppdagas det inre engagemanget, som under ytan smider planer. Ett förakt för de andra, avvikande, annorlunda. Jag ryser till gång på gång när jag läser.

Läst 2015

Läsutmaning litteraturpriser 2015:3

   Modiano, Patrick: Lilla smycket ****

 Så nu fortsätter jag läsningen av Modiano. Nätternas gräsvar bra. Lilla smycket var bättre. Sorglig och ledsam med ett slags hopp.

Jag kan redan nu säga att läsningen av Modiano sker i nuet. Det är språket, stilen, känslan i meningarna som bekräftas eller skapas på nytt i nästa mening. Jag lägger inget på minnet direkt, utom just upplevelsen. Kanske för att miljön är mig så pass främmande, vilken den även var i Nätternas gräs. Jag ser inte gatorna framför mig (har aldrig varit i Paris), den fysiska igenkänningen är minimal. Men ändå lyckas Modiano förmedla ett levande i en tid där staden är ett kapitel för sig.

Läst 2014