Vallgren Carl-Johan: Den vidunderliga kärlekens historia*** För några år sen beslöt jag mig för att läsa Augustprisvinnare varje år. Nu har jag läst årets, och om jag inte hade bestämt mig för att läsa vinnarna hade jag knappast läst ut boken. Den var vidunderligt konstig, och kärlekshistorien avklarades på några sidor här och där. Resten bestod av en slags bevisning på att författaren gjort en ordentlig research. Ett plus var dock att även bordellerna beskrevs på ett ärligt sätt, dvs så vidrigt som det är utan förskönande omskrivningar som så ofta är fallet när män ska skriva om företeelsen. Annars fick jag Parfymen (Suskind) och Aprilhäxan (Axelsson) vibbar, dvs det fanns episoder som jag helt klart läst i dom böckerna tidigare.
Den fick ändå tre stjärnor, mycket därför att den trots all sin ordrikedom faktiskt var lätt att läsa, och bitvis medryckande. Men trots att den kommer i pocket snart så vet jag inte om jag ska uppmana nån att köpa den. Vill du hänga med i Augustpriset, ja. Annars, stå över!

Läst 2003

Tartt, Donna: Den hemliga historien **** En annorlunda och fascinerande bok som bara inte gick att lägga ifrån sig. Jag trodde hela tiden att upplösningen skulle bli sensationell på nåt sätt men där fick jag tji. Sånt brukar ju alltid dra ner entusiasmen, men i den här boken spelade det liksom ingen roll. Det var inte mördandet som var det centrala utan helt enkelt de sex personerna (ja sju egentligen med läraren) och deras liv före det egentliga livet. Jag tror att om man varit i universitetsvärlden så ger den här boken en slags igenkänning som gör att den blir intressant bara för det. Själv var jag ju förra året på Umeå universitetsbibliotek en kväll i veckan och såg "alla de här personerna" strosa förbi. Killgänget med en söt tjej som de alla trängdes kring, Frances med konstig frisyr men ytterst artig när han frågande stod vid disken, killen som alltid bar kostym osv. Och lärarna, den ene mer kufisk än den andre.

Läst 2003

Saramago José: Blindheten **** En fascinerande bok, både till innehåll och stil. En starkt symbolisk roman står det på baksidetexten, men den var så full av ord, ord, ord att jag inte riktigt hittade all symbolism bland dem alla. Det kan ju såklart vara väldigt enkelt, en religiös symbolism, men hur som helst grep boken verkligen tag. När alla är blinda, vad händer då? Samma som vid alla katastrofer eller?
En bok för dig som verkligen gillar ord och tänkvärda meningar i det oändliga. Andra kanske ska låta bli att börja på något som de knappast orkar avsluta. *ärlig*

Läst 2003

McEwan, Ian: Försoning ***** Äntligen en fempoängare igen! Och att det var McEwan är väl inte direkt någon överraskning. Med den här boken (mästerverket har den också kallats) anknyter McEwan till två olika kategorier, en är skapandets lust och vånda och den andra är andra världskriget. Många är de böcker man läst om just andra välrdskriget men den här skildringen var en av de bättre måste jag säga. Och skapandet, ja det börjar och slutar berättelsen. Det är en historia som man inte ska låta sig lura av med den något...triviala början. Utan läs på bara, den blir bättre och bättre.....Jag tänkte länge, hur ska McEwan få ihop slutet, men för sanning, det klarade han galant.

Läst 2003

Fitch, Chris: Atlas över vilda platser ****

 "En makalös resa genom vår extrema värld" är underrubriken. Och jag håller med. Likt en novellsamling finns här hela 54 berättelser om olika platser på vår jord. Alla unika på sitt sätt. Med kartor så det är möjligt att hänga med var man befinner sig. 

Jag har läst några varje dag och förundrats. Staden vars underjord ständigt brinner, regnskogen som upptäcktes på Google maps. Grottor, djupa och outforskade och Österrikiska kristallgrottor. Tjernobyls giftiga omgivningar. Mangroveskogar med farliga djur.

Och mycket mycket mer. Samtliga avsnitt har foton, tyvärr svartvita, men de ger ändå en slags mystisk realitet till texten.

Alla som gillar fakta, geografi, kartor, det oväntade och okända gillar den här boken. En perfekt present.

Ringqvist, Lena: Som en tjuv om natten **(*) Det här är en bok som jag kanske kunde ha skrivit en del av själv. Inte allt naturligtvis, min familj var inte religiös på det här sättet även om mina föräldrar gick till bönhuset ibland. Men jag växte upp inom en kyrklig rörelse och känner igen mycket av resonemanget i boken, trots att det är mer tillspetsat än det jag var med om, det handlar ju också om Livets Ord. som ju är en mycket mer extrem rörelse än den jag växte upp i.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om boken.....nån höjdare var det definitivt inte. Den var lite rörig och bitvis ansträngd på nåt sätt, men titeln visar ju på en företeelse som fanns även på min tid. Trots att Ringqvist är 13 år yngre än mig själv och har levt i nästan en annan generation så har hon ändå upplevt just detta uttryck Som en tjuv om natten på samma sätt som jag gjorde. Dvs ångestfyllt. Och det är väl som när man har hårda regler i skolan, de barn som inte skulle behöva lyssna tar till sig dem och blir ännu mer oroliga medan de som borde lyssna skiter i dem.......
Jag tror att det sätt som författaren bearbetar sina traumatiska upplevelser är fruktbara och skulle kunna användas av många med liknande erfarenheter. Dock vet jag inte om svaret är att förbjuda barn att ta del av religion överhuvudtaget. I såfall kanske barn lika väl borde slippa ha föräldrar som skilda och bråkar och har missbruksproblem och är hårda med sina barn också......... Något som jag tror har skadat författaren i lika hög grad.......Och eftersom himlen inte finns på jorden så är det inte möjligt, tyvärr.

Läst 2006

Unge Mirja: Järnnätter**** Den här boken var bra! Ovanlig miljö, lantbruk, som landar i lägret hos främlingsfientligheten, och kvinnoförtrycket. Ovanlig vinkling alltså på problemet osedd flicka, missbrukande och utlevande kvinna. Dialogen är ordknapp men trovärdigt skriven. Och slutet.....man vill gråta! Av glädje!

Läst 2001

  Pearlman, Edit: Kikarseende****

Det här är en novellsamling att bita i för den som verkligen vill ha tänkvärda, välskrivna, lite över gränsen noveller. Det är nästan så att varje novell i denna omfångsrika bok är en egen bok i sig. Det är omöjligt att minnas alla, men det konstiga är att jag minns hur det var att läsa dem. Att varenda en fångade mig just den stunden jag läste. 

Jag borde ha dragit ut på det genom att läsa bara en eller två varje dag, men jag förmådde inte begränsa mig så pass. På slutet sträckläste jag bara.

Redan den första novellen sticker ut och anger tonen för de undertexter som finns överallt. Så gillar du den gillar du alla!

Det händer mycket på raderna och överallt dyker det judiska upp, mer eller mindre betydelsefullt dock. Det känns inte som att just det påverkar livet för novellernas människor speciellt mycket. Även om det var anledningen till att jag hittade boken till en början. Jag har ju läst lite om judendomen senaste tiden och ville läsa mer. Men som sagt, här är det mest en sekulariserad judendom som beskrivs. Så novellerna läste jag i deras egen rätt, som just noveller med ett galleri av öden.

Det är också en hel del sjukdom och död. Lite deppigt blir det. Eller kanske snarare allvarligt. Ja, kul ska vi inte ha när vi läser.

Jag upprepar mitt råd, vill du leva dig in i ett antal texter och verkligen ta till dig dem, läs denna bok!

Läst 2018