Vázquez Diaz, René : Skygga väsen ****

Ja men jag älskar ju en sån här bok. Så många kloka tankar om böcker, kända eller okända. Det är svårt att ta fram och nämna någon enskild författare eller bok, men Vázquez Diaz skriver varierat. Om allt från Stjärnans ögonblick av Lispector till pornografi (intressant resonemang f.ö.), Strindberg, spanska poesi, döden och inte minst Fredrika Bremer som verkar vara något av Vázquez Diaz favorit.

Han nämner också Sjömannen som föll i onåd med havet.

Kan en bok skriven av en fascist säga oss något väsentligt om människans djupaste böjelser? Kan en våldsdyrkande författare ha någonting att säga om livet? sid 131

Ja, enligt Vázquez Diaz har boken många kvalitéer, trots att författaren verkar vara avskyvärd. En av de böcker jag blev nyfiken på!

Det är just det jag gillar med essäns sätt att vara. Någon skriver om sina erfarenheter, sina tankar, sina åsikter om en bok. Det är inte en recension, det är inte ett sammandrag som ska vara politiskt korrekt. Det är bara essäistens helt egna upplevelser. Och är essän bra blir åtminstone jag nyfiken. Jag vill läsa boken! Kanske är den bra, kanske inte. Men jag fick i alla fall ytterligare ett boktips!

Läst 2013

Böcker om böcker läsutmaning

Tack BTJ för intressant rec.ex

Under årens lopp har jag ofta sett frågan: vilken klassiker bör man ha läst?

Då brukar jag svara, Mörkrets hjärta och Processen.

Nu ser jag att det återigen finns sådant som talar för att det ligger något i det jag anser. Det kommer strax!

Jag anser nämligen att både uttrycket "mörkrets hjärta" och en "kafkaliknande process" så ofta florerar

i böcker och tidningar och kultur överhuvudtaget att det är något som man har stor nytta av att

förstå vad det är. Och för att riktigt förstå det ska man läsa boken.

Nu  finns ett av uttrycken där igen, hos Ordfront förlag som ger ut en bok som heter Resan från

mörkrets hjärta. Vet du vad mörkrets hjärta står för blir du genast nyfiken eller hur? Eller åtminstone

intresserad. Eller i alla fall förstår vad boken handlar om. Du tänker, flod, Kurtz, the horror. Och du vill läsa

boken. Nu!

Tror jag i alla fall!

   Silei, Fabrizio: Rosas buss ****

En allvarlig bok om ett allvarligt ämne. Med vältecknade bilder. 7-12 år. Men den skulle gå utmärkt att läsa även i högre åldrar om man undersöker medborgarrättsrörelsen t.ex Ibland tror jag att lättlästa böcker med bra bilder kan användas i flera olika sammanhang. 

Den har sina brister, visst, och kräver en hel del av den som läser. Boken borde ha ett ordentligt bokprat innan den blir tillgänglig för alla de som läser själva. Med tanke på den ålder den är skriven för.

Dessutom avhandlas "whites only" och bakgrunden till händelserna väldigt hastigt. Ku Klux Klan nämns inte utan ges bara ett ansikte genom bilderna. Är det för att väcka frågor? För det här är ju inte direkt något barn och ungdomar är medvetna om idag. Och därför är boken viktig. Särskilt i dessa "Black Face" tider.

Nyfiket söker jag på Förlaget Alvinas hemsida. Och se, där hittar jag mer, en recension av Thomas Utvik i Gomorron Sverige (länk på sidan), mer om boken och mer om författaren, Fabrizio Silei. Dessutom verkar det ska komma en arbetshandledning för pedagoger och det är ju utmärkt. Trots att Utvik bedyrar att den kommer att funka för åldern så tror jag ändå att det här är en "svår" bok. Där tar ju förlaget ett betydande ansvar.

Jag hoppas förlaget översätter fler böcker av Fabrizio Silei.

Läst 2013

   Wendy, Guerra: Alla ger sig av ****

Det finns böcker med flera bottnar, t.ex den här. Det här en bok om

kärlek, (till mamman, till språket, till konsten, till landet, till alla de som lämnar)

förtryck (i ett matriarkalt perspektiv. Sluta skriv dagboken säger pappan, sluta skriv dagboken säger älskaren, ge mig dagboken säger journalisten. De vill ta ifrån henne det enda egna rum hon har, sina tankar, nedskrivna, förmedlade, sparade)

annorlundaskap (eftersom hennes mamma är annorlunda och omgift med en svensk)

misshandel och svält (hennes pappa är alkoholist och vill ha vårdnaden om Nieve bara för att han kan. Sen bara misshandlar han och svälter henne.)

Ytligt sett är det en flicka (första delen) och en ung kvinna (andra delen) som förmedlar ett liv, sett genom ett land och dess utveckling.

Men det är lika mycket en människas resa, från barn till vuxen, från frihetssökande till frihetsstörstande till otörstig, som modig i att stanna kvar. Som modig i att ändå våga se ut över världen.

Och författaren, modig i att lägga sin ofullständiga, naiva text inför våra ögon, de tidigare anteckningarna. Och sen blomma ut i de senare och visa fram sig som författare i sin egen rätt.

De flesta som skriver liknande böcker får dem inte utgivna i hemlandet, så inte heller Guerra. Men de flesta har lämnat hemlandet, men inte Guerra. Alla lämnar henne, ger sig av, ofta utan ett ljud, men hon finns kvar. Orörlig. Med modern. Som kanske är svaret på varför hon inte gör som alla, ger sig av?

Det finns böcker som jag läser utan att veta vad som ska ske inom mig när jag läser.

Det här var en sån bok.

Läst 2013

---------------------------------------------------

Sverige i boken:

Mamman är gift med en svensk och mordet på Olof Palme nämns.

   Watt, Ben: Patient ****

Äntligen har den boken kommit i pocket. och jag fick ett exemplar i brevlådan, just som jag tänkt köpa den. Och nu har jag läst den.

Igenkänningsfaktorn är hög. Som den blir hos den som tyvärr vet vad många av fackuttrycken betyder, som varit yngst i salarna och som känner igen dagrummens och besökarnas nervositet.

Men den här boken är liksom mycket mer, den vill inte hämnas på sjukvården eller frånta den sjuke skulden för nånting. Det är en kärleksroman, en non-memento-mori, en hyllning till människans inneboende kraft och sjukvårdens strävan att inte ge upp. En osminkad sanning, kanske med fiktiva drag men dock en sanning.

Dessutom är den utan de vanliga frågorna, varför just jag? Den är accepterande helt enkelt.

En bok att läsa, som frisk, som sjuk, som intresserad av sin omvärld helt enkelt. Intresserad av detta hörn av verkligheten sett ur Watts temperament.

Läst 2012

Tack Modernista för exemplaret

   Grimsrud, Beate: En dåre fri ****

Äntligen har jag läst denna bok som så länge väntat i hyllan. Och den är verkligen läsvärd. Aldrig har jag kunnat förstå psykisk sjukdom bättre än när jag läser den. Beskrivningen av hur Eli hör, lever med och lyder sina röster har gett mig en helt ny insikt i vad en psykos är och kan vara. Och dessutom av det friska i det sjuka. Alla litteraturpriser, all uppmärksamhet, alla vänner, alla självuppoffrande vårdare.

Det är imponerande, lite för imponerande ibland. Dessutom, vad går behandlingen ut på, vad ska människor omkring kunna göra, det snabba slutet, innebär det en liten bit sjukdom i det friska? Jag inser att det är en helt annan bok som handlar om det. Det här är Elis bok, sedd inifrån henne. Och hon har heller inga svar, kanske inte ens frågorna. Hon har bara ett liv som hon faktiskt vill leva, och hon gör det.

Läst 2012

   Rudis, Jaroslav: Himmel under Berlin ****

När jag började läsa Rudis bok skrev jag det här:

För den är kul, den är djup, den är samtiden, den är dåtiden, jag gillar illustrationerna, jag gillar språket, jag gillar Beatles (alltid), jag gillar författarens TANKAR!

Boken är som en blandning av nyss läsa Himlen i Bay City och Populärmusik från Vittula, samma slags våldsamhet i ungdomstidens identitetssökning. Där musiken har en så betydelsefull roll. Som den ofta har under ungdomstiden, minns jag själv. Lite kul att min smak står sig ändå ner i Berlins tunnelbanas underhållare. Och Den flygande holländaren, samma slags spökfarkost som fraktar runt de framför tågen döda.......

Och jag gillar illustrationerna, som med sin dova gråskala fångar in stämningen.

Jag tyckte nog bäst om "Bara rockers sprider kärlek" sid 55. Såg att den fanns med i Tjeckien berättar som en novell.

Det enda som gjorde mig lite besviken var ändå att boken utspelade sig i Berlin, författaren är ju faktiskt från Tjeckien. Men som Rudis själv säger:

Tjecker och tyskar förenas av en gemensam historia, där perioder av fredlig samexistens har varvats med tider av ömsesidigt hat. Det rymmer självklart en stor dramatisk potential.

Läst 2011

  Mangiste Maaza: Under lejonets blick ****

En oerhört fängslande bok om en period som jag faktiskt inte visste så mycket om. Visst, jag vet att det kom många flyktingar från Etiopien och Eritrea under de här åren, men att "revolutionen" innefattade sådan brutalitet och avskyvärda handlingar hade jag ingen aning om.

Därför anser jag att dessa skönlitterära författare som skrivit och framförallt översatts de sista åren har ett så stort berättigande. Jag har lärt mig mer om Afrika de två senaste åren än jag gjort under hela mitt liv därföre. Dessutom skriver dessa afrikanska författare utomordentligt bra, den här boken är inget undantag.

Människorna finns, dör, lever, blöder och försöker överleva på olika sätt. Berättelsen höll ihop från början till slut och boken kändes ny på nåt sätt. Kanske just det att här finns en hårfin gräns mellan sanning och fiktion gjorde att gestalterna levde så starkt innanför mina ögonglober medan jag läste.

En sak som gjorde ett starkt intryck var insamlingen av liken, att folket in i det sista offrade sig för de redan döda, att deras stolthet följde offren till graven. Respekt, och jag tycker att det präglar hela boken. Den är skriven med respekt! Bra gjort av en debutant.

Läst 2011