violensboksida, reflektioner om böcker jag läser

    Khoury-Ghata,Vénus : Sju stenar till den otrogna hustrun ****

Huvudpersonen i den här boken är lika med duet, eller biståndsarbetaren, eller kvinnan som längtar efter att fylla sin famn med ett barn, eller:

Du som förväntades vara där för att hjälpa ett dödsdömt folk fann dig nedkletad med medeltida seders grymhet. sid 178

Och duet finner Noor som ska stenas, som ska sona sitt brott att ha blivit våldtagen, som ska upprätthålla normaliteten genom att utstå de medeltida sedernas grymhet. Som faktiskt accepterar det, som tror att hon njutit. Som ändå vill överleva visar det sig.

Duet vill hjälpa, duet är övergiven av SIN man i sin civiliserade del av världen, för duet betyder detta att Noor skonas allt. Hon underkastar sig sedvänjorna för att Noor ska få leva tills hon fött sitt barn. Eller är det för att skriva sin bok? Eller för något annat omedvetet som ändå händer och gör slutet till vad det är?

Boken är skriven på ett vackert språk, en kontrast till det vettlösa våldet som drabbar kvinnorna, de är flera stycken, inte bara Noor och Amina. Boken är inte alls vad jag trodde den skulle vara. Det är flera historier i historien, en mycket komplex bok. Märkligt nog är det Zana som berör mig mest, Dottern vars liv och kropp tillhör fadern som har rätt att ta både för sig och ta livet av. Zana vars:

[...] benknotor lät som små klockor när de klirrade mot varandra. sid 128

Zana vars mor inte fick mod förrän hon hört klockklangen, då hon avslöjar faderns vidriga dåd. Men ingen drar honom inför rätta, som de gjort med Noor.

Och dessutom, vilken kvinna som helst kan ersätta en annan, bara blodet utgjutes. De är ju ändå bara lika hyndor.

Det är ju så många kvinnorna, alla är huvudpersoner i sitt liv, varför tycker jag då att den franska kvinnan är huvudpersonen? Jo, allt kretsar trots allt kring henne, hennes bok, hennes engagemang, hennes skenäktenskap, hennes skola, hennes tankar och känslor. Som jag sa, det här är en komplex bok. Läs den.

Läst Lyransjordenrunt.

Läst 2011