Krauss, Nicole: Det stora huset ****  

Jag förstod direkt att jag skulle tycka om den här omtalade boken. Och den var utomordentligt bra. Ja faktiskt, utomordentligt är rätt ord. Det finns liksom inga tveksamheter, det här är bra litteratur. Jag funderar varför, de ställen jag markerat ger inget svar. Men är det inte genreöverskridandet som är nyckeln? För visst är det här en bok med flera genrer inbäddade? Och börjar den inte med gåtan som pekar mot deckargenren, Herr domare? (Intresset är etablerat, man vill ju veta!)
Och sen, en politisk agenda, tillståndet i Chile och längre fram, det som många judiska författare alltid återvänder till, Israel?
Författandet, författarna, poeterna, allt är med. Syskonrelationer, familjerelationer, parrelationer.
Den eviga frågan, gör kvinnan som blir med barn utan möjligheter, rätt som låter barnet få ett annat liv? Eller är hon för alltid dömd?

Och det omvända genusperspektivet, kvinnan vill ha mannen utan att han förstått men har ingen chans mot hans styrka att hålla henne ifrån sig. Om rollerna varit omvända hade hon fått utstå våldtäkten och skammen av att ha "ägnat ut sig". Det här skildras kring sidan 275 och är ytterst intressant tycker jag. Kan män våldtas?

Skildrat från ett ovanligt perspektiv.

Skrivbordet är naturligtvis bara en kuliss och jag slutade snabbt att fundera över det faktiskt. Visst, det var med och knöt ihop in i det sista och balansen mellan att låta det ta för stor plats och till att ge det den plats det fick visar på att Knauss verkligen har jobbat med historien.

 Hon har byggt en utmärkt  roman, det är verkligen ett stort hus med en massa rum som läsaren går in och ut ur, och där det finns dörrar mellan vissa rum och allt hänger ihop. Boken blir aldrig tråkig utan varje sida bjuder på nånting nytt, precis som jag kände när jag läste Brott och straff.

Och ändå får den inte full poäng, varför? Ja kanske för att det är alltför urmärkt, alltför snygg? Genreöverskridandet är subtilt och uppfattas knappast om man inte söker efter det. Anslaget är lätt men i undertexten skymtar en outtalad ångest, utdragna naglar och marscher mot döden, kvinnokamp och traumatiska barndomar.

Boken borde inge en olust men i stället njuter man. Jag känner mig lite förvirrad.

Läst 2011

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ambai: Flod ****  noveller     10 noveller om Indien som redan har 25-30 år på nacken. Så det handlar om kvinnor som lever ett indiskt liv. Deras ålder spänner över en livstid. Ofta handlar det om mat, att planera, handla och tillaga den. Vilket ...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...

Månadsläsning juni 2024 Castillo, Linda: Hennes sista andetag (d)Helle, Helle: Hus och hem ***Lidbeck, Agnes: Utrymmet emellan ***Keegan, Claire: I senaste laget **** novellStamm, Peter: Världens milda likgiltighet ***Herngren, Moa: Syskonfejden ***...

Jansson, Tove: Ön ***   Längtan efter sin egen ö, som många tydligen har.   Bra beskrivning. ...

Jansson, Tove: Katten ****   En riktig katt jagar och har en personlighet som visar sig i ett envist oberoende... Men så finns det katter som är fogliga och opersonliga...   Välskriven novell. ...