Direktlänk till inlägg 25 december 2011

Stefánsson, Jón Kalman: Änglarnas sorg

Av violen - 25 december 2011 20:45

Stefánsson, Jón Kalman: Änglarnas sorg ****


Himmel och helvete var den första delen i Stefánssons trilogi. Den var helt otroligt bra, en berättelse om litteratur och iskallt hav. Änglarnas sorg är den andra fristående delen. Och den är annorlunda än Himmel och helvete, samtidigt som den är likadan. Den är lika magisk på det sätt den är skriven, och handlar om vredgade isländska element. Och om drömmarna som hela tiden lever på Island, och i Stefánssons penna. Redan i början av boken får vi veta vad den egentligen innehåller:


Natten är mörk och tystlåten om vintern. Vi hör fiskar som suckar nere vid havsbottnen, och de som ger sig upp i bergen eller upp på höglandet kan lyssna på stjärnornas sång. sid 20

Människan dör om du du tar brödet ifrån henne, men utan drömmar förtvinar hon. sid 20f

Den som är länge vaken duger inte till dagsverken, men den som inte följer sina drömmar slarvar bort hjärtat. sid 20


Nattens, och dagens köld är hård i denna bok, där mannen med posten och pojken ger sig ut på sin vandring från kust till berg.

Han kastar en blick åt sidan där havet flåsar i snöfallet och de drunknade traskar på havsbottnen jämns med de två männen och suger saltet från läpparna. sid 139


Och sen på slutet...en cliffhanger som gör att man förvånat bläddrar till, finns det inget mer?


Kylan, mörkret, snön, vinden, armodet, eländet. Och mitt i allt upplever pojken mötet med ännu en man, fast sorgen efter Bárdur knappt lagt sig. I Himmel och helvete mötte han Litteraturen och havet, här möter han Manligheten och berget, modet, erfarenheten.

Och i de trånga, insnöade, kalla hus dit de eftersom hittar, finns det påfallande ofta litteratur:


Hon tar inte de bruna ögonen från pojkens ansikte: välj det, säger hon lite hest, som är ... annorlunda, som ...där orden inte sitter stilla på sidorna utan lyfter och ger oss vingar, till och med om man inte har någon luft att flyga i. sid 153


Men det väsentliga är ändå naturen som de hela tiden kämpar emot.


Givetvis närmar sig natten och givetvis närmar sig döden, den osynliga varelse som ständigt är i farten, stjäl ädelstenar, samlar in skräp, inte rynkar på näsan åt någon, och som skickar tröttheten, kylan, hopplösheten och uppgivenheten i förväg, fyra elaka hundar som känner lukten av allt levande inne i blindvädret. sid 183


I den här boken finns liksom nånting för alla, tankar om litteratur, den isländska naturens obönhörlighet som låter folk försvinna i dess ödslighet, beskrivningen av strapatsen, mäns svett och styrka och envishet, tysthet, pojkens rädsla och tankar som sakta gör att han mognar, en rädsla och en respekt för döden, de dödas vägvisande och hesa skratt.

Det här är männens värld och kvinnorna är inte män. Men nånstans finns respekt, lika stark som om kvinnan i kistan varit levande och jämställd.


En komplex bok där orden inte sitter stilla på sidorna utan lyfter (se ovan). Det här är Islands folks kulturarv, nedskrivet i destillerad form, och snön har tagit sig in mellan handsken och jackan och ger en rysningar av visshet.



Läst 2011





 
 
Anna

Anna

26 december 2011 09:54

Jag har snart läst ut den och tänker mycket på vad jag ska skriva om den. Riktigt bra och välskriven men så intensiv.
Ha en fortsatt härlig helg!

http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com

 
Ingen bild

mig själv

27 december 2011 09:54

Anna, jag har tagit god tid på mig med Änglarnas sorg och nu saknar jag den faktiskt.....som tur är kommer ju snart en ny bok av Stéfanson.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Onsdag 22 jan 11:09

Weithz, Jesper: Vintersystrar ***   Inte förrän jag kommit till den senare delen lyckades jag bli fångad av den här boken. Först kändes den som en ungdomsroman med väldigt många ord. Iofs är det ju alltid intressant att läsa om åldrar man själv l...

Av violen - Tisdag 21 jan 20:15

Lindström, Merethe: Ödelagda städer ***  (grannar)   En lite märklig novell. Förstår inte titeln men tycker ändå att den kan ingå i serien grannar. Men här är det okända människor som plötsligt finns nära, nästan som en granne som man möter några...

Av violen - Lördag 18 jan 13:15

Krusenstjerna, Agnes von: Snigeln och flickan ***   Barndomens föreställningar om naturen speglas i Rosas blick. När den dyker upp i form av en stor snigel gör den Rosa rädd. Men när något händer med hennes docka brister det och oron får sitt utl...

Av violen - Fredag 17 jan 16:45

Martinson, Moa: Fjäderbrev ****   Här skildrar Martinson sin släkt och hur hon som oäkta barn växte upp. Kulissen är ett julbesök hos hennes mormor på knekttorpet. Där benämningen på brev som skickades mellan knektarna var fjäderbrev. De innehöll...

Av violen - Torsdag 16 jan 16:11

Griffiths, Elly: Främlingen   Nu har Griffiths börjat på ny kula med nytt persongalleri. Och här försöker hon sänka medelåldern på sina läsare. För jag kunde inte komma ifrån att jag gång på gång kände det som att jag läste en ungdomsdeckare. Ing...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se