Direktlänk till inlägg 25 december 2011
Stefánsson, Jón Kalman: Änglarnas sorg ****
Himmel och helvete var den första delen i Stefánssons trilogi. Den var helt otroligt bra, en berättelse om litteratur och iskallt hav. Änglarnas sorg är den andra fristående delen. Och den är annorlunda än Himmel och helvete, samtidigt som den är likadan. Den är lika magisk på det sätt den är skriven, och handlar om vredgade isländska element. Och om drömmarna som hela tiden lever på Island, och i Stefánssons penna. Redan i början av boken får vi veta vad den egentligen innehåller:
Natten är mörk och tystlåten om vintern. Vi hör fiskar som suckar nere vid havsbottnen, och de som ger sig upp i bergen eller upp på höglandet kan lyssna på stjärnornas sång. sid 20
Människan dör om du du tar brödet ifrån henne, men utan drömmar förtvinar hon. sid 20f
Den som är länge vaken duger inte till dagsverken, men den som inte följer sina drömmar slarvar bort hjärtat. sid 20
Nattens, och dagens köld är hård i denna bok, där mannen med posten och pojken ger sig ut på sin vandring från kust till berg.
Han kastar en blick åt sidan där havet flåsar i snöfallet och de drunknade traskar på havsbottnen jämns med de två männen och suger saltet från läpparna. sid 139
Och sen på slutet...en cliffhanger som gör att man förvånat bläddrar till, finns det inget mer?
Kylan, mörkret, snön, vinden, armodet, eländet. Och mitt i allt upplever pojken mötet med ännu en man, fast sorgen efter Bárdur knappt lagt sig. I Himmel och helvete mötte han Litteraturen och havet, här möter han Manligheten och berget, modet, erfarenheten.
Och i de trånga, insnöade, kalla hus dit de eftersom hittar, finns det påfallande ofta litteratur:
Hon tar inte de bruna ögonen från pojkens ansikte: välj det, säger hon lite hest, som är ... annorlunda, som ...där orden inte sitter stilla på sidorna utan lyfter och ger oss vingar, till och med om man inte har någon luft att flyga i. sid 153
Men det väsentliga är ändå naturen som de hela tiden kämpar emot.
Givetvis närmar sig natten och givetvis närmar sig döden, den osynliga varelse som ständigt är i farten, stjäl ädelstenar, samlar in skräp, inte rynkar på näsan åt någon, och som skickar tröttheten, kylan, hopplösheten och uppgivenheten i förväg, fyra elaka hundar som känner lukten av allt levande inne i blindvädret. sid 183
I den här boken finns liksom nånting för alla, tankar om litteratur, den isländska naturens obönhörlighet som låter folk försvinna i dess ödslighet, beskrivningen av strapatsen, mäns svett och styrka och envishet, tysthet, pojkens rädsla och tankar som sakta gör att han mognar, en rädsla och en respekt för döden, de dödas vägvisande och hesa skratt.
Det här är männens värld och kvinnorna är inte män. Men nånstans finns respekt, lika stark som om kvinnan i kistan varit levande och jämställd.
En komplex bok där orden inte sitter stilla på sidorna utan lyfter (se ovan). Det här är Islands folks kulturarv, nedskrivet i destillerad form, och snön har tagit sig in mellan handsken och jackan och ger en rysningar av visshet.
Läst 2011
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. Jag kan känna igen den mora...
Lafon, Marie-Héléne: Källorna **** Som vanligt en riktigt bra läsupplevelse. Lafons böcker är föredömligt korta. För trots de få sidorna skildras ett helt liv. Ett våldsamt, tragiskt och sorgligt liv. Men nånstans slår skeendet plötslig...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se