Beck, Inga Maj: Qivittoq ****

En grönländsk flicka flyttar till Danmark. Grönland finns alltid kvar hos henne, vilket titeln också antyder. Romanen har självbiografiska drag och Beck känner sig kanske som en Qivittoq, en person som flyr samhället och beger sig upp på fjället pga skam eller skuld eller främlingsskap. En helt uttömande beskrivning av denna mytologiska gestalt är svår att finna. Men här hittade jag mer om ordet. (se även längre ner i inlägget)

För boken visar sig vara en historia om en flicka som växer upp i rädsla, utsatthet, övergivenhet, utnyttjande och otrygga familjeförhållanden. Fragmentarisk, ja. Tidsmässigt oordnad, ja. Många böcker är ju skrivna på det här sättet, t.ex en som jag nyss läst av Johanna Ekström, här Där fanns det passager som inte gick att förstå.

 Men den här var sällsynt välfomulerad, jag hängde hela tiden med i vad som hände flickan som sveks av sina närmaste och till slut lämnades med ett obegripligt ansvar, endast 18 år gammal. Det beskrivs i slutet av boken och känns som en bok i boken. Minnet av handen på dörrhandtaget finns för alltid kvar hos Beck, och får nu beskrivas. Liksom hennes egen sjukdom nämns i en enda mening och sen inte mer.

Det grönländska finns här och var i boken i form av berättelser och antaganden."Kan de döda omvandlas till andra varelser och återta sin ursprungliga skepnad om någon sörjer tillräckligt?" sid 67. Även den grönländska myten att när någon dör föds ett barn som tar över den dödes själ. (hittar tyvärr inte stycket nu).

Jag vill läsa mer av Beck, en för mig helt okänd författare. Tack vare den nordiska utmaningen har jag läst henne, det tackar jag för.

Läst 2012

-------------------------------------

 citat hämtat här

Att gå till fjälls kani den gamla grönländska traditionen också ha en tragisk och mytisk sida. Den som kommit på kant med sina medmänniskor på grund av någon förseelse kunde bli "nedsjungen" i en sångkamp och kunde förlora ansiktet så kapitalt att han gick till fjälls för att aldrig återvända. Han blev en "qivittoq". I folktron dog han inte men blev en övermänsklig varelse som kunde komma ner till bygden för att hämnas.

En medresenär på flyget från Kangerlussuaq (Söndre Strömfjord) berättade att det gamla ordet qivittoq har sin rot i ett verb som betyder "att vända sig bort från människor". Det finns nog en del "qivittut" (plural) i alla samhällen. Medmänniskor som inte orkar leva med ansiktet mot omvärlden p g a utanförskapskänslor. En känsla som vi kanske litet till mans har prövat på. Frågan är om vi kan locka qivittoq tillbaka till gemenskapen eller om vi skapar myter kring den som avviker?  Intressant frågedställning (min anm)

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Västmanländskan

23 juli 2012 14:15

Tyvärr var detta inte en bok alls i min smak. Jag fick inget flyt och tyckte att det var svårt att så mycket var outtalat. Tänk så olika det kan vara.
Jag länkar upp till dig och det här inlägger i månadsskiftet.

http://vastmanbok.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ambai: Flod ****  noveller     10 noveller om Indien som redan har 25-30 år på nacken. Så det handlar om kvinnor som lever ett indiskt liv. Deras ålder spänner över en livstid. Ofta handlar det om mat, att planera, handla och tillaga den. Vilket ...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...

Månadsläsning juni 2024 Castillo, Linda: Hennes sista andetag (d)Helle, Helle: Hus och hem ***Lidbeck, Agnes: Utrymmet emellan ***Keegan, Claire: I senaste laget **** novellStamm, Peter: Världens milda likgiltighet ***Herngren, Moa: Syskonfejden ***...

Jansson, Tove: Ön ***   Längtan efter sin egen ö, som många tydligen har.   Bra beskrivning. ...

Jansson, Tove: Katten ****   En riktig katt jagar och har en personlighet som visar sig i ett envist oberoende... Men så finns det katter som är fogliga och opersonliga...   Välskriven novell. ...