Hermele, Vanja: In som ett lamm, ut som en tigrinna ****

wow, vilken bok! Och då menar jag inte stilistiskt för den känns mer som en rapportbok än en skönlitterär sådan. Nej, mer som ett spännande äventyr, en inblick, en intellektuell strävan att närma sig ett problem.

Jag är själv inte särskilt insatt i konst och teatervärlden men det här var verkligen intressant läsning. Exemplen var inte så tydliga, ett och annat lilla gumman osv. Men intervjuerna desto tydligare. Jag kunde ha blivit vansinnig men beslöt mig att bara läsa rakt av. Det är ju fiktion, alla dessa intervjuer med konstens makthavare. Eller inte.....Spelar ingen roll, så här ser verkligheten ut överallt. Och inte känns det som det har blivit bättre sen jag på 60-talet vägrade behån och trodde på jämlikheten. Sen tog jag på mig behån nån gång där under gymnasiet och numera är jag helt desillusionerad.

Ingen människa stöder kvinnor och då menar jag även kvinna - kvinna. Tyvärr.

Nåväl, nu kom jag från spåret och började tänka själv, vilket en bra feministisk bok ska göra med en. För jag personligen tycker att det här feminism i stort format. Den beskriver hur manliga strukturer fortsätter att dominera, med stöd av båda könen. Och visst, det beror kanske på en underlägsen kvinnosyn men det handlar också mycket om makt.

Det borde kunna vara så enkelt, låt människan vara norm och ta sen in människors manus och konst och låt dem göra klassiker eller experiment eller något helt nytt. Sen kan man fråga sig, var hen vit, svart, invandrare, norrlänning eller stockholmare. Eller homosexuell, kristen, politisk, ateist? Om man behöver veta det alltså. För teater och konst ska väl vara njutning, uppvaknande, beröring i sin egen rätt? Eller har vi glömt bort det perspektivet helt? Anonyma utställningar kanske vore nånting.

Det jag kan känna när jag läser den här boken är att det här är ett storstadsfenomen. Ute i landet finns samma strukturer men kan då gälla helt andra saker. Därför är själva miljön till viss del främmande. Men budskapet går helt klart fram.

- Jag ser att det ni gör, det är väldigt skört, sa hon. Ni måste skaffa er ett skydd. En rustning, som gör att ni kan skjuta och gråta samtidigt. sid 220

Läst 2013

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren   Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den ...

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...