Griffiths, Elly: En orolig grav ***

Som vanligt reserverade jag den här boken direkt den kom upp i bibblans katalog. Jag gillar ju verkligen Ruth och Nelson och Flint (som här bytte plats med Tingest som Djuret). Cathbad också och i viss mån Katie som kallar alla män pappa och det är nog hennes största uppgift än så länge.

Men problemet är nu att det här är den femte boken och i och med det så börjar gamla episoder att pocka på hänvisning....så mycket tid går åt till andra skelett än det som finns i den här boken.

(det jag skrivit om de andra böckerna kan läsas här och omslagen kan ses också, de är verkligen snygga tycker jag.)

Intrigen var som vanligt lite spretig och ibland snudd på overklig, men ändå helt ok. Och Cathbad fortsätter i periferin verkar det som. Allt kan hända och det händer säkert i nästa bok av Griffiths!

Läst 2013

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***   Jag läser inte gärna böcker om dementa personer. Men jag hade faktiskt ingen aning att den här boken handlade, kanske inte fullt ut om det, men om afasi.   Vigan är en författare som jag allt...

Laforet, Carmen: Nada ****     En gotisk bildningsroman. Från 1945. Som håller än idag.   Är det här urmodern för alla väninnerelationer som sköljer över oss? För det är klart att Ferrante har läst den här. Och hämtat stoff. Plus många andr...

Carlsson, Olle: Kallad ***   En präst som låtit tala om sig är Olle Carlsson. Och Katarina kyrka i Stockholm.    Här berättas historien om Katarina kyrka och dess verksamhet. Och besökare som flockades under de första åren. Och de var inte vi...

Loe, Erlend: Djuren i Afrika ***   Liten spoilervarning   Ja det här var ju verkligen ingen trevlig läsning. Jag kan ärligt säga att det var gränsfall att jag kunde fortsätta läsa. Men nånstans blev jag ändå nyfiken på Loes intentioner.  Fö...

Vanderbeke, Birgit: Pengarna eller livet ***   Ja, allt handlar till slut om pengar. Det skildrar Vanderbeke på sitt eget välformulerade sätt.  Och hon har verkligen en poäng, eftersom alla vill tro på något. Förut kunde man liksom huvudpersone...