Alla inlägg under december 2018
![]() | ![]()
| ![]() |
![]() | ![]() | ![]() |
![]() |
Cusk, Rachel: Transit ****
Vargas, Fred: Cirkeltecknaren
Modiano, Patrick: Horisonten ****
Stridsberg, Sara: Kärlekens antarktis ***
Naumann, Cilla: Den oändliga familjen ***
Modiano, Patrick: Slumrande minnen ****
Modiano, Patrick: Bröllopsresa ****
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Bäst:
Modiano, Patrick: Horisonten **** (Av tre Modiano måste jag välja någon, det fick bli Horisonten)
Mindre bra
Stridsberg, Sara: Kärlekens antarktis *** (höga förväntningar infriades inte tyvärr)
2018 år bästa lästa böcker
Det är omöjligt att välja bara fem men jag försöker.
|
Modiano, Patrick: Horisonten ****
Min tredje Modiano på kort tid. Och den här var mycket bra. Som vanligt.
Paris då, minnets Paris nu. Den vanliga frågan, vad var det som hände? Var hände det? När? Minns personen som söker i sitt minne rätt, eller var det på något annat sätt?
Endast i förbifarten får vi veta att något sker inne bland bokens skuggor. Något mystiskt, olagligt, kanske rätt kanske fel.
Berättelsen är lika svartvit som omslaget.
Finns evigheten bortom horisonten eller är allt försent redan innan det börjat?
Ännu en mästerlig Modiano.
Oroligt ser jag de olästa titlarna krympa. Enda möjligheten när de är slut är att läsa om. Den tanken ger tröst.
Jag får sällan böcker i julklapp, men jag kan ju alltid önska.
Så här kommer fem böcker som jag vill läsa.
Valde bland de som vunnit pris.
Önskar er alla en riktigt God Jul!
Thomas Mullen: DarktownÅrets Bästa Översatta Kriminalroman 2018av Svenska Deckarakademin
Och hjärtat, det var mittav Sara Ehnholm HielmSvenska Yles litteraturpris 2018
Makten: Naomi Alderman
WOMEN’S PRIZE FOR FICTION 2017
José Eduardo Augualusa: En allmän teori om glömska International Man Booker Prize 2016
Resan till det blå huset, Carola Hansson Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 2018
|
Jag brukar vilja läsa en del debutanter,
men nu fick jag bara ihop fyra stycken vars namn jag lagt på minnet för att läsa mer av.
De debutanter jag läser brukar som regel var just kvinnliga författare. Och gärna böcker som utspelar sig i Norra delen av landet.
Jag har länkat till reflektionerna.
Jackson, Stina: SilvervägenOmar, Sara: DödstvätterskanLuiselli, Valeria: De tyngdlösaSmirnoff, Karin: Jag for ner till bror |
Stridsberg, Sara: Kärlekens antarktis ***
Efter några sidor, inte ens hälften, har jag läst klar boken visar det sig. För allt upprepar sig; gång på gång dör Inni sin fasansfulla död och huvudet sjunker frätande till botten. Det är mycket kroppsvätskor och framförallt jord i munnen. Men Stridsberg förmedlar inte våldtäkten/mordet så att det stiger fram och berättar hur det verkligen är. Istället är det så märkligt att jag upplever en slags legitimitet i det som händer, att det är Innis öde, hon har alltid vetat att hon skulle dö ung, hon har levt ett liv som leder till detta, hon är helt enkelt beredd. (?)
Det gör mig lite orolig, eftersom jag hoppades att det här inte skulle vara en vanlig deckarliknande historia med socialt utanförskapsstuk. Utan att Inni i alla fall efter döden skulle kunna inse att felet inte var hennes utan den mans som tog hennes liv. Att hon skulle ha skrivit något pamflettliknande till stöd för kvinnors rättigheter att inte bli våldtagna och mördade.
Men det här är en bok om det liv Inni levde innan hon dog, och det berör mig inte alls. Synd, för här kunde något ha hänt med texten "till försvar för kvinnors rättigheter".
Läst 2018
Naumann, Cilla: Den oändliga familjen ***
Bära barnet hem tyckte jag verkligen om. Men den här boken var så annorlunda. Jag tror att berättelsen i sig äger ett djup som inte kommer fram i och med att den är splittrad på tre. Annas del, i grannhuset, behövs på något sätt enbart som ett objektivt öga, liksom en fototgrafisk bild av skeendet.
Isabel är den som borde fått mer plats, mest plats, ja all plats om det varit möjligt. För det jag saknar är insikten hos föräldrarna. Den insikt Isabel till viss del besitter men aldrig skulle sätta i verket.
Mary, mamman, den vuxna. Hennes vuxenhet finns liksom inte.
Visst, Naumanns språk är utan vandel, historien är grymt intressant, men det vi vill veta får vi inte kännedom om. Nämligen frågan varför? Den är lika långt borta som innan.
Har det hänt förut att jag mått illa när jag läst en bok? Så blev det nu. Så jag blev ändå berörd trots allt.
Läst 2018
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se