Alla inlägg under februari 2021
Karason, Einar: Stormfåglar ****
Människans kamp mot naturen på en isländsk stormdrabbad fisketrålare. Jag skulle inte ha haft en tanke på att läsa denna bok om det inte varit för att den fått Kulturhuset Stadsteaterns internationella pris 2020, ett pris för både författare och översättare. I och med det platsar den ju i min litteraturpristolva 2021.
– Stormfåglar är en starkt komprimerad roman som överväldigar. Som en brottsjö störtar skeendet rakt in i läsarens medvetande. I lysande översättning, säger Ingemar Fasth, konstnärlig ledare för Litteraturscenen. här
Och jag måste hålla med Fasth, en otroligt spännande och drabbande roman. Och det är inte havet, kylan och utsattheten som drabbar, utan människorna och deras personligheter, drömmar och rädslor. Och återhållna skräck.
Eftersom jag själv inte hade en aning om hur det slutade när jag började ska jag heller inte avslöja det här. Men förmågan hos Karason att blanda det yttre skeendet, stormen, och det inre hos några av männen gör att det känns som att jag läst en mycket mer omfångsrik bok, som förankras i den isländska själen som från en svunnen tid.
Jag brukar inte tänka på översättningen men den var väldigt bra tyckte jag. Nu när jag gjorde det...
Du som vill läsa en liten fåsidig pärla, stick gärna emellan med den här. Jag ångrar inte att jag gjorde det.
Och för oss bokälskare är det bonus med ett bibliotek.
Tenreiro, Rui: Nedzus lyktor ***
Jag har läst en del grafiska romaner men den här föll mig inte i smaken. Den var otäck, "ryser" och bilderna av krabborna var riktigt fula. Men nånstans lyckades Tenreiro skapa ett ljus som föll över bilderna och gjorde det hela uthärdligt. För i grafisk roman förmedlar bilderna mer än texten ibland. Så var det i denna.
Ann-Helén Laestadius: Stöld ****
Omskriven bok. Jag gillade den, särskilt den senare delen när den lämnade ungdomsboksstadiet och blev en vuxen realitet.
Så många har tydligen blivit chockade och förvånade när de läser Stöld. Jag känner inte alls så. Kanske för att jag läst mycket sen tidigare, både om rasbiologin och samernas sätt att leva. Jag har varit på en renskiljning och hyser inget agg mot samer. Men det som kommer fram i boken och också IRL på senare tid, visar på en djup rasism som gör mig bestört. Även Fredrik Lindström vittnar om att den värsta rasismen under sin resa i landet, fanns uppe i norr.
Laestadius lyckas sätta fingret på hur det kan vara att leva som same idag. Att renarna, som ju är både ett kapital, en livsstil och ett levande väsen, fortfarande betyder så mycket i samklang med naturen. Att de fördomar och den fräckhet som visar sig från de bofastas sida yttrar sig mer och mer öppet och med myndigheternas goda minne. Att stå med en fot i det gamla och det nya. Och en bymentalitet är en bymentalitet vilka som än bor där.
Den äldre generationen samer dör bort och kvar finns unga män som knappt vet vad de ska göra med sitt arv och om de orkar med livet, och unga kvinnor som befinner sig i en kultur där de fortfarande har sin plats i kåtan (bildligt talat).
Intressant och beskrivet på ett sätt som verkligen får en att förstå. Om man har ett öppet sinne.
Ann-Helén Laestadius: ”Statens kolonisering av Sápmi pågår” - DN.SE
Böcker lästa 2020
(red) Persson Åke: Mordet på jultomten
(red) Thomsgård, Lina: En annan historia ****
Andersson, Lars: De Gaulles dotter och kommissarie Ringer
Appelfeld, Aharon: Kylig vår ****novell
Aubert, Marie: Vuxna människor ***
Bussi, Michel: Tiden dödar långsamt
Bussi, Michel: Trollsländan
Carlsson, Olle: Kallad ***
Casserfelt, Susan: I betraktarens öga
Dahlin, Doris: Ogjort ***
Dahlström, Magnus: Förhör ***
Dirawi, Gina: Paradiset ligger under mammas fötter ****
Fink, Ida: En vårmorgon**** novell
Frostenson, Katarina: K ****
Griffiths, Elly: Främlingen
Griffiths, Elly: Irrbloss
Gustavsson, Matilda: Klubben ****
Göranson, Fabian: Drömmen om Europa ***
Hjort, Vigdis: Lärarinnans sång ***
Ikstena, Nora: Modersmjölken ****
Jackson, Stina: Ödesmark
Krusenstjerna, Agnes von: Snigeln och flickan *** novell
Laforet, Carmen: Nada ****
Levy, Deborah: Mannen som visste allt ****
Levy, Deborah: Simma hem ****
Lihammer, Anna & Hesselbom, Ted: Catalana
Lindroth, Malin: Rolf ***
Lindström, Merethe: Ödelagda städer *** (grannar) novell
Loe, Erlend: Djuren i Afrika ***
Lundberg, Andreas: Ofarbar tystnad ****
Lundberg, Patrik: Fjärilsvägen ***
Lundholm, Anton: Välkommen in i min garderob ****
Lustig, Arnost: Citronen **** novell
Luuk, Martin: Angivarna ***
Lykke, Nina: Nästa ****
Martinson, Moa: Fjäderbrev **** novell
Modiano, Patrick: Ur den djupaste glömska ****
Moström, Jonas: Midnattsflickorna
Moström, Jonas: Skuggorna ruva
Moström, Jonas: Trogen intill döden
Norlin, Annika: Jag ser allt du gör *****
Nors, Dorte: Karta över Kanada ***
Owens, Delia: Där kräftorna sjunger ****
Prinsessan Christina: Hon kallades Daisy, att finna en farmor. ***
Roth, Philip: Nemesis ***
Sahlström, Marit: Skred ****
Salomonson, Kurt: Sveket****
Salomonsson, Anita: Huldas hus ****
Schulman, Alex: Överlevarna ***
Sigurdadottir, Yrsa: Straffet
Smirnoff, Karin: Sen for jag hem ****
Strout, Elizabeth: Olive, igen****
Tyskland berättar: Den mindre halvan av världen ***
Vanderbeke, Birgit: Pengarna eller livet ***
Vigan, Delphine de: Om det inte vore för dig ***
Virdborg, Jerker: Mamma i soffan ***
Wahlberg, Karin: De drabbade
Weithz, Jesper: Vintersystrar ***
Witt-Brattström,Ebba: Historiens metoo vrål ****
Bussi, Michel: Se dig aldrig om
Den fjärde Bussi var också helt klart värd att lyssna på, precis som den andra tre här.
Spännande men lite för otäck då barn var med. Och att stå ut med oerhört vackra kvinnor och intimiteter med dessa är ett måste. Annars står man inte ut att lyssna.
Varför lyssnar jag då på "sån skit"? Den här boken toppar nog det innehållet, men när jag väl börjat lyssna var jag tvungen veta hur det går. Så var det bara.
Det bästa med Bussis böcker är miljöerna, (ofta öar) och drivet i handlingen med väldiga omkast på slutet. Det här slutet var både lite sökt och sorgligt. Som vanligt klurig story på flera sätt.
Inte Bussis bästa men det kommer väl fler.
Bussi är relativt okänd här i Sverige. Men böcker finns på rean.
Andersson, Lena: Dottern ****
(En berättelse om folkhemmets upplösning)
Efter en formidabel sträckläsning inser jag att jag läst något väldigt ovanligt och intressant. Så sällan detta händer nu för tiden. För Andersson skriver ännu en bok som är saklig och ärlig.
Bara för att jag kan kollar jag igenom några recensioner, och inser att boken är lika svår som jag uppfattade den. Jag finner nästan ingenting som jag kan ta fasta på bland recensenterna, vagt beskrivs att den är kul och rapp och blivande "klassiker".
Men jag är djupt imponerade av Anderssons insikter. Första delen är kropp och andra är intellekt. Över allt svävar tänkta tankar i en outsinlig ström. Jag njuter av att läsa detta. Något svenskt kläs av och ny design kommer att introduceras.
Själva essensen var för mig detta citat:
"Vi har alla levt i en lögn, säger Janet, [ ...] Mina och dina föräldrar och deras föräldrar hade fel om allt. Det är med oss det börjar. Det börjar nu. Vi är den första generationen som får chansen att leva med verklig, obesudlad insikt om hur det ligger till. Vad den hittillsvarande historien kan lära oss är en enda sak, nämligen felen som begåtts och det oriktiga som sagts. Inget annat." sid 230
DeLillo. Don: Tystnaden **
Kort som en längre novell, och helt utan den klarsyn och dystopiska känsla som präglat de böcker jag hittills läst av DeLillo.
Jag fick inget sammanhang i det som hände, och i skuggan av Corona verkade allt väldigt tamt. Skriven före pandemin om en tid helt inom synhåll (2022), kändes den som, just det, en längre novell. Synd men det är min upplevelse.
Hadley, Tessa: Noveller ****
Riktigt bra noveller. Men jag har å andra sidan verkligen gillat Hadleys två böcker Sent på dagen och Syskonen Här
I en recension läste jag att Hadley avslutar sina noveller. Och det är sant. När det skulle kunna vara punkt finns det plötsligt mer kvar, och då vet man hur det verkligen slutar. Många noveller försvinner ju annars i tunn rök som bildar ett frågetecken. Inte här.
Det är kanske därför de inte riktigt stannar kvar, jag läste alla med stort intresse, språket flyter precis som i böckerna och beskrivningar av personer, kläder, natur skummar sig fram utan att kännas besvärande. Men när jag återkommer för att kolla upp kapitelrubrikerna är det ändå lite blankt. Jag har lämnat dem bakom mig.
Utom novellen "En liten orm". Där finns det där som bara måste få bli bra. Gode Gud låt det gå bra för Robyn! Medmänsklighet, moderskänslor som landar i osjälviskhet, jag blir glad att det är Hadley som skrivit detta. Då slipper jag fundera hur det gick för Robyn bakom rutan. Men alltid minnas henne.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se