Skytte, Göran: På väg***

Läste ju tidigare Skyttes Omvänd. Det här är fortsättningen. och visst, Skytte är fortfarande ärlig och uppriktig i det han skriver. Eller förkunnar kanske man kan säga. För nu har han blivit en förkunnare av kristendomen.

I förra boken skildrade han mycket av sitt sökande. Nu har han s.a.s sökt klart. Och han skärper tonen gentemot de som inte gjort det.

Fortsätter Skytte såhär är jag rädd att nästa bok kommer att närma sig en fundamentalistisk ton. Än tar han inte ställning för den ena eller den andra samhällsföreteelsen utifrån Bibelns ord, han håller sig till de fundamentala kristna sanningarna om treenigheten, viljan att själv bli en bättre kristen, sina tillkortakommanden osv, men han är snubblande nära att komma dit där vilka som är vi och dom lätt kan bestämmas av den som vet.....från talarstolen. och då blir han helt ointressant plötsligt.

Jag är förtrollad av en gränd! Midaqq-gränden!

Eftersom jag, som vanligt, inte läste baksidestexten innan, eller någon recension eller vad som helst om boken, visste jag inte vad som väntade mig. Jag sögs direkt in i gränden och har inte hittat ut än! Även om Hamida, som innehar huvudrollen vilket jag inte förstått förrän nu 3/4 in i boken, hittat ut är jag kvar.

Boken är den första i Bibliophilas Afrika läsutmaning men kommer även så småningom i Lyrans jordenruntutmaning i november. Jag är verkligen glad över dessa läsutmaningar som får mig att lämna gamla invanda läsmönster och upptäcka nya författarskap hela tiden! 

Jag läser ut och återkommer!

Karlsson, Sven Olov: Amerikahuset ** Nej men vad har hänt! Den här boken var ju riktigt dålig, början var iofs ok och jag läste med intresse försöket att beskriva 80-talet. Men sen blev det ju bara svammel av det hela.....
De bästa partierna är ju helt klart när förfäderna ska beskrivas, det som var styrkan i Italieren kommer fram då, ömsintheten, förståelsen. Prologen förstod jag inte alls, boken handlade alltså om något som jag inte alls upptäckt.......
Nej, jag blev besviken, Karlsson gapade över alldeles för mycket i den här boken: Han har ju gett ut en bok med gamla hus och den skulle jag tro är fascinerande, kanske han skulle ha fokuserat enbart på titeln, Amerikahuset och låtit allt utspelas där? Som en slags Berlinerpopplarna light!? Det glimtar till ibland men inte tillräckligt ofta för att jag ska ge en trea tyvärr.
Sen en petitess men något som jag retade mig på: De hade till och med förlovat sig, faktiskt samma februarikväll som bröderna Herrey vann i Luxemburg. Ok, jag är petig men Eurovision gick faktiskt i maj det året, det var svenska uttagningen som gick i februari. Ett litet sök på Google hade rättat till den fadäsen.
Jag hoppas Karlsson lyckas bättre nästa gång då Italienaren verkligen var en bra bok, så han kan ju skriva, det är uppenbart.

Läst 2009

Läser hos Butter tar ordet: 10 berättelser om när världen går under. De jag läst på den listan är är På stranden av Shute och Väggen av Haushofer.

På stranden läste jag i min ungdom ett antal gånger, på den tiden läste jag om massor av böcker eftersom inget bibliotek fanns i närheten. Länge var det den bästa bok jag läst.

Det jag minns mest var datamaskinen (? fax ?) som sände trots att ingen borde finnas där. Jag avslöjar inte hur det gick men den scenens upplösning var så kuslig, trots att den var en idyll att jag ryser nästan nu  när jag tänker på den.

Väggen är ju helt annorlunda, sägs vara miljötänkande och jag måste tillstå att den är verkligen egendomlig. Lite fantasy över den trots att den är väldigt realistisk skriven. Och är det jordens undergång eller bara en skärva av jorden? Jag tycker i alla fall att den var utomordentligt bra. Blev tipsad om den redan när den kom men det är inte så länge sen jag läste den. Köpte den på Myrorna med sladdrigt omslag. Fanns inte att låna har jag för mig.

Jag rekommenderar faktiskt båda två om man vill läsa lite undergång light.