Keegan, Claire: Genom blå hagar **** noveller

Åtta riktigt bra noveller. De var en fröjd att läsa, ett språk som bara flyter och landar på precis rätt ställe hela tiden. Människorna har det inte så kul, de brottas med alla möjliga svårigheter/konstigheter. Och de är ibland också svåra och konstiga i sig själv. Och de fattar alla beslut som ändrar deras livsvillkor. 

Oftast handlar det om en man, men det finns alltid en kvinna som egentligen styr historien. Och som fattar sina egna beslut. Det känns hoppfullt på något sätt.

Åtta olika berättelser som alla är sig själva nog. Det finns en del upprepningar, som kanske ska finnas eller är en miss. Men sammantaget är det nästan så de här novellerna skulle gå att läsa igen

Lagerlöf, Selma: Tomten på Töreby ****

Lagerlöfs sätt att skildra den gamla tid, där skrönor om tomten hörde till det som berättades, är mästerlig.

Plötsligt finns han här, den elaka tomten som historieböckerna talar om. Här finns ingen snäll barntomte, nej här finns skräck och ondskefulla väsen. Och lyckliga slut är verkligen inte nödvändiga.

Stridsberg, Sara: Vi var rovdjur ***

Likt två Lolitor sitter de i bilen medan fadern kör. De är okända för varann, men sen blir de de syskon de kanske är. 

Ett kringresande liv följer, med allt det innebär. Att ta det man vill ha för stunden, att alltid vara på nya ställen, att betrakta djur som dör i en burk. och så försvinner den lilla systern bortöver en strand. Och bilen åker vidare. 

Kanske känner jag igen den här novellen eller så finns det liknande. Utsatta små flickor skildras här och var i litteraturen. 

Boye, Karin: Ella gör sig fri ***

Ett äktenskap i kris, där kvinnan får utstå det man idag skulle kalla kränkande verbal behandling.

Men med ett insiktsfullt slut

Rishoi, Ingvild H: Historien om Fru Berg ***

Återigen, noveller av Rishoi. Och den här gången är de lättlästa, mörka men människokännande, fulla av losers som kämpar på. Men här var det något annat också. De kändes liksom.....förlegade, gammeldags, snudd på ointressanta. Jag var tvungen kolla och boken kom ut 2011.

Jag var igen tvungen att ta mig en riktig funderare.

Varför kunde inte historierna bära sig själv riktigt?

Varför tänkte jag, sociala medier, Tinder, mobiltelefoner kunde ha varit aktiva och hjälpsamma?

Var finns kaniner, tält, handgriplig knarksmuggling, dyrkande till vanvett av gamla idoler, idag?

Och varför bryr jag mig om det nu?

Är tidsmarkörerna för många, eftersom de finns i alla novellerna, tar de över Rishois grottande i människortankarna?

Jag är faktiskt ovanligt förvirrad av dessa noveller.....hjälp mig någon....

Lawrence, D.H.: Sol ****

Mannen som skrev Lady Chatterleys älskare har även skrivit denna novell, som en repetition före sin välkända bok? 

Livmodern är frekvent nämnd, mest med sin "blomma". Ett försök att beskriva kvinnans lust. 

Hon slits mellan tryggheten hos sin man och friheten hos bonden, som ser på hennes solbadande kropp. Och hon gör ett val.

Läsvärd

Schweblin, Samanta: Sju tomma hus ****

 Ja, sju märkliga noveller varav jag faktiskt läst en förut. 

 Alla novellerna ger en märklig känsla. På nåt sätt känns det som att i alla sju beträder man en tom, kylig verklighet. Jag hade lite problem med att förstå vad som är sant och inte. Och någon feelgood är det här verkligen inte. Men ju fler jag läste, desto mer kände jag mig involverad i Schweblins drömvärld, och desto mer inser jag att det här är ingen dröm. Det är en slags verklig fantasy utan lyckligt slut. Dessutom återkommer mycket i novellerna. Jag riktigt önskar att jag fick sätta mina analyständer i boken och göra en närstudie. Men det är ju endast Schweblin som har facit så det kan bara bli spekulationer.

Sju tomma hus tilldelades Riviera del Duero-priset för bästa spanskspråkiga novellsamling 2015 och National Book Awards för bästa översatta bok i USA 2022.

Johansdotter, Henna: Hägringen – en novell ****

På Förlaget, här, finns den här korta novellen. Och när jag läser den slår det mig att jag faktiskt gillar SF. Det är fantasy jag inte riktigt kan med.

Den här novellens hen var irriterande, men sen slår det mig att jag faktiskt inte vet vilket kön berättaren har. Och det spelar faktiskt ingen roll. För här är det inte man eller kvinna utan alla är ett i sammansmältningen av Hägringen. Den plats som ska göra alla lyckliga.

Hen är en slags lärjunge som med sitt offer lämnar över hoppet som ett budskap, i sista stund. Kanske ska något ändå hända till slut....Kanske ska nyfikenheten, nr 1 på brottslistan, få leva vidare.

Glasvaggan och Sömnlandet är två romaner av Johansdotter. De går under beteckningen unga vuxna. Tyvärr inte inköpta på mitt bibliotek. Annars skulle jag genast lånat dem.