Cline, Emma: Harvey ***

Harvey Weinsteins tankar handlar denna bok om. Precis som Flickorna av Cline, som handlade om Manson sekten, är den ett försök att skildra något inifrån, hur det kunde hända. Och under årens lopp har man kommit en bra bit på väg att förstå hur helt annorlunda sexförbrytare, pedofiler, sektledeare tänker. Som uttalade narcissister/psykopater är de fast i sina egna tankar och betraktar omgivningen som enbart tjänare åt dem själva. 

Därför gav inte denna bok så mycket som jag hade hoppats, men den var ändå läsvärd. Dessutom var den kort, vilket inte är så vanligt, så det kanske kan vara ett tips till den som inte läser så mycket men ändå är intresserad av allt som har med Metoo att göra. Kanske borde den benämnas novell, funderar Aftonbladets kultursida. Och visst, nu när de säger det så är den mer skriven som en novell. Men innehållet äger romanens självklara respekt, den förmedlar ändå en sanning som en novell inte riktigt når upp till. Känner jag.

      Cline, Emma: Flickorna ***

Om det inte stått sekt över den här boken hade jag knappast läst den. Men eftersom jag är intresserad av sekter så läser jag det som finns.

Och den var riktigt bra skriven, beskrev vägen in i sekten och vägen ut. Med lätt penna beskriver Cline hur tonåren kan te sig för en ung tjej vid den här tiden.(vi talar 1969 när huvudpersonen Evie var fjorton år)  Det är längtan efter sex and drugs and rock´nroll om man säger så. Vilsenhet, svek och upproriskt tänkande gör Evie till ett byte för sektledaren Russell och hans flickor. 

  [...] jag hade redan börjat anamma vissa sätt att se på världen, vissa tankemönster. Russell berättade för oss att samhället kryllade av laglydiga människor, folk var storbolagens passiviserade slavar och medgörliga som drogade labbapor. Vi på ranchen verkade på en helt annan nivå, vi kämpade i den vidriga motvinden, och vad gjorde det i sådana fall om man var tvungen att jävlas lite med de vanliga människorna för att uppnå större mål, större världar? Om man sa upp sig från det gamla kontraktet, sa Russell, vägrade svälja skrämselpropagandan från samhällskunskapen och böneböckerna och rektorkansliet, så skulle man inse att det inte fanns något som var rätt och fel Han generösa ekvation reducerade dessa begrepp till tomma reliker, medaljer från en regim som inte längre sitter vid makten. sid 159

Detta synsätt (kallat hjärntvätt) lade grunden till det förfärliga slutet.

Trots att det finns vidriga detaljer om övergrepp och försummelse, gör språket den här boken så litterär. Ja just det. Det är en fröjd att läsa den bara för meningarnas skull, medan ondskan och förfallet driver den framåt. Det känns som att det här en debut, driven av kärleken till texten i första hand. Det bådar gott. Jag ångrar inte att jag läste den.

Och:

Jag håller med bakgrundstexten, Det här är "en skimrande och fängslande roman om makt och och sexualitet, störande och exceptionellt klarsynt" 

Läst 2016