Krakauer Jon:Tunn luft: **** Att jag läser den här boken är ganska otroligt. Jag har aldrig någonsin varit intresserad av bergsklättring och/eller Mount Everest. Men jag har läst en del positivt om den här boken och så hittade jag den på loppis och slog till. Och sträckläste den! Vilken fascinerande bok!!! Aldrig trodde jag att jag skulle fångas så till den milda grad av en samling vansinniga äventyrares öde. Boken är spännande helt igenom och jag kom på mig själv med att kolla in kartan i början för att se vilka ställen författaren beskrev, helt otroligt. Vill du läsa nånting väldigt annorlunda ska du läsa den här boken.......

Läst 2005

Raattamaa Visén, Pia Mariana:

Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

En finstämd berättelse som spänner över generationer. Men det är hemmasonen Erik som det till slut handlar om. 

Med kärleksfull blick skildrar Raattamaa Visén det hårda livet vid älven i norr. Familjen med de många barnen har ett strävsamt men på något sätt ändå meningsfullt liv. 

Jag känner en sådan sympati för familjen, och även för maken som inte säger så mycket men tänker desto mer. Aldrig har jag läst en finare bröllopsnattskildring och den omtanke Israel visar Maija tar sig även senare uttryck.

"Israel skäms när han ser på henne, så mycket tyngd han ger henne, en sådan tung kärlek att bära. Hon är över fyrtio nu. Det är åttonde gången hon är tung med ett barn. Det måste bli det sista, tänker han. Det får bli det sista. Måtte barnet få leva ändå, och han minns lill-kistan han fick snickra." sid 89 

"Att få vara far och ha pojkarna med sig i skogen, tänker Israel igen och något rör sig i honom." sid 88

Men det är såklart även svårigheter och pengabrist. Död och sjukdom. Åderlåtning av barnaskaran där flera måste flytta. Och det handlar inte så mycket mer om de som flyttar, de försvinner liksom bort. Kvar blir några som håller ihop, tar hand om modern, gården. 

Språket är lugnt, eftertänksamt. Bilderna kommer i ens huvud när man läser.

Det här är en lisa för själen och visar en bild av det karga livet som sällan visats. Dessutom är det en slags årens oddyssè från 1895 till 2015. Ett historiskt dokument. Som trots allt visar att det blev bättre. Med tiden.

Ruge, Eugen: Den tid då ljuset avtar ****

En otrolig roman. Påminner lite om Brott och straff, varje sida är en överraskning. Även då samma händelse skildras utifrån olika personer känns den hela tiden ny.

Det intressanta är att läsaren tror att det här är en bok om murens fall, men den nämns knappt. Trots att dessa fyra generationer påtagligt lever i den tiden. Och i tiden före och efter. 

Boken är suveränt skriven, texten flyter som en älv och blir aldrig tråkig. Jag känner de här människorna nu, jag vet vilka de är.

Ett plus är bokens struktur, personregistret i början som jag använder flitigt. Inte för att jag är så dum att jag inte kan hålla isär människorna, nej jag tror Ruge har dem där för att läsaren ska slippa ägna tid åt det som för författaren är helt uppenbart. Och när halva boken gått känner jag likadant. Plötsligt är de uppenbara, Vilhelm, Klaus, Sajsa och Markus. Och kvinnorna.

Detsamma gäller kapitlen, årtalen. Tack för hjälpen, Ruge. Jag visste hela tiden var jag befann mig i tiden.

Jag kan inte annat än säga att du som gillar läsupplevelser, lärdomar, människor, LÄS! 

Haushofer, Marlen : Väggen ****(*) Det är inte ofta jag läser en bok som jag säkert vet att jag aldrig kommer att glömma men det här är en sån bok. Den kom ut redan 1968 och har väl legat i min mentala att läsa lista sen dess men först nu har jag läst den......och du som också tänker läsa den....avsätt tid för du vill bara veta hur det går. En fascinerande skildring, som det står på försättsbladet: Är detta en skräckvision av världen efter en kärnvapenkatastrof eller en psykologisk studie av ett slags sjävvald autism, en plågad människas sista förtvivlade försök att rädda sig från att bli vansinnig? Eller an parabel om den gudomliga nådens under, som vid världens ände låter människa finna sig själv - trots att det sker med negativa förtecken?

Läst 2005

DeWolf, Rose: De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör.**** Det här är en bok för alla och då menar jag alla....Men ska du läsa den, ta god tid på dig! Såvida du inte läser bara de misstag som passar bäst in på dig....För här hittar alla igen sig själv. Genom att svara på påståenden i början på boken kan man nämligen få en vink vad för slags person man är och sen får man goda råd för hur man ska göra för att, förhoppningsvis, må lite bättre. Något som jag gillade var att skaffa sig en försvarsadvokat! Har man som jag haft en åklagare på axeln sen tonåren, så behöver man nog en försvarsadvokat!! när åklagaren säger: varför gjorde du så och si och hur kunde du? då säger försvarsadvokaten, men stopp där, så här var det ju, då var det si och så för dig och det var ju inte konstigt att du handlade som du gjorde och så inser du att det faktiskt fanns förmildrande omständigheter även för dig! Jag brukar ju säga att välviljan är borta i samhället, men i det här fallet ser du på dig själv med största välvilja och tolkar allt till det bästa.....Låter bra eller hur? om du nu är en sån person alltså, vissa skulle behöva en åklagare istället för de äger visst bara försvarsadvokaten, dvs de som aldrig någonsin tycks göra nåt fel!!!! men de har säkert inte höga poäng på frågan som rör just det heller (såvida man är ärlig och är man inte det är det ingen mening att läsa boken!!)

Läst 2005

Caldwell, Ian & Thomas, Dustin: Den sista hemligheten**** Vet du nånting om renässansen, har du läst vid universitet och gillade du Da Vinci koden, då är det här boken för dig. Jag tillhör dem som läste Da Vinci koden direkt den kom, innan jag fick veta (hm) att den var så fantastisk som den var (hm) så jag var inte påverkad utan tyckte att den var bara medelbra.
Den här boken är alltså bättre än den i mitt tycke. Kanske för att den hör serverar en historia som faktiskt skulle kunna vara trovärdig och är den inte det spelar det ju ingen roll, intressant var det i alla fall. För en renässansälskare måste det ju vara en guldklimp, en massa filosofer och andra nämns och citaten haglar. Så om man känner till dem måste man ju få en igenkänningschock. Själva historien är faktiskt också intressant och personerna betydligt mer komplexa än i Da Vinci koden. Jag lyckades inte riktigt hålla isär alla, mest för att jag slöläste boken i början, vilket var synd. Jag gillar forskning och här får man verkligen en inblick i dess väsen!
Det här är boken för dig som vill ha nånting att bita i! Och så räcker den ju ett tag också!

Läst 2005

Woolf Virginia: Mrs Dalloway*** Det finns böcker som man läser för att få veta hur det går och böcker som man läser för att hålla sig a jour med litteraturen. Så finns det böcker som man läser för det vackra språkets skull eller för intressanta meningar. Och så finns det böcker som man läser för att man själv längtar efter att få skriva när man läser dom; det här är en sån bok. Hela tiden vill jag byta ur ord mot mina egna och forma min egen historia av Woolfs kringelkrokiga öden. Varje mening är väl genomtänkt i den här boken.

Läst 2003

Wägner Elin: Norrtullsligan*** En liten bok, skriven med både humor och allvar. Elin Wägner skriver om en tid som inte alls är så långt borta, och ibland undrar jag hur stora framstegen egentligen är inom jämställdheten?

Läst 2003