Direktlänk till inlägg 2 mars 2010

Alakoski, Susanna: håpas du trifs bra i fengelset

Av violen - 2 mars 2010 13:00

Alakoski, Susanna: Håpas du trifs bra i fengelset***


Svinalängorna ligger sen länge på min attläsalista men jag blev så intresserad av den här boken när jag sett den recenseras hos Malou, där även Alakoski själv var med och pratade, att jag måste ta den före.

Jag kände direkt att den här boken är inte vad den ger sig ut för att vara, enbart en roman. Det är ytterst en kampskrift i romanens form, för att få fler läsare kanske. Jag får vibbar till pockettidningen R som jag läste frekvent i min ungdom och faktiskt, även till arbetarlitteraturen, som ju ofta berättar en historia men med en politisk undertext.

(I analys av filmer brukar man säga att hämnden är personlig, och det förklarar det hela, engagemanget, väljviljan, hatet, framförallt hämnden.)

Den här boken är personlig och jag tror att själva essensen ligger i början,

En av det fattigaste folkets mest framträdande egenskaper /.../ är att de klagar så lite i förhållande till sin nöd. Det skäms.

Och slutet,

Om jag blir stenrik köper jag ett ashäftigt hus till dig.

Och mittimellan:

Vi måste vara fler än hela Estoniasorgfolket totalt sett. Många fler. Och vi går under i hela världen, varje dag. Vi borde ha ett Narkotikaminne att söka upp och sörja vid. Och en massgrav för alkoholister borde grävas bredvid/.../ Narkotikan måste vara den största naturkatastrofen i hela världen, tänker hjärnan, förstår hjärnan. Och det handlar inte om fri vilja utan om drogens merbegär, odlingar, marknad, gerillor, pengar, presidenter och Holland har fel! Schweiz har fel! Och Storbritannien. De narkotikaliberala idéerna kommer från oss i den rika världen och har aldrig haft en bred anhörigrörelse i den fattiga världen och sfären. Vi anhöriga vill att myndigheterna ska lägga sig i, skriker hjärnan. Och hjärnan gråter, för vilken gång i ordningen, över att hur mycket staketskydd och fönsterlarm och grindar och galler vi än skaffar oss så slipper vi inte stölderna, som betalar drogerna, som säljs av knarklangarna, som odlas av fattigbönderna, som egentligen vill odla ris och te och ha mat för dagen till barnen, som de önskar ska få gå i skolan och lära sig att läsa och skriva för att de inte ska förbli analfabeter. Hjärnan fattarförstår inte, och den tänkar att världen inte får vara en holländsk eller schweizisk eller svensk eller engelsk medelklass som röker hasch för skojs skull, ibland för att det är mysigt, för att de nog kan tänka sig det ibland, och som kan sluta röka när som helst, som ska vara de som resonerar, mobiliserar och instruerar poliserna och bekämpar kokainet, heroinet, haschet och amfetaminet. Inte vara de som styr behandlingsvärlden, stiftar lagarna, för deras egenintresse är att ha kvar drogerna som personliga äventyr och utflykter i goda vänners lag. Världen består inte av fri vilja, tänker hjärnan. Världen består i huvudsak av fattigdom. Och förutsättningarna till fri vilja, och där Sami, utgör du trampet i den trampade asfalten. s 208-209


Boken känns angelägen men spänner på nåt sätt över så mycket att själva andemeningen riskerar att gå förlorad. Vissa meningar kan jag häpna över att de överhuvudtaget går att skriva utan att rodna. Kan ju bero på presumtiva läsare iofs........ Och att avfärda brottsoffren finner jag mycket cyniskt. Måste det ena utesluta det andra?

Sen gillade jag inte titeln alls, den känns.....nedvärderande. men jag är övertygad om att det absolut inte är meningen, tvärtom.

När jag läst boken tänker jag, kanske behövs det ett nytt IOGT som står för helnykterhet både från alkohol och droger? Bokens anhöriga skulle nog vilja efterlysa nånting sådant i alla fall. (?)


Det finns två inlägg om organdonation som jag citerar längre ner, mest för att jag ju är intresserad av hur just det skildras i kulturen överhuvudtaget. Jag kommenterar det inte eftersom jag anser att själva ämnet är så känsligt och grannlaga att vad jag än säger kan det missförstås. Texten får tala för sig själv. Så får alla dra sin egen slutsats utifrån sina egna referensramar.






 ____________________________________





/.../

- Man kan nog säga att din pappa dött en ganska skön död.

- Han satt mot väggen.

- Då har han somnat mot en vägg.

- Han hade inga glasögon på sig.

- Smycken och glasögon som den avlidne bär tas av och lämnas till närstående när kroppen lämnar hemmet.

- Min pappa bar aldrig smycken.

- Då tog de bara hans glasögon, om han dog med dem på sig.

- Och organdonation...hur...

- Uppriktigt sagt, jag tror inte...

- När, det gör förstås inte jag heller, ursäkta mig, det var dumt.  s. 177

-----------------------------------------------

Och jag tänker på Mona som drogade när hon var ung, som fick fyra barn,...........Mona....som alltid är och förblir den före detta narkomanen..........som också fick hepatit C, och leverskador, som inte har någon bil, som får åka kommunalt till sjukhuset medan blodet rinner ur näsan och från benen. /.../

 Mona som står inför en levertransplantation, men som inte vet om hon får någon. Och det visar sig att det blir en kamp också det i hennes liv. Ena läkaren säger: Om jag får bestämma så blir det ingen ny lever. Hon säger att hon inte vet hur många hon har opererat som hon sedan ser sitta på parkbänken. Och Mona fattar det. Mona förstår att läkaren kan säga, och mena Om jag får bestämma så blir det ingen ny lever, till en sådan som Mona. Och Mona gråter, för vad ska hon göra och hon tänker att okej, nu dör jag och mina barn förlorar sin mamma, de som redan inte har en pappa, och hon ångrar sitt liv och att hon skaffade barn med en gigoloman som inte bryr sig om sina barn och en alkisman som inte heller bryr sig om sina barn. Om jag får bestämma så blir det ingen ny lever söker upp henne om nätterna, vem är hon, denna läkare, som får bestämma så mycket. Sedan händer det mirakulösa. Den andra läkaren säger: Om jag får bestämma så blir det en ny lever. Hon säger att hon ser hur Mona har kämpat. Jag tror på dig , säger läkaren. Till Mona. Och Mona fattar det, Mona förstår att läkaren kan säga, och mena Om jag får bestämma så blir det en ny lever, till en sådan som Mona, som har kämpat så hårt. Och Mona gråter, för hur många gånger ska hennes liv vara på liv och död och hur många gånger om dagen kan ett liv vara på liv och död, hur många gånger på en vecka, ett år, ett helt liv, i Monas barns liv. Och Monas liv pendlar på liv och död på ett sätt som också påminner om Bosnienkriget och jag vet inte hur jag ska stötta henne, för mitt liv är också ett Bosnienkrig och ibland verkar det som att ingenting räcker till för något och att samhällsinsatserna är baklåsta. Mänskligheten bär handbojor.

Du sliter hårt Sami.

Ser det.

Du sliter som Mona.

Men hur ska det räcka. Hur ska det någonsin räcka, och för vem.

Älskar att se dina ögon igen, men du är så förändrad.

Rädd.

 s228-229


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Fredag 15 nov 06:00

Torkarczuk; Olga: Styr din plog över de dödas ben ****   Grattis alla deckarälskare. Läser ni den här boken får ni er till livs en ordentlig gåta, som får sin upplösning först på slutet, som en deckare ska vara. (Naturligtvis är hämnden personlig...

Av violen - Måndag 11 nov 16:30

Bonnier, Jonas: Knutby     Deckare är beämningen på den här boken. Och ja, den är faktiskt spännande även om jag tyckte mig veta det mesta. Men jag måste erkänna att den sexkultur som rådde där i församlingen i Knutby var våldsammare än jag för...

Av violen - Fredag 8 nov 13:00

Kivelä, Malin: Hjärtat ****   I början var den här boken rörig. Och länge visste jag inte om barnet överlevde eller inte.    Men sakta letade sig texten in i mitt hjärta. Osentimentalt och självcentrerat skildras mamman som får sitt tredje ba...

Av violen - Torsdag 7 nov 14:30

Wolff, Lina: Köttets tid ****   Det finns en spoilervarning längre ner där jag förminskat och strukit över texten.               Wolffs augustprisbelönade bok De polygotta älskarna, här, gillade jag väl sådär. Jag förstod den inte...

Av violen - Fredag 1 nov 20:00

Halliday, Lisa: Asymmetri ***   En roman i tre delar sägs det om denna debut. Och det stämmer. Men jag måste säga att jag förstår inte varför. Första delen var väldigt bra men jag trodde hela tiden att den skulle kopplas samman med del två. Det g...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se