Direktlänk till inlägg 11 juli 2017
Ferrante, Elena: Det förlorade barnet ****
Nu närmar sig bokens slut för Lila och Elina. Och även för oss som följt med i detta stora verk, denna blivande klassiker.
I den här delen träder bröderna Solaro fram och allt de representerar. När Elina återvänder till kvarteret konfronteras hon åter intensivt med Lila. Denna Lila som dominerat Elina genom alla år, som kanske har styrt henne för sina egna syften?
[...] Du är rädd för lagen och bröderna Solara är rädda för din bok."
"Jag är rädd för att de ska förstöra allt för mig, med alla pengar de har"
"Men det är just pengarna du ska ta ifrån dem. Skriv! Ju mer du skriver om all deras skit desto sämre går affärerna för dem."
Jag blev ledsen. Var det så Lila tänkte? Var det hennes plan? Först i det ögonblicket insåg jag att hon trodde att jag fått den kraft vi som barn hade trott att författaren till Unga Kvinnor besatt. Var det därför hon till varje pris hade velat att jag skulle komma tillbaka till kvarteret? Jag drog mig tillbaka utan att säga något. s 294
Lila kämpar mot det som styr allt i denna del av världen, här i skepnad av bröderna Solara. Elina kämpar också en kamp, för rätt till utbildning och självbestämmande. Och den feministiska kampen i viss mån.
Vem av dem gör det mest rätta valet?
Eftersom slutet är början i den här serien visste vi hela tiden att Lila försvunnit och att Rino ringde Elina. Under den här tiden har jag verkligen lärt känna dessa människor som jag citerat ibland i mina reflektioner. Jag vet mycket om Elina och en del om Lila. Varför tänker jag så? Jo, Elina är bokens jag, men hur ska vi vara säkra på det? Kanske är hon även Lila.
Jag missade lite i första boken vilken betydelse scenen med dockorna hade. För visst är det bokens nyckelscen?
Om inte det betonats att den här boken är den sista skulle jag ha sett en cliff hanger på slutet. Nu ser jag fram emot den avhandling som någon kommer att skriva om Ferrante. Någon som passionerat fångar in alla undertexter.
Det förlorade barnet
Ambai: Flod **** noveller 10 noveller om Indien som redan har 25-30 år på nacken. Så det handlar om kvinnor som lever ett indiskt liv. Deras ålder spänner över en livstid. Ofta handlar det om mat, att planera, handla och tillaga den. Vilket ...
2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...
Månadsläsning juni 2024 Castillo, Linda: Hennes sista andetag (d)Helle, Helle: Hus och hem ***Lidbeck, Agnes: Utrymmet emellan ***Keegan, Claire: I senaste laget **** novellStamm, Peter: Världens milda likgiltighet ***Herngren, Moa: Syskonfejden ***...
Jansson, Tove: Ön *** Längtan efter sin egen ö, som många tydligen har. Bra beskrivning. ...
Jansson, Tove: Katten **** En riktig katt jagar och har en personlighet som visar sig i ett envist oberoende... Men så finns det katter som är fogliga och opersonliga... Välskriven novell. ...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se