Liffner Eva: Camera*** Ibland när man läser en bok tänker man mer på hur den är skriven än innehållet. Och ibland när man läser en bok får man bara lust att skriva om just den meningen med sina egna ord, och placera den i den där boken som man längtar efter att skriva. Och ibland när man läst en bok har man ingen koll på personerna, men kvar finns en känsla av igenkännande. Den här boken är precis så. Jag hade koll endast på huvudpersonen och en fet katt, resten var väldigt omständligt, men säkert skickligt beskrivet. Lite som Parfymen, Flicka med pärlörhänge och Choklad, den här boken beskriver som titeln säger en del om fotograferingen när den var i sin linda. Sugen på att skriva Den Där Romanen blev jag i alla fall......:-)

Läst 2002

Lauck Jennifer: Blackbird**** Först var den här boken en trepoängare, men sen sov jag på saken och vips var den en fyra! Varför? Jo, när jag vaknade tänkte jag direkt på den, och det var främst de detaljerade men lågmälda beskrivningarna av de sista åren med mamman som etsat sig fast. Det här boken är en överlevandebok, som så många andra böcker, (Pojken som kallades det osv) men med den skillnaden att här smyger sig utsattheten och övergivenheten på, på ett annat sätt. Det låter inte så farligt när man läser men vid närmare eftertanke får man ändå kalla kårar. Skickligt skrivet med andra ord! Jag ser verkligen fram emot uppföljaren!

Läst 2002

Lagercrantz David: Stjärnfall (d) *** Ännu en omtalad deckare. Början var lite trög men sen blev den mer läsvärd. Överhuvudtaget är den bra skriven och har säkert förankring i verkligheten. Men att skriva ordet hottentottland? Hallå, visst är det många år försent (som väl är). Det borde ha blivit två stjärnor bara för det.....

Läst 2002

Kertész Imre: Mannen utan öde**** Äntligen en nobelpristagare som verkligen går att läsa! Och som skriver om ett ämne som aldrig får dö ut, andra världskrigets koncentrationsläger. En bok att ta till sig eftertänksamt, och den griper tag både med innehållet men även med stilen som är lättläst. Lite humor infinner sig också, och det är helt klart att det är en sextonåring som berättar. Så här står det på bokförlaget Norstedts site: Sveriges blivande studenter får Kertész-bok! Mannen utan öde kommer att distribueras till alla gymnasieskolor under årets sista skolvecka tillsammans med en kort handledning till hjälp för såväl lärare och elever. Heja Norstedts!

Läst 2002

Kallentoft Mons: Pesetas (d)**(*) En till deckare som faktiskt var riktigt läsvärd. Jag läste aldrig baksidetexten så jag hade länge inte en aning om vad som skulle hända. De två första tredjedelarna var alltså riktigt spännande. De skildrade en undre värld som säkert finns (men som man bara sett på film), och detta genom några människors liv. Sen var det tvunget förstås att lägga in ett och annat bankrån som faktiskt förstörde hela historien. Där rök den tredje stjärnan! Synd!

Läst 2002

Kadefors Sara: Sandor slash Ida (u) *** Ungdomsbok, och det brukar betyda: problem så eländiga att de aldrig tas upp i en vuxenbok (möjligtvis några rader i nån deckare), en stil som får en att rodna vid tanken på att författaren inte tillmäter ungdomarna mer förtroende (dvs halvt mästrande halvt töntig) och ett bedrövligt slut vars klump i magen sitter kvar i flera dar även på en 46 åring som jag. Så icke denna bok. Det är visserligen problem här också men inte oöverstigliga visar det sig. Och stilen är rapp och "vuxen". Dialogerna är t.ex fångade på pricken. Och slutet vackert som en solnedgång. *snyftar". Precis det ungdomar behöver höra i denna hårda värld. Inte konstigt att den fick pris! (Sveriges bästa ungdomsbok 2001) Varför inte fyra stjärnor? Jo, efter ett tag blev det liksom too much, typ! :-)

Läst 2002

Jacobsson Tomas: Morfin ***(*) Dags för en debutant vars bok är en riktig samtidsroman. Ja, det är nästan så att om jag skulle ha väntat något år med att läsa den skulle den ha tappat en hel del av sin charm, för den lätta flytande texten är charmig. Här stiger nutiden fram men speglat ur ett annorlunda perspektiv, trots livshotande sjukdom kan huvudpersonen leva relativt gott eftersom det morfin han får håller honom flytande. Ja, drogen spelar en central roll i romanen, men det som ger den fjärde stjärnan är en underliggande önskan att släppa in kärleken i sitt liv och hålla den kvar "tills döden skiljer oss åt".

Läst 2002

Irving John: Hotell New Hampshire **** Det var väldigt nära att den här boken blev en fempoängare. Det var länge sen jag läste en så väl sammanhållen bok, personerna lever fortfarande när jag tänker på den. Jag får en känsla av att det är den amerikanska drömmen som krackelerar inför den verklighet som vi trots allt lever i. Irving måste äga ett stort mått fantasi för att kunna hitta på allt som beskrivs i den här boken, och ändå nå fram till en slags realism som visar sig i att "sorg flyter". För det är mycket sorg och smärta i den här boken, även om det skildras lättvindigt. Och det är där den femte stjärnan går förlorad, det finns en slags nonchalant sexuell ton med prostitution, våldtäkt och andra utlevelser som genomsyrar boken och förtar allvaret, trots försöken att knyta ihop det hela på slutet. Synd. Men trots det, en bok att läsa länge! (400 sidor!)

Läst 2002