Enquist, Per Olov: Öknens alla blommor ****  novell

Man åker iväg efter att hustrun lämnat honom. Hennes barn är kvar och mannen tar dem med sig, Och lever med dem i dagar i väntan på upptäckt.

En bra novell

Agrell, Alfhild: Noveller ****

Det är många noveller och innehållet skiftar en aning. Kvinnors rättigheter och livsvillkor blandas med noveller om samerna (lapparna som de benäms).

Det är feministiskt, javisst, men på ett annat, inre sätt än begreppet handlar om idag. 

Begrepp som "bara en flicka" sägs för att modern inte ska ta illa vid sig (sörja) sitt dödfödda barn. Vilket hon ändå gör, djupt. 

Efterordet av Witt-Brattström sätter ord på mycket av  det novellerna förmedlar. 

[...] inget manshat, inget könskrig. Däremot kärlekslängtan, sorg och förtvivlan över att inte bli hörd eller förstådd som kvinna. sid 230

1880- talet är inget mindre än den litterära könsdialogens  guldålder, då såväl manliga som kvinnliga författare inför öppen ridå skrev repliker om hur moderna människor ska leva, arbeta och älska med varandra i ett reformerat samhälle. För första gången i världshistorien tvingades män tänka på sig själva som könsvarelser, och inte som normen för människa. sid 235

Genom att kompromisslöst insistera på individens människovärde skruvar Agrell upp tonläget och därmed angelägenhetsgraden. sid 237

Är du det minsta intresserad av tidiga, bortglömda eller förtigna, kvinnliga författare är den här läsningen ett måste. Och lägg därtill Witt-Brattströms efterord så börjar de feministiska tankarna röra på sig i skallen, i alla fall min.

Tokarczuk, Olga: Spel på många små trummor ****

Jag hade ännu inte läst Tokarczuk när jag lånade denna novellsamling. Och jag kan genast säga att jag kommer att läsa mer av henne.

De här novellerna är nämligen var och en som en roman. Det finns alltid mer att berätta, men i novellens rätt har Tokarczuk satt punkt när hon bestämt sig för det. Vad händer sen med katastrofen, kvinnan som trummar (eller är det en kvinna? Det kanske enbart är en människa, könlös i stadens puls). Och alla andra lite udda existenser som träder upp från sidorna och lever.

Här vill masker rivas av, ensamma människor överleva, bussar erbjuda fristäder, Che Guevara få ett värdigt liv under sin pseudonym, Warszawa upptäckas och författare träda fram. 

Min favoritnovell är Skotsk månad där författaren tillbringar skrivtid på uppmaning av värdinnan, och där Polen visar sig nära. Erövringen av Jerusalem. Raten 1675 är det märkligaste sättet att skildra klasskillnader jag läst.

Kort sagt, en samling märkliga berättelser som erbjuder en del motstånd och därför fascinerar.

Nielsen, Anne-Sofie: Jag blev en varg ****

En gång för länge sen såg jag en TV serie där en man skulle förgripa sig på en nedsövd kvinna. Hon förvandlades till en varg för en kort sekund. Den scenen glömmer jag inte.

På nättidningen Opulens finns denna novell av Nielsen. Jag har länge väntat på den här vargskildringen. Skriv mer sånt. Skriv hur kvinnor har rätt att bejaka sina djuriska instinkter för att skydda sig själva ( du får önska att du var en varg om någon misshandlar, våldtar, trakasserar dig, du får vara mycket värre än kvinnan i novellen, varsågod. För en varg behöver bara vara för att bli lämnad i fred).

Virdborg, Jerker: Landhöjning två centimeter per natt: ***(*) Noveller som liksom ger en rysningar. Jag brukar inte gilla sånt som slutar i ett tomrum men det här var riktigt bra ändå. Virdborg verkar ha fantasi men också en längtan att skildra relationer, en bra kombination.

Läst 2005

Grytten, Frode: Rum i havet, rum i staden ***

Frode Gryttens novellsamling Rum vid havet, rum i staden är uppbyggd på så vis att alla noveller har utgått från olika målningar av Edward Hopper. Att skriva utifrån tavlor är ett ovanligt grepp, (det finns även i boken Lydia Cassatt läser morgontidningen av Harriet Scott Chessman, vilken rekommenderas) men väldigt givande då målningarna ofta skildras uttömmande och man lägger märke till detaljer.  

Det här är dessutom en slags föregångare till novellix då alla noveller är styckevis samlade i en box. Praktiskt.

Novellerna börjar som regel med första scenen i målningen och sen svävar de ut i miljön utanför. De lämnar tyvärr inte så mycket intryck, det är svårt att på rak arm beskriva någon utom att det är en man och en kvinna och varje novell innehåller någon form av erotisk scen. 

Här finns en artikel om Gryttens texter.

• Grytten har även gett ut en bok med berättelser som utgår från fotografier.
• Den helande skuggan : Noveller Lars Ardelius
• OLJA OCH ORD 45 novelletter inspirerad av 45 målningar av Per Sonerud

Jag tar gärna emot fler tips på liknande böcker. 

Minor, Caroline Albertine: Välsignelser ****

Annorlunda är den ändå, novellsamlingen av Minor. Även om den första novellen påminner väl mycket om Deborah Levys roman Varm mjölk som jag nyss läst. 

Det finns en tidsanda i novellerna som förmedlas utan åthävor. Och då menar jag inte omgifta fäder, homosexualitet, flyktingar. Det är alltför vanligt och nästan obligatoriskt. Nej här finns ett sätt att närma sig nya tankar och företeelser. Här finns självmord, demens (om än på ett ovanligt sätt som visar sig vara författarens egna erfarenheter), övergrepp    (makt kan också vara att sprida vettlös rädsla) och framförallt en öppenhet inför en länge förbjuden värld, den andliga. (tolkningen kan dock vara antingen ett hot om straff eller en längtan efter överlämnande beroende hur man vill se det). 

Skenbart är de här texterna helt vanliga texter och utan upptäckt av Minors nedslag i dagens människors vånda blir det såklart inget särskilt. Varför är den då så uppmärksammad? Kanske för att läsarna känner igen sig, känner oron i mellangärdet eftersom alla har sina bördor att bära. I dessa maskinernas tidevarv är de fysiska bördorna bortutvecklade, nu är det ofta istället inom oss de finns.

Tong Su: Den röda lyktan*** En riktigt bra novellbok. Den innehåller två noveller och är skriven på ett flytande, lättläst sätt. Det var väl allt.

Läst 2001