(red) A Yi m.fl.: 7 x Chin Lit ****

7 noveller från från Kina, ett land som är eftersatt i min läsning. 

Vår tids kärlek, Hong Ying En dystopi som vänder på könsperspektivet. Nu är det kvinnorna som är efter männen, men de är skräckslaget avvisande. Konstigt nog finns det ett stort mått av känslor mellan personer i den här novellen. Riktigt läsvärd. 4

"Man hörde inte längre talas om några fall av våldtäkt. En ren och kysk ordning infann sig i städerna" sid 18

Skulden, Li Shijiang Prostitution, men det handlar mer om en utsatthet där brist på ett vettigt liv visar sig i läs och skrivsvårigheter. Men det som förenar är ändå det större. 3

Öppna dörren, Na Yo. En Kafkaliknande historia som jag verkligen känner är ett hörn av Kina. Jag blev full i skratt för det är absurt. Men säkert möjligt, nu eller då. 3

Räven, Lin Bai: Magisk realism är stommen i den här novellen. Men det kan plötsligt gå över till det absurda. Jag känner en slags igenkänning, är det här helt enkelt en form av kritik för det som varit? Och kanske är. 3

Förbannelsen, A Yi: Miljöförstöring i förtäckt form. Förbannelsen är som gamla tiders uttalanden. Och leder till ett slut, sant eller inte. 3

Siaren, A Yi: En novell som inte var lätt att förstå. Tyvärr. Måste nog läsas två gånger eller fler. 2

Blå naglar: Ren Xiaowen Både den här novellen och Som en fisk: Ren Xiaowen gjorde mig nyfiken på författaren. Det är så här en novell gärna får vara om jag ska gilla den. Nånstans finns en gestalt, ett skeende, som gör att den fastnar i minnet. Detaljerad men ändå undflyende, för vad är det här? Tänker jag när jag läser. Och jag vill läsa mer.

4 för båda

Ren Xiaowens debutroman heter Lägret. Köper den!

En kväll i byn, Cao Kou: Helt ok men aningen knepig. Vad är det egentligen Cao Kou skriver om? Slumpen eller vad? 3

Tack för exemplaret Bokförlaget WanZhi

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken

I Europa är väldfärden bäst i Sverige. Man kan säga att en svensk invånare blir omhändertagen från vaggan till graven. Men varför är det just denna typ av länder som har världens högsta självmordsgrad? Kan det vara fattigdom och olycka som gör att de dör? Nej. Det är just tomheten, detta rakblad som driver dem till ytterligheter. sid 115

   Haushofer, Marlen: 18 noveller ***

De 18 novellerna i Haushofers novellsamling lämnar mig förvånansvärt likgiltig.

Jag köpte boken för att kanske äntligen få få tillgång till något i Hashofers inre karta.

Det är 18 noveller och tyvärr fastnar nästan ingen i minnet direkt utom möjligen den första Den vackra Melusine och det kan bero på att den inte går att motstå om man liksom jag är kattälskare.

Men när jag läser de får ord som jag antecknat om varje novell som sammanfattning kommer en del tillbaka. 

Det är ord som: övervinna orättvisa, otack är världens lön, skam bikt lättnad, det oväntade ger hjälp, lättsinnig, drömmar. Osv. Osv. 

I en av novellerna finns en farmoder som yttrar följande:

[...] hon hatade piprök, alkohol och spelkort som sina personliga fiender och var innerst inne övertygad om att män i allmänhet hade blivit kvar på ett lägre stadium i mänsklighetens utveckling. Man måste uppbringa ett oändligt tålamod med dem. sid 63

Det är väl det närmaste ett feministiskt (?) uttalande som boken rymmer.

Novellerna är inte ljusa, det är skam och skuld, död och sjukdom, mobbing och försumlighet. Det är kanske därför jag inte kan  minnas dem. Boken är ändå läsvärd och själva känslan av innehållet ger en doft av Väggen som ju är Haushofers mästerverk.

Ett råd är att läsa några noveller nu och då. Jag tog alla på raken och det gav inte tid till reflektion.

Läst 2019

Némirovsky, Irène : Balen *** En bok med två långnoveller kan man kanske kalla det. Balen och Höstflugorna. Författaren dog i Auschwitz så böckerna är från 1930 talet. Lite gammaldags men ytterst välskrivna. Personerna lever.

Läst 2007

  Pearlman, Edit: Kikarseende****

Det här är en novellsamling att bita i för den som verkligen vill ha tänkvärda, välskrivna, lite över gränsen noveller. Det är nästan så att varje novell i denna omfångsrika bok är en egen bok i sig. Det är omöjligt att minnas alla, men det konstiga är att jag minns hur det var att läsa dem. Att varenda en fångade mig just den stunden jag läste. 

Jag borde ha dragit ut på det genom att läsa bara en eller två varje dag, men jag förmådde inte begränsa mig så pass. På slutet sträckläste jag bara.

Redan den första novellen sticker ut och anger tonen för de undertexter som finns överallt. Så gillar du den gillar du alla!

Det händer mycket på raderna och överallt dyker det judiska upp, mer eller mindre betydelsefullt dock. Det känns inte som att just det påverkar livet för novellernas människor speciellt mycket. Även om det var anledningen till att jag hittade boken till en början. Jag har ju läst lite om judendomen senaste tiden och ville läsa mer. Men som sagt, här är det mest en sekulariserad judendom som beskrivs. Så novellerna läste jag i deras egen rätt, som just noveller med ett galleri av öden.

Det är också en hel del sjukdom och död. Lite deppigt blir det. Eller kanske snarare allvarligt. Ja, kul ska vi inte ha när vi läser.

Jag upprepar mitt råd, vill du leva dig in i ett antal texter och verkligen ta till dig dem, läs denna bok!

Läst 2018

   Carrington, Leonora: Den ovala damen ****

Inte visste jag att min humor rör sig mot det absurt surrealistiska! Men det bevisar Carringtons bok för mig.

Alla novellerna innehåller allt från hästar som leker omöjliga lekar till hyenor som föreställer sig och drottningar som någon måste mörda. Men jag kan inte låta bli att skratta och önska att jag själv fick skriva något liknande, tänka något liknande och känna den frihet det skulle innebära. "Jag har inte tid att vara någons musa" sa Carrington. Nej hon tänkte själv! :-) 

Läst 2018

Behn Ari: Trist som fan ***

Javisst, noveller igen! Och tyvärr fattade jag inte alls poängen i dom flesta. Men den var inte alls illa skriven. Eller vad sägs om: "När hösten rispar löven såriga och förvandlar träden till blödande skönheter"......Inte illa hittat på! Heja prinsessmaken!

Edelfeldt Inger: Riktig kärlek** Varför envisas jag med att låna noveller när jag verkligen inte tycker om dem? Fast Den förunderliga kameleonten var ju en riktig fyrapoängare så jag tänkte att hon kanske har gjort det igen? Men, det hade hon inte gjort......Synd!

Keret, Etgar: Åtta procent av ingenting ***

Omslaget till den här boken väcker känslor hos mig. Sorg, ensamhet, rädsla, övergivenhet, smärta. Inga bra känslor. Och boken i sig borde också väcka känslor, för huvudsaken att man känner, så är det både med konst och litteratur tycker jag.

Men jag kände inte riktigt för de här novellerna. De var lättlästa, ibland helt fantasifulla, ibland riktigt verkliga. De kallas samtidsfabler och det känns sant. För i all sin lätthet och udda sammansättning av personer vill de lära oss något. Kanske om Israel fast det nämns sällan och alltid med lätta ord, utan behov att skildra Det Israel, dvs de här personerna är naturligt israeler och inte mer med det. Ovanliga människor iofs, men vanligt beskrivna. Eller vanliga människor ovanligt beskrivna.

Jag menar, vilken man skulle inte vilja ha flickvän/kompis i en dubbel person, inget tjafs. Få både kärlek, sport och öl utan att behöva fråga om lov. /Fettot/

Eller rätten att vara:

[...] en ung, lite konstig kille som för det mesta var sysselsatt med olika slags existentiella frågor. En återkommande, fråga eller snarare idé, var hans övertygelse om att alla människor i hela världen hade minst en unik tanke, en tanke som inte påminde om något annat än sig själv och om personen som tänkte den. En tanke med färg och volym och innehåll, som enbart den personen kunde tänka. sid95

Det tar en ände med förskräckelse, men han fick göra det han gjorde.

Eller ett sätt att beskriva familjekärlek som, måste jag säga, känns helt.......tja udda.

[...] det finns många föräldrar, som är villiga att offra allt för sina barn. Men det är inte alla som får chansen att verkligen göra det. sid122

Och döden:

Och kanske hans död varit precis som när någon försöker somna - först bara på låtsas, och sedan, plötsligt, på riktigt. sid 192

Konstigt nog känner jag att jag skulle bli nyfiken på Åtta procent av ingenting när jag nu ögnar igenom min reflektion. Javisst, jag skulle vilja läsa den!

Läst 2013