Christie, Agatha: Diomedes hästar ** novell

En intetsägande kriminalgåta. Som alltid hos Christie är inget vad det synes vara.

Inget att läsa.

Mansfield, Katherine: Lycksalighet **** novell

Kvinna är så lycklig men allt raseras.

Känslan av lycka upptar nästan hela novellen. Undertexten låter med ens en förnimmelse av det förbjudna glimta fram. Även om det inte är lagligt vid den tiden. Men kanske kritikerkåren lyckades se igenom Mansfields intentioner och därför ignorera henne. Hon har inte förrän nu blivit känd.

Enquist, Per Olov: Öknens alla blommor ****  novell

Man åker iväg efter att hustrun lämnat honom. Hennes barn är kvar och mannen tar dem med sig, Och lever med dem i dagar i väntan på upptäckt.

En bra novell

 Lidman, Sara: Fröken / moster Evelina och Anton ****

För den som inte läst Sara Lidman kan det här vara en bra ingång. Två noveller som speglar det norrländska kynnet och hur Lidman lyckas fånga det i sina meningar. Hennes stil är särplägrad och innehåller ord och utryck och händelser, väl värda att bevara.

Läst 2019

Monahof, Ania: Lilla asken ***

De flydde över havets  kalla vatten i undermåliga båtar under kriget, från Finland till Sverige. Det har inte varit särskilt omtalat, men här finns samma berättelse om båtflyktingar som vi läser om idag. 

Det är viktigt att vi inte glömmer att vi i vår närhet haft samma flykt, samma livsfara och samma främlingskap.

Läst 2019

   Müller, Herta: Hunger och siden ****

Müllers Hjärtdjur pulserar i hennes böcker, så också i denna novell.

"när överlevnaden har blivit till livets mening i en stat, blir landets skönhet till smärta". sid 11

Det är Rumänien det handlar om. Det är tillvaron, språket, graviditeter, hungern. Om ett plågat folk helt enkelt. 

I denna korta novell/essä hinner Müller förmedla framförallt kvinnornas förnedring, förföljelse och kontroll.

En utmärkt skrift, en nödvändig läsning.

Tack kulturkollo.

   Morrison, Toni: Recitatif ***

Den här novellen är något av ett experiment. Morrison har tagit bort alla raskoder.

Det är Morrisons försök att

"befria språket från dess stundom olycksbådande, ofta slappa och så gott som alltid förutsägbara raspräglade och rasbestämda bojor". sid 3

Det slår mig när jag läser att jag faktiskt inte har brytt mig om några raskoder alls. Vem som är vit och vem som är svart har jag struntat i. Jag tror inte att det var det Morrison ville uppnå det är en intressant tanke.

Tack kulturkollo

   Steinbeck, John: Krysantemum ***

Den här historien känns som en svunnen tid, men sättet att manipulera är detsamma idag. Frågan är, skulle detta kunna hända nu? Jag vill tro att vi kvinnor kommit längre än så i medvetenhet. Männen är nog tyvärr likadana. 

Tack kulturkollo