Pamuk, Orhan: Att titta ut genom fönstret ****

En novell om Pamuks barndom. Så mycket kan man se från fönstret, men det går inte att se katastrofen komma. Plötsligt är den där.

Det finns en spänning i handlingen som tilltalade mig. Generationernas möte och samspelet mellan bröderna. Idolbilderna som byts i en så betydelsefull process, med oturen som drabbar hårt. Pamuk lyckas komprimera barndomens bilder inom en snäv ram. Plötsligt vet jag allt om hans uppväxt. Mycket bra novellkonst.

   Munroe, Alice: Dolly ***

Det känns som jag läst det här förut. Eller något liknande. Eller är det en annan poet som också skriver dikt om andra och oron river i hustrun?

Jag vet inte, minns inte, men sorgligt är det med poeter och deras kvinnor.

Läst 2017

Klassikerserien från Novelllix:

Novell/Novellix

   Kärnborg, Ulrika: Mammalia ***

Välskrivet, ja. Intressant, nja. Nytt, nej. För visst har jag läst nånting liknande förut nånstans nångång. Var minns jag inte men jag tycker definitivt att novellformen inte riktigt passade för den här berättelsen. Jag kände mig nyfiken på mer.

Kanske kan en novell få en att längta efter fler meningar av författaren? Myrrha?

Läst 2013

Noveller från Novellix

   Söderberg, Hjalmar: Med strömmen ***

En gammaldags novell, javisst. En liten bit av verkligheten sett genom ett temperament som varit fritt i sin ungdom och sen äktenskapets mjuka boja, mjuk eftersom hans hustru var som kvinnor skulle vara då (och nu också iofs...) nöjda med sin lott, småprata om oväsentligheter och inte alls matcha sin mans tankar, som visar sig vara alldeles för komplicerade.

Solen bränner i augusti och så går det som det går. Slutorden är sanningsenliga.

Ingen av Söderbergs bättre noveller eller? Men den flöt fram, lättläst, som om den gick med strömmen.

Läst 2013

Lyrans klassikerutmaning 2013

Noveller från Novellix

Küchen, Maria: Tiden ***

En novell som helt klart gifter sig med Barba Andrés, Augusti, oktober som jag skrivit om här.

Det var intressant att läsa nästan samma berättelse dels som roman, dels som novell. Romanen innehöll ett djup i karaktärerna som novellen såklart inte kunde ha. Men huvudkaraktärerna är desamma, de är i dåligt sällskap, fulla och gör det de egentligen inte (?) vill göra. Och sen ångrar de sig så vansinnigt. Romanen slutar si, novellen slutar så.

Men tydligen ska man känna nån form av förståelse. Tyvärr, det är mycket svårt. Men jag gillade ändå novellen, Küchen skriver alltid bra.

Läst 2013