Lidman, Sara: Fröken / moster Evelina och Anton ****

För den som inte läst Sara Lidman kan det här vara en bra ingång. Två noveller som speglar det norrländska kynnet och hur Lidman lyckas fånga det i sina meningar. Hennes stil är särplägrad och innehåller ord och utryck och händelser, väl värda att bevara.

Läst 2019

Monahof, Ania: Lilla asken ***

De flydde över havets  kalla vatten i undermåliga båtar under kriget, från Finland till Sverige. Det har inte varit särskilt omtalat, men här finns samma berättelse om båtflyktingar som vi läser om idag. 

Det är viktigt att vi inte glömmer att vi i vår närhet haft samma flykt, samma livsfara och samma främlingskap.

Läst 2019

   Müller, Herta: Hunger och siden ****

Müllers Hjärtdjur pulserar i hennes böcker, så också i denna novell.

"när överlevnaden har blivit till livets mening i en stat, blir landets skönhet till smärta". sid 11

Det är Rumänien det handlar om. Det är tillvaron, språket, graviditeter, hungern. Om ett plågat folk helt enkelt. 

I denna korta novell/essä hinner Müller förmedla framförallt kvinnornas förnedring, förföljelse och kontroll.

En utmärkt skrift, en nödvändig läsning.

Tack kulturkollo.

   Morrison, Toni: Recitatif ***

Den här novellen är något av ett experiment. Morrison har tagit bort alla raskoder.

Det är Morrisons försök att

"befria språket från dess stundom olycksbådande, ofta slappa och så gott som alltid förutsägbara raspräglade och rasbestämda bojor". sid 3

Det slår mig när jag läser att jag faktiskt inte har brytt mig om några raskoder alls. Vem som är vit och vem som är svart har jag struntat i. Jag tror inte att det var det Morrison ville uppnå det är en intressant tanke.

Tack kulturkollo

   Steinbeck, John: Krysantemum ***

Den här historien känns som en svunnen tid, men sättet att manipulera är detsamma idag. Frågan är, skulle detta kunna hända nu? Jag vill tro att vi kvinnor kommit längre än så i medvetenhet. Männen är nog tyvärr likadana. 

Tack kulturkollo

   Ishiguro, Kazuo: En familjemiddag ***

Ibland stöter jag på noveller som är som jag vill att noveller ska vara. Det här är en sådan. På dessa få sidor lyckas Ishiguro presentera en familjs liv, ge en klar japansk bild och dessutom ett slut värdigt en kriminalroman.

Tack kulturkollo

  Ishiguro, Kazuo: Nocturner ***

Känd för sina noveller är Ishiguro inte. Och det förstår jag. De här texterna lever inte kvar särskilt länge inom en.

Faktiskt har jag bara vaga minnesbilder av det jag läste för en månad sen i Nocturner. 

Nej, nobelpriset måste ha gått till romanerna, så är det.

Läst 2017

   Lessing, Doris: Till rum nitton ****

Lessing är sorgligt eftersatt i min litteraturläsning. Men ska jag döma efter den här novellen måste det bli ändring på det.

Den här historien,Till rum nitton, dyker upp i olika skepnader lite nu och då. 

Essbaum: Hausfrau

Wolf: Ett eget rum (läst men inte dokumenterad)

Boardy: Allt som återstår

Perkins Gilman: Den gula tapeten 

 Eller som det beskrivs här

Mycket fängslande berättelse om en kvinna som känner sig fången i sitt äktenskap och i sin roll som kvinna. Förtrycket av detta fångenskap leder sedan till att hon blir galen.

(Jag är faktiskt intresserad av fler tips på liknande böcker. Den utmattning och depression som breder ut sig hos kvinnor idag känns faktiskt igen även i dessa böcker, eller hur? Resultatet blir ju dessutom helt förödande.)

Nåväl, Susan i Lessings novell gör ju verkligen försök att rädda sig själv, men när Mors rum också invaderas (av brist på respekt) måste hon söka sig vidare. Slutet är verkligen inte bra.

Helt klart bäst av novellerna som alla var intressanta.