Grebe, Camilla och Träff, Åsa: Innan du dog ***

Jag läser vissa deckarserier, alltför många. Så jag försöker dra ner på dem.

Men Grebe/Träff har jag fortsatt att läsa, efter de två första Bittrare än döden och

Någon sorts frid. Jag gillar det psykologiska perspektivet och den här boken

var riktigt bitvis spännande. Och tragisk också.

 Lite Torka aldrig tårar light eftersom HIV och bög

nämns. Jag har sett det i fler böcker som liksom den här, skrevs före Gardells bok.

Det visar nog att tiden verkligen är mogen för allt att komma upp till ytan.

Kanske kommer det snart en ny Grebe/Träff? Då läser jag!

Läst 2012

Den här boken har jag läst tidigare men jag vill gärna visa den i utmaningen.

Så den blir Novembers bok!

      De la Motte, Anders: Bubble*** (mp3)

Nu är det över, spelet. Eller?

Jag har gillat alla böckerna i den här deckartrilogin. Men mest har jag ju gillat uppläsningen. Texten är ju hämningslös här och var och det döljer inte Mattias Linderoth (uppläsaren) kan jag säga. Vilket han inte heller gjorde i geim och buzz.

Jag kan tycka att de andra två var bättre än den här. De stack ut, den här var mer merioker kan jag tycka. Men som film skulle den nog också bli bra med Långholmen och allt.

Läst 2012

  Flynn, Gillian: Mörka platser ***+

Jag markerade inga meningar eller metaforer i den här boken. Det brukar jag inte göra i deckare för det brukar inte finnas så mycket att lägga märke till i språket. Men eftersom den här boken var mer som en roman nästan ändå fram till slutet så kunde jag ha gjort det, kom jag på nu. Att läsa om drygt 400 sidor är inte aktuellt heller så jag får stå mitt kast.

Nåväl, den här deckaren fick full pott av Yukiko Duke i Svt och det gjorde min förväntan oerhörd om man säger så. Och den är bra, intressanta personer, jag kände lukter, koskit, avgaser, uppgivenhet. Fattigdom, sprit, fängelse.

Jag blev förvånad på slutet, som jag sa tidigare var det liksom bara där den var en riktig deckare. Fick lite vibbar till Händelser vid vatten där mordet ju bara var en del av flera genrer. Här finns också mycket olika: socialrealism, alkoholism, satanism, mobbing, våld, kärlek till jorden, utanförskap, djurplågeri, falskhet och ingen utväg i sikte. Och lite av bildningsroman/utvecklingsroman dessutom.

Personerna tog steg fram och tillbaka i kapitlen och blev fullt synliga efter ett tag. Och gick att skilja åt dessutom, vilket inte alltid är fallet.

Jag gillade och blev förvånad över att den gick så snabbt att läsa. Plötsligt var den slut.

En helt klart annorlunda läsupplevelse och det är de kickarna jag söker hela tiden. Så jag är nog fast för Flynn nu.

Läst 2012

Tack Modernista för rec ex.

   Naroskin, Per: Fuskaren som försvann ***

Jag hade sett fram emot att läsa den här boken. Gillar In Treatment och psykoterapeutiska

böcker överlag.

Och den var bra. Fast den innehöll lite lösa trådar tyckte jag, det där med krympningen t.ex Ok visst,

det kan tolkas som man vill men hm? lite frågetecken där.

Och Fuskaren var lite väl tvålfager, slank ur greppet alldeles för lätt.

Läst 2012

Prada, Detta: I fyra par skor ****

Debutroman. I Short Cuts-stil. Med ett i mitt tycke faktiskt väldigt trist omslag. Dessutom är jag ingen vän av grönt heller. Så jag tvekade när förlaget erbjöd mig boken. Men det här var bra. Riktigt bra.

Det märks att författaren verkligen vet vad hon skriver om, hon har erfarenhet om det som står i boken, arbetslivet, den psykologiska insikten, den exotiska vinklingen med Argentina och dess historia vilket också är en välplacerad gåta. Hon känner sina protagonister och låter alla komma till tals i sin egen rätt.

Utan att avslöja allt för mycket måste jag tillstå att det sätt som författaren skildrade övergreppet på var ovanligt väl beskrivet, som kvinna läser man det med rasande resignation och vämjelse. Och boken svajar ingenstans, ovanligt för en debutant.

Det är nästan så att det perfekt skrivna skymmer det perfekt tänkta. Den filosofiska undertonen som sägs styra bokens innehåll med frågor om slump/val och inlärda sanningar om hur man ska vara (som baksidestextpresentationen säger) försvinner det i perfekta formuleringar? Och är slutet slutet eller bara en ny början? Är det början till en trilogi där vi likt en tv-såpa får veta hur det går i nästa bok? Det borde inte vara det, för det filosofiska består just i detta, slutet ger inga svar utan skapar bara nya frågor. Precis som livet.

Läst 2012

Tack Mimer förlag för rec ex.

   Malmsten, Bodil: Så gör jag **** (G)

Det här är en bok som man bör äga. Helt enkelt av den anledningen att den bara måste läsas igen och igen. Jag är inne på andra varvet nu och blir sugen på att skriva som ingen annan bok (ja möjligtvis någon skönlitterär pärla som är skriven på ett sätt som gör att jag velat ha skrivit den själv) har lyckats med. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag numera inte vill skräda mina ord, verkligen inte.

Och så listor att fundera på. En del har jag läst och en del inte, en del gillat och en del inte gillat. Men jag blir intresserad, inspirerad och vill läsa mer, fler böcker och ännu fler böcker.

 Och att Malmsten är så modig och tar med bibelcitat och visar sin absolut lästa bibel. Ja, det är det hon är, modig.

Jag håller med om mycket som Malmsten skriver men mest håller jag med om

Undvik böcker om drömmar sid 211

Förutsatt att vi menar samma sak Malmsten och jag, tycker jag dessutom att det är snudd på omöjligt, för nästan varje bok innehåller en dröm av något slag, helt i onödan. Det gillar jag inte.

Läst 2012

Tusen tack Modernista för rec ex

                     Lästa böcker oktober 2012

Kvant, Christel: Resan till Ribston ***
Indridason, Arnaldur: Den kalla elden ***

Bolinder, Ulla: Livstid ***

Wennström, Johan: Dygdens glädje ****

Nesbø, Jo: Frälsaren*** (mp3)

Nydahl, Thomas: Alla de andra som också skrev ****

Qvandt, Charlotte: Du ser draken genom fönstret ***

Andersen, Vita: Lykke **** (novell)

Bäst i september: Andersen, Vita: Lykke **** (novell)

Mindre bra: Nesbø, Jo: Frälsaren*** (mp3) (blev plötsligt lite less)