Müller, Majvor: Alla resor är en omväg hem ***

En feelgood, skriven med alla för genren igenkännande tecken, men med väldigt mycket innehåll.

Jag läser ju nästan aldrig feelgood, det ska erkännas. Men eftersom jag är nyfiken av mig så tackade jag ja till den här boken. Och faktiskt, jag läste den nästan i ett svep. Den var så lätt att läsa, med ett flöde som drev på hela tiden. Inte alls så dum om man säger så.

När jag nu funderar på varför jag riktigt slukade den inser jag att det beror på flera saker. Det händer hela tiden saker och det dyker upp personer och möten som skildras på några rader, utan att det känns krystat. De här sýstrarna lever ett gott och blandat liv. En är vackrast och en är smartast. I deras påsar är det övervägande favoriter som kommer upp när de sticker ned handen. De flesta sura har hamnat i för-alltid-askungens korg. Främlingens, den avvikandes. 

Samtidsämnen avverkas i rasande fart, otrohet, skilsmässa, utmattning, arbetslöshet, eldsvådor, demens, invandring, frånvarande fäder i olika konstellationer och tidsepoker, partyn, sjukdom, äldrevård och såklart, en känga till prästen/kyrkan. Dessutom lite undervisning i form av historiska samtidsfakta. Lite exotiskt sådär. 

Allt skrivet med god research bakom och lagom mycket känslor inblandade. 

Och på så sätt är det en riktigt bra feelgood, slutet gott. Allt ordnar sig. Läs lätt och glöm sen. 

Jag har läst en väl sammanhållen bok där författaren visste vad hon ville och säkert gjorde sina egna strykningar. Det märks i texten.

En bok jag rekommenderar till feelgood läsare som gillar norrland och afrika. Eller som bara vill ha en trevlig läsupplevelse. 

Tack Hoi förlag

Läst 2017

  Berry, Flynn: Sargad

Äntligen en deckare skriven av en kvinna för kvinnor. När jag hade läst klart var det som att jag tagit del av ett feministiskt manifest. Ett manifest där kvinnor är människor. Dvs de tillåter sig känna efter och erkänna sin vrede, avundsjuka men också sin solidaritet med sitt eget kön. 

En bok med driv och spänning, men också med trovärdiga karaktärer och genomtänkta handlingar. Ovanligt för en deckare.

Sen är det lite kul att vissa schablonbilder hänger med, någon ska ju alltid bli avstängd men här betyder det inte att fallet löses utan det betyder ingenting. Hihi.

Tack Louise Bäckelin förlag

Läst 2017

----------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken

"En Nesbö och en Läckberg" Han väntar. Hennes sista böcker. "Vill du låna om dem?"

   Hayder, Mo: Försvunnen

Egentligen kan jag inte reflektera fullt ut över den här deckaren, eftersom jag började skumläsa efter att jag läst mer än hälften.

Jag förstod nämligen nästan direkt hur det var, ja inte allt men nästan. Men det var nog inte orsaken utan det faktum att jag bara inte stod ut med beskrivningarna av stället där de letade. (Ok en liten spoiler men jag avslöjar så lite jag kan) I vart fall var beskrivningarna detaljerade, och säkert mycket trovärdiga, men jag fattade tyvärr väldigt lite.

Och när jag väl börjar skumma är det kört, det vet jag.

Det här är alltså inte alls min sorts deckare. Tyvärr

Läst 2017

Tack ändå modernista!

  Donoghue, Emma: Miraklet Jag är imponerad. Det här är nånting så annorlunda som en deckare med något som skulle kunna kallas katolsk charm och besatthet. Och insikt om denna.

Helt fascinerad sträckläste jag den och njöt av den kunskap som författaren förmedlade. Om medicin, om religion, om levnadsförhållanden. Om insikt, mod och kärlek. Om tro, tvivel och ondska som baksidestexten beskriver det. Med vackert språk och så spännande in i det sista.

Jag kan inte skriva mer även om jag ville, kan bara säga, är du det minsta intresserad av en annorlunda deckare; Läs den här.

Tack Louise Bäckelin förlag

   Bauer, Belinda: De vackra döda

Bauers senaste bok var riktigt bra. Mest för att boken känns så nutida. Det är svårt att skriva om det för mig mest intressanta utan att avslöja för mycket. Men jag gillar ju deckare där man även lär känna mördaren, och det gör man till viss del här.

Sen ger Bauer en känga till pressen och dess metoder. Eller ger hon pekpinnar eller skildrar hon bara ingående tillstånd med tveksam moral?

I vart fall är boken mycket läsvärd, även om den hjärttransplantation som skildras har sina brister i trovärdighet.

 .................................................

Hjärttransplantation i  boken

 Han oroade sig hela tiden för sitt hjärta. Ibland fungerade det inte ens. Om han satt helt stilla i ett tyst rum kunde han höra att det inte slog. sid 81

Ärret rann nerför hans bröst som hett flott. sid 135

En nagel plockade på kanten av ärret, men det hade blivit till en naken vit ås som ringlade sig nedför bröstet som Anderna. sid 205

..................................................

Tack Modernista

Läst 2017

Bauers deckare på svenska.

Mörk jord

Skuggsida

Ni älskar dem inte

Betraktaren

Livets och dödens villkor 
Det slutna ögat 

  Levlin, Kurt: Vänstertrafik ****

Personerna som befolkar Levlins noveller är så sanna i all sin sorgsenhet. Deras liv vibrerar som ett hjärtdjur i deras kroppar och i deras tankar. 

Så skenbart enkelt han skriver Levlin. Av allt han skrivit är det här nog det enda som fått mig att svälja gång på gång för att hindra den vemodiga, sorgsna, ytterst veka känsla som vill nå mina tårkanaler. Och då är jag mycket svårt att få rörd måste jag erkänna.

...............

Vid en omläsning kan jag bara konstatera att allt är sig fortfarande likt. Personerna finns kvar och lever sina liv om och om igen på sidorna. Vart tar de vägen, vart hamnar de när novellen de befinner sig i är slut? De är fasta, dömda att om och om igen genomleva de skeenden Levlin ger dem. 

Trots den noirstämning som råder är många av personerna så starka, de inser att livet, det är det här. Det är inget positivt tänkande, ingen medveten andning, ingen framgångsteologi, ingen visualisering. Det är liv och det är gott nog för att platsa i Levlins noveller. Som jag personligen alltid tyckt bäst om av det Levlin skriver.

Det är bara att konstatera att Levlin har lyckats nå fram än en gång. Att nå fram med sin drabbande syn på verkligheten. Jag kan inte annat än omfamna även denna bok och säga: Läs!

Tack Kurt för exemplaret.

Recensioner:

Dezmin

Eva-Stina Byggmästar skriver i Österbottens tidning (tyvärr låst artikel)

   Cross, Mason: Ett långt spår av blod

Det var det värsta vilken hemsk bok! Cross, vem är du som kan tänka ut så äckligt våldsamma sätt att ta död på folk?
Jag borde ha blivit misstänksam när Lee Child berömmer boken på omslaget. Försökte en gång läsa honom men gav upp, av samma skäl som jag kommer att ge upp den här boken. Så mycket blod (titeln varnar ju) som rinner i den här boken står jag bara inte ut med. 

Tack Modernista, men nej tack. Här går min gräns. Med råge.

Men så läste jag på en blogg att den här deckaren var riktigt bra. Och eftersom början, trots sin våldsamhet, väckt min nyfikenhet fortsatte jag läsa. Och läsa. Och läsa.

Ett långt spår av blod visade sig ha flera förtjänster. För det första är mördaren känd från början. Vilket jag uppskattar. Sen var den bitvis väldigt spännande. Kändes skrämmande aktuell. Och det gick bra att hänga med hela tiden. Slutet gör sig bäst på bio om man säger så. 

Men annars, mycket bättre än jag trodde.

Inga fler betyg till deckarna, jag har ändå aldrig gett mer än *** oavsett.

Tack Modernista

   Roos, Anna: Spel

Javisst, den här typen av deckare fyller säkert ett behov för de som vill läsa chicklit, feelgood,Stockholm och universitetsmiljö alltiett. Och dra på munnen emellanåt.

Bara omslagsbilden gör en lyrisk, och lockar säkert boknördar till läsning. Vackraste omslag i år? Tror det.

Men deckaren utspelas bara sporadiskt i ett bibliotek utan mest kring spelbordet, en för mig helt ointressant miljö. (Även om jag absolut skulle spela litegrann om jag ändå var ex vis i Las Vegas.)

Nej, den här boken ska få en fortsättning, för Sol är en utmärkt karaktär. Och sen ska den bli film eller TV serie. 

Tycker jag.

Inga fler betyg till deckarna, jag har ändå aldrig gett mer än *** oavsett.

Tack Louise Bäckelin förlag 

Modernista