Inlägg publicerade under kategorin afrikanska böcker

Av violen - 1 augusti 2014 20:45

Läst 2009




Achebe, Chinua : Allt går sönder **** En välkänd bok i Jorden runt på åtta böcker utmaningen.
Eller som Per Wästberg säger på omslaget: Ingen roman har betytt mer för den afrikanska litteraturen
Jag förstår faktiskt varför när jag läser boken. Det är en ömsint skildring av igbofolket som finns i Nigeria, ett folk som Achebe själv tillhör. Förord av Per Wästberg och efterord i form av en essä Don C. Ohidake som är professor i USA men som också är igbo, ger också mer förståelse för bokens innehåll.
Läser man bara Achebes bok från 1958 känner åtminstone jag att det är en tid som väl knappast någon kan vilja ska komma igen? Och som Westberg påpekar i förordet:
Achebe återskapar ingen förlorad idyll. Han ser vad som förlorats och vunnits utan att döma eller sentimentalisera.
Vidare
Achebe vill visa att de afrikanska folken inte hörde om kultur första gången från europeerna, att deras samhällen inte var själlösa utan hade en filosofi och en livssyn, en poesi och framför allt värdighet. Han medger samtidigt att fast kolonialismen aldrig gav de afrikanska folken en sång, gav den dem en tunga att sjunga med. (sid22-21).
Jag kan ändå inte känna att detta samhälle är något riktigt drömsamälle, vilket jag förstår inte heller är Achebes avsikt. Seden att sätta ut tvillingar och trillingar i skogen, bortbytingar, barn som återföds för att dö igen, att stycka barn som dött och månggiftet är bara de levnadsmönster som inte är speciellt trevliga att höra om. Och de drabbar ju mest kvinnorna och barnen. Och mycket av det som kallas sedvänjor känns som ren och skär vidskepelse. Som vanligt är det nog männen som har det bäst bland igbofolket och kvinnorna som får dra det tunga lasset. Huvudpersonen Okonkwo har heller inte stort förbarmande varken med hustrur, veka barn eller sin far som var väldigt lat. Hårt arbete premieras. Och männen kan öka i rang och inflytande allt eftersom. På gott och ont.
Men frånsett det så skildrar boken igbofolkets traditioner och liv. Och Achebe gör det bra. Personerna lever faktiskt på ett sätt som är lite ovanligt i den här typen av böcker. Som Westberg påpekar i förordet:
Wole Soyinka påpekar att Allt går sönder var den första roman på engelska som talade inifrån en afrikansk karaktär snarare än porträtterade afrikanen som exotisk. (sid 13)
Efterordets essä av Ohidake är också intressant. Där försöker Ohidake förklara en hel del av det som vi skulle kalla vidskepelse och som förtar lite av igbofolkets storhet när man läser boken. Boken tilltade mig, som jag skrivit tidigare, just pga sin ärlighet. Inget samhälle är helt underbart, särskilt inte i backspegeln. Det verkar ju inte speciellt logiskt att be om många barn och sen döda tvillingar t.ex Hade kvinnorna haft mer att säga till om hade säkert många fler barn fått leva.
Trots allt är det många ur igbofolket som innehar proffesurer runt om i världen. Men Ohidakes slutsats blir ändå negativ,
Helt uppenbart har igbofolket gjort materiella framsteg. Det återstår att se i vilken utsträckning de kommer att fortsätta byta bort sin kultur mot materiella framsteg och fullständigt uppslukas av den västerländska civilisationen. (sid 308)*
istället för att se att det också är något positivt med att hans folk verkar var ovanligt intresserade av utveckling, utbildning osv, (vilket han själv också verkar ha anammat), tycker han sig se att de byter bort sin kultur mot något sämre. Kanske ser igboifolket själva med glädje sina barn få utbildning, sjukhusvård och att deras tvillingar får leva? De tar tydligen det onda med det goda, som alla civilisationer verkar ha fått göra för att utvecklas.
Afrikas karta är grötig för mig, men nu vet jag var Nigeria ligger, kan placera katastrofen Biafra och kan framförallt känna intresse och respekt för landets historia. Inget dåligt resultat efter att ha läst en bok!
Achebe är ( i mina ögon) en modig författare, men det var Soyinka som fick nobelpriset. Eftersom jag inte läst något av honom vet jag inte vem av dessa två nigerianska författare som skulle haft priset, f.ö det första som gick till en afrikan. (1986)

Av violen - 23 juni 2011 10:37

  Meyer, Deon: Devils Peak ***


Jag har ju bara läst Död i gryningen av Meyer tidigare och tyckte inte så bra om den. Men beslöt att ge honom en till chans. Och det var rätt beslut.


Devils Peak är en deckare med ett budskap och ett socialt patos. Alkoholism, pedofili, prostitution (f´låt sexarbete var det visst) och så lite polisarbete på det. Mördaren är känd och man får veta hans tankar vilket jag kommit på är något jag gärna läser i deckare. Och så, det uråldriga vapnet, länken till historien.

___________________________________________

Så som deckare var den väl värd sina priser. Däremot kan jag känna att den innehåller något annat som jag reflekterar om här nedan, det gäller alltså inte bara Devils Peak:

Det jag inte tyckte om är som vanligt, synen på prostitution (f´låt sexarbete var det visst). Mer och mer tycker jag att man kan läsa om, kanske inte den lyckliga horan men i alla fall den hårt arbetande, självständiga och stolta horan. Hon fick mycket plats i den här boken, jag kände att pedofilin fördömdes (vilket var helt rätt, kunde ha gjorts ännu tydligare) men inte prostitutionen, Ok, det uppdagades att hon i princip inte hade något val eftersom hennes barndom var fruktansvärd, något maskrosbarn blev hon inte. Men jag kände ändå motvilja mot att hon tvingades leva det liv hon levde. Och i vilket annat arbete är det ok att utsätta sig för livsfarliga sjukdomar, så uppenbara att det kräver tester varje månad? Känns inte juste direkt.


(Och en ung flicka som blivit våldtagen av ett antal män under vidriga förhållanden går inte bara vidare med ett småleende på läpparna. Även om man önskar att det kunde vara så i denna onda värld)


Jag kan inte annat än känna att det här synsättet undergräver kvinnors rätt till sin egen kropp. Vare sig det sker i Bjästa eller i Kapstaden är det onormalt av män att tvinga sig på kvinnor sexuellt. Ingen kan få mig att anse något annat.


Läst 2011

Av violen - 23 juni 2011 09:59

 Ndiaye, Marie: Tre starka kvinnor ***


Jag hade sparat den här boken länge för att jag så gärna ville läsa den. Men jag blev lite besviken. Det är tre historier, först Norah som på bokens sidor gör en slags resa och hittar sig själv genom att besöka sin far och kanske få en slags livslögn uppenbarad. Låter intressant men jag kunde inte låta bli att störa mig på detta upprepande av flamboyanter, ett träd som heter Delonix regia. och ser ut såhär


   


Det hade visserligen en viss roll i historien och vackert ser det ut men ändå..... 


Historia två handlar om Fanta som ses ur sin mans berättelse. Han får också en slags livslögn uppenbarad. Men Fanta är i bakgrunden.


Historia tre handlar om Khady Demba som lämnats ensam i världen och går ett vidrigt öde till mötes. Den historien skilde sig väsentligt från de andra och grep mig djupt. Även om den ibland kändes lite overklig. Hur var den egentligen möjlig? Kan en kropp fara så illa och ändå ha någon styrka kvar att leva?


Tre starka kvinnor heter boken. Styrkan var annorlunda än jag hade förväntat mig, det verkade mer vara att härda ut och inte förlora sin identitet än att "lyckas" och jag fick inte riktigt grepp om boken. Särskilt del två som jag tyckte handlade mest om mannen.


På ett djupare plan sätter sig ändå kvinnorna upp mot männen, avslöjar faderns hemlighet, otrohet och nekar till sex. Men det har inte någon framträdande roll i berättelsen, det bara finns där som en markering.


Symboler i boken är träd och fåglar. De bemästras eller släpps fria på olika sätt.

Både språket, symboliken och de tre olika berättelserna bildar en ohelig allians. Orden är många men meningen måste man som läsare hitta själv.

Jag kom fram till en hel del medan jag skrev den här reflektionen känner jag.



Läst 2011


Av violen - 28 maj 2011 20:15

   Sabatini, Irene: Pojken på andra sidan ***


Jag har läst många böcker om afrika de senaste åren. Den här handlade om Zimbabwe, fd Rhodesia. Huvudpersoner är en vit man och en svart kvinna, deras liv vävs in i varandra eftersom de bott grannar och boken skildrar en epok i Zimbabwes historia. Att vara vit, att vara svart, att vara blandad i detta land. Annorlunda mot de andra böckerna jag läst, men med liknande grepp, ofta är någon i periferin en mystisk med eller överlöpare i uniform. Så även här.

Övergrepp, våld, otrygghet, rasism men även religion och sinnessjukdom (?) vävs in i varandra, i en väv som är lite väl gles för min smak. Flera andra böcker har varit bättre. Men, trots allt, ett tidsdokument som väcker ett visst intresse.



Läst 2011


Sverige är med på ett hörn:


Hon är svenska och jobbar för en sån här hjälporganisation. sid 99.


Och att jag tycker Björn Borg är en jättebra tennisspelare. sid 113


Så kommer Stefan och Astrid, ett svenskt par som arbetar för det svenska biståndsorganet Sida. sid 264


För att bevisa någonting för Ian (och mig själv) ber jag honom följa med på grillparty hos några killar från svenska Sida. sid 336




Av violen - 26 april 2011 11:15

  Mangiste Maaza: Under lejonets blick ****


En oerhört fängslande bok om en period som jag faktiskt inte visste så mycket om. Visst, jag vet att det kom många flyktingar från Etiopien och Eritrea under de här åren, men att "revolutionen" innefattade sådan brutalitet och avskyvärda handlingar hade jag ingen aning om.

Därför anser jag att dessa skönlitterära författare som skrivit och framförallt översatts de sista åren har ett så stort berättigande. Jag har lärt mig mer om Afrika de två senaste åren än jag gjort under hela mitt liv därföre. Dessutom skriver dessa afrikanska författare utomordentligt bra, den här boken är inget undantag.

Människorna finns, dör, lever, blöder och försöker överleva på olika sätt. Berättelsen höll ihop från början till slut och boken kändes ny på nåt sätt. Kanske just det att här finns en hårfin gräns mellan sanning och fiktion gjorde att gestalterna levde så starkt innanför mina ögonglober medan jag läste.

En sak som gjorde ett starkt intryck var insamlingen av liken, att folket in i det sista offrade sig för de redan döda, att deras stolthet följde offren till graven. Respekt, och jag tycker att det präglar hela boken. Den är skriven med respekt! Bra gjort av en debutant.


Läst 2011

Av violen - 2 mars 2011 14:18

   Atta, Sefi: Allt gott ska komma dig till del ****


Ännu en riktigt bra afrikansk kvinnlig författare. Början på den här boken var dock riktigt trög men efter ungdomsåren tog den fart. Den är skriven på ett.....vad ska jag säga, okomplicerat sätt, liksom bara rätt upp och ned. Ska jag anmärka på nånting är det kanske att den är lite väl fragmentarisk, men den skildrar väl Lagos de år den handlar om. Huvudpersonen, Enitan, är en stark kvinna, men inte överstark eller våldsamt heroisk, hon är inte ens en bländande skönhet. Men hon är välutbildad och känner mycket för sitt land, även för sina föräldrar som kanske inte varit världens bästa. Med rättvisepatos och engagemang väljer hon sin väg och känner till slut:

 

Allt gott ska komma mig till del sid 402

 

En bok som utan sentementalitet beskriver kvinnornas situation i Nigeria. Ännu en bok kan jag tillägga. Att läsa kvinnliga afrikanska författare är att läsa feministisk litteratur, det har jag upptäckt. Så jag fortsätter läsa afrikanskt!


Läst 2011

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se