Kangas, Thomas: Ockupanterna **(*) En riktigt bra thriller med nutidskänsla, men skulle det verkligen kunna hända? boken innehöll en oklarhet på slutet vilket drog ner betyget, men annars spännande och välskriven.

Läst 2006

Connelly, Michael : Poeten ***(*) Javisst, en riktigt bra deckare av författaren till Blodspår, som visserligen var ännu bättre. De poetiska inslagen var ju trevlig läsning men i övrigt var ju mördaren ett as och boken knappast uppbygglig läsning. Connely är ju en deckarförfattare som inte bryr sig om samtiden utan om morden, en klassisk skrivare alltså. Och ibland kan det ju också vara avkopplande. Den här boken följs av Fällan, som nyss kommit ut, och den läser jag så småningom, eftersom den hör ihop både med Poeten och Blodspår....men visst, Poeten inbjuder till sträckläsning och historien var klurig men lite väl osannolik, så en full fyra blir det inte. Ett tips är dock att satsa på att läsa alla tre böckerna, men läs då Poeten och Blodspår först. Allt vävs visst ihop i Fällan (enligt min man som läst alla tre och som tyckte Poeten var såååååå bra, karlbok??? :-)).

Läst 2006

Jungstedt, Mari :Den inre kretsen *** Jungstedts böcker är läsvärda eftersom man vill sträckläsa dem. Den här historien var väl aningen skruvad så det är tveksamt om den är värd tre stjärnor, men ok, jag ville läsa ut den på direkten så det talar väl för att den var värd det.........Lite mindre Gotland än vanligt kanske men men........

Läst 2006

Läckberg, Camilla :Tyskungen *** Läckberg är inte min favorit direkt även om Stenhuggaren var riktigt bra. I motsats till Janet Fitch, se nedan, är språket väldigt torftigt och ibland nästan fånigt och definitivt bara en tvåa men just den här historien var intressant och det hela vägen, där fanns trean, snudd på fyra faktiskt. 
En av Läckbergs bättre skulle jag tro.......även om det, som jag läste på en blogg nånstans, inte är så trovärdigt att demenssjuka kvinnor i 75 års ålder tänker att deras hårddisk raderas eller att ettåringar uppträder som tvååringar..........hmmm kanske var Läckbergs barn ovanligt "börj" så hon talar av egen erfarenhet vad vet jag......Men historien höll ihop och var trovärdig, som jag sa, ändå till slutet och den våldsamma scenen fanns där såklart men inte lika utstuderat som den brukar vara, ja mer säger jag inte......läs själv vettja. Om du inte redan gjort det, vilket är ju mycket troligt så populär som Läckberg är. Synd bara att hon inte är någon författare vad gäller språket, ibland ryser man faktiskt....
Lite kuriosa är att jag, när jag började läsa boken kände igen den! Precis hur det beskrivs i början, upptäckten av mordoffret och sen kistan med minnena, jag tänkte bestört har hon plankat nån annan bok? Eller har jag läst den utan att minnas det????? är jag förvirrad........men efter ett tag kände jag inte igen mig och då började jag minnas att den följde med ett litet häfte i Svensk Bokhandel tror jag det var i fjol somras. Där läste jag alltså början, som var det som var med. Och kom ihåg den så väl! Bra betyg till Läckbergs första sidor faktiskt......

   Vargas, Fred: Cirkeltecknaren

Fred Vargas dyker ofta upp i deckartips. Och jag har faktiskt läst både Budbäraren och I de eviga skogarna såg jag när jag kollade upp det. 

Den här deckaren gav det jag ville ha, en stunds avkoppling. Och gammaldags polisarbete. 

Jag begär inte mer.

Läst 2018

Bernuth, Christa von: Rösterna***(*) Den här deckaren var riktigt bra. Den höll spänningen ändå till slutet och handlade om en tysk internatskola, bara det är ju lite exotiskt. Slutet var faktiskt lite förvånande och jag förstår att det kommer att göra sig bra som film........vilsna flickor och självsäkra gossar, har man hört det förut? Ibland vill man bara kräkas...och dessutom manipulerande vuxna vilket gör saken bara värre.......men den var välskriven och jag blev nyfiken på författaren......bara det borde gett en full fyra iofs....

Läst 2006

Anderson, Lin : Nätfångst ** Nej men vilken dålig bok! Dels var den vämjelig med de ständiga sexanspelningarna, ja inte bara anspelningar, vilket iofs hörde till mordets natur då det handlade om pedofiler, dels var den så förutsägbar att det var skrattretande. Det är första boken om Rhona MacLeod som är rättsmedicinare i Skottland, men någon rättsmedicin är det inte med och ibland undrar jag om boken handlar mer om Rhonas kvinnliga assitent än om Rhona själv. Dessutom är det inlagt ett helt omotiverat naturscenario som jag gissar är med endast för att kunna filma lite natur, om boken nu skulle blir film vill säga. Slutet är fragmentariskt precis som att deadlinen stått i dörren och väntat på att rycka till sig manuset. Nej Dukike,(som rekommenderade den) bara för att det är en kvinna i huvudrollen och en kvinlig författare som skriver hårdkokt behöver en bok inte vara bra........

Läst 2006

Theorin, Johan: Skumtimmen ** En så omtalad bok måste jag ju bara läsa tänkte jag. fem stjärnor i Sif tidningen!!! och goda recensioner både här och där. Historien grep mig direkt men efter ett antal sidor började jag känna att jag liksom läst boken förut. Är det inte en blandning av Camilla Läckbergs Stenhuggaren och Mari Jungstedts Gotlandsböcker??? Tänkte jag......och upprepandet av ordet "skumtimmen", "var är Jens" och "lever Nils Kant" var ytterst irriterande. Ok, det är en mappie som löser gåtan, en riktig gammel mappie som M-magasin skriver men det är också det enda nyskapande i denna bok. På slutet skummade jag hela tiden, läste man slutet på varje kapitel så fick man veta det väsentliga, resten var bara en massa prat, någon överraskande upplösning var det inte heller tyckte jag. Nej två stjärnor räcker för Skumtimmen.

Läst 2007