French, Tana: Till skogs ***+

Jag måste frångå mina principer och ge ett plus till den här boken. Den var otroligt spännande, trots att det nästan gick att ana nånting där i början. jag brukar ju inte bry mig om vem mördaren är men på senare tid har jag bestämt mig för att  i alla fall försöka gissa......och jag gissade rätt men brydde mig liksom inte om det ändå för boken innehöll så mycket annat. Jag gillar ju psykologiska vinklar och vrår. För första gången på  alla år skulle jag vilja träffa nån som läst deckaren och diskutera den.......trådarna ligger liksom fortfarande lösa och ofästade på den del av sidan där det gamla mysteriet befinner sig. Och jag undrar än, jordgubbsspännet??

Kanske French skickar ut en cliffhanger till en kommande bok, vem vet? Men de där lösa trådarna förvandlade en stjärna till ett litet plus bara här hos mig.

Jag kommer absolut att läsa nästa bok av Tana French.

Jag har ju lagt upp en plan med deckare hos lillaO:s deckar utmaning och har tagit in flera nya författare för att kunna läsa även om jag redan läst lillaO:s förslag eller att de inte går att få tag på. Därför ligger jag långt framme nu men det kan inte hjälpas.

Deckarutmaning lilla O april

Läst 2010

Taylor, Andrew: Det blödande hjärtat ***

"en kriminalroman om ondskans olika uttryck, fångade i en tidstrogen beskrivning av förkrigstidens England". Så lyder motiveringen när den här romanen får Martin Beck Award. Den har även fått The Cartier Diamond Dagger Award. Och jag förstår inte varför.

Det är en tidstrogen beskrivning av förkrigstidens England, det håller jag med om.  där låg den mest intressanta aspekten. Och huvudpersonen Lydia Langstone är en tuffing som står upp både för sig själv och rättvisan. Lite suffragett över henne tyckte jag. Men mordhistorien tyckte jag var väldigt konstruerad och dessutom mycket osannolik. Ok, sjuka personer kanske kan tänkas skicka hjärtan i paket men nej, det tilltalade inte mig. Det var nog mest för att matcha titeln som fanns för att matcha torget som fanns med i en äldre bok.  Dessutom var det alldeles för många "sakta" och"ganska" vilket fick mig att till slut tvivla på översättningen.

Bitvis var den dock spännande, men inte alls så bra som jag hoppats på. Men jag tror att den skulle kunna göra sig som tv serie, det finns några Dickensliknande karaktärer som skulle göra sig fint i bild.

Läst 2010

Deckarutmaning hos LillaO Bok Februari

Ska du läsa den kan du vänta med att läsa det här, det finns lite långsökta trådar som kan avslöja en del.......

Ohlsson, Kristina: Askungar ***

Hm, spännande och lite mer av riktigt deckarstuk var det på den här boken. Det är ju verkligen polisarbete som skildras. Trodde jag.

I början var den riktigt bra  men sen planade den ut och slutet....som vanligt spektakulärt och våldsamt! "suckar". Dessutom blir det alltid vämjeligt när barn är inblandade. Kände avsmak titt som tätt. Skänkte faktiskt en tanke till de poliser som utreder dessa brott och hoppas de får bearbetningshjälp.

Men något nytt som jag lagt märke till hos kvinnliga deckarförfattare den senaste tiden är att kvinnovåldet skildras mer öppet och detaljerat. Och kvinnovåld är inte bara "en örfil som en man ger en provocerande kvinna" (som jag tror många väljer att se det) utan det är så mycket mer fysiskt och förnedrande. Ja dödligt. Kanske att Wennstam banat vägen med sina böcker?

Läste på en mans blogg att mördaren benäms "kräket". Det var rätt. Om än milt. As säger jag.

Annars tycker jag att Ohlssons bok ändå sticker ut lite. Det finns tankar hos personerna som känns genomtänkta. Som Peders resonemang inför otroheten, den känns trovärdig. För nånting måste ju en otrogen småbarnspappa känna när han inte känner ansvar för sin familj. Intressant skrivet tyckte jag. Och hans barnsliga sätt att avundsjukt se på arbetet. Tyvärr tror jag det också är sant, mycket mer skulle uträttas på våra arbetsplatser om inte folk var upptagna med att pinka revir.

Nånstans tror jag Ohlsson vill komma åt maktstrukturer, vilket hon lyckas med. Deckarbiten dalade som sagt betänkligt efterhand.

Läst 2010

Deckarutmaning hos LillaO Bok Januari

Ska du läsa den kan du vänta med att läsa det här, det finns lite långsökta trådar som kan avslöja en del.......

Östlundh, Håkan: Släke ***

Den här boken började verkligen bra måste jag säga. Visserligen gillar jag inte riktigt de där kursiva sidorna som pekar mot en okänd person som lurar i vassen om man säger så, men det var ju så många självklara, osentimentala meningar som jag inte stött på i deckare förut:

Han mindes ett knytnävsslagsmål mellan far och son, femtio respektive trettio år gamla. Även om det inte hade slutat särskilt illa undrade han om det inte var något av det mest beklämmande han sett. s65 Insiktsfullt så man häpnar.

Ove fortsatte bort i korridoren. Han rörde sig långsamt och gav intryck av att vara en aning klumpig, men under några överflödiga kilon var han vältränad och kunde vara snabb när det behövdes. Fredrik hade en förnedrande innebandymatch i färskt minne. s 69. Visst, man förstår precis typen.

Mellan träden öppnade sig landskapet. Det var alldeles platt och låg öppet kilometer efter kilometer.............Landskapet glödde i den varma, nedgående solen............De stod stilla och såg ut över lugnet. När man ser det här, tänkte Fredrik, kan man inte säga vilket år det är. På några hundra år när. Eller snarare tusen. Det hade förmodligen sett ungefär likadant ut på bronsåldern. sid 78,79. Borde sånt stå i en deckare överhuvudtaget? Borde det slösas bort där.......? Jag bara undrar.....

Han var inte mörkrädd, det var sant. De enda tillfällen han kunde känna något slags mörkrädsla var när mörkret kom inifrån. s106 Precis på pricken!

Osv. Trodde jag. för eftersom det fanns så många meningar som jag fastnade för, jag har inte tagit med på långt när alla, tänkte jag att det här är ju en helt klar annorlunda deckare. Ja knappt en deckare ens. Men så plötsligt förvandlades den och blev medioker, visserligen lättläst och bitivs spännande men mina farhågor i början besannades till viss del och jag förstod sammanhanget ganska snabbt vilket jag inte brukar göra iofs. Jag brukar bli lika chockad över vem som gjorde det eftersom jag inte fäster så stor vikt vid det faktiskt.  Och vart tog de insiktsfulla meningarna vägen??? Ingen som vet.
Och slutet, som vanligt spektakulärt, jag skummade de sista 20 sidorna och kunde långt tidigare ha sagt precis vad som skulle hända. Trist!!!!

I början måste jag säga att jag nöjt tänkte att nu har jag hittat en ny Gotlandsserie men sen blev jag mer och mer inställd på att skippa den idén. Min räddning är att Östlundh nu tydligen skrivit nånting mer romanliknande, Jag ska fånga en ängel som iofs verkar ha deckardrag men är mindre deckare (?). Så jag hoppar hans andra Gotlandsböcker (för tillfället i alla fall) och går direkt på den. Där måste det ju bara dyka upp mer meningar att samla på.........

Wahlberg, Karin: Matthandlare Olssons död***

Jag hade läst negativa recensioner när den här boken  kom och var lite skeptisk men den var, som vanligt, spännande, intressant och läsvärd! En stunds avkoppling. 

Lite väl mycket mattor och Ture Sventon, men om det rört sig om t.ex en dyrbar klocka tror jag inte jag skulle ha tänkt så mycket på det. Där ger ju Wahlberg en ny vinkling och nya kunskaper till den som läser. Intressant! Jag menar, jag visste knappt var Bosporen fanns innan Pamuk fick priset, och nu blev jag plötsligt för en kort sekund sugen att åka omkring på det vattnet. Mattorna däremot intresserar mig inte, jag är trasmattstypen.

Läste hos nån att det var ju ett ouppklarat brott med, vad hände där? skrev recensenten uppbragt. Utan att avslöja allt för mycket tycker jag att svaret är ju självklart, antingen six feet under eller slängd i ett snår som hundratals andra av samma kön. Och den alltid mest sannolika mördaren är bara sååååå oskyldig.

Däremot kunde Wahlberg ha skippat det vanliga våldsamma slutet. Överhuvudtaget tror jag att hon höjt våldsnivån en nivå i den här boken......ett inlägg på några ord (se ovan) i debatten. Som en bihandling. Men det tog ordentligt.

Jag har ju länge hävdat att Wahlberg är kapabel att skriva en relationsroman, här och var glimmar det till riktigt insiktsfulla meningar. Då måste hon jobba mer med personporträtten iofs. Nu halkar alla utom de gamla vanliga omkring lite anonymt på sidorna.
Men annars ser jag fram emot nästa deckare av Wahlberg, min favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare.

Holmberg, Bo R: Återvändarna **** Det är alltid fest när det kommer en ny bok i serien om Morells från Anundsjö. Den här boken var riktigt bra, om än den kanske kändes lite mer obearbetad än de andra fem. Lite anundsjömål, lite romantik, ett mystiskt mord och mycket Anundsjö igen.....allt jag begär!!!!!

Läst 2008

Holmberg, Bo R: Uppviglaren *** Femte boken om Morell & co från Bredbyn! Och det är alltid lika roligt att läsa dessa böcker. Är det bara för att jag känner igen mig eller är det nåt annat? jag vet inte men jag har läst alla fem och har köpt alla fem och rekommenderar alla fem hela tiden.......så läs! har du inte läst nån ska du såklart börja med Liemannen, den finns dessutom i pocket.....

Läst 2006

Holmberg, Bo R: Väktarsax *** Fjärde boken om Morell & co från Bredbyn! Konstigt nog måste min reflektion kring den ha försvunnit för jag hittar den inte i min dator. Men jag kommer fortfarande ihåg boken och den var lika bra som de andra. en väktarsax är inte att leka med om man säger så.......