Holmberg, Bo R: Brandvakt**** Äntligen! Bok nr tre i serien om morden i Anundsjö.....Och den var lika bra som de föregående, Liemannen och Snögrav. Ok, jag är partisk eftersom jag kommer precis från det området och känner igen mig i miljöerna och faktiskt även i en del episoder som jag anar Bo R har hittat i dagens Anundsjö. Dessutom är det ju en intressant historisk berättelse om hur staden Örnsköldsvik växte fram och hur brandskyddet var ordnat vid den tiden. Tidigare retade jag mig lite på de ständiga upprepningarna men nu har jag vant mig vid det så de störde inte alls. Och så är det ju lite romantik med också........suck! Läs alla tre böckerna, helt klart en annorlunda upplevelse.....

Läst 2004

Wahlberg, Karin: Ett fruset öga *** Tredje boken av Wahlberg, skriven i samma stil som de två förra, dvs pratig pratig men ändå lättläst och bitvis intressant ur ett nutidsperspektiv. Den här boken har dock en stor nackdel, en inplantering som är så uppenbar att polisen framstår som både blind och korkad eftersom de inte fattar det läsaren fattar direkt. Synd, men det visar kanske på att Wahlberg egentligen inte ska skriva deckare, när kommer den skönlitterära debuten???

Läst 2003

Wahlberg, Karin : Blocket*** Som alltid en bra Wahlberg. Universitetsvärlden som jag känner till sen förut och sjukhusvärlden som jag känner till sen förut...kan det bli högre igenkänningsfaktor? Kanske att intrigen var lite konstig, men samtidsskildringen står över den......

Läst 2006

Wahlberg, Karin: Tröstaren **** Jag kan inte låta bli att ge Wahlbergs bok en fyra. Hon är min favorit bland svenska deckarförfattare. Hon är ju sällan nämnd och får därmed inte så mycket reklam men jag tycker hennes böcker är så läsvärda. Och den här var en av de bättre tycker jag. Riktigt spännande och med ett riktigt väl genomtänkt slut.

Läst 2008

Holmberg, Bo R: Snögrav **** Han har gjort det igen, skrivit en utmärkt deckare. Och nu har han gjort det här också: satt Anundsjö och anundsjömålet på den litterära kartan. Förut fanns Nicke Sjödin såklart, men Junselemålet är liiiite annorlunda.....ja det mål som Holmberg använder är faktiskt en aning annorlunda än det jag pratade som barn (och även nu som vuxen när tillfälle ges). Men inte är det mycket som skiljer. Eller så minns jag fel....Boken är i alla fall spännande och minst lika bra som Liemannen, det är en slags fortsättning men kan läsas fristående, samma personer återkommer. Det lustiga är att när man tror den är slut så uppdagas ytterligare hemskheter.
Om jag ska nämna något som jag inte gillar med den här boken är det de ständiga upprepningarna, många ungdomsböcker är ju skrivna så, och det gillar jag inte med dom heller. Jag säger inte att det är ungdomsförfattaren i Holmberg som tittar fram, men vem vet.....Nåt skäl till att skriva så finns det säkert.

Läst 2003

Holmberg, Bo R: Liemannen **** En historisk roman av ungdomsförfattaren Holmberg. Den talade direkt till mitt hjärta eftersom den utspelar sig i min hembygd. Här beskrivs kyrkan, (eller i alla fall klockstapeln) där jag konfirmerades och gifte mig, här namnges en massa byar, och även min hemby. Jag skulle ha tyckt ännu mer om boken om mitt föräldrahem fortfarande hade varit kvar, men det såldes nyligen, till min stora sorg. Nu känns det som jag ändå inte har något med omgivningarna i boken att göra, trots att jag känner till alltihop. Det borde dra ner till en trea men jag kan ändå inte låta bli att ge den en fyra, mest för att dialekten, min ungdoms vilda tungomål, citeras lite här och var. Mitt hjärta är ju trots allt ändå kvar där, vilket gör allt ännu sorgligare förstås.....:-(
Jag tycker att Holmberg lyckats mycket bra med sin kriminalhistoria, särskilt med beskrivningen av hur länsman nystar upp hela historien, och hur pass omfattande efterforskningarna ändå var. Intressant! Du som inte gillar historiska böcker kan gärna läsa den här.....

Läst 2003

Woodrell, Daniel: En helvetes vinter ***

Hm. Och återigen: hm! Det här är alltså en country-noir deckare! Något jag aldrig kommit i kontakt med förut. Och som jag nog inte vill komma i kontakt med igen på länge.
Trots att: Boken var lättläst, välskriven och faktiskt spännande på ett obehärskat sätt. Över alla reser sig Ree som fruktar vansinnet men känner omsorg om sina närmaste och tar emot stryk som en hel karl. Vilken kvinna! Hm! Kanske en ny deckargestalt, mitt tips.
Blandat med en hemkokt skapelse/släktberättelse och beboeliga grottor, snortande, våld och vapen blir det verkligen, verkligen noir - men gryningen kommer, håll ut!

(Woodrell har vunnit utmärkelsen New York Times Notable Book of the Year fem gånger och vann PEN West Award 1999. Kanske värt att kollas upp.....)

Penney, Stef: I vargars följe ***

Långa stunder gick det att helt glömma att det här var en thriller/deckare. Ja, den skulle, kanske, ha varit värd en fyra utan mordet. För tack vare det måste en märklig historia konstrueras och ett blodigt tillfälle inskrivas vilket inträffade mot slutet som i alla, förhoppningsvis presumtivt filmade, deckare.

Då det intressanta istället var Canadas utposter, Canadas mentalvård, Canadas pälsjägarhistoria, Canadas indianer och varför inte, två flickors försvinnanden. Boken skulle kanske inte ha varit så omfångsrik, men ack så mycket intressantare! För stilen var det verkligen inget fel på...

Läst 2009